klantigaste ni gjort?

[Bigfisher]

det klantigaste jag gjort var nog när jag skulle landa eller kroka av en polares gädda kommer inte ihåg exakt, sedan körde en jävla stekar båt typ 10-20 meter från oss och när vågorna slog in tappade jag balansen och föll bakåt o knäckte mitt diaflash spö.
sedan har jag en till men den e mest kul jag hade glömt dra till bromsen när jag metade gädda och vid mothugg så föll jag bakåt när jag inte fick något motstånd av fisken o trilla rakt i mörthinken.

äre efter du rammla ner i mörthinken du har fått namnet fiskmix ?

[Team Barkars]

Klantigaste jag har gjort

Jag och min kompis hade vart ute en stund och fiskat, och så fick jag för mig att jag skulle kasta allt vad jag bara orkade längs en vas kant, och det gjorde jag, solen var rakt i ansiktet på mig så jag såg inte vart draget hamnade. men efte ett tag så ser jag en trä topp som rör sig och där uppe sitter min nya salmo slider men men iallfall så ska jag klättra upp i trädet och hämta draget när jag är i mitten av trädet så går en gren av så jag rammlar ner och får hjärn skakning haha det va en upplevelse

[CalleX]

När jag var ca: 13 bast fick jag på en monster-grisgädda och när jag insåg hur stor gäddan var skulle jag släppa på slirbromsen på min Ambassadeur 6500, men i paniken drog jag åt den istället.
Jag insåg mitt misstag tämligen omgående, men vid det här laget var jag tvungen att hålla i spöet med båda händerna för att inte tappa det.
0,50-linan löpte sakta ut och Arjon-laxspöet stod i en båge mot fisken.
Det sjöng hela tiden om linan och det knarrade om rullen när den löpte ut...tick...tick...tick... !PANG! ...så small linan av...

Helvetes jävvla skit!!
Där drog mitt livs fisk...

UHHHHHH! Det drömmer man ju mardrömmar om!
Det klantigaste jag kan komma på på rak hand var när min vobbler hade fastnat i vassen precis i ytan. Jag lät ekan glida mot draget samtidigt som jag spände linan så att jag skulle kunna få tag på draget...men icke, jag missade draget och fick hugga spöt för att det inte skulle åka i - hann inte lätta bromsen varvid spötoppen gick åt helvete...men vobblern har jag kvar

[trashmasta]

klantigaste jag gjort var att börja fiska med Trashmasta!!.. inget gott kan komma ut av det

vafalls! jo men det är nog lite sant. det tär på krafterna, och utrustningen!

[Mago]

Det här är väl egentligen för pinsamt för att inte ta med sig till graven, but here it goes.

Det var en ganska blåsig höstdag när vi precis köpt båten och jag hade noll sjövana.
Jag och min kompis med om möjligt ännu mindre sjövana ankrade båten en bit ifrån en klippig ö där gäddorna brukar vara ganska pigga. Efter en stunds fiskande så skulle vi förflytta oss en bit längre bort och jag drog upp ankaret (smart) och skulle starta motorn men den gick inte igång. Jaha, inget med det tänkte jag och tog det lungt och försökte igen, men den ville inte gå igång (vilket var helt mitt eget fel då jag gjorde fel )

Det var då stressen kom, vinden stod på ganska kraftigt och vi närmade oss allt snabbare den klippiga ön. Snabbt som fan i med ankaret igen så det blir värsta trasslet på ankarlinan och jag får precis tag i den innan hela skiten far i havet. Anakaret skrapar nu längs bottnen och vi åker i samma snabba fart mot ön. Samtidigt som jag krampaktigt håller i ankarlinan med ena handen så fumlar jag med andra handen på powertrimen för att hissa upp motorn så den inte ska mosas mot klipporna. Kompisen har nu fått årorna på plats och börjar ro för allt han är värd.
Plöstligt så hittar ankaret fäste och det känns som min arm ska slitas av. Båten stannar 10cm från klipporna, men kompisen får fortsätta ro allt han kan för att vi inte ska åka bakåt mot en stor sten. Där sitter han och ror medans jag försöker dra oss ut med hjälp av ankarlinan, men då pressas vi bara närmare stenen.
Efter 5 minuters roende har vi fförflyttat oss 40cm mot den piskande vinden och vågorna. Jag hissar ner motorn som precis klarar sig från att skrapa i stenen. Den här gången gör jag rätt och motorn vrålar igång. Full styrning ut från ön, men p.g.a. svängradien så sträcks ankarlinan allt hårdare för att tillslut slitas ur min hand. Så nu ligger vårt nya ankare och ankarlina på 3 meters djup, ett par meter ut från en klippig ö i värsta blåsvädret.

Jag cirklar runt på alla dess konstiga vis någon meter ifrån ön medans min kompis har satt på sin tyngsta torskpilk för att försöka kroka ankarlinan. Vi upprepar denna procedur i säkert 20minuter och orken börjar verkligen tryta. Tillslut krokar han ankarlinan och vi kan bärja vårt ankare.
Det har nu börjat bli ganska mörkt och vi skyndar oss in mot land och kan inte låta bli att skratta åt vårt högst pinsamma äventyr.

[benji]

skulle testa aktionen i mitt ganska nya gäddspö, hade packat ihop rulle och så. jag stod och "luftkastade" med spöt när jag plötsligt skickar in toppdelen i skogen, den studsar mot en klippa, träffar ett träd och är inte så hel efter det. men det löste sig, spöt reparerades av ett proffs. Clas heter han (bajs-clas), tack Clas

[Johannes R]

skulle testa aktionen i mitt ganska nya gäddspö, hade packat ihop rulle och så. jag stod och "luftkastade" med spöt när jag plötsligt skickar in toppdelen i skogen, den studsar mot en klippa, träffar ett träd och är inte så hel efter det. men det löste sig, spöt reparerades av ett proffs. Clas heter han (bajs-clas), tack Clas

Haha så har jag också gjort fast jag träffade fiskekompisen i huvudet.

[KimKebab]

Hehe....

För ca fyra år sedan köpte jag mitt första flugspö för ca 1 500 kr.
På den tiden var det jävligt mycket pengar för mig och jag drog ned till vattnet utanför mig (vikingline terminalen) och skulle kasta lite för skojs skull.

Klockan var väl 00:30 när jag skulle packa ihop grejerna och dra hem. Jag tog bort rullen och fick för mig att vifta med spöt. Då flyger ena spöhalvan ner i vattnet fem meter nedanför mig.

Detta var i Januari och det var stora isblock överallt. Tack vare att det strömmade lite grand så bildades ingen is vid kanten så jag fick för mig att hoppa i med kläderna för att rädda mitt kära fiskespö som jag betalat så mycket för.

Det värsta med hela historien är att jag inte kan simma, hehe. Så när jag hamnade i vattnet och fick tag i spödelen så var det nu livet jag skulle rädda istället.

Kämpade och kämpade i det kalla vattnet (ca 7 meter djupt) med spöt i ena handen, och lyckades komma framåt iaf. ca 10 meter från land känner jag att krafterna började ta slut så för att rädda mitt liv var jag tvungen att släppa spöt.
Någon meter fram så sjönk jag....Trodde jag, tills jag kände att jag faktiskt stod på bottnen med vatten upp till midjan.

Arg som in i helvete över att jag släppte spöt i onödan efter allt "jobb" tog jag mig upp, våt som en iller.
Såfort som jag kom upp på land kände jag hur kroppen stelnade, jag kunde inte böja mig ner för att sätta på mig skorna och jackan, så jag stod bara där, 6- 800 meter hemifrån.

Jag tänkte att "nu fryser jag ihjäl" tills två minuter senare när en stor polispiké stannade och frågade vad jag höll på med.

Som ett fån stod jag där och såg skitdum ut...."Ehh jag fiskade bara litegrand".
Polisen flinade och sa att någon som varit ute med hunden sett mig hoppa i vattnet och trott att det var ett självmordsförsök, hahahaha!

Aja, fick eskort hem iaf och ställde mig i dushen i en timme ungefär på högsta värmen och nyste oavbrutet i 2-3 minuter. Inte lite då och då, utan jag kunde knappt andas för att jag nös så mycket.

Fatta hur fånig jag kände mig när jag kom hem till familjen sen, fy fan alltså

[Everflow]

vafalls! jo men det är nog lite sant. det tär på krafterna, och utrustningen!

haha... och på skrattmusklerna i magen. Dock är det ju aldrig tråkigt att vara ute med oss... det brukar alltid kunna bli spännande och kaosartat.


nu måste vi för övrigt fiska väldigt snart... med tanke på att helgen gick bort.

[trashmasta]

För ca fyra år sedan köpte jag mitt första flugspö för ca 1 500 kr.
På den tiden var det jävligt mycket pengar för mig och jag drog ned till vattnet utanför mig (vikingline terminalen) och skulle kasta lite för skojs skull.

Klockan var väl 00:30 när jag skulle packa ihop grejerna och dra hem. Jag tog bort rullen och fick för mig att vifta med spöt. Då flyger ena spöhalvan ner i vattnet fem meter nedanför mig.

Detta var i Januari och det var stora isblock överallt. Tack vare att det strömmade lite grand så bildades ingen is vid kanten så jag fick för mig att hoppa i med kläderna för att rädda mitt kära fiskespö som jag betalat så mycket för.

Det värsta med hela historien är att jag inte kan simma, hehe. Så när jag hamnade i vattnet och fick tag i spödelen så var det nu livet jag skulle rädda istället.

Kämpade och kämpade i det kalla vattnet (ca 7 meter djupt) med spöt i ena handen, och lyckades komma framåt iaf. ca 10 meter från land känner jag att krafterna började ta slut så för att rädda mitt liv var jag tvungen att släppa spöt.
Någon meter fram så sjönk jag....Trodde jag, tills jag kände att jag faktiskt stod på bottnen med vatten upp till midjan.

Arg som in i helvete över att jag släppte spöt i onödan efter allt "jobb" tog jag mig upp, våt som en iller.
Såfort som jag kom upp på land kände jag hur kroppen stelnade, jag kunde inte böja mig ner för att sätta på mig skorna och jackan, så jag stod bara där, 6- 800 meter hemifrån.

Jag tänkte att "nu fryser jag ihjäl" tills två minuter senare när en stor polispiké stannade och frågade vad jag höll på med.

Som ett fån stod jag där och såg skitdum ut...."Ehh jag fiskade bara litegrand".
Polisen flinade och sa att någon som varit ute med hunden sett mig hoppa i vattnet och trott att det var ett självmordsförsök, hahahaha!

Aja, fick eskort hem iaf och ställde mig i dushen i en timme ungefär på högsta värmen och nyste oavbrutet i 2-3 minuter. Inte lite då och då, utan jag kunde knappt andas för att jag nös så mycket.

Fatta hur fånig jag kände mig när jag kom hem till familjen sen, fy fan alltså

Det lät som om du kom ganska billigt unda ändå... kunde ju gått värre om man säger så.

Everflow: ja du har pm.