Igår var det dags för den tredje upplagan av ”Sandeel-bombardemang” på dom pelagiska gösarna. Återigen var det dags för en ny sjö… Dagen börjar starkt med att jag kör fast fast med bilen när jag lagt i båten vid en ”naturramp”… Ner är ju huvudsaken att man tar sig… upp… löser sig alltid… Med mig hade jag en gammal vän som ännu inte upplevt det pelagiska vertikalfisket. Förhoppningen var att han skulle försöka bättra på sin snittvikt på gösen inför 2013. Det skulle visa sig vara svårare sagt än gjort…
Dagen börjar i sedvanlig ordning i en ny sjö med få träffar tills vi hittar en kant med gott om betesfisk och ca 1½ grad varmare i vattnet. Idag står dom riktigt ytligt vilket gör det svårt att stanna på fisken utan att skrämma bort dom.
Efter en stund sökande är det dags för första släppet och precis som föregående dagar har dom inte tvekat en sekund på att klippa Sandeelen. Ett monsterhugg med en fisk som kämpar riktigt bra, till en början sätter den emot bra men det visar sig vara en fisk i 3.5kgs klassen. Den krokar av sig själv perfekt precis efter att detta foto är taget.
Efter att ha visat Nicke själva tekniken på ett par ekon är det hans tur att släppa. Ekot visar sig vara en art av fel sort, det märks tydligt på ekot och hur det beter sig vid hugget och ingen blir nog mer besviken över att det inte var en gös som slukade Sandeelen.
Dagen håller precis som föregående dagar på att övergå i förtvivlan när ekona blir som bortblåsta på skärmen, jag precis som många andra undrar vart gösen tar vägen när man till en början kan hitta rikligt med träffar över alla möjliga djup för att sedan gå upp i rök. Kanske gräver dom ner sig på botten? Ahh kanske inte men det är hur som haver en gåta jag ännu inte lyckats knäcka.
Vädret var som tur är helt kanon,
Nötandet fortsätter som vanligt och jag ger mig fan på att jag inte ska lämna det här vattnet utan en skaplig fisk, en… eller snarare ett par stunder senare lyckas vi hitta ett riktigt fint eko som gör att den här damen kan landas.
Fruktansvärt skönt att sviten håller i sig även om jag missat dom riktigt stora, jag hoppas verkligen att det nya lodet anländer i början av nästa vecka!! Såna här dagar kommer SI underlätta något fruktansvärt! Det är i alla fall vad jag intalar mig själv
Nu får det räcka med besök av nya sjöar, nästa vecka återgår vi till gamla hålor som jag redan känner till för att stärka mitt ego lite. Satsar man inget vinner man heller inget och jag ska verkligen inte klaga på starten av säsongen.
Kör hårt!
// Rikard Jonsson
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Dagen börjar i sedvanlig ordning i en ny sjö med få träffar tills vi hittar en kant med gott om betesfisk och ca 1½ grad varmare i vattnet. Idag står dom riktigt ytligt vilket gör det svårt att stanna på fisken utan att skrämma bort dom.
Efter en stund sökande är det dags för första släppet och precis som föregående dagar har dom inte tvekat en sekund på att klippa Sandeelen. Ett monsterhugg med en fisk som kämpar riktigt bra, till en början sätter den emot bra men det visar sig vara en fisk i 3.5kgs klassen. Den krokar av sig själv perfekt precis efter att detta foto är taget.
Efter att ha visat Nicke själva tekniken på ett par ekon är det hans tur att släppa. Ekot visar sig vara en art av fel sort, det märks tydligt på ekot och hur det beter sig vid hugget och ingen blir nog mer besviken över att det inte var en gös som slukade Sandeelen.
Dagen håller precis som föregående dagar på att övergå i förtvivlan när ekona blir som bortblåsta på skärmen, jag precis som många andra undrar vart gösen tar vägen när man till en början kan hitta rikligt med träffar över alla möjliga djup för att sedan gå upp i rök. Kanske gräver dom ner sig på botten? Ahh kanske inte men det är hur som haver en gåta jag ännu inte lyckats knäcka.
Vädret var som tur är helt kanon,
Nötandet fortsätter som vanligt och jag ger mig fan på att jag inte ska lämna det här vattnet utan en skaplig fisk, en… eller snarare ett par stunder senare lyckas vi hitta ett riktigt fint eko som gör att den här damen kan landas.
Fruktansvärt skönt att sviten håller i sig även om jag missat dom riktigt stora, jag hoppas verkligen att det nya lodet anländer i början av nästa vecka!! Såna här dagar kommer SI underlätta något fruktansvärt! Det är i alla fall vad jag intalar mig själv
Nu får det räcka med besök av nya sjöar, nästa vecka återgår vi till gamla hålor som jag redan känner till för att stärka mitt ego lite. Satsar man inget vinner man heller inget och jag ska verkligen inte klaga på starten av säsongen.
Kör hårt!
// Rikard Jonsson
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)