Hoppa över första stycket om du inte gillar nostalgiskt svammel.
Inkapslad haspel med sliten 0,35-lina. Med skeddrag på 18g eller mer kunde man kasta ut draget flera gånger spöts längd. Nån liten Meps och 4g Droppen satt oftast på draglådans avbytarbänk. En dag fick syrran ett nytt spö med Abumatic 330. Stor öppning i kåpan och 0,25-lina. 7g Rexlex seglade iväg en bit. När linan var ny gick det t.o.m. att kasta de små spinnarna som tidigare fått vila i draglådan. Abborrarna i viken fick plötsligt passa sig för metallbitar i vattnet. Tidigare klarade sig alla borrar som tyckte att det var äckligt att käka mast. Första haspelrullen med två spolar var en höjdare. 0,20-lina för abborre på den ena spolen var lösningen för det lätta fisket i många år. 1992 hände dock något som fick mycket större betydelse. Jag tog studenten och fick en vit mössa (totalt oduglig som fiskehatt). Jag hade världens bästa mormor. Hon ville köpa en studentpresent. "Säg vad du vill ha. Jag köper det till dig!". Jag tog med mormor till Vargöns järnhandel och valde ut det jag helst av allt ville få av mormor i studentpresent - ett ul-set med 5'6" spö, en Cardinal UL dragmaster med typ 0,14 nylonlina på ena spolen. Jag kände med en gång att ul-fiske passade mig som hand i handske.
Jag testade för ett par helger sedan att fiska abborre med en ny Rarenium 2500, fireline 0,12 och ett 7'-spö (Ron Thompson Cobra 5-18g). Det var i mitt hemmavatten där jag sista 35 åren fiskat några tusen timmar. Helt plötsligt inser jag att jag når riktigt långt med små flytande 5cm rapala. Jag kunde problemfritt fiska som jag ville med vilka drag jag ville. Spöt och rullen väger dessutom inte mer än många ulkombinationer gör eller gjorde. En tanke far genom mitt huvud -är ul-fiske med speciell ul-utrustning något som tillhör det förgångna? Har ny teknik gjort ul-utrustningen omodern? Som minidisc eller disketter. Efter en stund klarnar dock tankarna. Ul-fiskets själ var ju av dubbelnatur. Det handlade ju inte bara om att ha en tillräckligt tunn lina, mjukt spö och liten rulle för att kunna fiska effektivt med lätta drag. Inte bara att spöts aktion matchade dragets vikt. Det handlar ju även om att spöts aktion och styrka gjorde det väldigt spännande och levande att drilla fisk i den storlek man var ute efter. Jag tror att det var där 7'-utrustningen inte riktigt höll måttet. Trots att linan förmedlade minsta vibration ner i korkhantaget genom kolfiberklingan så saknades något. Spöt började aldrig att leva i händerna när man drillade (eller snarare vevade in) en abborre på dryga hektot. Min slutsats blev att jag hellre haft mitt moderna ul-set eller till och med mitt första.
Dragmastern fungerar för övrigt fortfarande perfekt efter 24 år trots att den inte har fått en droppe olja eller annan service. Bromsen känns något klenare än på en del nyare rullar, men DM skulle ju bara jobba mot en nylonlina 0,10-0,15 och för det funkar den fortfarande perfekt. Faktum är att dragmastern är en så trevlig liten ul-rulle att en begangnad sådan inte alls är ett dumt val för den som vill testa ul men har väldigt liten budget.
Ska jag säga något om rareniumen så är det att det är en väldigt trevlig 2500 rulle tillsammans med lätta spön. Då tycker jag att balansen blir väldigt bra. Jag gillar att den till skillnad mot stradic ci4+ har hård vevknopp. Rullen går mjukt och fint men är ju ingen twinpower eller stella. När jag monterar den på mitt 8-fotsspö (8-24g) så känns den nästan onödigt lätt. I mitt tycke är ju inte alltid lättare bättre. Balansen har också stor betydelse. Man har ju liksom inte ul-rullen på gäddpåken. Egentligen skulle man provkasta en ny rulle tillsammans med sitt spö innan man köper den. Precis som man alltid provpaddlar en kajak innan man köper den.
Inkapslad haspel med sliten 0,35-lina. Med skeddrag på 18g eller mer kunde man kasta ut draget flera gånger spöts längd. Nån liten Meps och 4g Droppen satt oftast på draglådans avbytarbänk. En dag fick syrran ett nytt spö med Abumatic 330. Stor öppning i kåpan och 0,25-lina. 7g Rexlex seglade iväg en bit. När linan var ny gick det t.o.m. att kasta de små spinnarna som tidigare fått vila i draglådan. Abborrarna i viken fick plötsligt passa sig för metallbitar i vattnet. Tidigare klarade sig alla borrar som tyckte att det var äckligt att käka mast. Första haspelrullen med två spolar var en höjdare. 0,20-lina för abborre på den ena spolen var lösningen för det lätta fisket i många år. 1992 hände dock något som fick mycket större betydelse. Jag tog studenten och fick en vit mössa (totalt oduglig som fiskehatt). Jag hade världens bästa mormor. Hon ville köpa en studentpresent. "Säg vad du vill ha. Jag köper det till dig!". Jag tog med mormor till Vargöns järnhandel och valde ut det jag helst av allt ville få av mormor i studentpresent - ett ul-set med 5'6" spö, en Cardinal UL dragmaster med typ 0,14 nylonlina på ena spolen. Jag kände med en gång att ul-fiske passade mig som hand i handske.
Jag testade för ett par helger sedan att fiska abborre med en ny Rarenium 2500, fireline 0,12 och ett 7'-spö (Ron Thompson Cobra 5-18g). Det var i mitt hemmavatten där jag sista 35 åren fiskat några tusen timmar. Helt plötsligt inser jag att jag når riktigt långt med små flytande 5cm rapala. Jag kunde problemfritt fiska som jag ville med vilka drag jag ville. Spöt och rullen väger dessutom inte mer än många ulkombinationer gör eller gjorde. En tanke far genom mitt huvud -är ul-fiske med speciell ul-utrustning något som tillhör det förgångna? Har ny teknik gjort ul-utrustningen omodern? Som minidisc eller disketter. Efter en stund klarnar dock tankarna. Ul-fiskets själ var ju av dubbelnatur. Det handlade ju inte bara om att ha en tillräckligt tunn lina, mjukt spö och liten rulle för att kunna fiska effektivt med lätta drag. Inte bara att spöts aktion matchade dragets vikt. Det handlar ju även om att spöts aktion och styrka gjorde det väldigt spännande och levande att drilla fisk i den storlek man var ute efter. Jag tror att det var där 7'-utrustningen inte riktigt höll måttet. Trots att linan förmedlade minsta vibration ner i korkhantaget genom kolfiberklingan så saknades något. Spöt började aldrig att leva i händerna när man drillade (eller snarare vevade in) en abborre på dryga hektot. Min slutsats blev att jag hellre haft mitt moderna ul-set eller till och med mitt första.
Dragmastern fungerar för övrigt fortfarande perfekt efter 24 år trots att den inte har fått en droppe olja eller annan service. Bromsen känns något klenare än på en del nyare rullar, men DM skulle ju bara jobba mot en nylonlina 0,10-0,15 och för det funkar den fortfarande perfekt. Faktum är att dragmastern är en så trevlig liten ul-rulle att en begangnad sådan inte alls är ett dumt val för den som vill testa ul men har väldigt liten budget.
Ska jag säga något om rareniumen så är det att det är en väldigt trevlig 2500 rulle tillsammans med lätta spön. Då tycker jag att balansen blir väldigt bra. Jag gillar att den till skillnad mot stradic ci4+ har hård vevknopp. Rullen går mjukt och fint men är ju ingen twinpower eller stella. När jag monterar den på mitt 8-fotsspö (8-24g) så känns den nästan onödigt lätt. I mitt tycke är ju inte alltid lättare bättre. Balansen har också stor betydelse. Man har ju liksom inte ul-rullen på gäddpåken. Egentligen skulle man provkasta en ny rulle tillsammans med sitt spö innan man köper den. Precis som man alltid provpaddlar en kajak innan man köper den.
