Ursprungligen postat av Bergman
Visa inlägg
Men fram till dess så tror jag att man är hänvisad till de gammla lösningarna med att man aktivt får smyga runt mellan hålen och tillföra betesfisken lite rörelse genom att dra i linan. Det är ju ändå oftast nödvändigt att rensa från is med jämna mellanrum. Jag brukar praktisera tekniken både då det gäller live och deadbait, men deadbait lyfter jag ofta ända upp i hålet och låter singla ner igen. Oftast använder jag dock livebait och då nöjer jag mig oftast med att lyfta lite på mörten så den blir lite mer aktiv en stund.
Något jag dock har funderat på senaste tiden är hur bra det är att ha en för aktiv betesfisk nu när det är kallt i vattnet och om de, även fast de sitter fast, kan unkomma en rovfisks attack?
Annledningen till att jag fundera så är att jag i mina yngre år (innan ismetet var uppfunnet) angelfiskade mycket tillsammans med min far. Då var det, i tidens anda, den stora angelkroken tillsammans med levande betesfisk som gällde. Detta gjorde ju att betesfisken fortfarande leve och rörde sig, men inte alls med samma frihet som en som är lätt tacklad med ett par trekrokar.
Efter att ha haft ett uppehåll med fsiket några år så gjorde man återinträde på arenan, fortfarande var det angeldon som gällde men nu med trekrokar och nu för tiden är det ismete som gäller.
Det uppfattning jag har är att jag har betydligt färre hugg idag än vad vi hade för 20 år sen med den gamla utrustningen.
Man skulle ju kunna tro att det beror på högre fisketryck, färre spön än angeldon etc. Men en av sjöarna jag fiskar i som är samma som för 20 år sen har sommarfisket blivit bättre med fler och framförallt större gäddor. Jag är dessutom nästan själv där. Och när jag körde angeldon-trekrok var det fortfarande 10st som gällde, idag är det beroende på situation 4-6 spön som används.
Så åter till frågan, kan en lättkrokad betesfisk gäcka en rovfisk så mycket att den tröttnar och avbryter sin jakt på den?
Kommentera