Med en lätt suck fäller jag upp laptopen och söker mig till sociala medier. Den strida strömmen av bilder på långa och tunga gäddor fortsätter även denna dag, konstaterar jag med ett visst mått av uppgivenhet. Dock inte att likställa med missunnsamhet. Jag unnar verkligen alla ihärdiga och duktiga fiskare sina fiskar. Jag önskar bara att jag kunde vara ihärdig och duktig också. Jag har, om än tillfälligt, nästan helt tappat mitt fiske under denna senvår och sommar. Dessutom helt utan logisk förklaring. Inga småbarn, ingen familjekris, ingen flytt och ingen inställd semester. Helt vanligt ogrundat ofiske, bara. Och ju längre in i ofisket man hamnar desto svårare verkar det vara*att hitta tillbaka igen. Vilket förstås är ytterst märkligt, att det ska vara så svårt att få tummen ur när det gäller något man tycker så mycket om. Rentav älskar.
En förklaring är väl sommaren i sig som naturligt innebär gäddlågsäsong för min del. Men mest handlar det om att mina nära hemmavatten är totalt igenväxta. Och då menar jag inte enbart näckrosor utan en kompakt hinna av klet som täcker hela sjöarna.
Förutom de rännor som klipps upp av drivna entusiaster men där står sällan*större gäddor att finna, märkligt nog. När jag inte längre har en nära och snabb tillgång, när fisketuren plötsligt blir en lång och tidskrävande utflykt (har jag glömt att nämna att jag saknar trailerbar båt?), har jag denna sommar*ryckt på axlarna och tänkt: ”Äsch, strunt i det. Kanske drar ut en sväng i nästa vecka istället?”
Och vad gör väl det då? Att jag inte kommit ut på fiske? Inte så mycket,*faktiskt. Förutom känslan av tomhet, att något fundamentalt har saknats.*Dessutom har ett lätt dåligt samvete gentemot er;*min lilla men trogna skara bloggläsare, legat och gnagt. Med ofiske kommer även obloggande har jag*märkt för då jag stänger av så stänger jag verkligen av. Men nu har jag satt på igen,*verkligen tryckt in knappen så hårt att det knakade. Bara så att ni vet.
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer på bloggen
En förklaring är väl sommaren i sig som naturligt innebär gäddlågsäsong för min del. Men mest handlar det om att mina nära hemmavatten är totalt igenväxta. Och då menar jag inte enbart näckrosor utan en kompakt hinna av klet som täcker hela sjöarna.
Förutom de rännor som klipps upp av drivna entusiaster men där står sällan*större gäddor att finna, märkligt nog. När jag inte längre har en nära och snabb tillgång, när fisketuren plötsligt blir en lång och tidskrävande utflykt (har jag glömt att nämna att jag saknar trailerbar båt?), har jag denna sommar*ryckt på axlarna och tänkt: ”Äsch, strunt i det. Kanske drar ut en sväng i nästa vecka istället?”
Och vad gör väl det då? Att jag inte kommit ut på fiske? Inte så mycket,*faktiskt. Förutom känslan av tomhet, att något fundamentalt har saknats.*Dessutom har ett lätt dåligt samvete gentemot er;*min lilla men trogna skara bloggläsare, legat och gnagt. Med ofiske kommer även obloggande har jag*märkt för då jag stänger av så stänger jag verkligen av. Men nu har jag satt på igen,*verkligen tryckt in knappen så hårt att det knakade. Bara så att ni vet.
Skitfiske på er, så länge!
Läs mer på bloggen
