Visa upp era ambassadeurer

[Thorns]

En undran från en som inte haft en 4601 c3 high speed -,knappen on/off vad är det på högra gaveln ?

Jag funderade på detsamma!
Känslan är att man har klämt på en gavel från 6500 C3 2-Speed. Isåfall är det en knarr.
Annars finns det CA-modeller med knarr på "mindre" rullar, men det ska inte vara knarr på vanlig 4601 C3.

[Retroräven]

Det är bara att gratulera!
Var förbannat rädd om den kvinnan!!
Min skulle aldrig ens drömma om ett så ädelt initiativ…
Man är ju både avis undrar givetvis hur du burit dig åt för att lyckats komma i åtnjutande av så furstlig behandling?
Ligger ngn form av oerhört lyckat träningsprogram bakom?
Infernaliskt tacksamt om du delger en stackars sate hur du gått tillväga!

Ja.

(Mansplaining följer) När man träffas i vuxen ålder (vid 40 - vi har sedan dess varit ett par i 20 år) och båda har haft ett liv innan kan man gå till väga på flera sätt. Ett sätt är att acceptera den andra. Att släppa tanken om att han/hon (bara) är ett bra utgångsläge - ett förändringsprojekt. Jag upplever att de flesta (dvs jag själv och mina före detta samt det jag observerat i min umgängeskrets i övrigt) tidigare i livet ser en ny partner som ett utgångsläge - att ändra på. Vi hade båda och samtidigt kommit fram till att vid ett visst läge i livet bör man ha kommit fram till vem man är. Och att ens partner också gjort det. Öppna ögon. Att köpa läget - med för- och nackdelar. Om fördelarna överväger och man kan stå ut med nackdelarna - jackpott! Att vara sig själv och också tillåta ens partner att vara det. Galet bra. Borde ha kommit på det vid 25. Kanske är lite korkad för det tog 15 år till.

"Flera sätt" skrev jag i början. Det andra sättet är att man fortsätter som man alltid har gjort. Ens partner är ett utgångsläge (och att man själv också är det - sett från ens partners håll). Så kan man hålla på och försöka ändra på varandra.

Vetenskapen säger att man inte kan ändra på någon, i grunden, efter fem års ålder.

Min fru vet att jag är en samlare. Jag var det när vi träffades. Hon vill göra mig lycklig. Jag vet vad som gör henne lycklig.

[Piscantur stercore]

Ja.

(Mansplaining följer) När man träffas i vuxen ålder (vid 40 - vi har sedan dess varit ett par i 20 år) och båda har haft ett liv innan kan man gå till väga på flera sätt. Ett sätt är att acceptera den andra. Att släppa tanken om att han/hon (bara) är ett bra utgångsläge - ett förändringsprojekt. Jag upplever att de flesta (dvs jag själv och mina före detta samt det jag observerat i min umgängeskrets i övrigt) tidigare i livet ser en ny partner som ett utgångsläge - att ändra på. Vi hade båda och samtidigt kommit fram till att vid ett visst läge i livet bör man ha kommit fram till vem man är. Och att ens partner också gjort det. Öppna ögon. Att köpa läget - med för- och nackdelar. Om fördelarna överväger och man kan stå ut med nackdelarna - jackpott! Att vara sig själv och också tillåta ens partner att vara det. Galet bra. Borde ha kommit på det vid 25. Kanske är lite korkad för det tog 15 år till.

"Flera sätt" skrev jag i början. Det andra sättet är att man fortsätter som man alltid har gjort. Ens partner är ett utgångsläge (och att man själv också är det - sett från ens partners håll). Så kan man hålla på och försöka ändra på varandra.

Vetenskapen säger att man inte kan ändra på någon, i grunden, efter fem års ålder.

Min fru vet att jag är en samlare. Jag var det när vi träffades. Hon vill göra mig lycklig. Jag vet vad som gör henne lycklig.

Mansplaining var det ja…

Hmm, ja vi träffades ju i ung ålder och förvisso besitter hon kvaliteter som gör att man kan vara beredd att ha överseende med hennes smått rabiata inställning till fiskeprylar i allmänhet och rullar i synnerhet, men surt är det lik förbannat.
Hade en liten samling redan då vi träffades vilken då accepterades utan förbehåll, det har med åren blivit mer och nu tenderar den sen ett antal år tillbaka att ha närmast samma verkan som ett rött skynke på en tjurfäktnings arena…

Så det där med:
”Vetenskapen säger att man inte kan ändra på någon, i grunden, efter fem års ålder.”
Ska isf säkert tas med en rejäl skopa salt….

[Retroräven]

Mansplaining var det ja…

Hmm, ja vi träffades ju i ung ålder och förvisso besitter hon kvaliteter som gör att man kan vara beredd att ha överseende med hennes smått rabiata inställning till fiskeprylar i allmänhet och rullar i synnerhet, men surt är det lik förbannat.
Hade en liten samling redan då vi träffades vilken då accepterades utan förbehåll, det har med åren blivit mer och nu tenderar den sen ett antal år tillbaka att ha närmast samma verkan som ett rött skynke på en tjurfäktnings arena…

Så det där med:
”Vetenskapen säger att man inte kan ändra på någon, i grunden, efter fem års ålder.”
Ska isf säkert tas med en rejäl skopa salt….

Matematiken måste gå ihop. Hur den gör det är olika - och måste vara olika. Förhållandemässigt gäller dock generellt - att den måste sluta på plus (för båda). Ingen kan leva på minus över tid (...idag när de flesta tack och lov är relativt autonoma - förr kunde bara vi män vara det).

Vetenskap är bra att ha. Att förhålla sig till. Sedan måste man tänka själv också. Jag drog till med något (5). Egentligen skulle jag ha kunnat skriva vilken ålder som helst - och oavsett siffra hade den varit både rätt och fel. Det är verklig vetenskap...

Personligen - tänker jag ofta att jag var, i de flesta yttre tecken, som mest mogen och klok runt 25. Och att jag sedan dess blivit barnsligare. Utifrån sett kan det stämma. Å andra sidan var jag på den tiden fullt upptagen med att vara just vuxen. För att jag var tvungen att vara det. Idag tillåter jag mig på ett helt annat sätt att vara mig själv. Vad är att vara vuxen?

Inser nu att jag nästan alltid skriver här på FS när jag har mellan 0,5 och 1 i promille. Det är ingen ursäkt eller urskuldande. Tvärt om. Mellan 0,5 och 1 är jag mig själv ofiltrerat. Precis som i ett förhållande... Det är som bäst när det är ofiltrerat.

En gammal oskriven internet-regel säger att efter en viss mängd text måste det följa en bild. När allt larv kring utrustning och allt annat är rensat och jag nu väljer en bild - så blir det den bild som gett mig mest de senaste åren. Gudsonen på Åland. Med en gädda. Se in i hans ögon. DET är meningen med fiske (och med mycket annat i livet)!

God jul på er - snart är det sommar igen!

[Classe69]

Fick en bild skickad till mig av min fina sambo. Hon hade varit på loppis och köpte 2 gamla rullar till mig för 100:-
Den ena vet jag är en Record 1500C med originalkartong, men den andra står det tydligen Made in USA på rullfoten.
Någon som vet mer om den rullen ??

Classe

[Backslag]

Fick en bild skickad till mig av min fina sambo. Hon hade varit på loppis och köpte 2 gamla rullar till mig för 100:-
Den ena vet jag är en Record 1500C med originalkartong, men den andra står det tydligen Made in USA på rullfoten.
Någon som vet mer om den rullen ??

Classe

South Bend gjorde rullar som den du har, men är kanske mer kända för wobblern Bass Oreno.

F.ö. har jag en South-Bend-kartong för en sådan rulle, men med modellnummer 400. Jag fick den när jag köpte en gammal Record 2200 Expert (Snikvariant av 2100 utan centrifugalbroms eller tumhylla).

[Retroräven]

Vaxade upp CDL Tribute: en efter sommarens äventyr. Hade börjat få lite lätt oxidation på guldet.

[engqvist]

Lite gäddmete blev det i helgen. Eller snarare bara mete för gäddan ville inte vara med.

[Sundström76]

Lite gäddmete blev det i helgen. Eller snarare bara mete för gäddan ville inte vara med.

Kul , provade gäddmete med multirulle i höst men där får jag faktiskt erkänna att vid mete är haspel överlägset för mig fick varken kastlängden jag är van eller trasselfria kast när jag flötmetade