Fiskeåret 2016 är snart till ända Del 1
Så var nästan hela 2016 till ända också. När mörkret nu börjar lägga sig tidigare och tidigare och man inte ens hinner ut på dagen för en gnutta dagsljus så är det lätt att drömma sig tillbaka till de trevliga stunderna från fiskeåret.
Som många av mina fiskevänner vet så är jag en inbiten pimpelfiskare som älskar den bitande kylan när man står på en is någonstans och väntar på hugget.
Röding är favoriten men även en regnbåge kan bjuda upp till en kul dans. Jag gillar de gamla pimpeltvåorna från ABU där varje hugg blir direkt i handen eftersom det saknas slirbroms på det gamla redskapet. Bäckrödingens teckning är som fingeravtryck. Aldrig en fisk som är lik en annan. Vackert!
Vintern bjuder också på det coola ismetet där mycket av tiden är ren tristess. Ibland blir det snöbollskrig, ibland byggs det stolar och ibland en snöval när det är för trögt, men när det händer och man springer mot en fälld vippa och man inte har en aning om det är en liten gädda, en meter gädda eller en fin gös som svalt mörten, då är det spännande.
Ibland känner man att nu kan jag det här. Det behövs en ny utmaning. Då kollas det runt på nätet, man ringer lite halvgalna kompisar och fyra timmar senare så står man på en isig klippa i snöglopp och halv storm vid Vätterns strand och jagar lax från land. Blev det nån då undrar vän av ordning? Nä, inte ett pet men ett kul äventyr i februari.
Det är inte vad man söker men det är skoj när det går lång tid mellan havsöringshuggen. Sen en dag när solen lyser och livet är skönt och man nästan skiter i vilket så händer det och hugget kommer. Det går aldrig vara beredd på ett havsöringsnapp. Det är alldeles för många kast emellan men..
Då sitter den där och så är påskmiddagen räddad.
Lika kul är det faktiskt när kompisen får landa sin allra första havsöring. Det känns skönt när han kan få slappna av också. Då kan man alltid stressa upp honom hur det känns vid första laxen…
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Röding är favoriten men även en regnbåge kan bjuda upp till en kul dans. Jag gillar de gamla pimpeltvåorna från ABU där varje hugg blir direkt i handen eftersom det saknas slirbroms på det gamla redskapet. Bäckrödingens teckning är som fingeravtryck. Aldrig en fisk som är lik en annan. Vackert!
Vintern bjuder också på det coola ismetet där mycket av tiden är ren tristess. Ibland blir det snöbollskrig, ibland byggs det stolar och ibland en snöval när det är för trögt, men när det händer och man springer mot en fälld vippa och man inte har en aning om det är en liten gädda, en meter gädda eller en fin gös som svalt mörten, då är det spännande.
Ibland känner man att nu kan jag det här. Det behövs en ny utmaning. Då kollas det runt på nätet, man ringer lite halvgalna kompisar och fyra timmar senare så står man på en isig klippa i snöglopp och halv storm vid Vätterns strand och jagar lax från land. Blev det nån då undrar vän av ordning? Nä, inte ett pet men ett kul äventyr i februari.
När våren sen kom så lockar älven
igen. Förstadelen blir det mycket
av de här pajsarna.
igen. Förstadelen blir det mycket
av de här pajsarna.
Då sitter den där och så är påskmiddagen räddad.
Lika kul är det faktiskt när kompisen får landa sin allra första havsöring. Det känns skönt när han kan få slappna av också. Då kan man alltid stressa upp honom hur det känns vid första laxen…
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
