Det fanns en tid jag sökte fisk genom hörsägen. Jag spanade efter stenpartier i vattnet, utskjutande uddar och vassar. I sjöar jag kände till visste man ju var fisken höll till. Genom erfarenhet valde jag fiskeställen utifrån väder. Vid udden finns fisken när det blåser nordvästlig vind. När det är kallt och vindstilla finns fiskarna vid vassen mellan de två öarna.
När mitt första ekolod inhandlades var det spännande att se hur det egentligen såg ut där under ytan. Ofta var det mycket djupare än vad jag hade trott. Mina favoritplatser var ofta kuperade och fisken stod och tryckte i branterna. Nu, några år senare, kan jag, trots ekolod, konstatera att jag fiskar av samma platser som förut. Jag hade ju redan hittat dem. Men nu vet jag hur det ser ut där under.
Jag såg ett fiskeprogram. Några ”live-fiskare”. De var alla överens om att ett ”vanligt 2-lod” begränsar fiskarens möjligheter att få fisk. Med en sidescan kan man fiska ”peelaagist” och se hur fiskarna rör sig vid sidan om båten. Det ”säger ju sig själv” att det är lättare att fiska om man inte bara ser direkt under båten. Nu, såhär i efterhand, kunde de inte förstå hur de överhuvudtaget kunde få fisk förut. I det aktuella avsnittet fick dock de medverkande fiskarna ingen fisk, fastän de såg fiskarna på sidescannen.
En tittare frågade hur mycket en sajdscan egentligen kostar. Ingen visste exakt. Däremot visste man att investeringen var väldigt liten i förhållande till utväxlingen. En tittare upplyste senare att det kostar ungefär femtusen kronor. ”Ja, okej. Mycket bra”.
Någon annan tittare undrade om det inte är krångligt att få plats med alla skärmar i båten. Fiskarna förstod inte riktigt frågeställningen. "Skärmarna länkas ju ihop med varandra och drivs på vanliga batterier. I regel behövs bara två batterier och tre skärmar. Enklast är ju att fästa dem jämte kontrollspaken till elmotorn. Då kan man drifta effektivt".
Vi tittare som hängt kvar var nu nyfikna på att se något av alla dessa ekon. Hur skulle de se ut ovanför ytan? Det blev mörkt. Sändningen var tvungen att avbrytas. Vi tackade för en trevlig sändning. De tackade oss som tittat. På sidescannen, som hade en egen ruta, såg vi alla ekona i vattnet.
När mitt första ekolod inhandlades var det spännande att se hur det egentligen såg ut där under ytan. Ofta var det mycket djupare än vad jag hade trott. Mina favoritplatser var ofta kuperade och fisken stod och tryckte i branterna. Nu, några år senare, kan jag, trots ekolod, konstatera att jag fiskar av samma platser som förut. Jag hade ju redan hittat dem. Men nu vet jag hur det ser ut där under.
Jag såg ett fiskeprogram. Några ”live-fiskare”. De var alla överens om att ett ”vanligt 2-lod” begränsar fiskarens möjligheter att få fisk. Med en sidescan kan man fiska ”peelaagist” och se hur fiskarna rör sig vid sidan om båten. Det ”säger ju sig själv” att det är lättare att fiska om man inte bara ser direkt under båten. Nu, såhär i efterhand, kunde de inte förstå hur de överhuvudtaget kunde få fisk förut. I det aktuella avsnittet fick dock de medverkande fiskarna ingen fisk, fastän de såg fiskarna på sidescannen.
En tittare frågade hur mycket en sajdscan egentligen kostar. Ingen visste exakt. Däremot visste man att investeringen var väldigt liten i förhållande till utväxlingen. En tittare upplyste senare att det kostar ungefär femtusen kronor. ”Ja, okej. Mycket bra”.
Någon annan tittare undrade om det inte är krångligt att få plats med alla skärmar i båten. Fiskarna förstod inte riktigt frågeställningen. "Skärmarna länkas ju ihop med varandra och drivs på vanliga batterier. I regel behövs bara två batterier och tre skärmar. Enklast är ju att fästa dem jämte kontrollspaken till elmotorn. Då kan man drifta effektivt".
Vi tittare som hängt kvar var nu nyfikna på att se något av alla dessa ekon. Hur skulle de se ut ovanför ytan? Det blev mörkt. Sändningen var tvungen att avbrytas. Vi tackade för en trevlig sändning. De tackade oss som tittat. På sidescannen, som hade en egen ruta, såg vi alla ekona i vattnet.
Kommentera