Fisketuren som gud glömde!!

[Wengrud]

Måste finnas många på detta forum som har vart med om just en sådan där fisketur då allt går åt pipan...
Man kör på grund, ramlar i, glömmer prylar, soppa torsk, osv osv.

Kom med din historia!!

[BeBest]

Bergfast.

Detta hände på ett av mina bästa abborregrund.

Jag släppte järnklunsen och kättingen. En metalliskt klang hördes tillsammans med kedjans rasslande över berget. Jag var på rätt ställe vid rätt tillfälle och med rätt utrustning. Vinden var rätt, temperaturen var rätt och runt min båt jagade abborrarna på rätt sätt. Alla intrycken övertygade mig om att kvällen på sjön skulle bli lyckad.

Fiskedoningarna plockades fram och jag riktade förhoppningsfullt mina kast mot ett ställe där de randiga brukade hålla till. Jag förstod snart att mina uträkningar var riktiga, eftersom de raskt visade sitt intresse för spinnaren men den förste fastnade inte. Efter ytterligare några försök blev det ett härligt tvärstopp. Det var ett förtretligt bottennapp visserligen men sådana bagateller kunde enkelt klaras upp genom att lyfta klumpen och glida iväg för att lossa betet.

Ankaret satt fast! Det hade kilat in sig mellan några stenar och var orubbligt förenat med dem. Om jag inte kom loss på egen hand, skulle jag bli tvungen att stanna kvar, tills jag blev hjälpt därifrån! Efter lite knyckande och dragande kom betet i retur men klumpen förblev som svetsad vid bottnen.

Jag försökte rycka mig loss med båten. Stenarna höll girigt fast, som de vore skruvstäd. Metallstycket skulle de minsann inte släppa ifrån sig i första taget! Var det på det viset, kunde de få behålla eländet! Mig kunde det kvitta, jag hade andra utvägar! En natt på sjön hade jag i alla händelser inte tänkt mig!

En linstump blev fäst mellan kättingen och gäddklubban av trä. Detta tilltänkta flöte skulle få visa var jag senare kunde söka skrotet. Nu återstod att öppna schacklet för att lossa länken från stävöglan. En simpel operation. Trodde jag! Gängorna på bulten var nitade vid bygeln. Jag måste alltså tälja bort öglan med schacklet om jag ville komma loss. Så besinningslös var jag inte - inte just då i alla fall.

Det var väl hundra meter till land. Ingen omöjlig simtur även om vattnet knappt var badvarmt. Stoppade jag paltorna i fiskeväskans plastpåsar och lät den löstagbara årbänken bli flotte, skulle det gå att komma dit med torra kläder. Fast den stranden var obebodd. Det var en mils vandring till någon jag kunde få hjälp av och ytterligare en innan jag var hemma. Inget lockande alternativ men jag satt inte i sjön - än.

Då syntes en roddbåt en kilometer bort. Jag försökte påkalla deras uppmärksamhet, busvisslade, skrek på hjälp och knackade SOS-signaler, så ekot rullade längs stränderna. Ingen brydde sig. Jag vrålade och trummade som en krigslysten indian men icke. Jag fortsatte att föra oväsen. Någon gång måste de ju fatta! De var väl inga korkskallar! … Eller?!

Jag blev alltmera ilsket desperat! Nu skulle jag loss! I vild frenesi rodde jag fram, tillbaka, runt och vred och slet i fjättringen. Det gällde stenarna eller mig! Plötsligt blev jag fri.

Med kraftfulla årtag styrdes kosan mot folket i den andra båten. De skulle allt få höra en del grundläggande sanningar! En kilometer är dock en bit. Snart fördes inte årorna med samma schvung längre och andningen hade blivit mera ansträngd. Till slut var jag framme.

I ekan satt min brorson. Han kunde inte begripa vem, som väsnats så. Han hade nog tyckt, att den galne skränfocken hade haft något bekant över sig men inte brukade väl jag föra ett sånt liv?

– Nej, suckade jag, jag brukar inte det.


© Börje Eriksson 2006

[Ryckarn]

Haha skön story

[morveto1]

Bra skrivet Bebest!!! Bra flyt i texten!

[MartinT]

En tur med båt

När jag var yngre så var jag stammis på fritidsgården och de hade ordnat med en fisketur med en båt som utgick från Landskrona. Detta var på spotrlovet så det var kallt och ruggigt som tusan. På bussen sitter alla vännerna och prata det lilla vi kan om fiske när en vän säger att han vi något tillfälle har blivit sjösjuk när han har varit på mindre båtar och stått och kalvat vid relingen osv och som den goda vän man är så kalla vi honom kärring, sopa och fråga hur många spypåsar vi skulle ta med till honom. Väl på båten får vi våra spön och det är god stämning och vi fiskar och har hur trevligt som helst när jag känner att magen börjar beet sig lite underligt, bryr mig inte om det allt för mycket och det går över till sist. Vi drar upp fisk efter fisk..väldiogt små torskar och sen sätter båtfan igång att gunga något så in i helvete...jag blir likblek i ansiktet och känner att spyan sitter i halsen och ALLA asgarvar åt mig speciellt min vän som berättade att han kunde bli sjösjuk, ni behöver inte tro att JAG fick höra hur många spypåsar jag skulle ha, och där satt jag kritvit i ansiktet och titta på en fast punk på land och båten guppar på vågorna som kommer mot oss. Mina vänner och fritidsledarna som var med oss försökte komma på ett namn till mig där jag satt helt vit och stirrade ut mot land. Paleface var det någon elak jäkel som kom på till sist och ni behöver inte tro att jag blev kallad det länge sen efteråt


Sensmoralen i denna historia är lätt. Var inte så jävla stor i truten för det kommer tillbaska snabbare än du anar.

[Attractor]

Ibland kan fiskesuget få en att bete sig som en knarkare som gör vad som helst för ett fix. Jag och en polare hade lyckats låna en båt av en bonde uppe vid Lergrav på Gotland. Tidigt som fan hoppade vi in i hans gamla Volvo som först vägrade att starta. Efter en halvtimmes pillande lyckades vi putta igång aset. Men det gjorde inget eftersom vi hade byggt upp förväntningarna på fisketuren så mycket att vi nu i princip var lovade gigantiska gäddor. Väl framme vid den lockande viken var den inte alls speciellt lockande. Det går vita gäss och i gattet ser det direkt farligt ut. Gubben ifrågasätter vårt förstånd när vi trots allt är fast beslutna att ge oss ut för att lura gäddor. Båten har ingen motor.
Vi turas om att ro i motvinden men när vi når gattet ut mot öppna havet är det stopp. Vi får sitta bredvid varandra med varsin åra och trots att vi ror så att svetten piskas av stormen tar det säkert en timme att komma ut på första fiskeplatsen. Båten gungar så att det inte går att stå upp, draggen fäster inte. Men fiskas ska det.
Efter en kvarts gungande, ramlande och fumlande lyckas min polare kroka en spigg som sitter på en av de tre stora trekokarna. Naturen hånar oss.
Vi beslutar oss, efter att blivit överspolade två gånger i rad, att ro i lä, gå iland och fiska från stranden. Ännu en seg roddtur. Helt utmattade når vi den långgrunda stranden och släpar in båten. När vi utmattade faller ner på en ovanligt kortklippt gräsäng kommer en stor hjord kor springande. Antagligen vill de inte alls gnaga vårt kött från våra ben, antagligen var de inte ens inställda på att skada oss. Men när 50 st 500-kilos klumpar kommer rusande stannar man sällan för att kolla. Vi flyr tillbaka till båten och ut i stormen. Utmattade lägger vi till ett par hundra meter bort. Halva dagen har nu gått och vi har inte ens fått fiska klokt.
Vi är utsvultna och beslutar oss att för att laga lunch. Spritköket kommer fram och soppa kokas. Det börjar genast kännas bättre. I lä är det inte så jobbigt att vara ute. Vi konstaterar detta.
- Det här vädret är inte så jobbigt i lä.
Som ett direkt svar öppnar sig himlen och fyller hela luften med tunga droppar regn. Innan vi ens hunnit säga regnställ är vi dyblöta. Vi äter vår soppa under en gran. Regnet tar aldrig slut. En timmes rodd senare sitter vi i bilen och svär heligt på att aldrig någonsin återvända till Lergrav. Och det är ett löfte vi har hållit.

[Flygfisken]

Ål-uflax

Var och skulle fiska ål med några polare i älven, och vi lyckades välja en kväll med det absolut sämsta vädret under hela sommaren/hösten... såg lovande ut när vi kom dit, men när vi riggat upp alla spön så brakade helvetet löst, började blåsa typ 10-15 sekmeter... tokregna gjorde det också, sen satte vi oss under vårat egenhändigt byggda regnskydd, vi tänkte fika, verkade dock som att alla skogsmyror i området också tänkt fika där, för jag har aldrig sett så mycket myror på marken nånsin, dom kröp in i lyktan så den lyste efter ett tag inget alls, min polares cola gick inte att dricka efter ett tag, för det var ca 2 dl myror i colan... ingen fisk blev det heller, och det fastnade nån mystisk tång på linan som trasslade in på spolen... kort o gott, den dagen hade allt i motgångarnas tecken.

[Fis-Herman]

Jag skulle fiska kräftor i Vättern förra helgen. packade burar, mat, agn m.m. och körde de 37 milen till Motala med båten på släp. Så längt allting väl. Sjösatte i Tegelviken, där några småkillar plockat drygt ett tjog inne vid rampen under kvällen. Såg onekligen lovande ut.

Förberedde allting i båten, körde och parkerade bilen och skulle starta motorn för att lägga ut. Det var nära midnatt. Planen var att ankra i en grund vik strax utanför hamnen och sova där, sen åka och lägga ut burarna tidigt på morgonen. Signalkräftan är ju ett dagdjur, till skillnad från flodkräftan.

Men när jag skulle starta motorn orkade den inte riktigt. Batteriet i båten var tomt! Aarrgghh!!! Hade ju batteri i bilen, men inga startkablar. Körde iväg för att skaffa kablar och hittade en bensinmack där det fortfarande var folk. Men klockan var 1 minut över midnatt (stängningsdags) och Securitasvakten i dörren hade ingen förståelse för att jag var i sjönöd.

Körde tillbaka till hamnen, och började ändå skruva loss batteriet ur bilen. Hur F@en kan dom sätta bulten på baksidan, där man inte kommer åt den med skiftnyckel??? Det tog 20 minuter att skruva loss skiten. Sen bar jag iväg det tunga aset och satte det bredvid båtens batteri. Ett gäng som precis kom in från sjön med baljorna fulla av kräftor hade startkablar i bilen, så 2 minuter senare var båtmotorn igång.

Äntligen dags att stäva ut från hamnen! Jag kom ca 10 meter från rampen, sen gick jag på grund. Hamnen var visst muddrad ur en väldigt grund vik, och om man inte höll sig i en smal ränna på vägen ut var det kört. Men jag lyckades komma ut i alla fall. Att köra någon längre sträcka för att ladda batteriet var inte att tänka på i mörker och okända vatten bättre att ankra och invänta dagsljus. Men jag vågade inte tända lanternorna med motorn avslagen, och att koppla in kylboxen var ju bara inte att tänka på. Så jag gick i lä bakom en vassrugge utanför vågbrytaren och kastade draggen för att sova.

Det började blåsa lite under natten och draggen släpade kanske 50 meter på botten innan den fick nytt fäste. Kl 5.30 var det fullt av folk ute för att vittja sina kräftburar. Det kom ett par gubbar som hade lagt sina burar i en kedja inne i den grunda viken där jag ankrat. Och mitt ankare hade under driften fastnat i en av burarna dragit iväg med hela paketet. Nåja, det var ju inte så svårt att reda upp. Men gubbarna skällde ut mig och sade att denna viken var enskilt vatten, här får bara båtklubben fiska. Men jag fiskar ju inte, jag har bara ankrat och sovit, sade jag. Nu ska jag ut och lägga mina burar på allmänt vatten. Det fattade inte gubbarna som fortsatte gagga om enskilt vatten.

Jag körde ut och hittade ett lite grundare område närmare Vadstena där det nog skulle gå bättre att lägga burarna än de 20-30 metrarna som sjön håller rakt utanför Motala. Jag markerade ut alla burarna på GPSen och körde tillbaka till hamnen. På vägen dit ökade vinden ordentligt, och när jag gick iland vid 8-tiden var det nästan kuling.

Ungefär samtidigt kom ett gäng som vittjat sina burar, och alla tre hade varsin balja fylld till brädden med jättekräftor, på 6 burar per man över natten. Det såg onekligen lovande ut. Jag fixade lite saker i hamn, som att flytta tillbaka bilbatteriet, käka frukost och annat smått och gott, innan jag åkte bort i en annan lugn vik för att ankra och sova en stund till. Jag hade ju bara sovit några timmar den natten.

Men det blåste något förbannat och draggen fick inte fäste i sandbotten. Jag kastade reservdraggen också, men det blev inte bättre för det. Båten drev obevekligt med 0.5 knop i den hårda vinden. Sova måste jag, annars skulle jag inte klara dagen. Och i hamnen var det full trafik, att ligga vid rampen och sova var inte att tänka på. Efter många försök att få fast draggarna i den mjuka botten lät jag båten driva in i en vassrugge, där vassen stoppade driften mjukt och fint. Äntligen fick jag ett par timmars sömn!

Efter mellanmål och ett telefonsamtal hem var det dags att ta sig från vassruggen för att åka och kolla burarna. Det visade sig inte vara det lättaste. Att dra sig ut ur vassen i motvind med ankare som inte fastnade i botten var omöjligt. Jag var tvungen att starta motorn och gasa mig ut. Naturligtvis blev propellern helt full med vasstrån, som det nog tog tio minuter att rensa bort med en huggkrog.

Ute på sjön var det rejäla vågor. Tur att man har ruffad båt! Jag hittade det första flötet med tre sammanlänkade burar och fick tag i det med huggkroken på första försöket. Men sen kom det svåra: att ensam hala in burarna när båten drev i 3-4 knop i den hårda vinden. Jag fick till sist köra mot vinden så att jag fick burarna på läsidan om båten, och kunde på så sätt snabbt hala in löslinan när båten drev mot burarna. Den första buren kom upp med fem fina kräftor i. Men båten drev snabbt och det bar dags att köra mot vinden igen. Denna gången kom linan dock på fel sida när vinden vände båten, och när jag försökte hala in linan under båtens köl brast den. Två burar bara försvann i djupet.

Nåja, jag hade ju tre burar till. Trodde jag. Dom hade antingen blåst bort eller blivit stulna. Det låg ju ganska många burar i närheten på morgonen, och allt var borta nu, även mina flöten. Jag körde kors och tvärs över området där jag lagt burarna men var till sist tvungen att ge upp. Av 6 utlagda burar hade jag en kvar, plus en som jag tagit med som reserv. Och vinden blåste kuling. Jag beslöt att ta upp båten och köra dom 37 milen hem igen, men mina fem kräftor i bagaget.

Fyra av dom lyckades rymma från sumpen innan jag skulle koka dom dagen efter. Och häromdagen gick frysen sönder...

[Wengrud]

Åh herre j-ar vilken tripp! Inte nog med allt strul, du hade 37mil hem sen också!! hua!

[Badfish]

Haha tar det aldrig slut?