Satsade med gamla goa gänget att dra storgädda i en liten insjö så här i slutet på året. Vi gav oss iväg tidigt på morgonen och satte i båten lagom till det blivit ljust. I sjön har det tagits många gäddor över 10 kilo, flera på 11 och största på 12. Dock brukar sjön alltid frysa tidigt och blir först fiskbar igen sent på våren, därför var detta tillfälle helt unikt att kunna fiska från båt i slutet av december. Det var högt vattenstånd och väldigt grumligt ljusbrunt vatten. Vi fiskade av vasskanterna och bäddar med gamla näckrosor. Efter Mattis gummibete kom det snart en stor virvel som avslöjade att det fanns fisk i området. Den ville dock inte ge oss chansen att träffas ovanför ytan. Lite senare fick jag ett hugg på en Herring Shad i clowfärg. Den högg ganska nära båten och lossnade tyvärr efter några sekunder, hann aldrig få någon uppskattning av dess storlek. Därefter hände inte mycket mer än att vi hade det trevligt och gött ute i en båt i december, med en liten släng sol och goda matsäcksmackor. Inte illa det heller, fast än om man ju var inställd på stora långa krokodiler. Vi avbröt sedan fisket på grund av att några av oss hade andra göromål under dagen. Jag hade däremot inget mer planerat och ville inte sluta fiska och begav mig själv till en för mig nostalgisk hemmasjö. Första platsen jag fiskade från var svårfiskad från land, vilket jag visste om, men med aningar om att gäddan stod där ute. Jag tappade en real eel i ett tvärt hugg, linan sa bara tjofs rakt av i mothugget. Sånt är träligt. Det händer att gäddan slukar betet djupt och gör en snurr som lindar in den närmaste linänden i käften = ingen lina har en chans bland alla tänder. Av denna anledning ska man använda långa tafsar. Min utrustning var improviserad från det äldsta av det äldsta som fanns i källaren (all aktuell utrustning ligger kvar i Karlskrona). Spöt var därför av märket Fladen, rullen en halvt dysfunktionell Daiwa i 2500 storlek, linan var Whiplash Pro i ca 0,20mm. Med hoppet om att fisken fanns och att de högg hårt knöt jag på en ny tafs och riggade om med en ny real eel. Ut igen. Bottennapp så det skriker om det. Gick längs kanten men hade ingen chans, ål nummer två var historia. Det började regna också. Tanken slog mig då, ska jag ge upp? Vet inte ens om jag har någon tafs kvar... Hmm.. Rotade i väskan och hittade en kort liten tafs som var mitt sista hopp. Knöt på den och bytte fiskeställe 50m, så jag kom åt en annan djuphåla. Sedan vände det äntligen! Inte många kast tog det tills det drämde till med ett bestämt hugg nere från djupet. Jag handlandade en gädda som vägdes till 5,09 kg och var ca 90 cm lång. Gäddan hade tagit en relaxjigg och svalt den riktigt djupt. Snabb dokumentation med mobilkameran och sedan simmade den hem igen för att fira nyår med de andra gäddorna. Tänkte ge real eel en chans igen och kastade ut den långt i det ganska starkt strömmande vattnet. Medan ålen sjönk mot botten höll jag koll på linan för att notera bottendunset men blev grovt överraskad av ett hårt hugg istället! Slet rejält i spöt och jag gjorde ett mothugg, i änden satt en ny gädda som fick följa samma procedur som sitt syskon strax före. 5,25kg och ungefär lika lång, simmade också tillbaka utan problem. Därefter följer en mindre gädda på mellan 2-3kg. Jag tänkte knappast på att det fortfarande regnade av och till. Man är liksom i gäddtrans när man vet att gäddan står inom räckhåll och hugger hårt så fort den får chansen. Långt ut med ålen igen och låter den sjunka mot botten. Rättar till mössan och tänker det kan ju fan inte ske igen.. men TJONG! Så var det böj i spöt igen och ytterligare en 5-kilosgädda har slukat betet under nedsläppet. Helt otroligt häftigt tycker jag! Den vägde 5,15 kg och var även den 90-ish lång. Till min förskräckelse och stora mängd tur upptäckte jag att beteslåset har bänts upp och vridits sönder, beteslåset satt inte ens kvar i jigghuvudet när jag skulle kroka loss den, och stingern var försvunnen :O!!! Efter detta var det kanske lika bra att jag inte kunde fortsätta fiska, så att inte ännu en gädda får simma iväg med ett gummidrag i käken. Det blev slutsaluten och mörkret var ändå på ingång. På vägen hem tänkte jag på vad som just hänt. Dagen hade bjudit på motgångar, men tack vare min envishet vände lyckan. Tre 5-kilosar så tätt inpå varandra var ruskigt jävla kul att vara med om!! Tyvärr blev det tråkiga bilder. Mobilkameran har svårt att ta skarpa bilder i dunkla ljusförhållanden och det är knepigt att hantera den med en hand. Men bilder blev det ju i alla fall. PS. Fick nära PB på abborre, som synes i bilden nedan.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
