Som nybliven silverjägare var en av de första sakerna jag fick lära mig att fisket efter havsöring brukar kallas för de tusen kastens fiske… ok… jag förstod… det skulle bli svårt…men inte omöjligt hoppades jag.
Samtidigt som jag började nöta längs kusten kastade jag mig hungrig ut på nätet efter kunskap som kunde förkorta tiden mellan ”de tusen kasten”… googlade… läste… tittade på filmer… allt för att få tips och idéer om var och hur havsöringen kunde fångas.
Ganska tidigt förstod jag att bombardafiske var en teknik som ofta nämndes i havsöringssammanhang. Måste provas tänkte jag…
Kom på att jag 10-talet år tidigare provat något liknande vid ett försök att fånga lax från Vänerns strand… då med ett 12-fots laxspö och en Ambassadeur 7000 riggad för att kasta laxfluga med en sån där grå och neongul bullig kastdupp från Darts… tungt och klumpigt mindes jag… det trasslade… och någon lax fick jag inte…
Med nya ambitioner åkte jag den lokala fiskeshopen och kittade upp mig på ett lite modernare Bombardaflöte… 30 g i klar plast… även denna gång från Darts… intermediate eller slow sink tror jag det var…
12-fotarn fick nu stanna hemma… i stället letade jag i garaget fram ett 10-fots Adexa Tempest -100 g och en Ambassadeur 6500 C Pro Shop… kraftigt överdimensionerade prylar insåg jag….men för tusan jag var ju sugen på att testa…
Ner till klipporna vid havet… det blåste kraftigt… säkert närmare 10 m/s rak pålandsvind… hade riggat med en fluga av Zonker modell… tog i för kung och fosterland i motvinden… och sweet jesus!!! Bombardan klöv vinden och seglade iväg minst 70-80 m… häftigt! Inte minst när de avlånga skeddragen som satt riggade på det lättare haspelspöt damp ner efter 25-30 m. Flugan hade visserligen trasslat sig i flötet… men det brydde jag mig inte om utan jag laddade för nytt kast… tog i ännu mer… och se bombardan ven iväg ännu längre! Döm om min förvåning när jag fick se flätlinan sakta dala ner mot vattenytan samtidigt som riggen seglade iväg mot horisonten… ridå!
Exakt vad som förorsakade linbrottet vet jag inte… men att rörelseenergin i 30-gramsflötet var tillräckligt stor för att få en 0,28 flätlina att gå av som det vore en tunn sytråd… det stod helt klart.
Skam den som ger sig… på nytt bar det av till lokala fiskeshopen… nya Bombardaflöten inhandlades… nu nöjde jag mig dock med 20 o 25-grammare… samt även ett nytt 10-fots Berkleyspö klassat till -32 g med tillhörande haspelrulle…
Och se! Ett par pass senare fick jag bekräftelse på att Bombarda-tekniken verkligen är att räkna med... detta när mitt livs första öring klippte en långsamt hemfiskad Smörbultsimitation.
Bombarda-fiske är ingen raketforskning men för de som inte provat hoppas jag att denna artikel skall kunna ge lite inspiration att testa… vid rätt plats och rätt tidpunkt är Bombarda-fisket alltför effektivt för att bortse ifrån…
Vinteröring tagen på bombarda med fluga
Bombarda-fiske efter Havsöring
När är tekniken lämplig?
För egen del använder jag i första hand bombarda med fluga efter havsöring under den kallaste delen av säsongen, då man med fördel använder ett mindre bete som fiskas hem riktigt långsamt. I mina ögon har tekniken då sina mest uppenbara fördelar eftersom den möjliggör just detta. Vi talar vattentemperaturer mellan 1-3 grader.
Långsamt fiskad spiggimmitation kan vara riktigt öringgodis
Själv tycker jag att tekniken lämpar sig bättre vid vadfiske eller landbaserat fiske på långgrunda områden än vid fiske från båt och på djupt vatten. Inte minst om man är flera fiskande i båten.
Att det går bra att kasta långt i motvind med bombarda kan också styra när jag väljer att använda tekniken framför traditionellt spinnfiske eller vanligt flugfiske. Att kunna kasta 70-80 meter när ett vanligt drag på sin höjd når runt 30 meter kan ha sina uppenbara fördelar.
Vilken utrustning behöver man?
Utrustning för bombardafiske
Spö
Det finns visserligen spön som säljs specifika bombarda-spön men i princip kan man säga att det går att tillämpa tekniken med precis samma utrustning som man använder för sitt vanliga spinnfiske efter havsöring.
Vi talar i första hand spön i intervallet 9-12 fot med kastvikter i stil med 10-30 g, 15-40 g eller 20-50 g men även lättare respektive tyngre utrustningar kan användas beroende på de förutsättningar och förhållanden som de skall användas vid.
För egen del växlar jag mellan två spön, båda med kastvikter på 8-32 g, det ena ett 10-fots och det andra ett 11,6 fots. Det längre väljer jag när förhållandena gör att jag vill kunna styra riggen förbi olika hinder som iskanter eller storsten där jag fiskar.
Rulle
När det gäller lämplig rulle så är det en smaksak om man föredrar haspel eller multi. Storleken anpassas efter det spö och de kastvikter som skall användas. För haspel täcker 2500-4000 storlek in de flesta behovssituationer och på multisidan gäller detsamma för 200 / 2500-5000-size.
Lina
I princip kan man fiska med bombarda med både mono- och flätlina. För egen del har jag dock oftast valt att köra med monofil nylonlina. Detta för att monolinan är bättre lämpad att använda under den kalla delen av året när risken är att temperaturen sjunker ner under nollan. Nylonet suger inte åt sig vatten och fryser därför inte så lätt och den är också lite mindre nötningskänsligt än flätlinan (se nedan under riggning).
Flöte
Bombarda-flöten finns i en rad olika modeller och storlekar. Flytande, sakta sjunkande och sjunkande. Massiva och sådana där vikten regleras genom påfyllning av vätska. Vissa modeller levereras även med ett ”styrrör” som skall minska risken för trassel vid utkast.
Flöten och färdigriggade tafsar för olika situationer
Efter att ha prövat mig fram en del så har jag själv fastnat för att vid HÖ-fiske använda 20-25 g Intermediate/Slowsink-flöten. Av samma skäl som det är vanligt att man väljer att fiska med en intermediate fluglina vid kustfiske efter öring tycker jag att presentationen och kontakten med betet blir bättre när det kommer ner en bit under ytan. I regel handlar det om att hålla betet strax under ytan ner till 1-1,5 m djup utan att riskera att fastna i botten även vid långsam invevning.
Skulle jag köra med ett lite tyngre bete, typ en krok agnad med räka, skulle jag välja ett flytande bombarda-flöte. Detta för att kunna köra med lite längre vevstopp och ändå hålla presentationen av betet på önskad nivå. Välj då gärna typen som reser sig och har en färgad signalflagga i toppen för att lättare kunna observera hugg.
Bombardaflöte lämpligt för räkmete
Sjunkande bombarda-flöten har jag testat men därefter sällan utnyttjat. I strömmande vatten eller om fisket sker på större djup kan jag dock se att ett sjunkande flöte kan vara på sin plats.
Tafs
Till tafs används vanligen monofil nylon- alt flourcarbon-lina i längder på mellan 1,5-3 m, ibland längre, och en tjocklek runt 0.30-0.35. För egen del väljer jag oftast vanlig nylon då jag har fått för mig att flourcarbon är mindre miljövänligt än vanlig mono (den tar längre tid att bryta ner). Jag tror även att betydelsen av flourcarbonets ”osynlighet” är betydligt överdriven. Min erfarenhet är att en havsöring som bestämt sig för att hugga är ganska aggressiv och att tafsmaterialet i sig inte spelar särskilt stor roll för om den skall hugga eller ej.
När det gäller tafslängd tycker jag att man inte behöver överdriva längden på tafsen. En längre tafs ställer till mer än det ger genom att försvåra kast, öka risk för trassel eller att fastna i bakkastet och så vidare.
Jag brukar själv rigga så att jag kan transportera spöet odelat med flugan fäst i krokhållaren och flötet fäst med en hårsnodd strax under toppöglan. Med ett 10-fotsspö motsvarar det en tafs på ca 2 m.
Beten
Vid bombarda-fiske efter havsöring är det nog vanligast att använda fluga som bete. Zonkers, Wolly Buggers, baitfish-, räk- och märl-imitationer hör till populära varianter.
Andra beten som används är jiggar, små lätta skeddrag och vobblers. Att rigga med räka eller bitar av fiskfilé är också möjligt.
Efter egna tester med dåligt resultat har jag dragit slutsatsen att man vill köra med jigg så skall man undvika shaddar/paddletails och istället köra typ vertikaljiggar med straight fin eller split fin. På så sätt slipper man en roterande jiggkropp. De drag som används skall vara små och lätta. Vi talar beten med vikter ner mot 1-3 gram. Lite större trasselrisk skulle jag säga att det blir med ett litet drag än med en ännu lättare fluga. Men som med allt annat så ger övning färdighet.
Hur tacklas Bombarda-riggen?
Det finns lite olika varianter att välja mellan. Det som är enklast och smidigast samt vad som ger minst problem styr i regel vad man i slutändan fastnar för.
A: Bombardatackel där flötet träs direkt på huvudlinan:
1. Pärla för att skydda toppöglan
2. Bombardaflötet
3. Ev styrrör/slang
4. Pärla
5. Lekande
6. Tafs
7. Bete
Denna riggning är lämplig om du använder nylon som huvudlina eftersom den är tåligare mot eventuell nötning då man låter flötet glida på huvudlinan jämfört med flätlina som nöts snabbare. Används flätlina kan man dock trä upp flötet på en bit nylonlina som skarvas mellan huvudlina och tafs för att komma runt problemet. Använder man en lite grövre dimension till detta, typ 0,45-0,50 nylon/FC, och låter skarvtafsen vara ca 10-15 cm längre än själva flötet kan man sätta en stoppknut eller ett flötesstopp under flötet och på så sätt få samma funktion som ett styrrör/en styrslang som nämns som punkt 3. Ev. styrrör/slang alt. grövre tafsbit hjälper till att hålla ut tafsen från huvudlinan vid kast och minskar på så sätt risken för trassel.
B. Fritt hängande bombarda:
1. Pärla för att skydda toppöglan
2. Lekande
3. I lekandet fästs Bombardan som trätts på en tjockare nylontafs som försetts med ett beteslås ovanför flötet
4. I samma lekande fästs en förtafs av lite tjockare nylon alt FC 0,45-0,50 ca dubbelt så lång som flötet
5. Lekande
6. Huvudtafs
7. Bete
En fördel med detta tackel är att det är lätt att skifta bombarda utan att behöva göra om hela riggen. Det kan vara skönt om man vill skifta vikt eller typ från. Flytande till Intermediate t.ex. Du slipper även att säkra upp flötet om du transporterar spöet färdigriggat och kan vänta med att sätta dit det tills fisket skall påbörjas. Ytterligare en fördel är att metoden inte är beroende av om du kör med nylon eller flätlina som huvudlina eftersom flötet inte glider och nöter på huvudlinan.
Kastteknik
Vid bombardafiske är en långsamt svepande kastteknik att rekommendera. Den minskar risken för trassel och förlorade riggar. Snärta aldrig iväg bombardan utan svep iväg den och var noga med att hålla koll på var du har betet samt att linan inte har snott sig i toppen.
Försök att ha riggen sträckt innan utkast. Jag brukar lägga ut flugan bakåt i vattnet om jag står utvadad, eller på ett slätt parti i snön eller på en slät klipphäll om det är barmark. Detta för att inte kroken skall fastna i bakkastet. Slå till bygeln innan riggen landar i vattnet. Då sträcks linan och minskar risken för att tafsen skall trassla sig.
I ett Youtube-klipp från Abu Garcias om Bombarda o Gulp presenteras en teknik som går ut på att man börjar med en svepande rörelse med spöet framför sig innan man drar det bakåt för att sedan föra det framåt i kastriktningen. Syftet är att få ett sträck i riggen genom hela kaströrelsen.
Den som börjar med bombarda-fiske får bereda sig på att det kan gå åt en och annan rigg, såsom beskrevs i ingressen, innan tekniken sitter. Övning ger dock färdighet. Lär man sig också att hålla koll på vindriktningen i förhållande till tacklet kommer detta tillsammans med råden ovan att ytterligare minska risken för trassel.
Artikelförfattaren med ett silversprall taget alldeles efter islossning
Avslutningsord
Vill man öka sina chanser att landa havsöring skall man definitivt överväga bombarda-fisket som metod, tekniken är inte svår att bemästra och ger fiskaren möjlighet att presentera beten på platser och med hastigheter som annars inte hade varit möjliga. Metoden löser inte alla problem men är ett utmärkt komplement både till traditionellt spinnfiske och flugfiske.
Text: Joakim ”Silverbågen” Jonsson
Foto: Joakim Jonsson & Per Schilling
Kommentera