Presentation
Jag heter Fredrik Stenberg och är för närvarande 39 år gammal! Hemska tanke, 1 år till 40-årskalas! Jag är utbildad 1-7 lärare, med matematik och naturorienterade ämnen som inriktning! Jag är född och uppväxt i Piteå, världsmetropolen! (I alla fall om man ska tro Ronny Eriksson!). På min fritid brukar jag fiska så mycket som det bara är möjligt, ja vissa skulle nog påstå att det ibland tar sig sjuka former! Kompisar som inte fiskar tar man farväl av i slutet av april, för att åter träffa någon gång i november. Tur att man har förstående vänner!
För två år sedan klev jag inte ur mina vadarbyxor på 4 dygn, under en vistelse i Kraddseletrakten. Detta visade sig inte var ngn direkt hälsokur för mina fötter. Jag kände att det var ngt som inte riktigt stämde de sista två dygnen. Men, vad fan jag var ju där för att fiska, så jag brydde mig inte om att kolla upp det! Medan min kompis låg i tältet och snarkade, fiskade jag. Det gällde ju att vara effektiv, och sova kunde jag ju göra när jag kom hem. När jag efter 4 dygns fiske hoppade ur mina vadarbyxor, höll min kompis på att spy. Fötterna såg ut som ngt som närmast tillhörde ett lik. De var kritvita som ett pappersark, med en svag nyans av grönt. Lite hud följde med sockarna, när jag liksom kavlade av dom. Jag hade drabbats av ngt som kallas för skyttevärnsfötter, som soldater under första och andra världskriget brukade få under allt för långa vistelser i fuktiga förhållanden. Det tog ungefär en månad innan mina fötter riktigt hade återhämtat sig.
Vid ett annat tillfälle uppe efter Vindelälven fiskade jag 11 dygn i sträck, med ytterst lite sömn. Resultatet var naturligtvis total utmattning. Hade man haft en hjärna, hade man ju enkelt kunnat räkna ut det! Jag började se stjärnor, liksom vingla fram, och till sist började jag att spy. Kanske vid närmare eftertanke inte så väldans smart. När jag slutligen kommit mig hem till Piteå tillbringade jag två dygn i sängen. Men det var ju helt klart värt det, då jag under denna tur fångade min livs öring! 88 cm lång och 7,3 kg tung! Under samma tur lade jag fram ett förslag för min fiskekamrat. Förslaget gick ut på att vi skulle äta bullens pilsnerkorv kall, och på så sätt tjäna några minuter på att inte värma den. Dessa minuter skulle naturligtvis tillbringas i vattnet. Alltså mer fisketid! Förslaget föll av ngn konstig anledning inte i god jord!
Vi har under många fiskesäsonger levt på bullens pilsnerkorv jag och mina fiskekompisar, eller "ballens" pilsnerkorv som vi har valt att kalla den för. Vi har ätit den med slotts starksenap, Jonnys starksenap, räksallad, gurkmajonäs och verkligen gjort allt för att slippa den där vidriga smaken. Efterföljande vintrar har jag under mina besök på ICA, gått omvägar för att slippa se den där äckliga traven med pilsnerkorv. Visst, tanken har slagit en att man kanske skulle pröva ngn annan typ av föda under sina fiskafängen, men då har man alltid påmints om den där tidsaspekten. Det går fort att värma upp en burk, alltså mer fisketid!
I övrigt så kan man väl säga att jag är en riktig allfiskare! Jag fiskar de flesta fiskarter med allehanda fiskesätt. Trolling, jerkbait, mete, flugfiske med enhands och tvåhands, pimplar, ismetar osv osv. Det finns så mycket som är så jäkla kul, så jag kan liksom inte låta bli att pyssla med allt möjligt, även om än jag min största tid håller just ett flugspö i handen. Är det inte speciellt att se ett flöte dyka under tyngden av en riktig storid, är det inte speciellt när en stor öring eller gädda sliter linan ur linutlösaren på djupriggen så att det bara smäller i bommen, är det inte speciellt att se en gädda gå upp och klippa ett jerkbait i ytan så att vattnet bara sprutar, är det inte speciellt när en stor sik går upp och slurpar i sig en vulgataimitation, med ett sådant där riktigt head- and tailvak som tar flera sekunder, och är det inte speciellt när en lax eller storöring smackar på din tubfluga långt där ute i strömmen och man får släppa den där linslingan, för att slutligen få känna den där oooootroligt härliga känslan när spöet bugar sig djupt av tyngden och man får den där adrenalinkicken. Är det inte speciellt så säg!
Så har ni fått ta del av en liten del av min sjuka hjärna, som jag ändå tycker har blivit lite mindre sjuk de sista två åren! Jag har liksom fått lite mer ro i själen och börjat uppskatta fiske lite mer för vad det är. En helhetsupplevelse, och inte bara jakten på den stora fisken. Men någon gång då och då, så får jag på samma vis som en alkoholist eller narkoman återfall, då det totalt spårar ut! Av någon konstig anledning just i samband med lax- och öringfiske! Det är väl trots allt där som jag lägger mest krut, och det är väl det fisket som ligger mig närmast om hjärtat! Jag varken dricker alkohol, röker eller snusar och har mer och mer börjat förstå att fisket är mitt missbruk, för det är ju helt klart ett missbruksbeteende som jag har. Hur ska man annars kunna förklara de strapatser som man utsätter sig för? Ja, jag står för det! Jag heter Fredrik, och jag är fiskemissbrukare!
Lev och må, luden tå!
Jag heter Fredrik Stenberg och är för närvarande 39 år gammal! Hemska tanke, 1 år till 40-årskalas! Jag är utbildad 1-7 lärare, med matematik och naturorienterade ämnen som inriktning! Jag är född och uppväxt i Piteå, världsmetropolen! (I alla fall om man ska tro Ronny Eriksson!). På min fritid brukar jag fiska så mycket som det bara är möjligt, ja vissa skulle nog påstå att det ibland tar sig sjuka former! Kompisar som inte fiskar tar man farväl av i slutet av april, för att åter träffa någon gång i november. Tur att man har förstående vänner!
För två år sedan klev jag inte ur mina vadarbyxor på 4 dygn, under en vistelse i Kraddseletrakten. Detta visade sig inte var ngn direkt hälsokur för mina fötter. Jag kände att det var ngt som inte riktigt stämde de sista två dygnen. Men, vad fan jag var ju där för att fiska, så jag brydde mig inte om att kolla upp det! Medan min kompis låg i tältet och snarkade, fiskade jag. Det gällde ju att vara effektiv, och sova kunde jag ju göra när jag kom hem. När jag efter 4 dygns fiske hoppade ur mina vadarbyxor, höll min kompis på att spy. Fötterna såg ut som ngt som närmast tillhörde ett lik. De var kritvita som ett pappersark, med en svag nyans av grönt. Lite hud följde med sockarna, när jag liksom kavlade av dom. Jag hade drabbats av ngt som kallas för skyttevärnsfötter, som soldater under första och andra världskriget brukade få under allt för långa vistelser i fuktiga förhållanden. Det tog ungefär en månad innan mina fötter riktigt hade återhämtat sig.
Vid ett annat tillfälle uppe efter Vindelälven fiskade jag 11 dygn i sträck, med ytterst lite sömn. Resultatet var naturligtvis total utmattning. Hade man haft en hjärna, hade man ju enkelt kunnat räkna ut det! Jag började se stjärnor, liksom vingla fram, och till sist började jag att spy. Kanske vid närmare eftertanke inte så väldans smart. När jag slutligen kommit mig hem till Piteå tillbringade jag två dygn i sängen. Men det var ju helt klart värt det, då jag under denna tur fångade min livs öring! 88 cm lång och 7,3 kg tung! Under samma tur lade jag fram ett förslag för min fiskekamrat. Förslaget gick ut på att vi skulle äta bullens pilsnerkorv kall, och på så sätt tjäna några minuter på att inte värma den. Dessa minuter skulle naturligtvis tillbringas i vattnet. Alltså mer fisketid! Förslaget föll av ngn konstig anledning inte i god jord!
Vi har under många fiskesäsonger levt på bullens pilsnerkorv jag och mina fiskekompisar, eller "ballens" pilsnerkorv som vi har valt att kalla den för. Vi har ätit den med slotts starksenap, Jonnys starksenap, räksallad, gurkmajonäs och verkligen gjort allt för att slippa den där vidriga smaken. Efterföljande vintrar har jag under mina besök på ICA, gått omvägar för att slippa se den där äckliga traven med pilsnerkorv. Visst, tanken har slagit en att man kanske skulle pröva ngn annan typ av föda under sina fiskafängen, men då har man alltid påmints om den där tidsaspekten. Det går fort att värma upp en burk, alltså mer fisketid!
I övrigt så kan man väl säga att jag är en riktig allfiskare! Jag fiskar de flesta fiskarter med allehanda fiskesätt. Trolling, jerkbait, mete, flugfiske med enhands och tvåhands, pimplar, ismetar osv osv. Det finns så mycket som är så jäkla kul, så jag kan liksom inte låta bli att pyssla med allt möjligt, även om än jag min största tid håller just ett flugspö i handen. Är det inte speciellt att se ett flöte dyka under tyngden av en riktig storid, är det inte speciellt när en stor öring eller gädda sliter linan ur linutlösaren på djupriggen så att det bara smäller i bommen, är det inte speciellt att se en gädda gå upp och klippa ett jerkbait i ytan så att vattnet bara sprutar, är det inte speciellt när en stor sik går upp och slurpar i sig en vulgataimitation, med ett sådant där riktigt head- and tailvak som tar flera sekunder, och är det inte speciellt när en lax eller storöring smackar på din tubfluga långt där ute i strömmen och man får släppa den där linslingan, för att slutligen få känna den där oooootroligt härliga känslan när spöet bugar sig djupt av tyngden och man får den där adrenalinkicken. Är det inte speciellt så säg!
Så har ni fått ta del av en liten del av min sjuka hjärna, som jag ändå tycker har blivit lite mindre sjuk de sista två åren! Jag har liksom fått lite mer ro i själen och börjat uppskatta fiske lite mer för vad det är. En helhetsupplevelse, och inte bara jakten på den stora fisken. Men någon gång då och då, så får jag på samma vis som en alkoholist eller narkoman återfall, då det totalt spårar ut! Av någon konstig anledning just i samband med lax- och öringfiske! Det är väl trots allt där som jag lägger mest krut, och det är väl det fisket som ligger mig närmast om hjärtat! Jag varken dricker alkohol, röker eller snusar och har mer och mer börjat förstå att fisket är mitt missbruk, för det är ju helt klart ett missbruksbeteende som jag har. Hur ska man annars kunna förklara de strapatser som man utsätter sig för? Ja, jag står för det! Jag heter Fredrik, och jag är fiskemissbrukare!
Lev och må, luden tå!
Kommentera