Jag snackade för någon vecka sen med en riktig författare, alltså en som fått några av alla sina manuskript antagna och utkomna.
Han berättade om hur han en gång blev kallad till ett ansett förlag för vidare diskussioner om hans material. Han var upprymd intill ”Take off” när han klev in på kontoret. Så fort han undertecknat kontraktet och de laxrosa sedlarna var på väg mot hans konto, skulle han boka bord på Operakällaren och göra sig en helkväll, vilken så kort han nu möjligen skulle kunna komma minnas den, borde gå till hävderna.
Nu visade det sig att man inte alls hade för avsikt att ge ut hans dikter utan vad de ville avhandla rörde en del formuleringar och hur han rent generellt hade och inte hade behandlat det tema han påstod sig ha haft. Några pengar var det inte tal om inte förän han skrivit om sitt verk i grunden. Han blev natuligtvis sårad in i hjärteroten av detta och bad dem illa fara och ingenstans trivas.
Väl hemma igen hamnade manuskriptet orört i en flyttkartong och bars ut i förrådet. Många år senare kom kartongens innehåll åter inför hans ögon och han började läsa sin refuserade text. Han hade då bara att instämma i vad bokförlagets representant hävdat. Texten hade allt att vinna på en rejäl omarbetning. Mycket måste bort helt, mycket måste ändras och något nytt måste till. Han gjorde så och vissa av de tidigare underkända dikterna finns nu utgivna.
Med ovan skrivna vill jag ha sagt att det är inte bara att skicka in ett manuskript och så blir det en bok. Mitt har redan refuserats 2 gånger. Nu är det tredje gången gillt!
Jag vill härmed också passa på att tacka alla som läst mitt sömnpiller och kommit med goda råd om hur boken ska bli ännu bättre. Tack ska ni ha! Stor omarbetning pågår i enlighet med era önskemål!
Och ett tack till er som tror att jag ska få ut boken. Det känns uppfordrande och den piskan på ryggen kan jag behöva emellanåt.
Han berättade om hur han en gång blev kallad till ett ansett förlag för vidare diskussioner om hans material. Han var upprymd intill ”Take off” när han klev in på kontoret. Så fort han undertecknat kontraktet och de laxrosa sedlarna var på väg mot hans konto, skulle han boka bord på Operakällaren och göra sig en helkväll, vilken så kort han nu möjligen skulle kunna komma minnas den, borde gå till hävderna.
Nu visade det sig att man inte alls hade för avsikt att ge ut hans dikter utan vad de ville avhandla rörde en del formuleringar och hur han rent generellt hade och inte hade behandlat det tema han påstod sig ha haft. Några pengar var det inte tal om inte förän han skrivit om sitt verk i grunden. Han blev natuligtvis sårad in i hjärteroten av detta och bad dem illa fara och ingenstans trivas.
Väl hemma igen hamnade manuskriptet orört i en flyttkartong och bars ut i förrådet. Många år senare kom kartongens innehåll åter inför hans ögon och han började läsa sin refuserade text. Han hade då bara att instämma i vad bokförlagets representant hävdat. Texten hade allt att vinna på en rejäl omarbetning. Mycket måste bort helt, mycket måste ändras och något nytt måste till. Han gjorde så och vissa av de tidigare underkända dikterna finns nu utgivna.
Med ovan skrivna vill jag ha sagt att det är inte bara att skicka in ett manuskript och så blir det en bok. Mitt har redan refuserats 2 gånger. Nu är det tredje gången gillt!
Jag vill härmed också passa på att tacka alla som läst mitt sömnpiller och kommit med goda råd om hur boken ska bli ännu bättre. Tack ska ni ha! Stor omarbetning pågår i enlighet med era önskemål!
Och ett tack till er som tror att jag ska få ut boken. Det känns uppfordrande och den piskan på ryggen kan jag behöva emellanåt.
Kommentera