Isarna har varit osäkra en tid och nu när isarna väl är tjocka så är det istället minusgraderna som sätter stop för fisket. Därför tänkte jag bjuda på några anekdoter framöver om våra fiskehistorier från förr. Såna här historier ska man alltid ta med en nypa salt, de som komma skall, är dock taget rakt ifrån mitt fiskminne 
Vi börjar ganska kort bak i tiden där minnet fortfarande är färskt.
2010 spenderade jag massvis med tid ute på Mälaren där jag fiskade efter gös med så kallad ”Bottom Bounce teknik”. Det går alltså ut på att leta efter gösen som står vid botten, just i Mälaren verkade dom ha en stationerad position vid exakt 10 meter. Antalet gösar som jag fångade den sommaren var inget fel på och uppgick till nära 1000st med en topp på 114 gös på 6 timmar. Värt att tillägga är att jag en period var ute 21 dagar i sträck, något som min dåvarande flickvän var måttligt nöjd över J
Ett jätteroligt fiske som jag dock ”vuxit” ifrån och inte finner lika roligt längre. Antalet gös överträffade dock storleken på fisken med råge, det kunde gå dagar och till och med veckor innan man ens såg skymten av en 2kgs fisk. En stor anledning till detta tror jag är dessa massiva mängder med nät som sprider ut sig runt varenda udde i det här området.
Utrustningen jag använde mig av då var en gammal skuta som vi hittat sänkt i en sjö nere i Östergötland för ungefär 15år sen, helt sönderskavd men till slut ihoplappad med glasfiber osv. Motorn var en Suzuki från- 84 och ett Lowrance från ungefär samma år skulle jag tro. Ja, även om många tror det så behöver det inte alltid vara utrustningen som gör att fiskaren har ett roligt fiske helt enkelt.
Just den här dagen skulle jag arbeta kvällskift så därför fick det bli ett kort förmiddagspass tillsammans med en arbetskollega. Vi börjar i sedevanlig ordning att dra smågös, ofta när man bedriver detta bottom bouncefiske kan det handla om några få meter mellan att få allt och inget. Det är därför extra tacksamt när det är så här vindstilla och man slipper rycka ankare tills axlarna går ur led.
Ja, och vad är det nu som gör den här historien lite rolig då? Jo som jag sa så slipper man ju använda sig utav ankare såna här dagar och istället kommer årorna till hands. Efter drygt en timme börjar fisket dö ut så smått och vi bestämmer oss för att förflytta oss, en sträcka på ca 20 meter kankse. Jag hivar ut min Fin-S i färgen Pumpkin Perch rakt i den riktning som vi ska förlytta oss. Sätter mig ner och ror dit min jigg träffat vattenytan.* När jag sedan griper tag i rullen för att börja ta in lina märker jag att linan fortfarande löper ut, märkligt då det endast ska vara 11 meter här? Slår igen spärren och möts av en tjurrusning utan dess like. Det första jag minns från den här striden är att jag hela tiden var övertygad om att det var ett långsmalt grönaktigt monster också kallad Esox Lucius. Eftersom vi tidigare fått gös på max 2.5kg fanns det inte en tanke på att det kunde vara en gös innan den skymtades i vattenytan och ett vrål utbrast. ”Det är en monstergös!!!”* För det var precis vad det var för snart 3 år sen. Jag kan än idag inte minnas att jag mött en starkare fisk, en fight som pågick i 25+ grader på en helt spegelblank Mälaren. Min lilla Abu Silvermax och mitt Rozemeijer spö fick arbeta hårdare än någonsin och det kändes som rullen brann i näven på mig i hela 15 minuter innan jag kunde landa damen.
Nästan 3 år har gått och massor med fina 6 kilosgösar har omfamnats av mig sedan dess, oddsen att pricka en i skallen vid en förflyttning är dock fortfarande lika osannolik och det kommer nog dröjja innan en 6 kilosfisk etsar sig fast i minnet på samma sätt. Här kan man nog lugnt säga att min passion för gösfisket tändes ordentligt.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Vi börjar ganska kort bak i tiden där minnet fortfarande är färskt.
2010 spenderade jag massvis med tid ute på Mälaren där jag fiskade efter gös med så kallad ”Bottom Bounce teknik”. Det går alltså ut på att leta efter gösen som står vid botten, just i Mälaren verkade dom ha en stationerad position vid exakt 10 meter. Antalet gösar som jag fångade den sommaren var inget fel på och uppgick till nära 1000st med en topp på 114 gös på 6 timmar. Värt att tillägga är att jag en period var ute 21 dagar i sträck, något som min dåvarande flickvän var måttligt nöjd över J
Ett jätteroligt fiske som jag dock ”vuxit” ifrån och inte finner lika roligt längre. Antalet gös överträffade dock storleken på fisken med råge, det kunde gå dagar och till och med veckor innan man ens såg skymten av en 2kgs fisk. En stor anledning till detta tror jag är dessa massiva mängder med nät som sprider ut sig runt varenda udde i det här området.
Utrustningen jag använde mig av då var en gammal skuta som vi hittat sänkt i en sjö nere i Östergötland för ungefär 15år sen, helt sönderskavd men till slut ihoplappad med glasfiber osv. Motorn var en Suzuki från- 84 och ett Lowrance från ungefär samma år skulle jag tro. Ja, även om många tror det så behöver det inte alltid vara utrustningen som gör att fiskaren har ett roligt fiske helt enkelt.
Just den här dagen skulle jag arbeta kvällskift så därför fick det bli ett kort förmiddagspass tillsammans med en arbetskollega. Vi börjar i sedevanlig ordning att dra smågös, ofta när man bedriver detta bottom bouncefiske kan det handla om några få meter mellan att få allt och inget. Det är därför extra tacksamt när det är så här vindstilla och man slipper rycka ankare tills axlarna går ur led.
Ja, och vad är det nu som gör den här historien lite rolig då? Jo som jag sa så slipper man ju använda sig utav ankare såna här dagar och istället kommer årorna till hands. Efter drygt en timme börjar fisket dö ut så smått och vi bestämmer oss för att förflytta oss, en sträcka på ca 20 meter kankse. Jag hivar ut min Fin-S i färgen Pumpkin Perch rakt i den riktning som vi ska förlytta oss. Sätter mig ner och ror dit min jigg träffat vattenytan.* När jag sedan griper tag i rullen för att börja ta in lina märker jag att linan fortfarande löper ut, märkligt då det endast ska vara 11 meter här? Slår igen spärren och möts av en tjurrusning utan dess like. Det första jag minns från den här striden är att jag hela tiden var övertygad om att det var ett långsmalt grönaktigt monster också kallad Esox Lucius. Eftersom vi tidigare fått gös på max 2.5kg fanns det inte en tanke på att det kunde vara en gös innan den skymtades i vattenytan och ett vrål utbrast. ”Det är en monstergös!!!”* För det var precis vad det var för snart 3 år sen. Jag kan än idag inte minnas att jag mött en starkare fisk, en fight som pågick i 25+ grader på en helt spegelblank Mälaren. Min lilla Abu Silvermax och mitt Rozemeijer spö fick arbeta hårdare än någonsin och det kändes som rullen brann i näven på mig i hela 15 minuter innan jag kunde landa damen.
Nästan 3 år har gått och massor med fina 6 kilosgösar har omfamnats av mig sedan dess, oddsen att pricka en i skallen vid en förflyttning är dock fortfarande lika osannolik och det kommer nog dröjja innan en 6 kilosfisk etsar sig fast i minnet på samma sätt. Här kan man nog lugnt säga att min passion för gösfisket tändes ordentligt.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
