Igår inträffade en stor händelse i mitt fiskarliv. Jag och några nära vänner åkte ut för att trolla. Det var min första riktiga trollingtur i min första riktiga trollinganpassade båt. Eftersom jag under året med stort intresse föjt diskussioner av rutinerade trollare/fiskare som Tamtam, Rospigg, TeamChar, Flodström, Old Firehand och många, många fler. tänkte jag berätta om mina erfarenheter ur ett blåbärs perspektiv. Samtidigt vill jag tacka alla ni som tar er tid att hjälpa nybörjare på traven, ni är en fantastisk resurs…
BÅTEN; Den aktuella båttypen som jag anpassat heter Örnvik481R. I stort sett en vanlig 5 meters plastbåt med styrpulpit på styrbords sida. Till skillnad mot många nyproducerade båtar i samma storleksklass saknar den innerskrov, vilket gör att storleken utnyttjas mycket bra, med plats att drilla fisk både i fören och aktern. Nackdelen är att det saknas stuvutrymmen eftersom flyttankarna är placerade i tofterna. Skrovet är faktiskt riktigt lyckat, kanske speciellt vid höga farter, men faktum är att under tiden jag dök mycket fick båten bekänna färg under ganska stor sjö (den är dock INTE en båt som är lämpad för utomskärs fiske annat än i goda utsikter). Dessutom är båten inte förstörd med onödiga beslag och räcken som gör att linor fastnar. Det är en egenskap som jag verkligen uppskattar. Har under åren, oavsett vad jag sysslar med, försökt förena Ferraris gamla ordspråk ”inget på en Ferrari finns där för syns skull” med Einsteins ”gör det så enkelt som möjligt men inte enklare”.
Båten var ursprungligen utrustad med en 50 hk Suzuki från 84. I höstas kompletterade jag den med en ny 5 hk fyrtaktare som trollingmotor. Denna konfiguration hann jag aldrig testa och jag gillade inte riktigt tanken på två motorer (enl ovanstående tankar). För några veckor sedan, efter att ha inhämtat råd här på forumet, köpte jag en ny 50 hk Suzuki för att slippa dubbelmontering.
Under vintern köpte jag även kombinerad ekolod/plotter, valet föll på Lowrance 527cDF som har dubbla frekvenser på ekolodet. Dessutom kan man välja mellan två olika spridningsvinklar.
När jag tog utsjöskepparexamen för väldigt många år sedan satt några gubbar och diskuterade vilken länspump som var bäst. Vår fantastiskt roliga handledare satt tyst och lyssnande en stund innan han tog till orda ”Ja ni, en sak ska ni veta, det finns inte en länspump i världen som slår en livrädd karl med en stor hink” Trots dessa visdomsord, som avlades på bredaste pitebondska, har jag utrustat båten (förutom hinken förståss) med en automatisk länspump. Dessutom finns förståss nödraketer, verktygslåda, kompasser, första hjälpen, ankare osv. Vad som återstår bland säkerhetsutrustning är förståss en VHF och ett drivankare. Sen funderar jag på att autopilot tids nog.
OT; Vår handledares största önskan var att bli stoppad av kustbevakningen vid inloppet till Piteåälven. Där är hastigheten begränsad till 7 knop. Han menade att de inte hade en chans i världen att fälla någon för hastighetsöverträdelse eftersom det inte någonstans (vid den tiden) är specificerat om det är hastigheten i vattnet eller hastigheten över grund som avsågs. Eftersom strömmen är stark blir det en ganska stor skillnad… Dessutom finns det en paragraf som säger att en båt ska framföras med säker fart. Han menade att det för planande båtar innebär att man måste ha planingsfart – vilken är högre en 7 knop…
FÖRVÄNTAT FISKE; Här har det varit svårt att veta vad jag egentligen kommer att syssla med. När man på forumet läser om trollingen kring Simrishamn od är det lätt att dras med i vad som gäller där, både utrustning och strategi. Jag bor dock i Umeå, vilket innebär att vi har en bra laxälv runt knuten. Det mesta av trollningen sker dock på andra sidan, runt Wasa och det är här som de stora laxstråken verkar gå nära kusten. Skärgården i Umeå är mycket fin, enda problemet är att den ligger en halv meter under havsytan. Detta innebär att man får vara noga med navigeringen, men också att de många grynnorna skapar mycket bra förutsättningar för öring. Alltså, eftersom jag är en nybörjare, har jag försökt utrusta båten för relativt grunt fiske efter öring i ”skärgården”. Dessutom kan det väl kanske finnas en chans att lura någon lax i älven???
TROLLINGPRYLAR; Båten är utrustad med tre Normark delux spöhållare på en trollingbar i aktern. Två Scotty är placerade vid mittoften. Eftersom jag förväntat mig att fisket ska ske relativt grunt har jag ännu inte köpt någon djuprigg utan det blir till att använda paravaner (kusamo och Dipsy), och sänken för djupare trolling. Great White sidoparavaner blev valet för att öka spridningen i sidled. Till draglådan har jag införskaffat wobblers, Strike Pro, Nils Master Invincible, Bomber A15 och Rapala X-rap. Storlekarna är från ca. 7 cm till 12 cm, med en tyngdpunkt på mindre storlekar. Färgarna är i huvudsak blå – blå/silver och andra ”naturliga” kombinationer. Dessutom har jag några ”urfilppade” färgkombinationer också. När det gäller håv så föll valet på en Rapala båthåv i storlek L. Jag fastnade för priset, men framför allt för det transportskydd som följer med. När håvnätet är djupt underlättar fodralet verkligen hanteringen i en liten båt med krokar lite var stans…
PREMIÄREN; Utgång i går vid sextiden på morgonen. Strålande sol, kav lugnt och lågt vatten – inga vidare utsikter för öring. Det fungerade fantastiskt bra att få ut alla drag. De två sidoparavanerna fick dra från Scotty hållarna medan tre ytspön placerades i aktern. Här upptäckte jag genast att Normarks spöhållare är trevligare att arbeta med än Scottys – känns dessutom gedignare. Första hugget kom efter ca. 15 minuters trolling, en öring på strax över kilot som föll för en X-rap på ett av akterspöna. Inget tjorv eller trassel under landningen av fisken – allt fungerade hur bra som helst! Andra hugget kom på en av sidoparavanerna 30 minuter senare – öring på 2.5 kg som tog en Invincble. Sen trollade vi ca. 5 timmar innan nästa hugg, en pinsamt liten öring som var marginellt större än den Invincible den föll för. Den enda incidenten var ett bottennapp, allt annat fungerade hur bra som helst.
Jag är speciellt nöjd med ekolodet och plottern, hur smidigt som helst när man kryssar mellan grynnorna. Även sidoparavanerna fungerade mycket bra. Jag är däremot inte helt nöjd med scotty hållarna.
Jag kommer att införskaffa ”riktiga” trollingspön med räkneverksrullar. Dels för att skona mina dyra örings kastspön, men framför allt för att när man sitter ensam och styr är det svårt att hålla uppsikt bakåt. Där tänker jag att en rulle med knarr skulle underlätta fantastiskt om något stort går på. Kan någon tipsa om ett trollingspö, i rimlig prisklass, som är kort mellan rullfästet och ändbutten? Ett kort sådant avstånd skulle ge mer plats på aktertoften. Vad som händer nu är när jag rör mig vid styrpulpiten, rör jag också ändbutten på akterspöna, vilket kan tolkas som hugg. Det är dåligt för hjärtat…
Jag måste få ner farten något, i dagsläget är minsta fart ca. 2.5 knop, skulle vilja ner under 2 knop. Kan man sänka tomgångsvarvtalet och ger det i så fall några nackdelar?
Annars är jag hur nöjd och glad som helst! Tack alla ni som hjälpt mig på vägen!
/Fredrik
BÅTEN; Den aktuella båttypen som jag anpassat heter Örnvik481R. I stort sett en vanlig 5 meters plastbåt med styrpulpit på styrbords sida. Till skillnad mot många nyproducerade båtar i samma storleksklass saknar den innerskrov, vilket gör att storleken utnyttjas mycket bra, med plats att drilla fisk både i fören och aktern. Nackdelen är att det saknas stuvutrymmen eftersom flyttankarna är placerade i tofterna. Skrovet är faktiskt riktigt lyckat, kanske speciellt vid höga farter, men faktum är att under tiden jag dök mycket fick båten bekänna färg under ganska stor sjö (den är dock INTE en båt som är lämpad för utomskärs fiske annat än i goda utsikter). Dessutom är båten inte förstörd med onödiga beslag och räcken som gör att linor fastnar. Det är en egenskap som jag verkligen uppskattar. Har under åren, oavsett vad jag sysslar med, försökt förena Ferraris gamla ordspråk ”inget på en Ferrari finns där för syns skull” med Einsteins ”gör det så enkelt som möjligt men inte enklare”.
Båten var ursprungligen utrustad med en 50 hk Suzuki från 84. I höstas kompletterade jag den med en ny 5 hk fyrtaktare som trollingmotor. Denna konfiguration hann jag aldrig testa och jag gillade inte riktigt tanken på två motorer (enl ovanstående tankar). För några veckor sedan, efter att ha inhämtat råd här på forumet, köpte jag en ny 50 hk Suzuki för att slippa dubbelmontering.
Under vintern köpte jag även kombinerad ekolod/plotter, valet föll på Lowrance 527cDF som har dubbla frekvenser på ekolodet. Dessutom kan man välja mellan två olika spridningsvinklar.
När jag tog utsjöskepparexamen för väldigt många år sedan satt några gubbar och diskuterade vilken länspump som var bäst. Vår fantastiskt roliga handledare satt tyst och lyssnande en stund innan han tog till orda ”Ja ni, en sak ska ni veta, det finns inte en länspump i världen som slår en livrädd karl med en stor hink” Trots dessa visdomsord, som avlades på bredaste pitebondska, har jag utrustat båten (förutom hinken förståss) med en automatisk länspump. Dessutom finns förståss nödraketer, verktygslåda, kompasser, första hjälpen, ankare osv. Vad som återstår bland säkerhetsutrustning är förståss en VHF och ett drivankare. Sen funderar jag på att autopilot tids nog.
OT; Vår handledares största önskan var att bli stoppad av kustbevakningen vid inloppet till Piteåälven. Där är hastigheten begränsad till 7 knop. Han menade att de inte hade en chans i världen att fälla någon för hastighetsöverträdelse eftersom det inte någonstans (vid den tiden) är specificerat om det är hastigheten i vattnet eller hastigheten över grund som avsågs. Eftersom strömmen är stark blir det en ganska stor skillnad… Dessutom finns det en paragraf som säger att en båt ska framföras med säker fart. Han menade att det för planande båtar innebär att man måste ha planingsfart – vilken är högre en 7 knop…
FÖRVÄNTAT FISKE; Här har det varit svårt att veta vad jag egentligen kommer att syssla med. När man på forumet läser om trollingen kring Simrishamn od är det lätt att dras med i vad som gäller där, både utrustning och strategi. Jag bor dock i Umeå, vilket innebär att vi har en bra laxälv runt knuten. Det mesta av trollningen sker dock på andra sidan, runt Wasa och det är här som de stora laxstråken verkar gå nära kusten. Skärgården i Umeå är mycket fin, enda problemet är att den ligger en halv meter under havsytan. Detta innebär att man får vara noga med navigeringen, men också att de många grynnorna skapar mycket bra förutsättningar för öring. Alltså, eftersom jag är en nybörjare, har jag försökt utrusta båten för relativt grunt fiske efter öring i ”skärgården”. Dessutom kan det väl kanske finnas en chans att lura någon lax i älven???
TROLLINGPRYLAR; Båten är utrustad med tre Normark delux spöhållare på en trollingbar i aktern. Två Scotty är placerade vid mittoften. Eftersom jag förväntat mig att fisket ska ske relativt grunt har jag ännu inte köpt någon djuprigg utan det blir till att använda paravaner (kusamo och Dipsy), och sänken för djupare trolling. Great White sidoparavaner blev valet för att öka spridningen i sidled. Till draglådan har jag införskaffat wobblers, Strike Pro, Nils Master Invincible, Bomber A15 och Rapala X-rap. Storlekarna är från ca. 7 cm till 12 cm, med en tyngdpunkt på mindre storlekar. Färgarna är i huvudsak blå – blå/silver och andra ”naturliga” kombinationer. Dessutom har jag några ”urfilppade” färgkombinationer också. När det gäller håv så föll valet på en Rapala båthåv i storlek L. Jag fastnade för priset, men framför allt för det transportskydd som följer med. När håvnätet är djupt underlättar fodralet verkligen hanteringen i en liten båt med krokar lite var stans…
PREMIÄREN; Utgång i går vid sextiden på morgonen. Strålande sol, kav lugnt och lågt vatten – inga vidare utsikter för öring. Det fungerade fantastiskt bra att få ut alla drag. De två sidoparavanerna fick dra från Scotty hållarna medan tre ytspön placerades i aktern. Här upptäckte jag genast att Normarks spöhållare är trevligare att arbeta med än Scottys – känns dessutom gedignare. Första hugget kom efter ca. 15 minuters trolling, en öring på strax över kilot som föll för en X-rap på ett av akterspöna. Inget tjorv eller trassel under landningen av fisken – allt fungerade hur bra som helst! Andra hugget kom på en av sidoparavanerna 30 minuter senare – öring på 2.5 kg som tog en Invincble. Sen trollade vi ca. 5 timmar innan nästa hugg, en pinsamt liten öring som var marginellt större än den Invincible den föll för. Den enda incidenten var ett bottennapp, allt annat fungerade hur bra som helst.
Jag är speciellt nöjd med ekolodet och plottern, hur smidigt som helst när man kryssar mellan grynnorna. Även sidoparavanerna fungerade mycket bra. Jag är däremot inte helt nöjd med scotty hållarna.
Jag kommer att införskaffa ”riktiga” trollingspön med räkneverksrullar. Dels för att skona mina dyra örings kastspön, men framför allt för att när man sitter ensam och styr är det svårt att hålla uppsikt bakåt. Där tänker jag att en rulle med knarr skulle underlätta fantastiskt om något stort går på. Kan någon tipsa om ett trollingspö, i rimlig prisklass, som är kort mellan rullfästet och ändbutten? Ett kort sådant avstånd skulle ge mer plats på aktertoften. Vad som händer nu är när jag rör mig vid styrpulpiten, rör jag också ändbutten på akterspöna, vilket kan tolkas som hugg. Det är dåligt för hjärtat…
Jag måste få ner farten något, i dagsläget är minsta fart ca. 2.5 knop, skulle vilja ner under 2 knop. Kan man sänka tomgångsvarvtalet och ger det i så fall några nackdelar?
Annars är jag hur nöjd och glad som helst! Tack alla ni som hjälpt mig på vägen!
/Fredrik
tomgångsfarten minskade med 0.5 knop då.
Kommentera