Tillbringade en av dagarna på sportfiskemässan tillsammans med Nicklas och Jimmie ståendes vid ett bord i MojoBoats monter.Under dagen som var minst sagt intensiv hann jag träffa väldigt många trevliga och nyfikna gäddfiskare som genom sina frågor kring Söderjiggen gav nya perspektiv olika fiskares tacklings och fisketeknik.
Min första kontakt med jiggar var när jag jobbade extra några år på Sportfiskarn i Västerås i mitten på 80-talet.*Sedan dess har jiggen varit ett återkommande bete för mig i perioder för att sedan glömmas bort tills nästa trend inom området lockat till användning igen.
Storlekar, former och fisketekniker har varierat under åren och jag har lydigt ändrat och följt efter dessa trender precis som de flesta andra.De senaste åren har har jag fiskat jigg en stor del av min fisketid och kommit fram till en del saker som diskuterades flitigt under mässdagen.
Jag kommer göra inlägg då och då på denna bloggsida och dela med mig av både det ena och det andra, vilket väldigt många av dom jag pratade med som nyss kommit igång med denna ”nya” trend efterfrågade.
Jag har nu haft min Sverigepremiär med Söderjiggen med gott resultat, så den fungerar inte bara i Rugen.Grundfisket har inte kommit igång riktigt än på mina vatten pga rådande isläge, men jag har hunnit testa lite iallafall.
Jag uppskattar verkligen variationen som jiggen erbjuder om man tacklar den lämpligt. Här kommer tre varianter som täcker mitt behov i allafall, med fördelar och nackdelar.
Inga absoluta sanningar utan råd och tips att ta till sig om man vill!
Traditionell tackling med stingers instuckna i kroppen som jag visade i föregående inlägg.
Jag är van att använda den och har inget problem att få balans och en jämnt vaggande gång på jiggen men den kräver lite mer pyssel och att man sätter i krokarna på ”rätt” höjd i sidorna för att få balans. Speciellt om man som jag använder lekande som adderar lite extravikt i ändan på mina stingers.Många av mina fiskekompisar hoppar över lekandet och kör bara ögla och wire, men jag tror att man tappar färre fiskar om det sitter där.
Jag använder denna tackling på 15gramsskallar och tyngre för att den är smidig om man fiskar bottennära och börjar med att släppa jiggen till botten.
Dvs krokarna hakar inte upp sig på sidorna eftersom dom redan sitter där.
Denna variant som jag oftast använder på 15 gramsskallar och lättare, tillåter jiggen att ”vicka” mer i sidled än föregående variant.Det är kanon när man fiskar högre upp i vattenskiktet och inte har bottenkontakt. Större rörelser bromsar också hastigheten på *jiggen något dessutom.
Den är också lättare att få till ett jämt rörelsemönster med lättare skallar än den förra varianten vilket jag uppskattar då jag i de flesta fiskesituationer idag bara kastar ut, låter sjunka till önskat djup och tar in jiggen i jämn hastighet utan några konstigheter alls. Något vevstopp ibland men då oftast för att ev korrigera djupgåendet om jag råkat veva lite fort. En av dom egenskaper jag uppskattar med Söderjiggen är just att den är så lätt att hålla på samma djup under större delen av inspinningen. Om fisken står och hänger ovanför gräset så vill man ju hålla sig så nära och så länge som möjligt tänker jag. Man kan enkelt fästa in krokarna i buken om man vill ner på botten eller om man gillar den gången bättre kanske till och med, det är upp till er.
Den sista varianten bygger på föregående stingers men fiskas i det här fallet utan jiggskalle. Jag har gjort egna lösningar tidigare, men jag måste puscha för Claes Svartzonkers och Mangeboys shallowskruv som kan köpas i trepack och är väl värda pengarna. Två superkreativa betesbyggare som genom sitt samarbete (LurebuildersUnited) kommer att dela med sig av sina smarta lösningar till oss som fiskar och inte har tid eller möjlighet att tillverka själva.
Skruven kan användas på de flesta jiggar och origgade gummibeten som klarar att köras oviktat.
Söderjiggen klarar detta utan problem! Skruva in skruven i nosen och koppla ihop med stingerpaketet med hjälp av beteslåset och tryck in stingerspikesen och kör på!
Nystylad ”hillbilly” med premiärgädda i 7-8 kilos klassen med en skön vårfärg i mungipan!
Ut och ta dom!, hälsningar Jonny
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Min första kontakt med jiggar var när jag jobbade extra några år på Sportfiskarn i Västerås i mitten på 80-talet.*Sedan dess har jiggen varit ett återkommande bete för mig i perioder för att sedan glömmas bort tills nästa trend inom området lockat till användning igen.
Storlekar, former och fisketekniker har varierat under åren och jag har lydigt ändrat och följt efter dessa trender precis som de flesta andra.De senaste åren har har jag fiskat jigg en stor del av min fisketid och kommit fram till en del saker som diskuterades flitigt under mässdagen.
Jag kommer göra inlägg då och då på denna bloggsida och dela med mig av både det ena och det andra, vilket väldigt många av dom jag pratade med som nyss kommit igång med denna ”nya” trend efterfrågade.
Jag har nu haft min Sverigepremiär med Söderjiggen med gott resultat, så den fungerar inte bara i Rugen.Grundfisket har inte kommit igång riktigt än på mina vatten pga rådande isläge, men jag har hunnit testa lite iallafall.
Jag uppskattar verkligen variationen som jiggen erbjuder om man tacklar den lämpligt. Här kommer tre varianter som täcker mitt behov i allafall, med fördelar och nackdelar.
Inga absoluta sanningar utan råd och tips att ta till sig om man vill!
Traditionell tackling med stingers instuckna i kroppen som jag visade i föregående inlägg.
Jag är van att använda den och har inget problem att få balans och en jämnt vaggande gång på jiggen men den kräver lite mer pyssel och att man sätter i krokarna på ”rätt” höjd i sidorna för att få balans. Speciellt om man som jag använder lekande som adderar lite extravikt i ändan på mina stingers.Många av mina fiskekompisar hoppar över lekandet och kör bara ögla och wire, men jag tror att man tappar färre fiskar om det sitter där.
Jag använder denna tackling på 15gramsskallar och tyngre för att den är smidig om man fiskar bottennära och börjar med att släppa jiggen till botten.
Dvs krokarna hakar inte upp sig på sidorna eftersom dom redan sitter där.
Denna variant som jag oftast använder på 15 gramsskallar och lättare, tillåter jiggen att ”vicka” mer i sidled än föregående variant.Det är kanon när man fiskar högre upp i vattenskiktet och inte har bottenkontakt. Större rörelser bromsar också hastigheten på *jiggen något dessutom.
Den är också lättare att få till ett jämt rörelsemönster med lättare skallar än den förra varianten vilket jag uppskattar då jag i de flesta fiskesituationer idag bara kastar ut, låter sjunka till önskat djup och tar in jiggen i jämn hastighet utan några konstigheter alls. Något vevstopp ibland men då oftast för att ev korrigera djupgåendet om jag råkat veva lite fort. En av dom egenskaper jag uppskattar med Söderjiggen är just att den är så lätt att hålla på samma djup under större delen av inspinningen. Om fisken står och hänger ovanför gräset så vill man ju hålla sig så nära och så länge som möjligt tänker jag. Man kan enkelt fästa in krokarna i buken om man vill ner på botten eller om man gillar den gången bättre kanske till och med, det är upp till er.
Den sista varianten bygger på föregående stingers men fiskas i det här fallet utan jiggskalle. Jag har gjort egna lösningar tidigare, men jag måste puscha för Claes Svartzonkers och Mangeboys shallowskruv som kan köpas i trepack och är väl värda pengarna. Två superkreativa betesbyggare som genom sitt samarbete (LurebuildersUnited) kommer att dela med sig av sina smarta lösningar till oss som fiskar och inte har tid eller möjlighet att tillverka själva.
Skruven kan användas på de flesta jiggar och origgade gummibeten som klarar att köras oviktat.
Söderjiggen klarar detta utan problem! Skruva in skruven i nosen och koppla ihop med stingerpaketet med hjälp av beteslåset och tryck in stingerspikesen och kör på!
Nystylad ”hillbilly” med premiärgädda i 7-8 kilos klassen med en skön vårfärg i mungipan!
Ut och ta dom!, hälsningar Jonny
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)