På förfrågan kommer här instruktioner på hur jag gör för att bygga ett fångstgivande tailbete.
Mycket nöje och skitfiske!
Gör ditt eget Tailbete
Tailbeten har blivit lite av mina favoriter med en självklar plats i min betesbox, särskilt under den kallare delen av året. Inledningsvis så var det köpta Hell-Tails som gällde, men de är dyra i inköp och dessutom ville jag ha tailar för olika djup. Alltså blev det till att tillverka själv. Sedan i våras har jag även ett personbästa tagen på en egen tail.
Jag och många med mig har sett och imponerats av de fantastiska kreationer som många betessnidare har gjort och visar upp på diverse forum. Det är inte utan att man själv skulle vilja tillverka beten med samma finish men faktum är att enklare modeller fiskar minst lika bra. Jag tänkte alltså med denna beskrivning vilja uppmuntra särskilt de som har funderat på betestillverkning men inte riktigt har kommit till skott. Flera jag har pratat med har en bild av att tillverkningen skulle vara komplicerad och inte minst kräver större investeringar i form av specialverktyg och helst en egen verkstad.
Utrustning
För att skapa ett tailbete krävs inte en verkstad med tillgång till arbetsbänk, slipmaskiner, sticksågar, torkhjul, E-Tex, Air-Brush, ädelträ och allt som man ”ska” ha. Jag tillverkar mina beten hemma i lägenheten. Man behöver inte krångla till det utan klarar sig bra med enkel utrustning: Morakniv, sandpapper, borr, litet skruvstäd, tång, såg (använder min Leatherman), koppartråd (eller skruvöglor), epoxylim, färg, penslar, båtlack.
Jag börjar med att lägga ut några tidningar på golvet för att lättare kunna städa undan (uppskattas av flickvännen).
Tillverkning
Som trämaterial använder jag uteslutande furu som jag köper i form av rundstavar med olika tjocklekar. Jag börjar med att såga till ett par bitar i de längder jag vill ha (ca 12cm) och täljer sedan till formen på dem. Lättast är det att först tälja till önskad profil, sedan gå över till sidorna och slutligen jämna ut och finslipa. När jag är nöjd så slipar jag tailen med sandpapper.
För att blya kroppen så gröper jag ur undersidan av betet (förborrar och använder kniv), fyller med önskad mängd kulbly och förseglar med epoxylim.
Mängden bly (och hur mycket du måste gröpa ur) beror givetvis på hur snabbt du vill att betet sjunker. Jag placerar blyt för att få en låg tyngdpunkt och ett bete som håller sig på rätt köl i vattnet. På djupgående modeller lägger jag tyngdpunkten längre fram men i praktiken verkar det inte vara så noga. I samma fas fäster jag öglorna. Inledningsvis använde jag skruvöglor men jag har nu gått över till tvinnad koppartråd som limmas fast.
Nu ska betet målas och lackas. Färgen jag använder är bl.a. från provfärgsburkar som köptes billigt. Tror dock att oljebaserade hobbyfärger fäster bättre. För att få färgövergångar använder jag dels målartejp för skarpa och jämna övergångar och en bit tvättsvamp för att få en mer utflytande övergång.
Så till lackningen. Jag använder i nuläget båtlack men ska framöver testa med något starkt golvlack. I första omgången lägger jag på ett lager med utspäd lack och sedan lackar jag betet 4-5 gånger. Det kan påpekas att båtlack är starkt och segt men att det inte utgör något fullständigt skydd mot vassa gäddtänder. Man måste således reparera betet emellanåt (dock inte i samma omfattning som på Hell-tail där lacken spricker och flagnar). Nedan får papegoj-tailen en välförtjänt påbättring efter ett gäng gäddor och bl.a. ha fått känna på hur det känns att sitta mellan käftarna på en 11kgs gädda. De andra får ett lager med utspädd lack innan målning.
Slutligen så monterar jag två trekrokar på betet varav en bakre med en avkortad curlytailjigg.
Att fånga fisk på ett egenhändigt tillverkat bete ger en ny dimention till fisket!
Lycka till med tillverkningen!
/Tailrunner
Mycket nöje och skitfiske!
Gör ditt eget Tailbete
Tailbeten har blivit lite av mina favoriter med en självklar plats i min betesbox, särskilt under den kallare delen av året. Inledningsvis så var det köpta Hell-Tails som gällde, men de är dyra i inköp och dessutom ville jag ha tailar för olika djup. Alltså blev det till att tillverka själv. Sedan i våras har jag även ett personbästa tagen på en egen tail.
Jag och många med mig har sett och imponerats av de fantastiska kreationer som många betessnidare har gjort och visar upp på diverse forum. Det är inte utan att man själv skulle vilja tillverka beten med samma finish men faktum är att enklare modeller fiskar minst lika bra. Jag tänkte alltså med denna beskrivning vilja uppmuntra särskilt de som har funderat på betestillverkning men inte riktigt har kommit till skott. Flera jag har pratat med har en bild av att tillverkningen skulle vara komplicerad och inte minst kräver större investeringar i form av specialverktyg och helst en egen verkstad.
Utrustning
För att skapa ett tailbete krävs inte en verkstad med tillgång till arbetsbänk, slipmaskiner, sticksågar, torkhjul, E-Tex, Air-Brush, ädelträ och allt som man ”ska” ha. Jag tillverkar mina beten hemma i lägenheten. Man behöver inte krångla till det utan klarar sig bra med enkel utrustning: Morakniv, sandpapper, borr, litet skruvstäd, tång, såg (använder min Leatherman), koppartråd (eller skruvöglor), epoxylim, färg, penslar, båtlack.
Jag börjar med att lägga ut några tidningar på golvet för att lättare kunna städa undan (uppskattas av flickvännen).
Tillverkning
Som trämaterial använder jag uteslutande furu som jag köper i form av rundstavar med olika tjocklekar. Jag börjar med att såga till ett par bitar i de längder jag vill ha (ca 12cm) och täljer sedan till formen på dem. Lättast är det att först tälja till önskad profil, sedan gå över till sidorna och slutligen jämna ut och finslipa. När jag är nöjd så slipar jag tailen med sandpapper.
För att blya kroppen så gröper jag ur undersidan av betet (förborrar och använder kniv), fyller med önskad mängd kulbly och förseglar med epoxylim.
Mängden bly (och hur mycket du måste gröpa ur) beror givetvis på hur snabbt du vill att betet sjunker. Jag placerar blyt för att få en låg tyngdpunkt och ett bete som håller sig på rätt köl i vattnet. På djupgående modeller lägger jag tyngdpunkten längre fram men i praktiken verkar det inte vara så noga. I samma fas fäster jag öglorna. Inledningsvis använde jag skruvöglor men jag har nu gått över till tvinnad koppartråd som limmas fast.
Nu ska betet målas och lackas. Färgen jag använder är bl.a. från provfärgsburkar som köptes billigt. Tror dock att oljebaserade hobbyfärger fäster bättre. För att få färgövergångar använder jag dels målartejp för skarpa och jämna övergångar och en bit tvättsvamp för att få en mer utflytande övergång.
Så till lackningen. Jag använder i nuläget båtlack men ska framöver testa med något starkt golvlack. I första omgången lägger jag på ett lager med utspäd lack och sedan lackar jag betet 4-5 gånger. Det kan påpekas att båtlack är starkt och segt men att det inte utgör något fullständigt skydd mot vassa gäddtänder. Man måste således reparera betet emellanåt (dock inte i samma omfattning som på Hell-tail där lacken spricker och flagnar). Nedan får papegoj-tailen en välförtjänt påbättring efter ett gäng gäddor och bl.a. ha fått känna på hur det känns att sitta mellan käftarna på en 11kgs gädda. De andra får ett lager med utspädd lack innan målning.
Slutligen så monterar jag två trekrokar på betet varav en bakre med en avkortad curlytailjigg.
Att fånga fisk på ett egenhändigt tillverkat bete ger en ny dimention till fisket!
Lycka till med tillverkningen!
/Tailrunner
. Jag tycker det är väldigt bra att du poängterar att man inte behöver fina verktyg och stor verkstad för att bygga fungerande beten. Man kan bygga hur bra beten som helst utan att investera en massa pengar i det!!!
Kommentera