Jaha, då var den här havsfiskesäsongen slut och den lååånga väntan på nästa år har börjat. Nu får man hålla till godo med att läsa om alla stora flundror som yrkesfiskarna fångar, inte minst utanför Söröya. Vilket fantastiskt år för havsfiske detta har varit, inte minst vad gäller fisket efter plattfiskarnas konung – hälleflundran. 2007 har varit ett otroligt bra kveiteår och mängden spöfångad fisk måste med god marginal slå tidigare år. Mig veterligen är årets bjässe en vackert tecknad flundra på 175 kg som enligt uppgift fångades på en Giant Jighead av en tysk sporfiskare vid namn Andrée Rossat på norra Island i mitten på juni.
För att härda ut i det annalkande höst- och vintermörkret tänkte jag föreslå att vi hjälps åt att minnas höjdpunkterna under det gångna fiskeåret. Då min kompis Göran och jag föredrar att rikta vårt fiske efter hälleflundra tänkte jag att fokus på den här tråden skall vara just hälleflundra. Därmed inte sagt att andra havsfiskar är mindre ”värda” eller tråkigare att fiska, men dessa arter får någon annan gärna starta en egen länk om.
För att föregå med gott exempel tänkte jag inleda och vill på så sätt uppmuntra alla er andra att lämna era bidrag av erfarenheter, iakttagelser/lärdomar, tips och tricks samt minnen från året som gått. Dessa behöver inte följa någon speciell mall eller vara lika omfattande som min egen berättelse utan var och en får själv bestämma vad han/hon vill bidra med. Som sagt, det primära syftet med tråden är att göra väntan till nästa års fiske kortare.
I år har Göran och jag haft den stora lyckan att kunna fiska 20 dagar i Norge. Normalt blir det mellan 12-14 dagar men i år lyckades vi på något vis förhandla oss till några extra dagar. Dessa 20 dagar fördelade vi på följande sätt: Kvalöya (5 pass), Saltströmmen (2 pass), Röst (7 pass) och Söröya (6 pass). Totalt fångades 22 hälleflundror i vår båt och av dessa lyckades jag fånga 10. Våra fem största flundror vägde: 41,7 kg, 20,0 kg, 19,3 kg, 19,0 kg, och 17,5 kg. Därtill fångade jag två flundror på 118 cm som återutsattes (C&R) utan att vägas. Flundrorna fördelades med 3 på Kvalöya, 1 i Saltströmmen, 11 på Röst och 7 på Söröya.
Stormjigg dominerar fångststatistiken stort. Av våra 22 flundror högg inte mindre än 12 på en Stormjigg. Relaxjigg svarade för 7 flundror, sill för 2 och den sista högg på en Riptide. Giant Jighead (3 st) och Ivarskallar (5 st) användes till de flundror som inte högg på en Storm eller sill. När det gäller färgval så har blå eller svart rygg i kombination med pärlemo/glitter varit en mycket framgångsrik kombination i år. Vidare har GT (glow tiger) varit bra, som alltid. Övriga färger som fångat fisk är: BKPK (rosa insert), FLM (orange), geting och smaragdgrön. Den stora överraskningen vad gäller färgval var att vi inte fångade en enda flundra på färgen chatreuse (SHCS) i år, en färg som totalt sett stort dominerar vår fångststatistik. Anledningen till detta tror jag ligger i att vi i år har fiskat djupare än tidigare år (20-50 m mot 10-20 m), i kombination med att färgen SHCS saknas för Storms Wideye Giant Jigging Shad.
2007 var året då vi provade att aptera våra jiggar med doft, i vårt fall Gulp. Flera andra fiskare använde med framgång delar av sill och annan fisk. Jag tror personligen att chanserna att fånga flundra ökar med någon form av doftspår, framförallt när fisket är trögt. I USA och Kanada dominerar t.ex. olika fiskkombinationer som bete fångststatistiken stort. När flundran är aktiv så hugger den nog på nästan vad som helst som hamnar i dess väg. Dock tror jag även att rörelsen på Gulpmasken attraherar fisken. Tre nackdelar med att använda Gulp är att det är dyrt, handskarna luktar illa och Gulpen funderar som en magnet på annan fisk, t.ex. lubben. Vi kommer nog att fortsätta använda Gulp 2008, men kanske lite mer selektivt.
En annan sak som jag kommer att prova nästa år är att fästa en bit självlysande slang på jiggkroken som ”huggpunkt”. Detta efter att Olle Berggren på Söder Sportfiske med stor framgång använt sig av denna metod på Söröya i augusti i år.
Ytterligare en lärdom från året introducerade Per Jonasson, en mycket skicklig fiskeguide hos Wildwater på Röst, för oss – ”bonntrolling”. Detta innebär att man går sakta framåt för motor samtidigt som varje fiskare trollar med varsitt spö i handen. Detta är en mycket effektiv metod eftersom du dels kan styra dina ”drifter” själv, dels kan arbete aktivt med betet hela tiden (göra extra lockryck, veva betet upp och ned i vattenlagren etc). Metoden skall garanterat få fisketid nästa säsong.
Både på Kvalöya och Röst betalade sig ett mer aktivt fiske där vi kontant arbetade jiggen upp och ned genom vattenlagren med tonvikt på skiktet mellan botten och femton-tjugo meter upp. På Söröya däremot hade de som höll jiggen nära (1-2 m ovan) botten hela tiden större framgång. Vi har inte lyckats hitta någon förklaring till detta. Kanske bara slumpade det sig så!? Jag antar att detta delvis är tjusningen med fiske. Oavsett hur mycket du fiskar så blir du aldrig fullärd. Att våga prova något nytt eller annorlunda kan också ha en avgörande betydelse för fiskeframgången. Detta visar inte minst våra två sillfångade flundror från Röst. När det varit ”dött” en lång stund beslutade sig vår alldeles egen MacGyver, Patrik Forsström, för att prova mete med hel sill. Patrik tacklade upp en hel fryst sill nedanför en Wigglerpilk och fäste en 45 cl PET-flaska(!) 10-12 m ovanför som flöte. På de två efterföljande rätt korta drifterna landade Patrik två snabba flundror medan Göran och jag fortsatte att gå bet med våra jiggar. Tilläggas skall att också Patrik fortsatte att fiska med jigg medan sillen förföriskt släpades ca 30 m bakom aktern på vår båt. Som sagt, våga bryta mönstret och prova något nytt. Det betalar sig ofta.
Tänkte avrunda med ett av mina starkaste fiskeminnen från året 2007.
Efter tips från Jarmo Kuisma bestämde Göran och jag för att lägga en av våra fiskeresor till Kvalöya. Så fort som möjligt efter ankomst gav sig Göran, min svärfar Pentti och jag ut på vattnet för att fiska. Snipan höll en sju-åtta knop så vi var glada att det inte var långt till de första platserna vi hade markerat på sjökortet. Under hösten/vintern 2006 hade vi lagt mycket tid på att rekognosera intressanta fiskeplatser på de tre sjökort som täckte av det område vi hade tänkt fiska inom.
Tjugo minuter över åtta på kvällen började vi vårt fiske. Strömmen var på väg in och redan på tredje driften, tio minuter före tio, kände jag ett försiktigt ”slackhugg” efter att ha vevat upp jiggen tre-fyra meter från botten och gjort ett spinnstopp. Jag gör mothugg alldeles för snabbt och rycker jiggen ur munnen på fisken. Säger till Göran att jag hade hugg samtidigt som jag frikopplar spolen på min Trinidad 30 och låter min Gulpapterade 385 g tunga Stormjigg i färgen GT sakta singla tillbaks mot botten. När jag stoppar spolen med tummen böjer sig spöet i en allt djupare båge och den här gången har jag mer is i magen och väntar med mothugget till dess att jag känner fiskens hela tyngd i spöet – fast fisk! Genast känner jag att det är en större fisk. Djupet under båten är knappt 40 meter och fisken håller sig vid botten. Trots hård brominställning gör flundran två rusningar ned till botten under fighten, men 15-20 minuter senare placerar Göran säkert huggkroken i min hittills största flundra och med gemensamma krafter lyfter vi den 148 cm långa fisken in i båten. Ca tio timmar senare pressar fisken ned nålen på vågen till 41,7 kg och vår glädje är fullkomlig!
Görans och mitt gemensamma mål inför säsongen var att fånga en hälleflundra över 50 kg. Vi nådde inte riktigt hela vägen fram men är trots detta mer än nöjda med säsongen. Både Göran och jag har slagit flera personbästa och även om de riktigt stora bonusfiskarna (torsk och sej) uteblev lyckades vi t.ex. fånga rödspätta på 3,58 kg, 3.12 kg och 2,84 kg.
50-kilosflundran sparar vi till nästa år...
/DaButt
För att härda ut i det annalkande höst- och vintermörkret tänkte jag föreslå att vi hjälps åt att minnas höjdpunkterna under det gångna fiskeåret. Då min kompis Göran och jag föredrar att rikta vårt fiske efter hälleflundra tänkte jag att fokus på den här tråden skall vara just hälleflundra. Därmed inte sagt att andra havsfiskar är mindre ”värda” eller tråkigare att fiska, men dessa arter får någon annan gärna starta en egen länk om.
För att föregå med gott exempel tänkte jag inleda och vill på så sätt uppmuntra alla er andra att lämna era bidrag av erfarenheter, iakttagelser/lärdomar, tips och tricks samt minnen från året som gått. Dessa behöver inte följa någon speciell mall eller vara lika omfattande som min egen berättelse utan var och en får själv bestämma vad han/hon vill bidra med. Som sagt, det primära syftet med tråden är att göra väntan till nästa års fiske kortare.
I år har Göran och jag haft den stora lyckan att kunna fiska 20 dagar i Norge. Normalt blir det mellan 12-14 dagar men i år lyckades vi på något vis förhandla oss till några extra dagar. Dessa 20 dagar fördelade vi på följande sätt: Kvalöya (5 pass), Saltströmmen (2 pass), Röst (7 pass) och Söröya (6 pass). Totalt fångades 22 hälleflundror i vår båt och av dessa lyckades jag fånga 10. Våra fem största flundror vägde: 41,7 kg, 20,0 kg, 19,3 kg, 19,0 kg, och 17,5 kg. Därtill fångade jag två flundror på 118 cm som återutsattes (C&R) utan att vägas. Flundrorna fördelades med 3 på Kvalöya, 1 i Saltströmmen, 11 på Röst och 7 på Söröya.
Stormjigg dominerar fångststatistiken stort. Av våra 22 flundror högg inte mindre än 12 på en Stormjigg. Relaxjigg svarade för 7 flundror, sill för 2 och den sista högg på en Riptide. Giant Jighead (3 st) och Ivarskallar (5 st) användes till de flundror som inte högg på en Storm eller sill. När det gäller färgval så har blå eller svart rygg i kombination med pärlemo/glitter varit en mycket framgångsrik kombination i år. Vidare har GT (glow tiger) varit bra, som alltid. Övriga färger som fångat fisk är: BKPK (rosa insert), FLM (orange), geting och smaragdgrön. Den stora överraskningen vad gäller färgval var att vi inte fångade en enda flundra på färgen chatreuse (SHCS) i år, en färg som totalt sett stort dominerar vår fångststatistik. Anledningen till detta tror jag ligger i att vi i år har fiskat djupare än tidigare år (20-50 m mot 10-20 m), i kombination med att färgen SHCS saknas för Storms Wideye Giant Jigging Shad.
2007 var året då vi provade att aptera våra jiggar med doft, i vårt fall Gulp. Flera andra fiskare använde med framgång delar av sill och annan fisk. Jag tror personligen att chanserna att fånga flundra ökar med någon form av doftspår, framförallt när fisket är trögt. I USA och Kanada dominerar t.ex. olika fiskkombinationer som bete fångststatistiken stort. När flundran är aktiv så hugger den nog på nästan vad som helst som hamnar i dess väg. Dock tror jag även att rörelsen på Gulpmasken attraherar fisken. Tre nackdelar med att använda Gulp är att det är dyrt, handskarna luktar illa och Gulpen funderar som en magnet på annan fisk, t.ex. lubben. Vi kommer nog att fortsätta använda Gulp 2008, men kanske lite mer selektivt.
En annan sak som jag kommer att prova nästa år är att fästa en bit självlysande slang på jiggkroken som ”huggpunkt”. Detta efter att Olle Berggren på Söder Sportfiske med stor framgång använt sig av denna metod på Söröya i augusti i år.
Ytterligare en lärdom från året introducerade Per Jonasson, en mycket skicklig fiskeguide hos Wildwater på Röst, för oss – ”bonntrolling”. Detta innebär att man går sakta framåt för motor samtidigt som varje fiskare trollar med varsitt spö i handen. Detta är en mycket effektiv metod eftersom du dels kan styra dina ”drifter” själv, dels kan arbete aktivt med betet hela tiden (göra extra lockryck, veva betet upp och ned i vattenlagren etc). Metoden skall garanterat få fisketid nästa säsong.
Både på Kvalöya och Röst betalade sig ett mer aktivt fiske där vi kontant arbetade jiggen upp och ned genom vattenlagren med tonvikt på skiktet mellan botten och femton-tjugo meter upp. På Söröya däremot hade de som höll jiggen nära (1-2 m ovan) botten hela tiden större framgång. Vi har inte lyckats hitta någon förklaring till detta. Kanske bara slumpade det sig så!? Jag antar att detta delvis är tjusningen med fiske. Oavsett hur mycket du fiskar så blir du aldrig fullärd. Att våga prova något nytt eller annorlunda kan också ha en avgörande betydelse för fiskeframgången. Detta visar inte minst våra två sillfångade flundror från Röst. När det varit ”dött” en lång stund beslutade sig vår alldeles egen MacGyver, Patrik Forsström, för att prova mete med hel sill. Patrik tacklade upp en hel fryst sill nedanför en Wigglerpilk och fäste en 45 cl PET-flaska(!) 10-12 m ovanför som flöte. På de två efterföljande rätt korta drifterna landade Patrik två snabba flundror medan Göran och jag fortsatte att gå bet med våra jiggar. Tilläggas skall att också Patrik fortsatte att fiska med jigg medan sillen förföriskt släpades ca 30 m bakom aktern på vår båt. Som sagt, våga bryta mönstret och prova något nytt. Det betalar sig ofta.
Tänkte avrunda med ett av mina starkaste fiskeminnen från året 2007.
Efter tips från Jarmo Kuisma bestämde Göran och jag för att lägga en av våra fiskeresor till Kvalöya. Så fort som möjligt efter ankomst gav sig Göran, min svärfar Pentti och jag ut på vattnet för att fiska. Snipan höll en sju-åtta knop så vi var glada att det inte var långt till de första platserna vi hade markerat på sjökortet. Under hösten/vintern 2006 hade vi lagt mycket tid på att rekognosera intressanta fiskeplatser på de tre sjökort som täckte av det område vi hade tänkt fiska inom.
Tjugo minuter över åtta på kvällen började vi vårt fiske. Strömmen var på väg in och redan på tredje driften, tio minuter före tio, kände jag ett försiktigt ”slackhugg” efter att ha vevat upp jiggen tre-fyra meter från botten och gjort ett spinnstopp. Jag gör mothugg alldeles för snabbt och rycker jiggen ur munnen på fisken. Säger till Göran att jag hade hugg samtidigt som jag frikopplar spolen på min Trinidad 30 och låter min Gulpapterade 385 g tunga Stormjigg i färgen GT sakta singla tillbaks mot botten. När jag stoppar spolen med tummen böjer sig spöet i en allt djupare båge och den här gången har jag mer is i magen och väntar med mothugget till dess att jag känner fiskens hela tyngd i spöet – fast fisk! Genast känner jag att det är en större fisk. Djupet under båten är knappt 40 meter och fisken håller sig vid botten. Trots hård brominställning gör flundran två rusningar ned till botten under fighten, men 15-20 minuter senare placerar Göran säkert huggkroken i min hittills största flundra och med gemensamma krafter lyfter vi den 148 cm långa fisken in i båten. Ca tio timmar senare pressar fisken ned nålen på vågen till 41,7 kg och vår glädje är fullkomlig!
Görans och mitt gemensamma mål inför säsongen var att fånga en hälleflundra över 50 kg. Vi nådde inte riktigt hela vägen fram men är trots detta mer än nöjda med säsongen. Både Göran och jag har slagit flera personbästa och även om de riktigt stora bonusfiskarna (torsk och sej) uteblev lyckades vi t.ex. fånga rödspätta på 3,58 kg, 3.12 kg och 2,84 kg.
50-kilosflundran sparar vi till nästa år...
/DaButt
Bifogade filer
Kommentera