Samtidigt som en ny dag gryr stiger de första bubblorna upp mot den mörka ytan. På kort tid förvandlas platsen till en jacuzzi. Det bubblor närmast överallt i swimet men tittar man noga så ser man att bubblorna inte är sporadiska utan bildar tydliga spår. I mitt inre ser jag hur sutarna bökar omkring nere i dyn i jakten på varje liten matbit och för varje tugga släpper de ut en mängd bubblor. Ett av bubbelspåren närmar sig sakta men säkert flötet.
När bubblorna nästan är framme vid flötet slutar de bubbla för ett kort ögonblick för att i nästa sekund börja om på nytt – denna gång precis bredvid flötet. Jag håller andan, greppar spöet och fixerar ögonen mot den tunna flötestoppen, dess signalorangea färg tecknar sig knivskarpt mot den mörka bakgrunden. Plötsligt reser sig flötet 5 cm – signalen som jag väntat på.
Jacuzzi kring flötet. När flötet reser sig upp eller dras under så har ytterligare en sutare hittat betet. Enligt artikelförfattaren är det få fisken som kan jämföra sig med flötmete efter sutare.
Spöet höjs till ett mothugg. Halvvägs upp tar det tvärnit, 13 fotaren bockar sig djupt av tyngden och det råder ingen tveka över vad det är som har plockat upp mina två majskorn. I nästa sekund drar fisken iväg i en lång och kraftig rusning. Det sjunger om centre pin rulle samtidigt som sutaren paddlar sig fram med hjälp av sin kraftiga stjärtfena så att dyn far åt alla håll. 20 meter längre bort lyckas jag äntligen få stopp på sutaren. Den står och stångar ett tag innan jag äntligen lyckas få hem några meter lina. Nästan tio meter lina hinner återvända till spolen innan sutaren får nog och drar iväg på ytterligare en rusning. Rusningen är dock betydligt kortare än föra och jag kan snart vinna tillbaka några meter lina igen. Försiktigt ökar jag pressen, det sjunger om 0,20 linan i vinden men sutaren följer snällt med ända in till håven. När håven uppenbara sig i sutarens synfält exploderar den åter igen och drar iväg på en sista kraftfull rusning. Sutaren är dock rejält trött vid det här laget och jag kan snart håva en vacker skärgårdssutare på dryga två och ett halvt kg.
Snart i håven. Sekunden senare exploderar sutaren och drar iväg på en sista rusning.
Ingen sommar utan sutarmete
För mig är sutarenmete ett av de mest rofyllda men samtidigt mest spännande fisken man kan syssla med i vårt avlånga land. Sutaren är helt klart en av mina favoritfiskar och jag rankar mete efter sutare en tidig sommarmorgon otroligt högt. Det är kombinationen av mystiken som omger sutaren och dess kampglädje väl på kroken som gör sutarfisket unikt. Dessutom uppehåller sig sutare på, i mina ögon väldigt vackra och idylliska livsmiljöer. Klassikt sätt tacklas sutaren under försommaren i näckrosfyllda vikar där det enda som stör lugnet är sutarnas frenetiska bubblande. Personligen kan jag inte tänka mig en sommar flyta förbi utan att åtminstone meta sutare ett par gånger. Klassikt sett så är sutaren försommarens fisk. Även om försommaren är den tid som sutarna nog är mest aktiva och dessutom väger som mest så brukar jag själv med framgång sporadiskt meta under samtliga sommarmånader. Säsongen går att förlänga ännu längre om så önskas och jag vet en del personer som haft riktiga superfisken direkt efter isen gått.
I mina ögon är flötmetet det ”riktiga” sättet att fånga sutare på. Spänningen som uppstår genom att stirra på en flötestopp samtidigt som bubbelspåren närmar sig flötet är det som gör att jag om och om igen söker mig ut på jakten efter sutarna. Sutarna söker sin mat bottennära eller rent ut sagt på botten och det är här vi ska presentera betet även om vi fiskar med flöte. Detta görs lättast med lyftmetoden.
Tacklat för lyftmetod. Sänket närmast kroken får flötet att sjunka. Flöten för lyftmetoden bör ha en lång och smal antenn – vilket möjliggör att se ”lyften”.
Vid lyftmetoden ska krokbetet och nedersta blyhaglet ligga på botten medans flötestoppen precis bryter ytan. För att vara säker på att betet ligger på botten överblyas flötet. Detta innebär att det sitter mer bly på linan än vad flötet orkar bära, helst ska det sista blyhaglet, ”nappblyet” vara det som får flötet att sjunka. Djupet korrigeras sedan till att endast toppen syns. Vid napp kommer sutaren att plocka upp betet, kroken och nappblyet från botten vilket resulterar i att flötet reser sig upp ur vattnet, därav namnet ”Lyftmetoden”.
Beten och mäsk
Sutare är sällan kräsna och det går att använda sig av en uppsjö av beten - majs, räka, maggot, pellets med mera går alla hem. Själv föredrar jag mindre beten som maggot eller majs. Men i många vatten är småfisk som sarvar och björknor ett stort problem. Större beten så som räka, bolies eller pellets kan vara enda alternativet om du inte bara vill fånga småfisk varje minut.
Mer viktigt än valet av krokbete är mäskning. Lyckat sutarmete kretsar mycket kring mäskning vilket är ett annat ord för att kasta ”mat” i sjön. Syfte är att dels lock fisk till platsen men även få dem att börja äta av det som erbjuds. Färdiga mäskblandningar för ett stort antal arter och situationer finns att köpa i välsorterade sportfiskebutiker. Välj en grövre blandning avsedd för sutare eller karp. Tillsätt lite av ditt valda krokbete i mäsket för att göra mäsket ännu mer lockande. Blanda mäsket sedan med vatten tills det går att krama det till en boll – mäsket ska bara bli fuktigt och inte blött. Se till att mäsket lätt gå sönder när man petar på det. Mäsket kommer torka ut lite under passets gång och kan behövas återfuktas med varsam hand.
Mäsket ska hålla ihop när du kramar det till en boll men snabbt lösas upp när det når botten. I det här fallet har majs tillsatt i mäsket för att kunna använda det som krokbete. Tillsätt betet innan du blandar i vatten.
Vid själva mäskningen är det bättre att mäska lite åt gången men desto oftare. Börja med att ett par mäskbollare vid starten på fiskepasset. Toppa sedan regelbundet upp med en eller ett par mindre mäskbollar. Hur ofta och hur mycket är beroende på hur passet utvecklar sig. Själv toppar jag upp efter varje fisk som fångads eller om jag märker att aktiviteten avtar. Händer inget alls kan man slänga i en gång i halvtimmen, ljudet från mäskbollen kan locka in fisk.
Är småfisk ett stort problem kan det vara bättre att skippa ströbrödsbaserade mäskblandningar och istället endast mäska med olika förmer av ”partiklar” – majs, pellets, hampa vilket lockar småfisk mindre.
Utrustning för sutarmete
En allroundspinnutrustning på omkring 9 fot och ca 20-30 g kastvikt fungerar alldeles utmärkt för den som vill testa på sutarmetet. Spöet komplementeras med en halvstor haspelrulle fylld med 0,20 – 0,25 mm nylonlina. Nylonlina är att föredra eftersom den trasslar betydligt mindre än flätlina. Sedan behövs bara några flöten, sänken och krok. Flötena bör kunna bära ett par gram och krokstorleken varieras efter betet. För maggot eller ett par majskorn fungerar krok i storlek 10-12 medans en räka kräver en krok i storlek 4-6 för att man ska kunna kroka bra.
Långa spön underlättar drillning och precisa placeringar. Fisket sker oftast nära land och med ett långt spö kan man gunga ut flötet istället för att kasta.
Ska du däremot skaffa en dedikerad utrustning för sutarmete skulle jag rekommendera ett längre spö. Själv föredrar jag 12-13 fots spön avsedda just för flötmete efter sutare och annan grövre fisk alternativt ett specialistspö med en testkurva runt 1,5 lb. Dessa spön har en aktion som dels lämpar sig för att stoppa en argsint sutare i tätt vegetation och samtidigt kunna kasta ett 2-grams flöte en tillräcklig distans. Den extra metern mot ett 9 fots spö hjälper till att placera flötet mer precist och underlättar även vid drillning.
Bip-bipp-bip-biiiiiiiiippppppppppppppppppppp. Hangern slutar upp med sin märkliga dans och flyger upp mot klingan samtidigt som linan försvinner ifrån spolen i rasande takt komponerat av ett konstant tjutande från nappalarmet. På nolltid har jag greppat spöet och slagit av baitrunnern – i andra ändan av linan känns tyngden från en rejäl sutare.
Även om jag personligen anser att flötmetet är det ”riktiga” fisket efter sutare så kan det ibland vara halvt omöjligt att flötmeta efter sutarna. Fisken uppehåller sig på sådana avstånd att det inte går att flötmeta och det finns ingen båt att tillgå eller så har sjön ett sutarbestånd som är såpass litet att det nästan är fysiskt omöjligt att stirra på ett flöte i flera dygn i sträck i väntan på ett endaste napp. Bottenmetet efter sutare är starkt karpinspirerad och kretsar främst kring självkrokstackel – boltriggar. Fisken krokar sig själv mot vikten av sänket. Fisket sker oftast med multipla spön där de flesta använder sig av elektroniska nappalarm som signalerar när linan rör sig. Larm är egentligen onödigt så länge du inte tänker sova under fisket, att titta på spötoppen fungerar lika bra.
Bottenmete behöver inte vara inaktivt. Elektroniska nappalarm är överflödiga vid bottenmete så länge du inte tänker sova dig igenom fiskepasset. En quivertopp signalerar hugg alldeles utmärkt. Genom att kasta om ofta kan man bygga upp mäskplatsen och locka till sig fisk.
Ett 30 grams päronsänke är tillräckligt för att bolta sutarna med men själv föredrar jag att byta ut sänket mot en methodfeeder – special ”sänke” vilket det går att krama mäsk runt. Fördelen med detta är att du alltid kommer mäska ett par centimeter ifrån krokbetet. Vid fiske vid metodfeeder får man ofta många signaler och det kan nästan vara jobbigt att fiska med larm. Det är ett konstant pipande från larmen och spötoppen knycker under tiden sutarna attackerar mäskbollen. Här gäller det dock att sitta på händerna tills en fisk krokar sig själv och drar iväg på en lång rusning - ”run”. Om det slutar pipa och inget hugg har kommit är det klokt att veva in. Ofta är mäsket borta.
Methodfeeders – Observera den korta tafsen. För att sutarna ska kroka sig själv krävs en kort tafs, ca 5-7 cm är lagom. Som bete används här ett hair-riggat plastmajskorn.
Vid methodfeederfiske bör man använda sig av speciellt mäsk som håller ihop bättre och dessutom klibbar sig fast kring feedern. Vanligt mäsk skulle lossna redan vid nedslaget medans methodfeedermäsket klibbar sig fast och följer med ända ner till botten där det löser upp sig under längre tid. Vid bottenmete går det att använda samma beten som vid flötmetet men eftersom du inte märker om småfisken är framme och snor betet är det bättre att betydligt tåligare beten. Miniboilies och pellets fungerar bra annars är en favorit plastmajs. Artificiella beten har blivit väldigt populära och fångar nu för tiden en stor del av de bottenmetade sutarna. Dessa beten bör hair-riggas på karpmaner för bästa krokningsförmåga. Detta innebär att betena träs på en separat lina från kroken istället för att träs direkt på kroken. Själva riggen bör hållas kort, riktigt kort för att kunna kroka sutarna. Runt 5 cm är den längd som jag har haft störst framgång på.
Utrustningen för bottenmete skiljer sig lite mot flötmetet. Specialistspön eller lättare karpspön med en testkurva kring 1,5-2 lb är i mina ögon det optimala valet. Dessa spön har tillräckligt med kraft för att kasta en lättare metodfedder men samtidigt tillräckligt känsliga för att inte tappa känslan vid drillning.
Hitta ett eget sutarvatten
Om du bor i mellersta eller södra delarna av Sverige så är sannolikheten stor att du har ett Sutarvatten närmare dig än du anar. Det finns sutare i betydligt fler näckrosefyllda sjöarna än vad gemene man tror. Dessutom förekommer de även i lugnare partier i åar och dessutom längs skärgårdens vassfylda vikar och marer.
Sutare äter gärna under svagare ljusförhållande och i många vatten är den helt omöjlig att komma i kontakt med under dagtid. Detta är största anledningen varför många missar deras tillvaro. I de flesta vatten jag fiskar i är de dock inte nattaktiv, sutaren brukar börja nappa ganska tidigt på kvällen men slutar strax efter det blivit mörkt. Att sita hela natten igenom kan ge nått enstaka napp men oftast är det då bättre att vila upp sig inför morgontimmarna vilket är den tidpunkt då sutarna brukar vara som mest aktiva. Det förekommer dock vatten där sutarna äter intensivt genom hela natten – dessa vatten är dock oftast gin klara.
En näckrosfylld vik. Luktar sutare lång väg.
Genom att spana i näckrosfyllda vikar kvällstid går det ofta att få syn på vajande näckrosor eller bubblor som stiger upp från botten, detta brukar vara säkra tecken på ätande fisk. Sedan om det är karp, sutare eller ruda kan vara svårt att avgöra. Lättaste sättet att ta reda på detta är att försöka meta upp dem. Försök hitta en naturlig glugg bland näckrosorna eller i näckroskanten där det skulle vara möjligt att presentera ett bete. Sutare föredrar lite vatten över ryggen och själv har jag haft mest framgång på djup mellan 1-2 meter. Om det inte går att finna en naturlig glugg finns alltid möjligheten att röja en egen. Mete från båt är ett annat alternativ, glöm inte att ankra med dubbla ankare då båten annars kommer vrida sig och omöjliggöra fiske. I fall du hittar en plats där sutarna uppehåller sig på så märks detta ofta relativt omgående. Vissa vatten kan behöva mäskning under några dagar innan passet för att fiskarna ska vänja sig med den nya maten.
Skärgårdssutare. Det är inte bara i näckrosfyllda sjöar som sutaren förekommer.
Slutligen att hitta ett vatten som innehåller sutare brukar inte vara svårt men att hitta ett vatten med riktigt stor sutare är desto svårare. Ett fåtal kända sjöar levererar år efter år ifrån sig riktiga tungviktare till sutare. Ofta är det samma fiskar som åker upp och ner och konstant växer sig större på fiskarnas mäsk. Troligtvis kommer även nästa svenska rekord från en av dessa kända sutarvatten som alla inom specimensverige kan namnet på. Sutarna kan dock bli stora även på naturlig diet och det finns garanterat fortfarande många oupptäckta sjöar, åar eller skärgårdsmarer med riktigt stora sutare för bara de som orkar leta.
Artikeln är skriven av Niklas "Niklar" Örtengren
Är du också intressared av att skriva artiklar för Fiskesnack.com? Kontakta mig på admin@fiskesnack.com så pratar vi ihop oss.
Bifogade filer
Kommentera