Med risk att ställa lite dumma frågor chansar jag ändå att kasta ut lite frågor och funderingar kring fiske med djuprigg.
Jag har kört en del med mina djupriggar nu (Scotty Depthpower) och börjar få kläm på metodiken. Var lite struligt i början innan man fick koll på lämpliga wobblers etc. för att undvika trassel (kör två spön/rigg), nu flyter det på bra.
Jag har dock lite funderingar efter att ha kört kanske 10 pass med grejerna;
En är att det blir väldigt lite fisk på dem jämfört med sidoparavanerna, även då jag kör med motsvarande beten på motsvarande djup.
Jag har fått tipset att modda dragen för att få en bättre kroknings-ratio. Detta med längre främre krok (leka) och lite längre bak (typ dubbla ringar) samt på vissa ta bort mittenkroken (samt ha bra och vassa krokar). Detta har gett lite resultat men främst på sidoparavanerna där framförallt gösen krokas mycket fint i främre kroken.
På djupriggarna har det inte märkts någon direkt skillnad, av säg t.ex. 20 fisk så har 1 tagits på rigg (även fast jag kört på samma djup med dem).
Det händer rätt ofta att de löser ut dock men utan någonting på kroken, det händer rätt ofta vilket har fått mig att börja tvivla och detta har lett fram till ett par teorier;
1) Det är tokbom a la gädda. Att fisken missar fatalt och träffar t.ex. tafsen (som man ofta ser vid Jerkning t.ex.). Skillnaden här mot t.ex. paravanerna är att det blir mycket mer märkbart då spöna flyger upp. Alltså att det är lika mycket bom på de andra spöna men man kanske inte alltid märker det då paravanerna inte är lika stumma och det krävs mer för att de ska lösa ut.
2) Det är ett hugg men mängden slaklina och dålig reaktionstid gör att fisken hinner spotta ut betet. I detta fallet vet jag inte vad man kan göra, jag har spöna i ordentlig böj med slirbromsarna hårt som tusan (såklart, annars blir det svårt att "veva ner" dem).
3) "Förslitning". Att kombinationen av spöt som står i böj och draget som drar bakom gör att linan sakta sakta glider ur linutlösaren. Är lite velig på denna punkten då jag inte sett någon trend i hur lång tid det är mellan varje utlösning, samt att de andra spöna kan sitta stenhårt i deras utlösare efter att ett har löst ut (man får rycka i ordentligt för att få lös linan). Samt att jag oftast kör "lätta" drag med relativt lite motstånd i vattnet.
Är det någon som kanske kan belysa ämnet? Är det så det är helt enkelt eller gör jag något fel? Börjar bara fundera efter så många "bom" om detta är normalt eller inte. Någon med mer erfarenhet av riggar kanske kan komma med lite bra tankar och idéer kring detta? Om inte annat för att bara bekräfta hur det är...
Tack tack
Jag har kört en del med mina djupriggar nu (Scotty Depthpower) och börjar få kläm på metodiken. Var lite struligt i början innan man fick koll på lämpliga wobblers etc. för att undvika trassel (kör två spön/rigg), nu flyter det på bra.
Jag har dock lite funderingar efter att ha kört kanske 10 pass med grejerna;
En är att det blir väldigt lite fisk på dem jämfört med sidoparavanerna, även då jag kör med motsvarande beten på motsvarande djup.
Jag har fått tipset att modda dragen för att få en bättre kroknings-ratio. Detta med längre främre krok (leka) och lite längre bak (typ dubbla ringar) samt på vissa ta bort mittenkroken (samt ha bra och vassa krokar). Detta har gett lite resultat men främst på sidoparavanerna där framförallt gösen krokas mycket fint i främre kroken.
På djupriggarna har det inte märkts någon direkt skillnad, av säg t.ex. 20 fisk så har 1 tagits på rigg (även fast jag kört på samma djup med dem).
Det händer rätt ofta att de löser ut dock men utan någonting på kroken, det händer rätt ofta vilket har fått mig att börja tvivla och detta har lett fram till ett par teorier;
1) Det är tokbom a la gädda. Att fisken missar fatalt och träffar t.ex. tafsen (som man ofta ser vid Jerkning t.ex.). Skillnaden här mot t.ex. paravanerna är att det blir mycket mer märkbart då spöna flyger upp. Alltså att det är lika mycket bom på de andra spöna men man kanske inte alltid märker det då paravanerna inte är lika stumma och det krävs mer för att de ska lösa ut.
2) Det är ett hugg men mängden slaklina och dålig reaktionstid gör att fisken hinner spotta ut betet. I detta fallet vet jag inte vad man kan göra, jag har spöna i ordentlig böj med slirbromsarna hårt som tusan (såklart, annars blir det svårt att "veva ner" dem).
3) "Förslitning". Att kombinationen av spöt som står i böj och draget som drar bakom gör att linan sakta sakta glider ur linutlösaren. Är lite velig på denna punkten då jag inte sett någon trend i hur lång tid det är mellan varje utlösning, samt att de andra spöna kan sitta stenhårt i deras utlösare efter att ett har löst ut (man får rycka i ordentligt för att få lös linan). Samt att jag oftast kör "lätta" drag med relativt lite motstånd i vattnet.
Är det någon som kanske kan belysa ämnet? Är det så det är helt enkelt eller gör jag något fel? Börjar bara fundera efter så många "bom" om detta är normalt eller inte. Någon med mer erfarenhet av riggar kanske kan komma med lite bra tankar och idéer kring detta? Om inte annat för att bara bekräfta hur det är...
Tack tack
Kommentera