Det blev bara Pär och jag som kom ut på isen igår, resten stannade hemma på grund av sjukdomar, men de tappra ger sig inte och snart stod vi vid den berömda stenen, det ända stället, var isen höll nära land.
Då Pär ville dö först av oss, så fick han ta det första klivet ut på vita mattan och till min stora förvåning, så höll det, men knakade rejält.
Jag bad en stilla och gav Pär Skyllan och Borren och sen ... Tralalala, det höll även för lilla jag och nu skulle det upp en stor Abborre, ett par hundra meter bort vid stenudden.
Till en början var vädret hyfsat med lättare snöflingor och 15 meter vind och senare på dagen, blev det riktigt bra med lugnande vindar och snöfallet försvann.Då Pär ville dö först av oss, så fick han ta det första klivet ut på vita mattan och till min stora förvåning, så höll det, men knakade rejält.
Jag bad en stilla och gav Pär Skyllan och Borren och sen ... Tralalala, det höll även för lilla jag och nu skulle det upp en stor Abborre, ett par hundra meter bort vid stenudden.
Vi letade runt hela stenudden och på flaket utanför, men det var bara små tusenbrödrar, som nafsade på våra krokar och de hann fram under den sekunden pirkarna stod stilla.
Här en koncentrerad Pällestrojka, som trots ihärdigt fiske och stor koncentration, bara fick 2 små Abborrar under hela dagen.
Men vi vet att de finns där och troligen, var de framme och tog sig en titt på våra grejer, men det ville sig inte under gårdagen .
Den stora Abborren livnär sig på dem mindre tusenbrödrarna och vi provade med var sitt mete, inget bly, bara en enkelkrok i munnen och sen hela djupet, så den lilla stackaren därnere kunde simma fritt.
Det hjälpte inte det heller, allt som hände var att jag fick årets första slips, en snipa som troligen var 60 cm lång och kan ha vägt på sin höjd 600 gram och den tog en miniborre.
Alla tillflöden var helt öppna och man fick ha räkning på varven under borrningen av hålen. Jag provade både RAN - pirken, mete och Balanspirk, men det var inte vår dag igår, men vi återkommer senare, när isen är säker och vädret blir lite mer stabilt.
Det som är väldigt fascinerande på detta vatten, är att när som, kan en Abborre hugga som slår det svenska rekordet!
Jag har sett bilder på fiskar från denna sjö, som har varit feta som grisar och har en längd upp emot 60 cm och jag ska försöka att få fram lite bilder, om jag kan - det är sjukt och samtidigt så jävla spännande att bara sitta där.
Detta är basfödan för dessa enorma Abborrar som finns i sjön, det finns inte gott om dessa små tusenbrödra, men de tar på våra stora pirkar ibland och då hamnar de på ismetespöets krok och en vacker dag, då kommer någon av oss att landa en randig gris, som inte är av denna värld.
Det gäller att vara där, på rätt plats och dag. Fiska koncentrerad och ha stora hål, starka krokar och lina, de finns där fortfarande, det bevisar den fisken, som togs från landfiske med en spinnare i somras, en Abborre på 2670 gram!
En sådan firre på pimpelfiske, är mera än en dröm för mig och jag skulle nog slå avigt, om jag skulle få upp en sådan fisk.
Jag kan inte föreställa mig att se en sådan Abborre ligga bredvid hålet - det är ofattbara storlekar, men de finns och det driver mig till att vara där. Vi återkommer hit i vinter med jämna mellanrum och kanske, kanske kommer det upp en av dessa stora?
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)