Jag har nu fiskat enbart med Söderjiggen i drygt ett halvår och måste säga att jag är mycket nöjd med fisket och jiggen så här långt.
Den första kalla perioden+ efterleksfisket var fantastisk och jiggen levererade verkligen som jag önskat.
I mitten på Juni hade jag bara ett fåtal trasiga jiggar och det är ju trots allt gummi så att det kommer gå sönder finns därför med i beräkningen från början.
Allt gummi tar stryk av vassa tänder och svagheten i gummibeten ligger ofta i konstruktionen på bakpartiet där rörligheten är som störst i regel.
Gummiblandningen och hårdheten måste också vara så att man får en hållfasthet som står *i relation till önskat rörelsemönster.
Under början av sommarfisket med högexplosiva hopp av mindre gäddor så förlorade jag som mest tre paddlar under en dags fiske och det kändes ju mindre kul så jag började fundera på hur och om det gick att åtgärda.
Jag fick även rapporter från fiskekompisar runt om i landet som var jättenöjda med hur jiggen fungerade och levererade men som blivit av med ett antal paddlar på hoppande smågäddor.
Större fiskar är inget problem som jag ser det, men Söderjiggen fångar även mindre fiskar ibland som hoppar och ruskar och det är vid dessa tillfällen som jag blivit av med enbart paddeln som hos de flesta jiggar är ackilleshälen.
När man fiskar endast en typ av bete över tid så märker man tydligt både för och nackdelar efter ett tag, och detta är ju en av anledningarna till att jag fiskar och utvärderar jiggen under ett års tid.
Jag diskuterade med Ismo och nu har vi laborerat fram en ännu bättre gummiblandning för att komma tillrätta med ruskande smågäddor, utan att förlora i jiggens funktion vid fiske i olika temperaturer.
Ändringar av beten är alltid en risk, men i det här fallet har det definitivt gått åt rätt håll.
I början av Söderjiggens födelse laborerade vi med ett antal olika gummityper innan vi bestämde oss, och jag måste säga att innan det här projektet så var min syn på gummibeten en helt annan än idag och att bara välja det dyraste och ”finaste” råvarorna räcker inte enbart. Man måste också styra, korrigera och kalibrera tillverkningsprocessen över tid för att nå förbättring av en redan god kvalitet.
Att fiskar biter av svansar och paddlar är ett faktum oavsätt tjockleken vågar jag påstå. Hur kan man komma tillrätta med detta då? Jo, man kan göra en ytbytespaddel som man enkelt kapar till och antingen bränner eller smälter ihop med Mend-It el liknande, så från hösten kommer det att finnas ett antal färger att tillgå på dessa reservpaddlar som i sin tur erbjuder nya coola färgkombinationer av jiggen.
Rätt riggad, lätt att kroka av!
Ett halvår senare och en hel del riggexperimenterande så ser det trots allt ganska likt ut på mina jiggar.
Jag har gjort en lightversion som jag använder, och ända skillnaden är att jag bytt ut kroken och lekandet mot lättare bara för att få mindre viktpåverkan på gången ifrån dessa.
Samma totallängd som tidigare men med VMC conecut permasteelkrok 2/0 (el 3/0 om man har styvare spön då dessa är lite mjukare i godset än Gammakatsu) och BFT’s Crane stainless lekande i strl6 (zander) som är de starkaste jag hittat hittills. Fjäderringen är en Dart’s 9mm rostfri som jag pressar över öglan på en 12/0 jiggkrok (Gammakatsu) så att den inte kan glida upp på beteslåset och öppna detta.
Jag kommer som utlovat fortsätta fiska enbart med Söderjiggen året ut, så jag återkommer framöver.
Ha en fortsatt bra fiskesäsong!
Mvh Jonny Thofeldt
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)