Blir tvungen att dela med mig av vad som råkade hända igår kväll...
Vid skymning sa jag och sambon (Annika) att det var dags för sista kastet. Sagt och gjort, kastade vi åt var sitt håll. När Annikas lilla jigg började närma sig båten så smäller det såklart till och vi är båda övertygade om att det är en gös som är påväg upp. Annika som i normala fall brukar åka hem tomhänt, blir ju såklart jätteuppspelt och vevar som en galning, medan jag vevar in och förbereder håven, då de små gösarna är lite för livliga för mig att plocka upp för hand. Väl inne vid båten visar det sig vara en liten gädda vilken inte alls är uttröttad och i full fart, men han hamnar ändå i håven. Han lyckas avkroka sig själv i håven och HOPPA UR den stora håven och rakt ner i botten på båten med en duns. AJ... Jag lyfter iaf upp det lilla livet och Annika väger den. 1,8 kilo, så ingen bjässe.
När jag ska lyfta av fisken från vågen, hinner jag inte riktigt få grepp om han innan Annika släpper den, men som tur va så glider fingrarna rätt när fisken släpper och jag får ett fint hjällocksgrepp och ger min kära sambo en mindre utskällning för att man måste vara rädd om fisken så att den inte åker i backen och skadar sig IGEN!
så...
Swoop!
Lyckas den lilla rackaren sprattla ur greppet och landar rakt ner i en fisks helvette... Jag har en stor hink, där jag hängt alla mina wobblers på kanten istället för att ha en massa smålådor. DÄR I landar han och sprattlar runt bland ett 20-tal beten med krokar.
Så småningom får jag upp han därifrån och trots att han just badat med krokar, lyckades han bara fastna i en och efter noga inspektion får han lugnt och fint gå tillbaks i sjön. Dock inte helt utan komplikationer nu heller... Såklart tappar jag greppet om svansen och han glider iväg någon meter med magen i vädret. FAN! Jag vände på han med håven och då vaknade han till och simmade iväg. Han verkade ändå pigg, men han lär nog aldrig mer smaka på något som liknar en vit jigg igen...
Sensmoral; Trötta ut fisken ordentligt, så går det lättare i båten. Fiska inte utan lampa när det blivit mörkt...
// Totte
Vid skymning sa jag och sambon (Annika) att det var dags för sista kastet. Sagt och gjort, kastade vi åt var sitt håll. När Annikas lilla jigg började närma sig båten så smäller det såklart till och vi är båda övertygade om att det är en gös som är påväg upp. Annika som i normala fall brukar åka hem tomhänt, blir ju såklart jätteuppspelt och vevar som en galning, medan jag vevar in och förbereder håven, då de små gösarna är lite för livliga för mig att plocka upp för hand. Väl inne vid båten visar det sig vara en liten gädda vilken inte alls är uttröttad och i full fart, men han hamnar ändå i håven. Han lyckas avkroka sig själv i håven och HOPPA UR den stora håven och rakt ner i botten på båten med en duns. AJ... Jag lyfter iaf upp det lilla livet och Annika väger den. 1,8 kilo, så ingen bjässe.
När jag ska lyfta av fisken från vågen, hinner jag inte riktigt få grepp om han innan Annika släpper den, men som tur va så glider fingrarna rätt när fisken släpper och jag får ett fint hjällocksgrepp och ger min kära sambo en mindre utskällning för att man måste vara rädd om fisken så att den inte åker i backen och skadar sig IGEN!
så...
Swoop!
Lyckas den lilla rackaren sprattla ur greppet och landar rakt ner i en fisks helvette... Jag har en stor hink, där jag hängt alla mina wobblers på kanten istället för att ha en massa smålådor. DÄR I landar han och sprattlar runt bland ett 20-tal beten med krokar.
Så småningom får jag upp han därifrån och trots att han just badat med krokar, lyckades han bara fastna i en och efter noga inspektion får han lugnt och fint gå tillbaks i sjön. Dock inte helt utan komplikationer nu heller... Såklart tappar jag greppet om svansen och han glider iväg någon meter med magen i vädret. FAN! Jag vände på han med håven och då vaknade han till och simmade iväg. Han verkade ändå pigg, men han lär nog aldrig mer smaka på något som liknar en vit jigg igen...
Sensmoral; Trötta ut fisken ordentligt, så går det lättare i båten. Fiska inte utan lampa när det blivit mörkt...
// Totte
Kommentera