Kan man tänka sig något mer lättsamt sätt att skaffa mat än att med en båt gå ut i havet och hämta den. Man behöver inte mata den. Det är bara två saker, som krävs:
1. Man behöver se till att fiskens livsbetingelser är rimliga (just vatten), så att fisken tillväxer på ett för fiskar naturligt sätt.
2. Man får naturligtvis inte ta av kapitalet (fiskstocken), för då får man ju automatiskt mindre avkastning (fisk att fånga).
Förkrossande statistik talar om att inblandade parter kapitalt har saboterat bägge dessa punkter. Torskbeståndet i EU har minskat med 90% de senaste 25 åren. Detta som ett resultat av övergödning, nedsmutsning, fiskepolitiken och yrkesfiskarna. Mot denna bakgrund blir myndigheternas beräkningar om att ett svenskt fiskestopp nu eller sedan kan kosta 100-tals miljoner, både marginellt och ovidkommande.
Antag att vi som utgångspunkt tar Gro Harlem Brundtlands idéer om långsiktigt hållbar utveckling, som innebär att dagens generation inte tar ut mer av de ändliga resurserna än att morgondagens generation kan ta ut lika mycket. Då blir slutsatsen att alla inblandade parter har brutit mot ”mänskliga rättigheter”, nämligen de mänskliga rättigheter, som går ut på att framtida generationer kan ta ut lika mycket fisk som gårdagens.
Mot denna bakgrund tycker jag därför att det vore rimligt att objektiva krafter gör en vitbok/haveriutredning, som klarar ut vilka parter, som har förorsakat denna katastrof. Och till vilken del olika parter har bidragit, så att dessa parter omedelbart kan börja betala ersättning till konsumenterna för den fördyrade fisken, samt ersättningar för att täcka kostnader för att snarast återställa havet och fiskebeståndet till säg 1960 års nivå. Ju förr dess bättre. I konsekvens härmed borde en del av krigsmakten användas för att försvara kommande generationers mänskliga rättigheter att fånga fisk, då vissa yrkesfiskare har hotat med att fortsätta fisket oberoende av politiska beslut.
1. Man behöver se till att fiskens livsbetingelser är rimliga (just vatten), så att fisken tillväxer på ett för fiskar naturligt sätt.
2. Man får naturligtvis inte ta av kapitalet (fiskstocken), för då får man ju automatiskt mindre avkastning (fisk att fånga).
Förkrossande statistik talar om att inblandade parter kapitalt har saboterat bägge dessa punkter. Torskbeståndet i EU har minskat med 90% de senaste 25 åren. Detta som ett resultat av övergödning, nedsmutsning, fiskepolitiken och yrkesfiskarna. Mot denna bakgrund blir myndigheternas beräkningar om att ett svenskt fiskestopp nu eller sedan kan kosta 100-tals miljoner, både marginellt och ovidkommande.
Antag att vi som utgångspunkt tar Gro Harlem Brundtlands idéer om långsiktigt hållbar utveckling, som innebär att dagens generation inte tar ut mer av de ändliga resurserna än att morgondagens generation kan ta ut lika mycket. Då blir slutsatsen att alla inblandade parter har brutit mot ”mänskliga rättigheter”, nämligen de mänskliga rättigheter, som går ut på att framtida generationer kan ta ut lika mycket fisk som gårdagens.
Mot denna bakgrund tycker jag därför att det vore rimligt att objektiva krafter gör en vitbok/haveriutredning, som klarar ut vilka parter, som har förorsakat denna katastrof. Och till vilken del olika parter har bidragit, så att dessa parter omedelbart kan börja betala ersättning till konsumenterna för den fördyrade fisken, samt ersättningar för att täcka kostnader för att snarast återställa havet och fiskebeståndet till säg 1960 års nivå. Ju förr dess bättre. I konsekvens härmed borde en del av krigsmakten användas för att försvara kommande generationers mänskliga rättigheter att fånga fisk, då vissa yrkesfiskare har hotat med att fortsätta fisket oberoende av politiska beslut.
Kommentera