Kände för att drömma mig tillbaka lite, till den där märkliga dagen den 8 augusti i år. Jag hade avverkat ca 13 dagar av drygt 4 veckors semester, och bara hunnit fiska en gång under den perioden. Om det är någon gång man ska hålla ner på fisket lite - om man inte vill satsa på PB i vårdnadstvist, så är det under semestertid. De två sista veckorna var vigda åt sol och bad i Grekland, och dagen innan vi skulle resa var fiskesuget och frustrationen smärtsamt påtaglig. Efter att ha fiskat så lite, och sen åka bort 14 dagar. Gaah! Ge mig syrgas! Min fru, som är en mycket klok kvinna, var smart nog att uppmana mig att sticka ut och fiska dagen innan vi skulle åka till Grekland.
På förmiddagen började jag plocka ihop mina prylar och gjorde mig klar för att sticka ut och vertikla. Precis när jag var på väg att avancera slog det om, från klarblå himmel och sol till kolsvart himmel, åska och skyfall. Muttrandes små besvärjelser gick jag in igen och la mig på soffan, suckade buttert och stirrade ut genom fönstret. Men, nästan lika fort som det hade slagit om till åskväder växlade det tillbaka till blå himmel och sol igen. Ca 35 minuter senare tog jag mig kärra med prylar och struttade glad i hågen ner till båten.
Väl i båten, riggad och klar, kryssar jag bort mot en grynna som brukar leverera. Men så fick jag plötsligt ett hugskott och vände om. Det var ju rätt lungt på vattnet, så jag tänkte att jag skulle söka lite pelagiskt en stund först, på ett ställe som har gett en och annan bra fisk tidigare. När jag väl kommer fram hittar jag omgående ett intressant eko. Jag stänger av aktersnurran, fäller ner elmotorn, droppar jiggen. Men båten hade inte riktigt hunnit stanna än, så jag gled över och förbi. Jag vevar upp, backar tillbaka, hittar ekot och droppar jiggen, en Fin-S Rainbow Trout riggad på en 25 grams skalle, på fisken som står på ca 4 meter över 11 meters djup. Bromsar in jiggen ca en meter ovanför. Responsen är omedelbar, den kommer som skjuten ur en kanon och smackar på som ett godståg. Den där känslan alltså - när man VET att det kommer att smälla! Tre! Två! Ett! Nuuuu! *SMACK* Helt obeskrivligt!
När jag fått upp, vägt och fotat gösen skyndar jag mig att C&R:a skönheten. Yes! 6,5 kg! PB! Jag översköljs av ett enormt lyckorus - ett massivt adrenalinpåslag som får mig att skälva i hela kroppen - och under ett litet ögonblick har jag nästan svårt att koordinera mig själv. Fumlar med allt. Jag fattade ingenting! Vad tusan hände? Har det verkligen hänt? Jag hade inte ens fiskat i 2-3 minuter och där satt jag nu och gapade, totalt nedstänkt av gösen som smackade till med stjärtspolen på sedvanligt manér när den drog tillbaka ner i djupet. När jag samlat mig lite glanar jag upp och ser att himlen återigen hade blivit kolsvart och mycket illavarslande. Det bokstavligen luktade åska i luften, och jag kände att shit, jag måste bort härifrån, och det illa kvickt. Jag drar igång aktersnurran och styr in mot det närmaste ställe där jag kan gå iland. På vägen in noterar jag ett helt gäng bättre ekon på ekolodet. Mina instinkter att stanna och fiska på dem duellerar och förlorar nätt och jämnt mot min överlevnadsinstinkt. Precis när jag kommer fram brakar helvetet lös precis rakt över mig. Det börjar spöregna och det blixtrar och dundrar utav bara helvete. Jag surrar båten och kryper in och söker skydd under en upp- och nedvänd plasteka. Där låg jag sen i ca 1,5 timma och hade det rätt mysigt ändå, fikade, ringde lite och väntade på att skyfallet skulle ge med sig.
Jag ågrar i efterhand att jag inte åkte hem direkt efter att regnet hade gett med sig, då hade berättelsen fått den där lilla extra knorren. Jag skulle vilja säga att jag bara fiskade i tre minuter och att jag under den tiden tog mitt PB. Men, sanningen är att jag fortsatte några timmar till, vilket inte gav någonting alls. Alla de där bättre ekona jag såg på väg in var som bortblåsta. Sådana bättre ekon, som det från gösen jag fick, och liknande, ser jag inte ofta. Kanske ett på 3-5 fisketurer a' 8-10 timmar, så hela grejen den dagen var ett fenomen i sig. Kanske det är något speciellt med att fiska mellan två åskväder i augusti?
Skitfiske!
PS: Jag skulle väl kunna säga att det var två fisketurer på en och samma
dag, eller? Isf var ju den första fisketuren endast 3 minuter lång!
På förmiddagen började jag plocka ihop mina prylar och gjorde mig klar för att sticka ut och vertikla. Precis när jag var på väg att avancera slog det om, från klarblå himmel och sol till kolsvart himmel, åska och skyfall. Muttrandes små besvärjelser gick jag in igen och la mig på soffan, suckade buttert och stirrade ut genom fönstret. Men, nästan lika fort som det hade slagit om till åskväder växlade det tillbaka till blå himmel och sol igen. Ca 35 minuter senare tog jag mig kärra med prylar och struttade glad i hågen ner till båten.
Väl i båten, riggad och klar, kryssar jag bort mot en grynna som brukar leverera. Men så fick jag plötsligt ett hugskott och vände om. Det var ju rätt lungt på vattnet, så jag tänkte att jag skulle söka lite pelagiskt en stund först, på ett ställe som har gett en och annan bra fisk tidigare. När jag väl kommer fram hittar jag omgående ett intressant eko. Jag stänger av aktersnurran, fäller ner elmotorn, droppar jiggen. Men båten hade inte riktigt hunnit stanna än, så jag gled över och förbi. Jag vevar upp, backar tillbaka, hittar ekot och droppar jiggen, en Fin-S Rainbow Trout riggad på en 25 grams skalle, på fisken som står på ca 4 meter över 11 meters djup. Bromsar in jiggen ca en meter ovanför. Responsen är omedelbar, den kommer som skjuten ur en kanon och smackar på som ett godståg. Den där känslan alltså - när man VET att det kommer att smälla! Tre! Två! Ett! Nuuuu! *SMACK* Helt obeskrivligt!
När jag fått upp, vägt och fotat gösen skyndar jag mig att C&R:a skönheten. Yes! 6,5 kg! PB! Jag översköljs av ett enormt lyckorus - ett massivt adrenalinpåslag som får mig att skälva i hela kroppen - och under ett litet ögonblick har jag nästan svårt att koordinera mig själv. Fumlar med allt. Jag fattade ingenting! Vad tusan hände? Har det verkligen hänt? Jag hade inte ens fiskat i 2-3 minuter och där satt jag nu och gapade, totalt nedstänkt av gösen som smackade till med stjärtspolen på sedvanligt manér när den drog tillbaka ner i djupet. När jag samlat mig lite glanar jag upp och ser att himlen återigen hade blivit kolsvart och mycket illavarslande. Det bokstavligen luktade åska i luften, och jag kände att shit, jag måste bort härifrån, och det illa kvickt. Jag drar igång aktersnurran och styr in mot det närmaste ställe där jag kan gå iland. På vägen in noterar jag ett helt gäng bättre ekon på ekolodet. Mina instinkter att stanna och fiska på dem duellerar och förlorar nätt och jämnt mot min överlevnadsinstinkt. Precis när jag kommer fram brakar helvetet lös precis rakt över mig. Det börjar spöregna och det blixtrar och dundrar utav bara helvete. Jag surrar båten och kryper in och söker skydd under en upp- och nedvänd plasteka. Där låg jag sen i ca 1,5 timma och hade det rätt mysigt ändå, fikade, ringde lite och väntade på att skyfallet skulle ge med sig.
Jag ågrar i efterhand att jag inte åkte hem direkt efter att regnet hade gett med sig, då hade berättelsen fått den där lilla extra knorren. Jag skulle vilja säga att jag bara fiskade i tre minuter och att jag under den tiden tog mitt PB. Men, sanningen är att jag fortsatte några timmar till, vilket inte gav någonting alls. Alla de där bättre ekona jag såg på väg in var som bortblåsta. Sådana bättre ekon, som det från gösen jag fick, och liknande, ser jag inte ofta. Kanske ett på 3-5 fisketurer a' 8-10 timmar, så hela grejen den dagen var ett fenomen i sig. Kanske det är något speciellt med att fiska mellan två åskväder i augusti?
Skitfiske!
PS: Jag skulle väl kunna säga att det var två fisketurer på en och samma
dag, eller? Isf var ju den första fisketuren endast 3 minuter lång!
Var ganska nära dig i sådant fall.. Branten bredvid grynnan försökte vi dänga lite på. Äh var trögt drog 1 borre o 2 gäddor med topp på 4kg. Tänkte när vi såg båten ställa sig där att det kanske var du :P
Kanske ska fortsätta snacket i PM istället?
Kommentera