Blekinge skärgård. Denna mytomspunna fiskespot. Grunda, lynniga, vatten där gäddorna är lika maffiga som de är svårflörtade! Tillräckligt många gånger har jag bläddrat i tidningar, sett filmer, läst blogginlägg och foruminlägg för att numer sluta bli förvånad när det framgår vart "monstergäddan" visade sig vara fångad - Blekinge skärgård. Detta, till synes, fullkomliga gädd-eldorado!
Nu har jag visserligen fiskat nog länge för att ha förståelsen och erfarenheten av att verkligheten oftast inte lever upp till dikten. Oavsett hur bra fiske det enligt utsago skall vara på en plats så gäller samma regler där som överallt annars. Det gäller att pricka in när det är rätt tid, temperatur, vind, lufttryck, bensinpris och vinnare i årets melodifestival för att få det där "drömfisket". Dock kan de grundläggande förutsättningarna i allra högsta grad vara totalt skilda i olika vatten.
Det är med detta som längtan till att få fiska i detta vatten legat och gnagt i bakhuvudet under flera års tid. Vi har flängt land och rike runt (och vissa av oss till och med utanför landet) men har aldrig lyckats ta oss till Blekinge.
Så en dag hör Jeppe av sig. En gammal bekant som en gång i tiden var en riktigt inbiten predatorfiskare, men som på senare år har varit totalt förlorad i att förfina sina kunskaper inom specimenmete. Nu berättar han att inte nog med att kärleken till de gröna skönheterna flammat upp igen, utan även att han skaffat en stuga i Pukavik och att vi borde komma ner och jaga höstgädda.
Så en hösteftermiddag tidigt i november sitter vi i bilen, överladdade som få efter att ha laddat inför denna helg under flera veckors tid (det gjorde inte saken bättre att Jeppe dragit en fin fisk bara någon dag tidigare). Båten hänger bakom trots Jeppes förmaningar att det inte skulle behövas en "stor" båt. Detta dels för att avstånden var små men främst för att det var grunt och ett veritabelt minfält av sten och annat jävelskap.
Mackan hade åkt ner en dag tidigare än oss andra och spenderat vår resedag med att fiska tillsammans med Jeppe. Detta resulterade i att det på kvällen blev några glas ackompanjerat av alla fiskehistorier (aktuella, historiska och kanske rentutav fiktiva). Trots förfriskningarna var alla uppe på morgonen med endast en sak i huvudet; powerfiske så länge ljuset tillät det.
Jag fiskade tillsammans med Jeppe och efter ett kort stopp var han het att bege sig in på ett ställe som levererat fin fisk vid tidigare tillfällen. På med en Big Bandit och börja nöta. Enligt tidigare dagars fiske verkade det vara Big Bandit som gällde, eller som Jeppe sa kvällen innan "Jag fick fisk på alla färger...så länge det var en Big Bandit".
Jeppe drar iväg sitt kanske femte kast in över en grundplattå med endast ett par decimeters djup. Ett par jerk och så plötsligt är det något som fullkomligen vältrar sig över jerken och den sitter? Japp! ....NEEEEJ!! [lägg in massor med grova svordomar här].
Jag är inte sen att sno någons fisk, en fisk är en fisk och personbästan sätts inte genom att vara ödmjuk. Jag lägger mitt kast ca 3 meter bakom där fisken klev av och...inget. Vi nötte på men lyckades inte lura den till hugg igen. Riktigt surt men det kändes ändå ok, redan efter ca 20 minuter hade vi haft kontakt med en riktigt fin fisk. Dessa dagar skulle komma att bli grymma!
Vi nötte och nötte och efter fem timmar när det var dags för lunch hade vi fått fyra gäddor med en topp på kanske 2kg, i den andra båten var det ungefär samma resultat. Vad hände? Vi skulle ju ha drömfiske efter den starten på dagen!
Dagen fortgick i ungefär samma anda. Det kom upp fler fiskar än på förmiddagen men storleken var ungefär densamma - små taniga hanar. Vad vi inte visste när vi åter satt i stugan och planerade inför dag två var att den skulle bli precis likadan. Dag två började energin och motivationen tryta redan vid lunch när fisket var om möjligt ännu trögare. Nu ackompanjerat inte bara av plattvatten som dagen innan, denna dag var det även strålande sol. För att hålla modet uppe och orka hela vägen till mörkret utlystes en tävling mellan båtarna, först till 10 gäddor!
Jag fiskade tillsammans med Poo och Löwa. Vi visste redan ett sätt att ro hem segern, alla ambitioner om fin fisk släpptes och vi styrde kosan mot "snipland". Det var ett ställe som jag och Jeppe hade hittat dagen innan som fullkomligen kryllade av små huggvilliga hanar. Förutsatt att det var Big Bandit på kroken, något annat funkade inte hur mycket vi än provade "bara för att få fisk på något annat drag". Ca 45 minuter senare hade vi våra 10 gäddor och segern i hamn. Efter en fika gav vi upp och styrde kosan för att ta upp båten medan det var ljust ute.
Även om det hänt många gånger tidigare att fisket varit trögt på olika resor så är nog detta första gången som det inte kommit upp en enda fisk värd att ta bild på, därav bristen på bilder. Mackan hade dock helgens största fisk på hela vägen till båten (på uppskattningsvis 4-5kg) men den klev av vid båtkanten innan kameran hann komma fram.
En av helgens höjdpunkter var dock en havsörn som lät oss komma riktigt nära och ställde upp på lite bilder. Om det är någon gång man ångrar att inte "riktiga" kameran är med i båten är det vid sådana tillfällen. Lyckades få till några hyffsade bilder i alla fall.
Lite fisk kan man dock få se i denna video. Jag hade införskaffat en ny kamera och var tvungen att testa den lite. Videon i sig är helt obehandlad gällande färger etc. då det var ett test för att se hur det blev. Men man kan i alla fall se förhållandena, "snipland" och ett mothugg av rang.
Stort tack till Jeppe och Sabina för er grymma gästfrihet i allt från boende till mat och dryck. Denna resa är någon vi gladeligen gör om, självklart med baktanken och förhoppningen att den gången lyckas landa den där drömfisken som höll sig undan under detta besök. Tack även för lektionen i jerktekniken "tappad fisk".
Slutligen, Jeppe överdrev inte när han beskrev förhållandena i området. Men med en ny propeller samt lite glasfiber och gelcoat kommer båten dock åter vara som ny igen...
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)