Nödgad motvallskärring.
Det händer ibland att jag springer på en del ungtuppar i högstadiet från skolan jag jobbar på även under fritiden. Senast vid borre fiske i Malmö kanal. Just borre verkar vara det mer elr mindre självklara målet bland killarna, och deras doningar speglar detta.
Haspel är klart dominerande, men ett mindre antal multi förekommer oxå.
Bland dessa unga ”multiherrar” är det bra nära uteslutande plastrullar av tvålkopps stuk som gäller, mest Revo varianter. En är innehavare av en Svivlo Draken, ett faktum som han ofta och gärna nämner…. Den imponerar förvisso inte på mig, men mina åsikter kring den har jag trots ”sår i öronen” valt att hålla för mig själv.
Endast en enda rund Ambassadeur verkar tråkigt nog finnas i församlingen. Denna i form av en rättvevad ursprungligt grå gammal smått ärrad Pro Max 1600.
All heder åt denne yngling som trots att han är i kraftig minoritet, ändå envist väljer att fortsätta fiska med den!
Under några dagar i denna veckan har de unga spöfäktande herrarna haft med sig sina rullar till skolan för inbördes betraktande och filosoferande under lunchraster, ett i mitt tycke mkt lovvärt initiativ.
”Fanbäraren” med sin lilla 1600 var dock i början på veckan tveksam till medverkan med sin rulle, inte för att den är ärrad, utan just för att den är den enda runda.
Han dryftade saken med mig, och jag menade givetvis på att han rakryggad och med stolthet självklart skulle ta den med, det rör sig ju för tusan hakar om den enda äkta Ambassadeuren bland rullarna, menade jag på!
Han var ändå tveksam, och hade flera ggr fått gliringar om sliten stenålders rulle och liknande vid bla kanalen.
Detta gjorde mig som gammal ABU stofil klart irriterad!
Det är illa att de snackat ner grabbens rulle, och drygt för honom att behöva ta skit pga att han väljer att använda den.
Jag drog i det läget en snabb nedkokt version kring historien om ABUs bildande, Murvalls bedrift, Ambassadeurs inverkan på sportfisket, och hur det därför kunde komma sig att det lilla ärorika Borgströmska företaget lyckades sätta Svängsta på världskartan bland spöfäktare världen över. Jag avslutade med det sjukt tråkiga beskedet om nedläggnings beslutet.
Därpå föreslog jag en pakt med den unge häpne mannen.
Förutsatt att han tog med sig sin Pro Max, så lovade jag att ta med förstärkning på den runda rullfronten.
Förslaget accepterades med viss tvekan efter lite diskussion. Han ansåg att det vore klent med bara två runda på plats, vilket isf skulle innebära runt en fjärdedel av multibeståndet. Ok menade jag på, vad tror du om att vi matchar dom i antal då? Hur fan skulle det gå till då? Utbrast han irriterat, jag har ju bara en! Resten blir mitt problem att lösa svarade jag, men du har mitt ord på att jag går iland med det.
Slutligen kom vi överens om detta, och att jag även skulle försöka få dom andra att lyssna på ABUs historia.
Valet av rullar att ta med vållade mig huvudbry.
För hur fan ska man i min ålder tänka kring dylikt?
Åldersmässigt skulle ju de kommande betraktarna trots allt utan vidare kunna vara mina barnbarn…
En utmanande tanke malde i skallen. Skulle genomtänkta och i viss mån frestande val möjligen kunna resultera i att få en och annan att överväga att testa runda Ambor? I sanning en fjäder i hatten isf!
Strategin jag rätt elr fel slutligen valde blev möjligen en ngt flummig kombination av flera olika infallsvinklar. Borre, stöttning, utveckling, lite bling, samt historik.
Givet var ju borre, därmed 1600, tillika perfekt stöttning till ”fanbärarens” Pro Max. Black och Pro Max kändes därför givna, den sistnämnda med viss blingfaktor.
S och SM var ju efterträdarna, och sen ett litet skutt till ”ur” Mörrum kombinerat med en high tech dito.
De flesta parametrarna på plats således, historiken kring de valda rullarna ämnade jag ta i samband med ABUs historia.
Så häromdagen hade jag med mig småttingarna på bilderna, vilket inte gick obemärkt förbi bland ungtupparna.
Förvisso är jag gudskelov inte lärare, men att få ”tyst i klassen” visade sig inte vara ngt större problem. De verkade faktiskt genuint intresserade av såväl ABUs historia, som Max - Mörrum historiken. Däremot är uppenbart det där med att räcka upp näven vid frågor från en svunnen era…
Men det funkade rätt bra ändå då vi redan från början kommit överens om att ta ev frågor sist.
Återstår att se om mitt upplägg ev kan tänkas bära frukt framöver.
Det blev mot slutet även en i mitt tycke lite dråplig knorr på det hela.
Ngn hade tydligen hört att jag bla servar rullar, vilket plötsligt utlöste service behov hos majoriteten av församlingen….
Detta var jag helt oförberedd på, och det scenariot tyckte jag inte var tilltalande. Men jag fann mig snabbt, trodde jag… Jo det stämmer sa jag, men det gäller bara Svenska rullar, vilket inte bet på.
Flera menade direkt på typ att: min är ju en ABU Garcia, och det är ju Svenskt, och den behöver servas!
Alltså snabbt ett förtydligande att det gäller rullar tillverkade i Sverige, vilket fick en dämpande men besviken effekt.
Svivlo ägaren menade dock triumferande på att då var det endast hans rulle och Pro Maxen som jag ville ta mig på att serva mao, då de ju var de enda som tillverkats i Sverige…
Nu när han hade lämnat flanken så vidöppen, så kunde jag helt enkelt inte låta bli…
Det är riktigt att bromsen i den är tillverkad i Sverige, faktiskt bara några mil härifrån, i Svedala. Men man får inte mickla med bromsen, för då gäller inte garantin.
Jamen då kan du väl isf serva övriga rullen till mig då, tyckte han i krävande ton. Nej, som jag sa så ska de vara tillverkade i Sverige.
Det är ju min, försöker du bluffa dig loss nu elr?
Jasså det är så du tänker, menade jag på. Nej så är det inte, din Svensktillverkade broms sitter tyvärr i en rulle som är tillverkad i Taiwan…..
Summa summarum, passande nog så var det ”fanbärarens” rulle som följde med hem, och den ska strax få omvårdnad.
Det händer ibland att jag springer på en del ungtuppar i högstadiet från skolan jag jobbar på även under fritiden. Senast vid borre fiske i Malmö kanal. Just borre verkar vara det mer elr mindre självklara målet bland killarna, och deras doningar speglar detta.
Haspel är klart dominerande, men ett mindre antal multi förekommer oxå.
Bland dessa unga ”multiherrar” är det bra nära uteslutande plastrullar av tvålkopps stuk som gäller, mest Revo varianter. En är innehavare av en Svivlo Draken, ett faktum som han ofta och gärna nämner…. Den imponerar förvisso inte på mig, men mina åsikter kring den har jag trots ”sår i öronen” valt att hålla för mig själv.
Endast en enda rund Ambassadeur verkar tråkigt nog finnas i församlingen. Denna i form av en rättvevad ursprungligt grå gammal smått ärrad Pro Max 1600.
All heder åt denne yngling som trots att han är i kraftig minoritet, ändå envist väljer att fortsätta fiska med den!
Under några dagar i denna veckan har de unga spöfäktande herrarna haft med sig sina rullar till skolan för inbördes betraktande och filosoferande under lunchraster, ett i mitt tycke mkt lovvärt initiativ.
”Fanbäraren” med sin lilla 1600 var dock i början på veckan tveksam till medverkan med sin rulle, inte för att den är ärrad, utan just för att den är den enda runda.
Han dryftade saken med mig, och jag menade givetvis på att han rakryggad och med stolthet självklart skulle ta den med, det rör sig ju för tusan hakar om den enda äkta Ambassadeuren bland rullarna, menade jag på!
Han var ändå tveksam, och hade flera ggr fått gliringar om sliten stenålders rulle och liknande vid bla kanalen.
Detta gjorde mig som gammal ABU stofil klart irriterad!
Det är illa att de snackat ner grabbens rulle, och drygt för honom att behöva ta skit pga att han väljer att använda den.
Jag drog i det läget en snabb nedkokt version kring historien om ABUs bildande, Murvalls bedrift, Ambassadeurs inverkan på sportfisket, och hur det därför kunde komma sig att det lilla ärorika Borgströmska företaget lyckades sätta Svängsta på världskartan bland spöfäktare världen över. Jag avslutade med det sjukt tråkiga beskedet om nedläggnings beslutet.
Därpå föreslog jag en pakt med den unge häpne mannen.
Förutsatt att han tog med sig sin Pro Max, så lovade jag att ta med förstärkning på den runda rullfronten.
Förslaget accepterades med viss tvekan efter lite diskussion. Han ansåg att det vore klent med bara två runda på plats, vilket isf skulle innebära runt en fjärdedel av multibeståndet. Ok menade jag på, vad tror du om att vi matchar dom i antal då? Hur fan skulle det gå till då? Utbrast han irriterat, jag har ju bara en! Resten blir mitt problem att lösa svarade jag, men du har mitt ord på att jag går iland med det.
Slutligen kom vi överens om detta, och att jag även skulle försöka få dom andra att lyssna på ABUs historia.
Valet av rullar att ta med vållade mig huvudbry.
För hur fan ska man i min ålder tänka kring dylikt?
Åldersmässigt skulle ju de kommande betraktarna trots allt utan vidare kunna vara mina barnbarn…
En utmanande tanke malde i skallen. Skulle genomtänkta och i viss mån frestande val möjligen kunna resultera i att få en och annan att överväga att testa runda Ambor? I sanning en fjäder i hatten isf!
Strategin jag rätt elr fel slutligen valde blev möjligen en ngt flummig kombination av flera olika infallsvinklar. Borre, stöttning, utveckling, lite bling, samt historik.
Givet var ju borre, därmed 1600, tillika perfekt stöttning till ”fanbärarens” Pro Max. Black och Pro Max kändes därför givna, den sistnämnda med viss blingfaktor.
S och SM var ju efterträdarna, och sen ett litet skutt till ”ur” Mörrum kombinerat med en high tech dito.
De flesta parametrarna på plats således, historiken kring de valda rullarna ämnade jag ta i samband med ABUs historia.
Så häromdagen hade jag med mig småttingarna på bilderna, vilket inte gick obemärkt förbi bland ungtupparna.
Förvisso är jag gudskelov inte lärare, men att få ”tyst i klassen” visade sig inte vara ngt större problem. De verkade faktiskt genuint intresserade av såväl ABUs historia, som Max - Mörrum historiken. Däremot är uppenbart det där med att räcka upp näven vid frågor från en svunnen era…
Men det funkade rätt bra ändå då vi redan från början kommit överens om att ta ev frågor sist.
Återstår att se om mitt upplägg ev kan tänkas bära frukt framöver.
Det blev mot slutet även en i mitt tycke lite dråplig knorr på det hela.
Ngn hade tydligen hört att jag bla servar rullar, vilket plötsligt utlöste service behov hos majoriteten av församlingen….
Detta var jag helt oförberedd på, och det scenariot tyckte jag inte var tilltalande. Men jag fann mig snabbt, trodde jag… Jo det stämmer sa jag, men det gäller bara Svenska rullar, vilket inte bet på.
Flera menade direkt på typ att: min är ju en ABU Garcia, och det är ju Svenskt, och den behöver servas!
Alltså snabbt ett förtydligande att det gäller rullar tillverkade i Sverige, vilket fick en dämpande men besviken effekt.
Svivlo ägaren menade dock triumferande på att då var det endast hans rulle och Pro Maxen som jag ville ta mig på att serva mao, då de ju var de enda som tillverkats i Sverige…
Nu när han hade lämnat flanken så vidöppen, så kunde jag helt enkelt inte låta bli…
Det är riktigt att bromsen i den är tillverkad i Sverige, faktiskt bara några mil härifrån, i Svedala. Men man får inte mickla med bromsen, för då gäller inte garantin.
Jamen då kan du väl isf serva övriga rullen till mig då, tyckte han i krävande ton. Nej, som jag sa så ska de vara tillverkade i Sverige.
Det är ju min, försöker du bluffa dig loss nu elr?
Jasså det är så du tänker, menade jag på. Nej så är det inte, din Svensktillverkade broms sitter tyvärr i en rulle som är tillverkad i Taiwan…..
Summa summarum, passande nog så var det ”fanbärarens” rulle som följde med hem, och den ska strax få omvårdnad.
Kommentera