Ursprungligen postat av Jenk
P-U bad mig att skriva ett par rader om hur man fiskar bulldawg,
Vill inte latsas vara ngn expert men har ar mina teorier.
Jag började fiska med Bull Dawg hösten 2000. I amerikanska muskiemagasin hade jag läst hur bra den var. Och på fiske.nu snackade profilerna Dins, Buster och GösJonas mycket om betets förträfflighet.
Jag var på väg till Västervik för en fyradagars på campen där nere. På vägen ner stannade jag och brorsan till i Nyköping för lite fiske i hamnen dar. Jag hade en Bull Dawg i ”AIK-färgen”. Jag satte den i botten och fick ta mig ett doppi hamnen (det var runt den 10 oktober!) för att rädda den. Jag var nämligen helt övertygad om att den skulle regera i Västervik. Jag kommer ner till Västervik och tar cirka fem kast med den innan jag har av stjärten på min enda Bull Dawg. Stjärten fastnar ofta i den översta enkelkroken och går på så sätt av. Därfor klipper jag alltid av toppkroken på mina Bull Dawgs nuförtiden. Jag rekommenderar också att du tar bort underkrokarna och riggar nya krokar med valfritt tafsmaterial som du fäster i vardera sida av Bull Dawg. Den kommer att kroka bättre och du kan låta den krypa längs botten – slamkrypartekniken.
Utrustning
Jag fiskar mycket med Magnumdawgen så jag har utrustning därefter. Jag kör med ett 8,6-fots Pete Maina-spö som kastar upp till 180 gram, en Ambassadeur i 5500-klass med 80-pounds Tuff Line. Jag gillar nämligen inte att bli av med 250-kronorsbeten. Dessutom innebär grövre flatlina mindre trassel och man tappar inte särskilt mycket i kastlangd om man har en 160-grammare i änden. De mindre bulldawgarna fiskar jag med ett 7,6-fots Spinnerbaitspö och 0.36 Power Pro på en annan Ambassadeur.
Våga misslyckas
För det först ska jag säga att jag inte är någon supergäddfiskare, men jag har fiskat en hel del med duktiga gäddfiskare. Skillnaden mellan dem och mig är först och främst att de vågar misslyckas. Med det menar jag att de exempelvis vågar fiska riktigt djupt på sommaren efter gädda, eller fiska mitt i natten med svarta beten utan att börja tvivla på sig själva. De har genom erfarenhet lärt sig att ett visst tillvägagångssätt funkar under visa omständigheter. Du känner säkert till Buster och GösJonas. Jag bjöd in dem till en fisketur på mina hemmavatten. De fastnade direkt för ett sund som jag alltid bara åkt rakt igenom. ”Vilket höjdarställe”, var deras gemensamma uppfattning. Sundet är 3-7m djupt, ungefär 100 meter brett med strand på ena sidan och klipphällar på andra sidan. Det är ett dunderställe för dem som vågar bryta mönstet och fiska annorlunda. Nu åker jag aldrig genom sundet utan att först fiska av det. En annan grej jag lart mig är att berghällar är grymma både vid höst- och vårfiske. Jag tror att det kan ha att göra med att solen värmer upp bergen som i sin tur värmer upp vattnet omkring med någon enstaka grad. Våga fiska utanför berg och vägra driva intill vassen – i alla fall ibland.
Jag tror stenhårt på teorin att gäddan kan lära sig att undvika vissa beten. Har den åkt upp i båten ett par gånger på en Zalt tror jag att den reflexmässigt kan undivka Zalten nästa gång. Många beten verkar fiska extra bra när de är nya. Första gången jag fiskade med The Pig krossade jag mina polare som körde Zalt. Sedan körde vi alla Pig i mina hemmavikar och nu tycker jag inte den ger lika bra som förut. Antingen är det inbillning, eller så finns det någon orsak bakom. Och för att återgå till rubriken om att våga misslyckas: ge Bulldawgen – eller andra nya beten – en chans innan du sågar dem. Det är så lätt att fega ur och dra in till vassen och ta en slips på en Bomber. Men då får du aldrig heller den där grisen som lurar i djupet…
Bull Dawgs fördelar
Kolla på den bara! För det första har betet attityd och man kanner sig ganska manlig när man dänger en Magnum Bull Dawg. Den har en grym gång. Folk som inte vet bättre kallar den för ”en dyr jigg”. Det är bullshit, säger jag bara! Bulldawgen sjunker annorlunda med en slingrade gång. Dessutom är det ett bete som kan fiskas på alla möjliga sätt: du kan spinna hem den snabbt eller långsamt, jerka den, tokjerka den, slamkrypa, trolla och jigga den. Och alla sätt ger resultat. Har gäddan val huggit ett gummibete så är det inte lika stor chans att den spottar eftersom den är mjuk. Djupgåendet är kanske den främsta fördelen. Du kan verkligen fiska den effektivt på 6-7 meters djup. Det är djup som inte många når med sin Zalt.
Nackdelar, då? Ja, den är dyr som fan. Jag håller med om att den är löjligt dyr. Den tenderar också att paja. Den går dock att laga. Antingen med superlim eller genom att bränna ihop den med tändare. Kör du dessutom med 80-pounds lina så tappar du inte många. Torskar man stjärten så funkar den precis lika bra med en påklistrad jiggstjärt. Curly tail eller twintail spelar ingen roll. Du kan ocksa laga den med en jiggstjät av en annan färg. Gäddan bryr sig inte lika mycket som du!
Bull Dawg och olika årstider
För förleksfisket kör jag i branter och på flatbottnar utanför djupvassar. Kör slamkryparen! Låt den sjunka till botten och dra fanskapet längs botten. Japp! Den ska släpas längs botten precis som många kör shadjiggarna. På vårfisket tycker jag att den minsta Bulldawgen har fiskat bäst. Kanske funkar en riktig fuljigg lika bra som en bulldawg. Jag kan i och för sig lägga till att jag är ganska usel på vårfiske, men jag har u har sett dem som kan.
Efterleksfiske: Jag tycker att fisket i början av maj ofta är ganska segt och gäddan kan finnas lite här och där. En del har lekt, andra inte. Denna tid kör jag oftast vanliga jerks som Jerko, Manta, Magic Maker, Crazy Shad, Pig osv.
Försommarfisket: Detta fiske är som gjort för Bull Dawg! Gäddan står ofta på friliggande grund eller flader. Jag tokvevar eller tokjerkar hem bulldawgen i snabb fart. Gäddorna blir som galna. Fisket sker ofta på platser runt 3-4 m djup. Jag slänger ut, låter den sjunka till botten (sjunkhastighet c:a 30 cm/sekund) sedan tokvevar jag 20 meter, låter sjunka igen och tokvevar igen. När jag börjar närma mig båten vevar jag ännu fortare för att trigga följen. För detta fiske anvander jag oftast Magum-dawgen. Var inte rädd att den är för stor. Jag har fått 8-hektosgäddor på den. Detta fiske varar ända in i september. Har du chansen: prova nattfiske over grynnor under hela sommaren. Bäst funkar det med mörka, garna svarta, beten som ger en bra kontur mot den ljusare himlen. I USA finns det en spinnare man kan fästa i Bulldawgen längst bak så den för mer liv. Speciellt bra vid dåliga ljusförhållanden.
Höstfisket: Vid höstfisket kastar jag ofta ut och later Bulldawgen sjunka ända ner till botten, eller så låter jag den följa en brant ner. Ankra båten inom ett kastavstånd från lämplig brant, eller berghäll. Kasta in mot branten. Låt Bulldawgen sjunka med spänd lina - den sjunker i 45 graders vinkel mot båten till och följer topografin. Ha stenkoll på linan! Oftast känner du inte hugget, utan ser det bara på linan. Sedan spinner jag hem den sakta med långa pauser. Berg/branter som går ner mot 6-8 meters djup är perfekta. Samma sak gäller för detta fiske som vid vårfiske. Våga misslyckas! Börjar du fiska utanfor berghällar fiskar du på gäddor som garanterat har fått vara fred från alla vassdrivare.
Har du några andra frågor så finns jag på fnuligan@hotmail.com.
Dela garna med er av andra erfarenheter speciellt skulle jag vilja veta mera om BD som trollas. Hur djupt gar den vid visa farter osv???????????????????????
MVH
Jenk
Vill inte latsas vara ngn expert men har ar mina teorier.
Jag började fiska med Bull Dawg hösten 2000. I amerikanska muskiemagasin hade jag läst hur bra den var. Och på fiske.nu snackade profilerna Dins, Buster och GösJonas mycket om betets förträfflighet.
Jag var på väg till Västervik för en fyradagars på campen där nere. På vägen ner stannade jag och brorsan till i Nyköping för lite fiske i hamnen dar. Jag hade en Bull Dawg i ”AIK-färgen”. Jag satte den i botten och fick ta mig ett doppi hamnen (det var runt den 10 oktober!) för att rädda den. Jag var nämligen helt övertygad om att den skulle regera i Västervik. Jag kommer ner till Västervik och tar cirka fem kast med den innan jag har av stjärten på min enda Bull Dawg. Stjärten fastnar ofta i den översta enkelkroken och går på så sätt av. Därfor klipper jag alltid av toppkroken på mina Bull Dawgs nuförtiden. Jag rekommenderar också att du tar bort underkrokarna och riggar nya krokar med valfritt tafsmaterial som du fäster i vardera sida av Bull Dawg. Den kommer att kroka bättre och du kan låta den krypa längs botten – slamkrypartekniken.
Utrustning
Jag fiskar mycket med Magnumdawgen så jag har utrustning därefter. Jag kör med ett 8,6-fots Pete Maina-spö som kastar upp till 180 gram, en Ambassadeur i 5500-klass med 80-pounds Tuff Line. Jag gillar nämligen inte att bli av med 250-kronorsbeten. Dessutom innebär grövre flatlina mindre trassel och man tappar inte särskilt mycket i kastlangd om man har en 160-grammare i änden. De mindre bulldawgarna fiskar jag med ett 7,6-fots Spinnerbaitspö och 0.36 Power Pro på en annan Ambassadeur.
Våga misslyckas
För det först ska jag säga att jag inte är någon supergäddfiskare, men jag har fiskat en hel del med duktiga gäddfiskare. Skillnaden mellan dem och mig är först och främst att de vågar misslyckas. Med det menar jag att de exempelvis vågar fiska riktigt djupt på sommaren efter gädda, eller fiska mitt i natten med svarta beten utan att börja tvivla på sig själva. De har genom erfarenhet lärt sig att ett visst tillvägagångssätt funkar under visa omständigheter. Du känner säkert till Buster och GösJonas. Jag bjöd in dem till en fisketur på mina hemmavatten. De fastnade direkt för ett sund som jag alltid bara åkt rakt igenom. ”Vilket höjdarställe”, var deras gemensamma uppfattning. Sundet är 3-7m djupt, ungefär 100 meter brett med strand på ena sidan och klipphällar på andra sidan. Det är ett dunderställe för dem som vågar bryta mönstet och fiska annorlunda. Nu åker jag aldrig genom sundet utan att först fiska av det. En annan grej jag lart mig är att berghällar är grymma både vid höst- och vårfiske. Jag tror att det kan ha att göra med att solen värmer upp bergen som i sin tur värmer upp vattnet omkring med någon enstaka grad. Våga fiska utanför berg och vägra driva intill vassen – i alla fall ibland.
Jag tror stenhårt på teorin att gäddan kan lära sig att undvika vissa beten. Har den åkt upp i båten ett par gånger på en Zalt tror jag att den reflexmässigt kan undivka Zalten nästa gång. Många beten verkar fiska extra bra när de är nya. Första gången jag fiskade med The Pig krossade jag mina polare som körde Zalt. Sedan körde vi alla Pig i mina hemmavikar och nu tycker jag inte den ger lika bra som förut. Antingen är det inbillning, eller så finns det någon orsak bakom. Och för att återgå till rubriken om att våga misslyckas: ge Bulldawgen – eller andra nya beten – en chans innan du sågar dem. Det är så lätt att fega ur och dra in till vassen och ta en slips på en Bomber. Men då får du aldrig heller den där grisen som lurar i djupet…
Bull Dawgs fördelar
Kolla på den bara! För det första har betet attityd och man kanner sig ganska manlig när man dänger en Magnum Bull Dawg. Den har en grym gång. Folk som inte vet bättre kallar den för ”en dyr jigg”. Det är bullshit, säger jag bara! Bulldawgen sjunker annorlunda med en slingrade gång. Dessutom är det ett bete som kan fiskas på alla möjliga sätt: du kan spinna hem den snabbt eller långsamt, jerka den, tokjerka den, slamkrypa, trolla och jigga den. Och alla sätt ger resultat. Har gäddan val huggit ett gummibete så är det inte lika stor chans att den spottar eftersom den är mjuk. Djupgåendet är kanske den främsta fördelen. Du kan verkligen fiska den effektivt på 6-7 meters djup. Det är djup som inte många når med sin Zalt.
Nackdelar, då? Ja, den är dyr som fan. Jag håller med om att den är löjligt dyr. Den tenderar också att paja. Den går dock att laga. Antingen med superlim eller genom att bränna ihop den med tändare. Kör du dessutom med 80-pounds lina så tappar du inte många. Torskar man stjärten så funkar den precis lika bra med en påklistrad jiggstjärt. Curly tail eller twintail spelar ingen roll. Du kan ocksa laga den med en jiggstjät av en annan färg. Gäddan bryr sig inte lika mycket som du!
Bull Dawg och olika årstider
För förleksfisket kör jag i branter och på flatbottnar utanför djupvassar. Kör slamkryparen! Låt den sjunka till botten och dra fanskapet längs botten. Japp! Den ska släpas längs botten precis som många kör shadjiggarna. På vårfisket tycker jag att den minsta Bulldawgen har fiskat bäst. Kanske funkar en riktig fuljigg lika bra som en bulldawg. Jag kan i och för sig lägga till att jag är ganska usel på vårfiske, men jag har u har sett dem som kan.
Efterleksfiske: Jag tycker att fisket i början av maj ofta är ganska segt och gäddan kan finnas lite här och där. En del har lekt, andra inte. Denna tid kör jag oftast vanliga jerks som Jerko, Manta, Magic Maker, Crazy Shad, Pig osv.
Försommarfisket: Detta fiske är som gjort för Bull Dawg! Gäddan står ofta på friliggande grund eller flader. Jag tokvevar eller tokjerkar hem bulldawgen i snabb fart. Gäddorna blir som galna. Fisket sker ofta på platser runt 3-4 m djup. Jag slänger ut, låter den sjunka till botten (sjunkhastighet c:a 30 cm/sekund) sedan tokvevar jag 20 meter, låter sjunka igen och tokvevar igen. När jag börjar närma mig båten vevar jag ännu fortare för att trigga följen. För detta fiske anvander jag oftast Magum-dawgen. Var inte rädd att den är för stor. Jag har fått 8-hektosgäddor på den. Detta fiske varar ända in i september. Har du chansen: prova nattfiske over grynnor under hela sommaren. Bäst funkar det med mörka, garna svarta, beten som ger en bra kontur mot den ljusare himlen. I USA finns det en spinnare man kan fästa i Bulldawgen längst bak så den för mer liv. Speciellt bra vid dåliga ljusförhållanden.
Höstfisket: Vid höstfisket kastar jag ofta ut och later Bulldawgen sjunka ända ner till botten, eller så låter jag den följa en brant ner. Ankra båten inom ett kastavstånd från lämplig brant, eller berghäll. Kasta in mot branten. Låt Bulldawgen sjunka med spänd lina - den sjunker i 45 graders vinkel mot båten till och följer topografin. Ha stenkoll på linan! Oftast känner du inte hugget, utan ser det bara på linan. Sedan spinner jag hem den sakta med långa pauser. Berg/branter som går ner mot 6-8 meters djup är perfekta. Samma sak gäller för detta fiske som vid vårfiske. Våga misslyckas! Börjar du fiska utanfor berghällar fiskar du på gäddor som garanterat har fått vara fred från alla vassdrivare.
Har du några andra frågor så finns jag på fnuligan@hotmail.com.
Dela garna med er av andra erfarenheter speciellt skulle jag vilja veta mera om BD som trollas. Hur djupt gar den vid visa farter osv???????????????????????
MVH
Jenk
Bara en fråga bara , heter du Robert ?
För här --> http://www.pikebusters.com/bdartikel.php står det exakt som du har skrivit och jag bara undrar om de är du , inte för att jag tror att du har kopierat det eller något men...
Kommentera