Häromkvällen fick jag möjligheten att sticka ut på lite kvällsspaning efter tånglake. Vindarna var inte optimala men jag åkte till ett ställe där jag vet att man kan undkomma vindarna någorlunda. Målet var tånglaken, en art som utvecklats till en tuff kombatant. Ganska tidigt in på passet såg jag en kontur som kunde vara fisk. Snabbt ned med betet och det visade sig vara en tånglake. Dessvärre, precis som andra gånger jag fiskat efter arten så skyggade den nästan omgående och gömde sig under vegetation. Jag fortsatte leta medan mörkret allt snabbare lade sig. Såg de väntade arterna svart smörbult, stubb (sannolikt sand-), storspigg och tångspigg. En hel del krabbor samt räkor skymtades tätt med. Plötsligt ser jag en tejstefisk, en av mina häftigare arter jag tagit. Den skyggade väldigt snabbt så jag hann inte ens testa att fresta den. Efter en stund såg jag en ny tånglake. Den var inte lika skygg och jag kunde placera betet framför munnen på den. Problemet var bara att fisken vägrade att ta betet. Jag försökte ur olika vinklar och försökte även att ”reta” den till att ta betet. Men icke! Till slut fick den nog och lämnade mig. Än en gång alltså förlust mot tånglaken. Den här arten har blivit riktigt svår för mig.
Idag, lördag, var tanken att åka iväg på lite fiske till ett pålitligt ställe som brukar leverera. Men inatt så spydde sonen multipla gånger och det var bara att ge upp den tanken. Fisket blir inställt till förmån för sanering och inväntan av sitt eget insjuknande.
Läs mer på bloggen
Idag, lördag, var tanken att åka iväg på lite fiske till ett pålitligt ställe som brukar leverera. Men inatt så spydde sonen multipla gånger och det var bara att ge upp den tanken. Fisket blir inställt till förmån för sanering och inväntan av sitt eget insjuknande.
Läs mer på bloggen
