Av: Andreas Dybedahl
andreas.dybedahl@brofiske.net
Luften är klar och kall, solens strålar tittar nu endast fram över snöprydda trädoppar, falnande solstrålar får snörkristallerna att skimra likt tusentals juveler, jag sitter på min stol, dunkar lätt med pirken i botten, frmför mig har jag två ismeten utplacerade, det är midvinter och lakfisketid...
Så började det........
När jag var liten grabb kom min morbror hem från ett abborrfiske på sjön Skagern, med sig hade han en kraftfull bonusfångst, det var en lake som jag bara kommer ihåg var riktigt stor, eller så var jag bara liten. Men sedan den gången har laken för mig varit något aldeles speciellt. Att jag sedan dess fundarat på lakfiske varje vinter och sedan några år började lära mig när, var och hur har lakefisket förgyllt mina vinterdagar många gånger. Jag är alltid i ett stort behov av att få fiska, att då kunna åka ut på några timmars lakfiske efter jobbet om vintern gör detta till ett kallt, friskt och otroligt spännande inslag i en sportfiskares perspektiv, för det är alltid något speciellt med nattfiske!
Laketider.....platser....
Laken är en kallvattensfisk, det vill säga den trivs bäst i kallt vatten, därför befinner den sig unde våra varmare månader på stora djup, den trivs bäst på hårda bottnar med mycket sten eller klippor, under dygnets ljusare tid gillar den att ligga och trycka i grottor, håligheter, under stockar osv. Sen när det skymmer kryper den fram och börjar sin jakt på föda, med känslig sidolinje, finkänslig skäggtöm och utomordentligt luktsinne.
När vintern tar sitt grepp och vattnet är som kallast söker sig laken upp till sina lekområden, lekområdena kan befinna sig nästan på vilket djup som helst i en sjö, å, älv eller skärgård, leklake har konstaterats på djup från 50 meter och ända upp till under isen på bara några få decimeters djup. Laken kan i dessa fall samlas i allt från mindre grupper till stora stim beroende på hur stor och gynsam leklokalen är. Det är just på dessa leklokaler vi sportfiskare hittar våra lakar vintertid.
Lakfisket för mig börjar när isarna lägger sig säkert i och omkring sund och på grynnor med hårda bottnar med närhet till stora djup, i min hemtrakter vilket är i Stockholmsregionen brukar detta ske i slutet av december till början av januari. I de stora sjöarna pimplas laken oftast på djupa vatten 10-30 meter, men i mina hemtrakter vilket denna artickel kommer handla om fiskar vi mestadels i och kring sund med hårda bottnar och djup från 1 till ca10 meter.
Spännande och annorlunda Ismete....
När vi började med lakfisket så var vi minst sagt villrådiga, vi visste inte vart vi skulle börja leta, inte när vi skulle fiska osv. Och att bara sätta sig på en plats och pimpla svinkalla nätter i jakten på laken blev för jobbigt, känslan att mitt i kolsvarta natten sitta med en liten pirk med strömming på känndes som oddset 1 på 1000 att en lake skulle hitta just våra pimpelbeten på dessa enorma vattenvidder. Vi fick då för oss att lägga ut ett par tre ismeten för att täcka av ett större område i vårt sökande efter laken. Sagt och gjort så tog vi med oss våra gäddismeteutrstningar ut på isarna, knöt på 0,40 nylon som tafs och bytte trekroken mot en större karpkrok, sänket en bit ovan botten, betet liggandes på botten hängandes i vippan med en glidande ögla och bjällra som ljudlig nappindikator. Denna metod blev för oss ett gonombrott i lakfisket, vi började nu sakta men säkert få lake i raskare takt och tack vara detta ismete har vi nu en handfull bra lakfiskeplatser och med det flera oförglömliga fiskeminnen som följd.
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_01.jpg)
Ännu så länge oförklarliga stunder....
När vi nu funnit våra lakfiskeplatser har vi fortsatt med ett par meten var och samtidigt pimplat med vanligt klassiskt pimpel. I Januari har vi haft överlägset mest landade fiskar på metet, inte bara för att vi har majoritet på ismeten kontra pimpelspön. Många många ggr har vi inte haft en enda stöt på pimpel medans metena fångat den ena laken efter den andra. Jag har t.o.m testat att ha ett mete 50 cm från min pilk och ändå har det stillaliggande metet varit det som fångat lake. Det har många gånger kännts totalt meningslöst med pimpel under Januari. Har vi fått något på pimplet så har det varit då pirken legat still på botten. Som den gången jag och min fiskekompis Linus kom ut på isen, innan vi hunnit lagt ut våra 6 meten hade vi landat 5 lakar, när vi började pimpla nappade de oavbrutet på ismetena, när vi kom till baka till våra pimpelspön hände det ett par gånger att en lake svalt både agn och pirk, men de tog inte på aktivt pimpel. Denna otroliga kväll landade vi och returnerade 14 lakar på 90 minuter och bara en enda lake tog på aktivt pimpel, det var också dagens minsta och enda under 2kg, övriga fiskar vägde upp till 4kg.
Däremot när vi kommit in en bit på Februari har ismetet blivit sämre och sämre, och det mer rörliga pimplet gett mest resultat, ibland förkrossande överlägset. Ett par ggr har vi varit 3-4 personer på lakfiske med 3 meten var. Altså, 12st ismeten och 4 pimplare och vi har inte haft en enda lake som ens smakat på metet.....
I.o.m m dessa egna erfarenheter tog jag kontakt med en riktig erfaren lakfiskare från Uppsala Fritids Fiskare. Denne herre fiskar bara med pimpel och ibland på våra områden och har i januari haft riktigt dåligt fiske på pimpel i Januari, men i Februari har de haft riktigt bra fiske på pimpel, mönstret hänger ihop med våra iaktagelser, till vintern kommer han garanterat testa att meta i Januari. Vi har diskuterat detta i meterlånga mejl, men ingen av oss har blivit direkt klokare....men iaktagelserna är förbluffande lika!
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_02.jpg)
Tunga pimpel hugg.......
Ismetet efter lake må ibland vara riktigt effektivt, men inget slår att ta laken på pimpel. Jag fiskar ganska aktivt, jag vill att det ska höras och lukta mycket. Jag omväxlar med små darrande rörelser, långa ryck som får dunsa i botten, omväxlande med långsamma lyftningar som får om en lake iaktar betet den att tro att betet flyr och då snor åt sig betet med ett snabbt tungt hugg och emellan dessa darrnignar, ryck och lyftningar gör jag pauser på några sekunder så laken får chansen att ta betet ifall den är trög och försiktig.. Laken framstår som en mycket glupsk fisk, släkt med torsken som den är så käkar den gärna allt och sväljer utan att smaka, men faktum är att den ibland är jätte försiktig, ibland kan man bara känna en pillning, darrning eller lättare dragningn i linan, sätter man in mothugget för fort missas ofta fisken. Är laken på detta humör, ha is i magen och gör inte mohugg förräns du märker att laken drar iväg med priken och betet. Dessa napp tycker jag generellt är de lite större honorna som gör, en kväll i sena februari satt vi och pimplade och hade ett bra fiske, många lakar landade vi denna kväll, den mesta fisken var hanar runt 2 kilo, de högg våra pirkar så det sjöng i spöet, men vi fick också 3 fiskar över 3 kg med topp på 3,6kg, det var feta honor som nappade riktigt försiktigt, riktiga pillenapp, kanske är deras feta romfyllda bukar som gör att de inte orkar jaga lika hetsigt som de smäckrare hanarna, detta fenomen med romstinna honor som nappar försiktigt känns i och för sig igen från nästan alla fiskar!
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_03.jpg)
Beten och agn....
Det mest klassiska för lakpimplet är en tyngre pirk/skeddrag och en släpande tafs på 15-20cm betad med en fiskbit. Det är djupet på fiskplatsen som avgör vikten på pirken eller skeddraget. Till det grundare fisket räcker det med ett skeddrag eller kustdrag på 30-40gram och ju djupare du fiskar desto tyngre pirk får du använda. Pirkar upp till över 100 gram används av pimplarna som fiskar laken i de riktigt djupa kallvattensjöarna. Avvägningen är på det viset att du ska kunna känna pirken bra nere på botten och att snabbt komma till botten utan att pirken singlar för mkt i sidled.
Jag själv fiskar nästan uteslutande med ett jigghuvud på 20-40 gram, det fungerar bra ner till 15 meter, jag målar jigghuvudet i självlysande färg som jag kan ladda med en ficklampa, apterar en fjäderring på jiggskallens ögla, på fjäderringen sätter jag två små spinnarskedar som skramlar när pirken dunsas i botten. Agnet sätter jag på jiggkroken, sen sätter jag på en bit silikonslang som sitter tajt på kroken för att förhindra att betet ska glida ner i krokböjjen och gömma kroken så att kroken alltid är fri och krokar direkt.
Jag gillar främst jiggskallen för då har jag hela tiden direktkontakt och känner direkt när en lake är där och nafsar. Jag vill oxå ha så lätt jiggskalle som möjligt, detta för att laken när den är trög ska kunna ta jiggen och simma iväg en liten bit utan att spotta ut jiggen för att den känns för onaturlig och tung som föda. Nu är det sällan laken spottar, har den väl tagit betet sväljer den nästan alltid snabbt, vi har haft tillfällen då laken fick lite för mkt tid på sig och det slutatde med att hela jiggkroken hamnat i lakens mage!
Agn...
Många är de agn vi kan använde för laken, laken äter allt utan att gnälla, men olika vatten ter sig ändå ha olika beten som lämpar sig bäst. Jag gillar att använda den fisk som finns i det vatten jag fiskar i och som har en bra lukt som sprider sig i vattnet. I skärgården har strömmingen fungerat bäst för oss, men då har vi oxå fiskat mest med strömming, men ingen regel utan undantag, tröga dagar kan det löna sig att testa annat, ett exempel på annat bete som absolut inte är naturligt i våra vatten är den så fantastiska räkan. Att mixtra med olika beten kan som vanligt vara skillnad mellan succe och fiasko. Andra bra beten för laken som oftast finns naturligt i våra vatten är nors, siklöjja, mört, abborre och sik.
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_04.jpg)
C&R och Hair-Rig…
Att inte ta mer fisk än vi själva kan äta upp är för mig en självklarhet, därför försöker vi släppa tillbaka så många lakar som möjligt. De två största problemen med c&r vid lakfisket är lakar som sväljer agnet för djupt och den ibland stränga kyla som råder ovanför isen.
Att bara hiva upp laken ur hålet och låta den sprattla i snön kalla nätter är rena djurplågeriet, kylan fryser mycket snabt sönder lakens ögon och blåser det så fryser lakens slemskikt på kroppen också sönder snabbt. Därför tar vi laken och håller den i ett stadigt tummgrepp i underkäken och försöker hålla kvar fisken så länge som möjligt i hålet, vid problematiska djupa krokningar som tar lite längre tid att kroka av doppar vi fisken med jämna mellanrum i hålet så ett den inte kan förfrysa ögonen. När fisken ska vägas, är det bäst att lägga laken i en fuktad plastpåse då förhindrar vi luftens direkta kyla in på fiskens bara skinn och ögon.
Ismetet medförde ett annat problem för oss, lakarna svalde betet så fort att ”samtliga” lakar satt i magmunnen eller svaljet. Det var inte kul att försöka lirka loss djupt krokade fiskar kalla nätter och köldstela fingrar, trots att vi använde hullinglösa krokar med tunnt gods så var det ändå svårt att kroka loss dem.
Jag började då fundera och åter fundera på hur vi skulle lösa detta problem, mina tankar tog mig till karpfiskarnas Hair-Rigs, efter lite trixande och testande kom jag fram till följande riggning som har reducerat svaljkrokningarna till 99%.
Jag tog en pianotråd på ca 0,50-0,70 millimeter som jag gjorde en ögla upptill och nedtill böjde jag den med en vinkel på ca 45 grader. I öglan satte jag en tjock dacronlina som jag knöt i öglan till pianotråden och sen knöt fast i krokböjjen på kroken. Avståndet från ”betesnål” till Krok är 5-10cm. Med denna så kallade PU-rigg kan nu laken ta det ismetade betet och svälja i lugn och ro för kroken kommer alltid befinna sig i munhålan. Resultatet har varit helt fantastiskt bra.
Krokar till metet, vanliga enkelkrokar i stl 1/-4/0 har jag använt, det känns inte så noga för laken har suttit bergfast på alla modeller av krok jag testat!
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_05.jpg)
Utrustning:
Utrustningen för lakpimpel och ismetet är av den enklare sorten, jag själv pimplar med 2 olika spön, det ena är ett modfierat ABU pimpel II, orginalklingan har bytts ut till en helt stum grafitklinga på 30 centimeter. Det andra är ett UL-spö som gått sönder, varvid jag kapat underdelen 40 centimeter ovanför rulfästet satt på en toppögla med stor diameter för att förhindra isbildning i toppöglan. Båda pimeplspöna är försedda med grov 0,32 flätlina, jag har valt tjock flätlina för att undvika trassel när jag drillar fisken för hand.
För ismetet, här tar du bara dina vanliga spön som du har för det vanliga ismetet, inga krussiduller alls, tackla bara om dem med lämpliga tackel som jag beskrev tidigare.
Bästa fiskehälsningar,
Andreas Dybedahl
andreas.dybedahl@brofiske.net
Luften är klar och kall, solens strålar tittar nu endast fram över snöprydda trädoppar, falnande solstrålar får snörkristallerna att skimra likt tusentals juveler, jag sitter på min stol, dunkar lätt med pirken i botten, frmför mig har jag två ismeten utplacerade, det är midvinter och lakfisketid...
Så började det........
När jag var liten grabb kom min morbror hem från ett abborrfiske på sjön Skagern, med sig hade han en kraftfull bonusfångst, det var en lake som jag bara kommer ihåg var riktigt stor, eller så var jag bara liten. Men sedan den gången har laken för mig varit något aldeles speciellt. Att jag sedan dess fundarat på lakfiske varje vinter och sedan några år började lära mig när, var och hur har lakefisket förgyllt mina vinterdagar många gånger. Jag är alltid i ett stort behov av att få fiska, att då kunna åka ut på några timmars lakfiske efter jobbet om vintern gör detta till ett kallt, friskt och otroligt spännande inslag i en sportfiskares perspektiv, för det är alltid något speciellt med nattfiske!
Laketider.....platser....
Laken är en kallvattensfisk, det vill säga den trivs bäst i kallt vatten, därför befinner den sig unde våra varmare månader på stora djup, den trivs bäst på hårda bottnar med mycket sten eller klippor, under dygnets ljusare tid gillar den att ligga och trycka i grottor, håligheter, under stockar osv. Sen när det skymmer kryper den fram och börjar sin jakt på föda, med känslig sidolinje, finkänslig skäggtöm och utomordentligt luktsinne.
När vintern tar sitt grepp och vattnet är som kallast söker sig laken upp till sina lekområden, lekområdena kan befinna sig nästan på vilket djup som helst i en sjö, å, älv eller skärgård, leklake har konstaterats på djup från 50 meter och ända upp till under isen på bara några få decimeters djup. Laken kan i dessa fall samlas i allt från mindre grupper till stora stim beroende på hur stor och gynsam leklokalen är. Det är just på dessa leklokaler vi sportfiskare hittar våra lakar vintertid.
Lakfisket för mig börjar när isarna lägger sig säkert i och omkring sund och på grynnor med hårda bottnar med närhet till stora djup, i min hemtrakter vilket är i Stockholmsregionen brukar detta ske i slutet av december till början av januari. I de stora sjöarna pimplas laken oftast på djupa vatten 10-30 meter, men i mina hemtrakter vilket denna artickel kommer handla om fiskar vi mestadels i och kring sund med hårda bottnar och djup från 1 till ca10 meter.
Spännande och annorlunda Ismete....
När vi började med lakfisket så var vi minst sagt villrådiga, vi visste inte vart vi skulle börja leta, inte när vi skulle fiska osv. Och att bara sätta sig på en plats och pimpla svinkalla nätter i jakten på laken blev för jobbigt, känslan att mitt i kolsvarta natten sitta med en liten pirk med strömming på känndes som oddset 1 på 1000 att en lake skulle hitta just våra pimpelbeten på dessa enorma vattenvidder. Vi fick då för oss att lägga ut ett par tre ismeten för att täcka av ett större område i vårt sökande efter laken. Sagt och gjort så tog vi med oss våra gäddismeteutrstningar ut på isarna, knöt på 0,40 nylon som tafs och bytte trekroken mot en större karpkrok, sänket en bit ovan botten, betet liggandes på botten hängandes i vippan med en glidande ögla och bjällra som ljudlig nappindikator. Denna metod blev för oss ett gonombrott i lakfisket, vi började nu sakta men säkert få lake i raskare takt och tack vara detta ismete har vi nu en handfull bra lakfiskeplatser och med det flera oförglömliga fiskeminnen som följd.
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_01.jpg)
Ännu så länge oförklarliga stunder....
När vi nu funnit våra lakfiskeplatser har vi fortsatt med ett par meten var och samtidigt pimplat med vanligt klassiskt pimpel. I Januari har vi haft överlägset mest landade fiskar på metet, inte bara för att vi har majoritet på ismeten kontra pimpelspön. Många många ggr har vi inte haft en enda stöt på pimpel medans metena fångat den ena laken efter den andra. Jag har t.o.m testat att ha ett mete 50 cm från min pilk och ändå har det stillaliggande metet varit det som fångat lake. Det har många gånger kännts totalt meningslöst med pimpel under Januari. Har vi fått något på pimplet så har det varit då pirken legat still på botten. Som den gången jag och min fiskekompis Linus kom ut på isen, innan vi hunnit lagt ut våra 6 meten hade vi landat 5 lakar, när vi började pimpla nappade de oavbrutet på ismetena, när vi kom till baka till våra pimpelspön hände det ett par gånger att en lake svalt både agn och pirk, men de tog inte på aktivt pimpel. Denna otroliga kväll landade vi och returnerade 14 lakar på 90 minuter och bara en enda lake tog på aktivt pimpel, det var också dagens minsta och enda under 2kg, övriga fiskar vägde upp till 4kg.
Däremot när vi kommit in en bit på Februari har ismetet blivit sämre och sämre, och det mer rörliga pimplet gett mest resultat, ibland förkrossande överlägset. Ett par ggr har vi varit 3-4 personer på lakfiske med 3 meten var. Altså, 12st ismeten och 4 pimplare och vi har inte haft en enda lake som ens smakat på metet.....
I.o.m m dessa egna erfarenheter tog jag kontakt med en riktig erfaren lakfiskare från Uppsala Fritids Fiskare. Denne herre fiskar bara med pimpel och ibland på våra områden och har i januari haft riktigt dåligt fiske på pimpel i Januari, men i Februari har de haft riktigt bra fiske på pimpel, mönstret hänger ihop med våra iaktagelser, till vintern kommer han garanterat testa att meta i Januari. Vi har diskuterat detta i meterlånga mejl, men ingen av oss har blivit direkt klokare....men iaktagelserna är förbluffande lika!
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_02.jpg)
Tunga pimpel hugg.......
Ismetet efter lake må ibland vara riktigt effektivt, men inget slår att ta laken på pimpel. Jag fiskar ganska aktivt, jag vill att det ska höras och lukta mycket. Jag omväxlar med små darrande rörelser, långa ryck som får dunsa i botten, omväxlande med långsamma lyftningar som får om en lake iaktar betet den att tro att betet flyr och då snor åt sig betet med ett snabbt tungt hugg och emellan dessa darrnignar, ryck och lyftningar gör jag pauser på några sekunder så laken får chansen att ta betet ifall den är trög och försiktig.. Laken framstår som en mycket glupsk fisk, släkt med torsken som den är så käkar den gärna allt och sväljer utan att smaka, men faktum är att den ibland är jätte försiktig, ibland kan man bara känna en pillning, darrning eller lättare dragningn i linan, sätter man in mothugget för fort missas ofta fisken. Är laken på detta humör, ha is i magen och gör inte mohugg förräns du märker att laken drar iväg med priken och betet. Dessa napp tycker jag generellt är de lite större honorna som gör, en kväll i sena februari satt vi och pimplade och hade ett bra fiske, många lakar landade vi denna kväll, den mesta fisken var hanar runt 2 kilo, de högg våra pirkar så det sjöng i spöet, men vi fick också 3 fiskar över 3 kg med topp på 3,6kg, det var feta honor som nappade riktigt försiktigt, riktiga pillenapp, kanske är deras feta romfyllda bukar som gör att de inte orkar jaga lika hetsigt som de smäckrare hanarna, detta fenomen med romstinna honor som nappar försiktigt känns i och för sig igen från nästan alla fiskar!
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_03.jpg)
Beten och agn....
Det mest klassiska för lakpimplet är en tyngre pirk/skeddrag och en släpande tafs på 15-20cm betad med en fiskbit. Det är djupet på fiskplatsen som avgör vikten på pirken eller skeddraget. Till det grundare fisket räcker det med ett skeddrag eller kustdrag på 30-40gram och ju djupare du fiskar desto tyngre pirk får du använda. Pirkar upp till över 100 gram används av pimplarna som fiskar laken i de riktigt djupa kallvattensjöarna. Avvägningen är på det viset att du ska kunna känna pirken bra nere på botten och att snabbt komma till botten utan att pirken singlar för mkt i sidled.
Jag själv fiskar nästan uteslutande med ett jigghuvud på 20-40 gram, det fungerar bra ner till 15 meter, jag målar jigghuvudet i självlysande färg som jag kan ladda med en ficklampa, apterar en fjäderring på jiggskallens ögla, på fjäderringen sätter jag två små spinnarskedar som skramlar när pirken dunsas i botten. Agnet sätter jag på jiggkroken, sen sätter jag på en bit silikonslang som sitter tajt på kroken för att förhindra att betet ska glida ner i krokböjjen och gömma kroken så att kroken alltid är fri och krokar direkt.
Jag gillar främst jiggskallen för då har jag hela tiden direktkontakt och känner direkt när en lake är där och nafsar. Jag vill oxå ha så lätt jiggskalle som möjligt, detta för att laken när den är trög ska kunna ta jiggen och simma iväg en liten bit utan att spotta ut jiggen för att den känns för onaturlig och tung som föda. Nu är det sällan laken spottar, har den väl tagit betet sväljer den nästan alltid snabbt, vi har haft tillfällen då laken fick lite för mkt tid på sig och det slutatde med att hela jiggkroken hamnat i lakens mage!
Agn...
Många är de agn vi kan använde för laken, laken äter allt utan att gnälla, men olika vatten ter sig ändå ha olika beten som lämpar sig bäst. Jag gillar att använda den fisk som finns i det vatten jag fiskar i och som har en bra lukt som sprider sig i vattnet. I skärgården har strömmingen fungerat bäst för oss, men då har vi oxå fiskat mest med strömming, men ingen regel utan undantag, tröga dagar kan det löna sig att testa annat, ett exempel på annat bete som absolut inte är naturligt i våra vatten är den så fantastiska räkan. Att mixtra med olika beten kan som vanligt vara skillnad mellan succe och fiasko. Andra bra beten för laken som oftast finns naturligt i våra vatten är nors, siklöjja, mört, abborre och sik.
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_04.jpg)
C&R och Hair-Rig…
Att inte ta mer fisk än vi själva kan äta upp är för mig en självklarhet, därför försöker vi släppa tillbaka så många lakar som möjligt. De två största problemen med c&r vid lakfisket är lakar som sväljer agnet för djupt och den ibland stränga kyla som råder ovanför isen.
Att bara hiva upp laken ur hålet och låta den sprattla i snön kalla nätter är rena djurplågeriet, kylan fryser mycket snabt sönder lakens ögon och blåser det så fryser lakens slemskikt på kroppen också sönder snabbt. Därför tar vi laken och håller den i ett stadigt tummgrepp i underkäken och försöker hålla kvar fisken så länge som möjligt i hålet, vid problematiska djupa krokningar som tar lite längre tid att kroka av doppar vi fisken med jämna mellanrum i hålet så ett den inte kan förfrysa ögonen. När fisken ska vägas, är det bäst att lägga laken i en fuktad plastpåse då förhindrar vi luftens direkta kyla in på fiskens bara skinn och ögon.
Ismetet medförde ett annat problem för oss, lakarna svalde betet så fort att ”samtliga” lakar satt i magmunnen eller svaljet. Det var inte kul att försöka lirka loss djupt krokade fiskar kalla nätter och köldstela fingrar, trots att vi använde hullinglösa krokar med tunnt gods så var det ändå svårt att kroka loss dem.
Jag började då fundera och åter fundera på hur vi skulle lösa detta problem, mina tankar tog mig till karpfiskarnas Hair-Rigs, efter lite trixande och testande kom jag fram till följande riggning som har reducerat svaljkrokningarna till 99%.
Jag tog en pianotråd på ca 0,50-0,70 millimeter som jag gjorde en ögla upptill och nedtill böjde jag den med en vinkel på ca 45 grader. I öglan satte jag en tjock dacronlina som jag knöt i öglan till pianotråden och sen knöt fast i krokböjjen på kroken. Avståndet från ”betesnål” till Krok är 5-10cm. Med denna så kallade PU-rigg kan nu laken ta det ismetade betet och svälja i lugn och ro för kroken kommer alltid befinna sig i munhålan. Resultatet har varit helt fantastiskt bra.
Krokar till metet, vanliga enkelkrokar i stl 1/-4/0 har jag använt, det känns inte så noga för laken har suttit bergfast på alla modeller av krok jag testat!
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_05.jpg)
Utrustning:
Utrustningen för lakpimpel och ismetet är av den enklare sorten, jag själv pimplar med 2 olika spön, det ena är ett modfierat ABU pimpel II, orginalklingan har bytts ut till en helt stum grafitklinga på 30 centimeter. Det andra är ett UL-spö som gått sönder, varvid jag kapat underdelen 40 centimeter ovanför rulfästet satt på en toppögla med stor diameter för att förhindra isbildning i toppöglan. Båda pimeplspöna är försedda med grov 0,32 flätlina, jag har valt tjock flätlina för att undvika trassel när jag drillar fisken för hand.
För ismetet, här tar du bara dina vanliga spön som du har för det vanliga ismetet, inga krussiduller alls, tackla bara om dem med lämpliga tackel som jag beskrev tidigare.
Bästa fiskehälsningar,
Andreas Dybedahl
![](http://www.fiskesnack.com/artiklar/006_p-u_lakfiske_06.jpg)