Fiska gös första gången

[Letho]

Tjabba

Tänkte prova på gös och undrar lite vart jag kan hitta dom just nu? Befinner mig i Mariefredsviken, finns något ställe där i närheten ?

Blir glad om jag bara får en liten första gös :-)

Tackar på förhand

[nephilim]

Nu är jag inte på något vis någon gösguru, jag fick mina första tre gösar för ett par veckor sedan när jag var ute efter abborre.
Då stod de på 5-7 meters djup runt en stengrynna. Den största vägde 1620, de andra två uppskattade jag till runt kilot. De klippte en 9cm shadteez som om den var skyldig dem pengar, det är ett hugg man absolut inte missar!

Hoppas mina ytterst begränsade erfarenheter kan ge något i alla fall.

[Classe69]

Leta stenig botten på 7-10m. Knacka jiggen längst botten, finns det Gös där hugger den relativt snabbt :-) 5-10 kast, inget hugg, byt ställe och kom tillbaka senare :-)

[Letho]

Ok tack boys

[Old Firehand]

Tjabba

Tänkte prova på gös och undrar lite vart jag kan hitta dom just nu? Befinner mig i Mariefredsviken, finns något ställe där i närheten ?

Blir glad om jag bara får en liten första gös :-)

Tackar på förhand

-----------------------------------------------------------


GÖSFISKE ÄR SOM ATT LÄGGA PUSSEL!

Gösfiske är som att lägga ett komplicerat pussel! Alla pusselbitar måste ligga exakt rätt på plats för att man ska kunna hitta dagens vinnande mönster Bete…Fart…Djup…Plats…Tidpunkt! Två av de viktigaste pusselbitarna är konsten att fiska långsamt och fiska nära botten! Här följer trettiofem av Leif Engströms bästa gösfisketips som kan hjälpa dig Var, När och Hur du fångar gösen!


Göstips Nr 1. BETET SKA VARA PÅ SAMMA DJUP SOM GÖSEN.
Många säger att den enda svårigheten en gösfiskare ställs inför är att hitta stimmen. Att iaktta vattentemperaturen, bottentopografin, gösens dygnsrytm och vertikala förflyttningar i en sjö är också betydelsefullt för en ständigt framgångsrik gösfiskare. Gösen har sina speciella stråk och platser där den uppträder och jagar. Gösen tycks dessutom alltid vara hungrig och kan provsmaka om något matnyttigt kommer inom lagom, horisontellt räckhåll. Men den rusar aldrig efter en wobbler eller något annat bete och gösen gör inga snabba, vertikala förflyttningar för att gå upp eller ner och hugga ett bete. En wobbler eller något annat bete måste därför presenteras på samma djup och helst rakt framför ögonen på gösen. Det betyder att fiskedjupet är oerhört viktigt!
Trollar man med wobbler en meter över eller en meter under gösen, då lär ingen gös hugga på wobblern. En wobbler, i tilltalande färg och modell, som emellanåt skrapar och studsar i botten fångar nästan alltid gös. En wobbler som presenteras en meter ovanför botten blir oftast utan hugg när gösen står stilla eller går på sin typiska smygjakt nere vid botten.

Göstips Nr 2. GÖSEN LEKER FRÅN APRIL TILL MITTEN AV JUNI.
Gösen börjar sin lek vid cirka +12 gr. C. Lektiden är från slutet av april till mitten av juni. Vid leken klibbas rommen fast på växtrötter, stenar och andra föremål i gropar på sandbotten och gärna intill friliggande, skyddande stengrund. Leken sker parvis. Både hannen och honan vaktar rommen. Göshonan stannar dock inte kvar vid lekplatsen mer än ett dygn. Sedan försvinner hon ut i sjön igen. Göshannen, som är enormt aggressiv och anfaller allt som kommer i närheten, brukar stanna kvar och vakta rommen 8 10 dagar ända tills de små ynglen börjar kläckas. Det brukar också vara betydligt fler göshannar än honor runt lekplatsen och närliggande grynnor. Hannen, som är mycket mindre, känner du också igen på den konkava ryggprofilen mellan huvud och ryggfena. Den större honan har en konvex, dvs utåtbuktad linje mellan huvud och ryggfena.

Göstips Nr 3. JIGFISKA MED WOBBLER OCH JIG PÅ VÅREN.
Direkt över lekplatsen bör man av etiska skäl kanske inte fiska, men det finns alltid många huggvilliga gösar i närheten som glatt och villigt suger i sig en jig eller en utefter botten och branterna långsamt jiggad, sjunkande wobbler. De små, aggressiva göshannarna hugger helst på en liten gul eller vit marabou- eller grubjig som under inspinningen upprepade gånger får studsa och skrapa i botten. För att öka effekten kan jiggen kombineras med en jigspinnare! De stora, hungriga göshonorna, vill hellre ha något mera rejält att sätta tänderna i! De tar gärna en fet wobbler som sakta kryper och emellanåt dunsar i botten! Min favoritwobbler för gösfiske på våren är en långsamt sjunkande Swim Whizz Nr 5 i klargula, orangegula och gröngula fluorfärger. Wobblern ska inte spinnas in utan svepas långsamt med spötoppen i drygt halvmeterlånga, mjuka sidledsrörelser varierade med pauser på fem till femton sekunder. Swim Whizzen ska svepas mjukt ner i branterna på gösgrynnorna och sedan krypa tätt utefter botten vid nedre brytlinjen med långa, långsamma dragningar varvade med långa pauser. Man bör kunna förnimma wobblerns mjuka, wobblande gång när man sveper spötoppen åt sidan! Det är nästan helt omöjligt att jigfiska effektivt utmed botten med en wobbler från en drivande båt! Speciellt gäller detta en blåsig dag! Bäst är att ankra båten inom lagom kasthåll från grundtoppen och fiska utifrån djupet, genom att låta wobblern smyga och försiktigt studsa från grundtoppen ner genom branten mot djupare vatten och de hungriga gösarna.

Göstips Nr 4. JIGTEKNIK FÖR VÅRGÖSEN.
Vid vissa sandbankar och grynnor kan gös påträffas i sådana mängder under april och maj att det verkligen lönar sig att kasta av dem ordentligt. Det går att ankra båten på toppen av en grynna och kasta utåt mot djupare vatten, men det fungerar mycket bättre att ankra båten på lagom kasthåll från grynnan och fiska utifrån djupet, genom att låta jiggen studsa från grundtoppen och ner genom branten mot slätbotten. En fångstsäker metod är att svepa jiggen i korta, långsamma etapper över de jämnare delarna av grynnan och låta jiggen studsa ner genom branterna.

Så här kan det gå till: Kasta jiggen över grundtoppen och låt den sakta sjunka ända ner till botten. Håll spöt pekande i linans riktning med spötoppen alldeles ovanför vattenytan och veva in all slaklina. Lyft spötoppen med en kort, snärtig handledsrörelse, så att jiggen hoppar upp någon decimeter från botten. Fortsätt rörelsen, genom att långsamt svepa spöt åt höger i en vid, horisontell båge. Veva in slaklinan och låt jiggen vila 5 15 sekunder på botten. Knyck sedan upp jiggen från botten med en ny, snärtig handledsrörelse och svep långsamt iväg jiggen omkring en meter över botten på nytt, men vrid spöt åt vänster denna gång. Upprepa proceduren fyra, fem gånger genom att växelvis långsamt svepa spöt till höger och vänster. Låt sedan jiggen vila på botten omkring en halv minut. Det är inte sällsynt att en efterföljande gös plockar upp en jig som ligger på botten. Efter en tids träning kan man manövrera jiggen, så att den fås att simmande och hoppande förflytta sig exakt så långsamt, högt och långt som man för tillfället önskar. Kom ihåg att variera tempot under hela hemtagningen. En långsam och oregelbunden inspinning ger alltid bättre fångstresultat än den som är snabb, monoton och fantasilös. Meningen är ju, att jiggen ska efterlikna en levande, liten fisk, som strövar utefter botten och här och där stannar till, för att plocka upp något matnyttigt.

När man märker att jiggen börjar komma ner i djupbranten, då byter man inspinningstaktik. Lyft spöt högre än tidigare och gör bara korta, uppåtriktade sidsvep på 2 3 dm. Låt jiggen dala fritt ner i branten efter varje ryck. Detta verkar mycket upeggande på gösen, som brukar smyga fram och nafsa i sig jiggen när den faller mot botten.

Det allra viktigaste vid jiggfiske efter gös är att man koncentrerar sig totalt på varje kast. Man måste varje ögonblick kunna föreställa sig vad som händer med jiggen där nere i djupet. En liten darrning eller en plötslig, nästan omärkbar slackning av linan betyder ofta att en gös har tagit jiggen i munnen. En blixtsnabb handledskrokning är det enda som kan ge svaret om hur det förhåller sig. Glöm aldrig bort att det är man själv som bestämmer varenda liten rörelse jiggen gör där nere på djupet. En gul eller vit maraboujig har ju inget eget inbyggt rörelseschema som en snurrande spinnare, ett slingrande skeddrag eller en vickande wobbler. Det är man själv som ska skapa den fiskliknande, slingrande, krypande, hoppande eller vibrerande gången hos jiggen. Det gäller att lära sig hur jiggen ska framföras, för att den ska locka gösen till hugg vid varje enskilt fisketillfälle. Först när man behärskar detta, kan man börja hoppas på verkligt goda resultat som jigfiskare!


Göstips Nr 5. DÄR MATEN FINNS DIT KOMMER GÖSEN.
Bästa knepet att snabbt lokalisera gösen nattetid är att under dagen hålla reda på var de stora stimmen av löja, nors och annan bytesfisk håller till. Det är klokt att återvända till dessa områden vid skymningen strax innan gösjakten drar igång. Man bör därför försöka komma ihåg de platser där man sett stim av småfisk i vattenytan eller fått stimregistreringar på ekolodet. Det går inte att komma ihåg hur många gånger detta hjälpt just mig att hitta gösen efter solnedgången. Det brukar också hända att man får någon gös under en kraftig åskskur mitt på dagen när man trollingfiskar eller kastar efter gädda med en stor Cisco Kid eller Swim Whizz wobbler utefter djupbranten på en friliggande grynna. Då slänger man snabbt ut en topomarkör där gösen högg, byter till småwobbler och trollar av platsen i stora åttor och cirklar. Men man kan också kasta ut en topomarkör och fortsätta med gäddfisket. Sedan återvänder man till samma plats lite senare vid skymningen och börjar fiska gös.

Göstips Nr 6. MEMORERA GÖSENS JAKTSTRÅK.
Val av rätt fiskeplatser är helt avgörande för ett bra fångstresultat! Gösen är ofta koncentrerad till 5 % av sjöns totala yta. Därför bör man så snabbt som möjligt försöka lokalisera de områden gösen brukar frekventera. Man måste lära sig var gösen uppträder, hur gösen förflyttar sig i sjön och vilka speciella stråk den följer i sin jakt efter föda. Gösen är känd för att ströva omkring i stim eller mindre grupper mellan olika delar av en sjö, flod eller å. På våren när gösen går upp i floder och åar för att leka är den ofta koncentrerad till mindre ytor och är därför lättare att lokalisera. I en större sjö föredrar gösen att vistas i områden med sand- och grusrevlar, undervattensåsar med stora klippblock och stenar samt i närheten av sjöns ut- och inlopp. Gösen är här därför att stim av småfisk tenderar att följa svaga undervattensströmmar som bildas och flyter runt just dessa topografier. Gösen är också känd för att vandra från det ena ”matbordet” till det andra och då följer den gamla invanda stråk utefter sjöns varierande bottenkonturer. Det kan vara grundtoppar, sandrevlar, avsatser, djupbranter, sund och uddar som utgör hållpunkter för gösen att besöka vid sina näringsvandringar från djupt till grunt vatten och från den ena ändan av sjön till den andra.
. Varenda gösfiskare som är beredd att utforska och lära sig gösens vandringsstråk och vanor kommer att få lön för mödan. De kommer att fånga många och stora gösar vid framtida fisketurer! Jämfört med gäddan och öringen är gösen en ganska dum och lättfångad fisk! Gäddan är stor i käften och kan gapa över riktigt stora byten, ibland ända upp till 30 cm långa. Gösen har betydligt mindre mun än gäddan och gösen kan inte sluka ett byte som är större än cirka 12 % av sin egen vikt. En Bomber 25A, Cordell Wally Diver CD7, Deep Diver Red Fin CD9, Rebel Jointed Spoonbill DJ30S, Smithwick Deep Suspending Rattlin´ Rogue ASSRB1200 eller någon annan 9 -15 cm lång, fångstsäker göswobbler i blåvit, blåsilver, svartsilver, orangeguld, gulvit eller gulgrön färg rätt presenterad utefter en kontur på rätt djup och med rätt hastighet kommer alltid att fånga gös!

Göstips Nr 7. GÖSEN HUGGER VID TROLLING HELA SOMMAREN.
Göstrollingen i Stockholms skärgård och större insjöar som Hjälmaren, Mälaren och Vänern fungerar bra från början av maj till slutet av september. Gösen är i sig själv ett komplicerat pussel! Alla pusselbitar måste ligga exakt på plats för att man ska hitta dagens rätta mönster…Bete…Fart…Djup…Plats…Tidpunkt! Gösen är en uthållig men långsam simmare! Den kan under en längre stund förfölja ett byte innan den bestämmer sig för att smyga fram och försiktigt provsmaka. Att då och då plötsligt stanna till vid trollingen och låta wobblern hänga, svävande i vattnet framför ögonen på gösen i ett tiotal sekunder kan ofta få den mest trögflirtade gös att bestämma sig. En snabb vridning på gashandtaget och gösen sitter där!

Göstips Nr 8. SKAPA STIMEFFEKT VID YTLIG TROLLING.
Korta linor är av flera skäl nödvändiga vid ytlig göstrolling under varma, småkrusiga sommarnätter. Dels får man bättre kontakt med betena och gösen. Dels kan man lättare svänga båten fram och tillbaka och får också mindre trassel med korta linor. Dels går betena på huggstimulerande avstånd från båten. Att ha wobblerna på rätt avstånd från motorn är otroligt viktigt! De tre innersta wobblerna bör simma i propellervirvlarna 8 - 9 m bakom aktern! Försök skapa en stimeffekt med flera glänsande och glittrande wobbler bredvid varandra i propellerturbulensen. Gösen attraheras och tror att virvlarna bakom båten orsakas av ett stim småfisk eller något annat matnyttigt. Är det några blanka wobbler som simmar oregelbundet och glittrar av och till i virvlarna, då kommer ofta huggen gång på gång! Dubbelhugg, flera gösar som hugger samtidigt är inte ovanligt! Fångstsäkra, grundgående wobbler i detta sammanhang är Cordell Ripplin´ Red Fin C85 och Rebel 30S med kromade, silverblanka sidor och blå eller svart rygg.
De fyra yttre wobblerna ska simma och vibrera fram i utkanterna och någon meter bakom virvlarna. 11-12 m är lagom linlängder till ytterspöna. Ifall gösen missar de innersta wobblerna, då finns ju de fyra yttre, eftertruppen till hands!
Trollar man med för långa linor, då går gösen upp i virvlarna bakom båten och ner i djupare vatten igen innan wobblerna har nått fram. Betena kommer då att passera ovanför gösen. Det är båten och virvlarna bakom båten som lockar till sig gösen. Använd därför gärna korta linor vid nattlig yttrolling!

Göstips Nr 9. FINNS DET EN GÖS DÅ FINNS DET FLER!
För att bli en framgångsrik gösfiskare bör man känna till att den mindre och medelstora gösen ofta uppträder i stim och storgösen uppträder i par eller i smågrupper. När man fångat en, då finns det nästan alltid fler på samma ställe eller strax intill. Därför bör man alltid fiska av en plats noggrant där man fått ett hugg eller fångat en gös! På sommarnätterna drar smågösen fram i stora stim. Och den går högt i vattnet, omedelbart under vattenytan. Även den medelstora gösen uppträder i stim. Den stora gösen går i smågrupper eller i par. Ju större gösen är, desto djupare går den. Det är således viktigt att ha flera beten ute på olika djup samtidigt, men inte för djupt. Nedanför temperatursprångskiktet hittar man sällan någon gös under hög- och eftersommaren. Detta hänger samman med att gösen för sin existens fordrar vatten med goda syreförhållanden (minst 3,5 ml syre/l vatten). Under temperatursprångskiktet kan vattnets syrgashalt vara betydligt lägre.

Göstips Nr 10. NERE I DJUPET ÄR ALLTING SMÅTT.
På grunt vatten har gösen lättare att bedöma storleken hos ett byte. Nere på 8 -12 m djup kan en 24 cm lång Cisco Kid 1800, en 21 cm Manns Magnum 30+ eller en 26 cm Rapala Magnum CD-Mag se liten ut och blir därför ofta attackerad av storgösen. Normalt fullvuxna gösar på 5 7 kilos vikt tar sällan byten längre än 15 cm. Monstergösar på 10 13 kilos vikt med pelagiskt leverne ger sig ofta på och hugger en 20 25 cm lång wobbler nere på djupt vatten. Kom ihåg att ju djupare man trollar med ett bete desto långsammare kan man köra, eftersom vattentrycket hjälper till att pressa fram rörelsen och den wobblande gången hos wobblern!

Göstips Nr 11. GÖSEN FÖREDRAR EN TEMPERATUR ÖVER +15 GR. C.
Trots att gösen äter nästan ända ner till vattnets fryspunkt föredrar den en temperatur som ligger över +15 gr. C. Gösens ämnesomsättning och födointag är som allra störst mellan +15 och +23 gr.C. Gösens optimala trivseltemperatur, där den simmar och äter mest, ligger vid +19 gr.C. Många gånger när jag lokaliserat ett jagande gösstim brukar jag kolla temperaturen nära sjöbotten med min Thermo Spotter och har då funnit att vattentempen ofta ligger mycket nära +15 gr.C. Då har jag släppt mer Thermo Spotterns termistor genom gösens mun och svalg och ner i magen på den. Termometern brukar då också vanligtvis visa nära +15 gr.C. Denna aspekt på gösens beteende har nog förbisetts av många gösfiskare. Det här får bara stor betydelse när sjöns vattentemperatur har stigit till +15 gr.C.

Göstips Nr 12. KRAFTIGA SOMMARVINDAR PRESSAR HUGGVILLIG GÖS NER MOT LÄSIDORNA AV GRYNNOR OCH SANDREVLAR.
En styv kuling, en riktigt hård sommarvind från sydväst eller väst över en långsträckt sandrevel eller grynna brukar skapa kraftig turbulens och grumla upp vattnet ordentligt på läsidan av grundtoppen. Det turbulenta vattnet på läsidan drar till sig hungrig gös som i sin tur attraherats av den täta koncentrationen av uppvirvlande bottenorganismer och ätande småfisk. Stora, tunga, rullande vågor virvlar om i bottenfaunan, gör vattnet grumligt och mörkt och ger gösen möjlighet att jaga i dagsljus på grunt vatten och kalasa på småfisk i skydd av det mörkare vattnets grumlighet. Grunt belägna sandrevlar och steniga grynnor kan vara mycket fångstgivande gösfiskeplatser när en kraftig sommarvind har blåst stadigt från samma håll i mer än 24 timmar.

Göstips Nr 13. GÖSÖGAT ÄR SKAPT FÖR MÖRKERSEENDE.
Fiskar har inte ögonlock som däggdjur och fåglar och fiskögats iris är ingen ställbar bländare. En fisk kan inte dra ihop ögats iris i starkt solljus eller expandera den i beckmörker. Däremot har gösögats iris, i motsats till flertalet andra fiskarters, nästan fullt öppen bländare. Det mattglasliknande gösögat är skapt för att gösen ska kunna jaga och äta under mycket dåliga ljusförhållanden och nattetid. Fiskar har två typer av sinnesceller i sina ögon, stavar och tappar. Tapparna är de sinnesceller som gör att fiskar kan se och urskilja olika färger. De används mest vid dagsljus. Stavarna är de sinnesceller som gör att fiskar kan se i svartvitt och de används vid låga ljusnivåer och på natten.

Det kan ta upp till två timmar för gösen att ställa om synen från tappseende till stavseende. Gösen söker skugga eller går ner i djupare och mörkare vatten när solen går upp. Den känner sig mycket besvärad av intensivt, direkt solljus. Detta kan också förklara varför gösen hugger så bra mulna dagar med mycket regn och sedan helt lägger av när solen bryter igenom. Av denna anledning bör vi söka gösen mycket djupt under soliga dagar. Igenmulna och regniga dagar med riktigt busväder går gösen grundare och brukar vara mycket aktiv. Bästa gösfisketiden på dygnet är ofta timmarna efter solnedgången och gryningstimmarna före soluppgången.

Göstips Nr 14. EKOLODET ÄR VÅRT UNDERVATTENSÖGA.
Själv började jag lära mig använda ekolod i mitten av 1960-talet när jag köpte mitt första blinkekolod, ett Lowrance LFP-300M ”Green Box”. Idag är alltid ekolodet på vid trolling och spinnfiske från båt. Att använda ekolod ger oss ett ”extra” sinne, speciellt när man fiskar efter pelagisk fisk, i branter eller över djupt belägna grynnor. Vid nattfiske är ekolodet dessutom till extra hjälp vid navigering. Alla djup och topografier, fiskar och temperatursprångskiktet kan man se med hjälp av ett bra skrivande ekolod eller LCD-ekolod som har stor uteffekt och hög frekvens. Stor uteffekt hos ett ekolod är nödvändig för att kunna tränga djupt. Hög frekvens fordras för registrering av nors, löja, siklöja och annan pelagisk mindre fisk som gösen äter. Stora fiskar som gös och gädda är naturligtvis lättare att se på ekolodet. Temperatursprångskiktet är också viktigt att få indikerat, eftersom sommargösen ogärna vistas under denna termiska vattenskiktning. Idag har jag ett modernt Lowrance X-16 i båten. Det är ett färgekolod med LCD-bildskärm, 8.000 watts uteffekt, logg- och temperaturgivare samt inbyggd GPS-navigator med kartplotter i färg.

Göstips Nr 15. TOPOMARKÖRER ÄR ETT MÅSTE.
När en gös hugger kasta då genast ut en topomarkör för att markera huggplatsen! Det är bästa sättet att hålla reda på var gösen finns. Kasta alltid ut alla topomarkörer åt samma håll och rakt ut från båtsidan. Kasta aldrig en topomarkör bakom båten! Gör man det då fastnar topomarkören i trollinglinorna bakom båten med trassel som följd. För att undersöka om det är flera gösar i närheten bör man noggrant trolla av fiskeplatsen. Kör i S-formade banor, åttor och cirklar, till en början snäva sedan allt vidare och vidare! Med hjälp av topomarkörerna kan man markera upp det produktiva området och även lista ut vilken kurs gösstimmet håller. Topomarkörer är också bra att ha, om ett spö skulle råka ramla överbord. En snabb topomarkör på samma plats och man kan dragga efter spöt tills man får upp det i båten igen!

Göstips Nr 16. KEMVÄSSADE KROKAR SKILJER SUCCÉ FRÅN FIASKO.
Speciellt storgösen är hård i käften och wobbler med slöa krokar blir korta minnen!
Vissa fabriksnya wobbler har så slöa krokar att det är skamligt. Byt ut alla halvdana krokar på dina göswobbler till kemvässade trekrokar. Excalibur, Gamakatsu, Owner och VMC tillverkar utmärkta, kemvässade krokar. Mina egna favoritkrokar är Excalibur, VMC Cone Cut BZ7650 och VMC Perfection 7541. Vassa krokar betyder bättre fiskelycka!

Göstips Nr 17. LUFTTRYCKET KAN PÅVERKA GÖSFISKET.
Stabilt barometertryck i tre eller fyra dagar kan leda till ett fantastiskt givande gösfiske! Många mindre gösstim tenderar att skingras under den första dagen när ett högtryckscenter bildas för att sedan snabbt koncentreras till kompakta, jagande enheter. En fallande barometer på tredje dagen efter det att ett högtryck kommit in i ett område kan också aktivera gösen och leda till verkliga huggruscher ända tills stormen rullar in eller tills barometern börjar stiga igen. Gösfisket kan bli riktigt spektakulärt alldeles innan stormen kommer in i området. Gösen känner genast skillnaden i lufttrycket och börjar direkt jaga efter lämpliga byten då regnet börjar falla. En lätt bris är också till god hjälp för gösfiskaren eftersom den river upp vattenytan, bryter och reducerar ljuset samt maskerar båten och fiskaren. Gösen jagar också betydligt grundare under blåsiga och regniga dagar än den gör under vindstilla eller soliga dagar.

Göstips Nr 18. SERVERA GÖSEN NÅGOT SOM LUKTAR OCH SMAKAR.
Gösens utpräglade förmåga att urskilja minimala smak- och luktspår i vattnet leder ofta gösen till sitt byte! Gösfiskare som känner till och utnyttjar detta vid sitt fiske brukar i regel kunna uppvisa verkliga storfångster! Ett av mina hemligaste och absolut fångstsäkraste ”Dirty Tricks” vid gösfiske genom åren har varit att smaksätta gösjiggen med tungan från en mindre gös! Hos en liten gös skär jag ut tungan djupt ner i strupen för att få med lite av det mjuka svalget, V- formar biten med en vass kniv och pressar jigkroken genom tungspetsen så att de två, tunna köttstrimlorna hänger och dinglar på var sin sida bakom jiggen när den hoppar fram längs sjöbotten. En gång beslutade jag mig att jämföra fångstförmågan hos en vanlig jig med en ”betad” jig. Vardera jiggen testfiskades samtidigt av två lika duktiga gösfiskare. Standardjiggen fångade tre gösar den kvällen och den ”betade” jiggen fångade tjugotvå! Kombinationen åstadkom en simmande rörelse från det sladdriga V-et tillsammans med den vertikalt böljande och hoppande gången från jiggen. Mina favoritjiggar vid detta fiske är gula och vita marabou- och bucktailjiggar med orange eller rött huvud. Det spelar ingen roll vad det är för färg på jiggen bara den är gul eller vit!

Göstips Nr 19. GÖSEN VISTAS RUNT TÄT VEGETATION HETA SOMMARDAGAR.
Riktigt heta sommardagar lockas mängder av mindre bytesfisk till friliggande bankar och grundområden med tät hornsärv, gäddnate, krusnate, ålnate och andra gröna växter. Här finner fiskarna kamouflage, skydd och föda. Genom fotosyntes omvandlar de gröna växterna solljuset till livgivande syre åt både små och stora fiskar. Många gösfiskare tror nog att gösen bara vistas i områden över hårda sten- och grusbottnar. De missar därför ibland riktigt bra fisketillfällen. Några av de säkraste gösfiskeplatserna under heta soliga sommardagar är skuggsidorna nere i mörkare vatten utmed den nedre brytlinjen av en natebank eller vegetationsbädd där växterna ”andas” livgivande syre. Där nere brukar det finnas gott om föda åt gösen. Gösen gör inte som gäddan och går in i den täta vegetationen utan gösen patrullerar utanför de yttre kanterna av vegetationsbäddarna i sin jakt efter lämpliga bytesfiskar. När skuggorna blir långa och solen börjar gå ner i väster då stiger gösen, går in över de friliggande natebankarna och börjar plocka åt sig av de sprättande bytesfiskarna i vattenytan.


Göstips Nr 20. EN STOR HÅV ELLER HANDFLATAN BORDAR GÖSEN.
En stor håv är bra att ha till hands när du bordar en gös. Var försiktig med de skarpa tänderna och ryggfenans nålvassa taggar när du krokar loss wobblern ur munnen på gösen. Det går utmärkt att plocka upp gösen ur vattnet med bara handflatan under tyngdpunkten på gösbuken. Gösen ligger helt stilla utan att röra en fena om du lyfter den horisontellt rakt upp med handflatan. Se bara upp så att du inte skrapar gösens sidolinje mot utsidan av båten, för då blir den helt tokig och börjar sprattla! Huggkrok behöver du aldrig använda vid gösfiske!

Göstips Nr 21. GÖSEN ÄR INGEN RIKTIG FIGHTER.
Trots att gösen är en kraftfull och uthållig simmare försöker den bara att köra ner i botten när den är krokad. Inte ens storgösar på 8-10 kilo bjuder på någon längre eller hårdare fight. Fyra, fem dykningar mot botten och sedan är den färdig för håv eller handflata! Vid spinn- eller haspelfiske med ultralätt utrustning och vanlig 0,25 mm nylonlina kan fighten vara i ett tiotal minuter innan gösen vänder upp sida och buk!

Göstips Nr 22. ANVÄND SPÖHÅLLARE VID GÖSTROLLING.
Gösfångsterna ökar betydligt om spöna får sitta i stadiga spöhållare istället för att hålla spöna i händerna. När gösen väl hugger blir det tvärstopp med spöhållare och pressen är redan där. Ofta har gösen redan krokat sig själv när trollaren får tag på spöt. Då man själv ska hålla i spöna sitter man ofta ganska avspänt, kanske med en CocaCola eller kaffemugg i ena handen, ett spö i andra handen och ett spö i knävecket. När hugget kommer får man en mindre chock! Då blir det inget tvärstopp och ingen press är där! Att göra mothugg i detta läge är ofta för sent! Gösen har redan känt det stramande motståndet från linan och släppt bytet, wobblern. Det fordras således total koncentration och blixtsnabba reflexer, om man själv ska sitta och hålla i spöna när gösen hugger. Att hålla spöna i händerna vid nattlig göstrolling betyder också att man får göra det timme efter timme och natt efter natt. Sannolikheten är därför mycket stor att man inte alls är beredd just när gösen tar i. Därför använder många erfarna göstrollare alltid spöhållare! Å andra sidan finns det också många skickliga göstrollare som sätter en ära i att alltid hålla i spöt och själva blixtsnabbt kroka den gös som är där och skjuter på eller försiktigt nafsar på wobblern!

Göstips Nr 23. GÖSEN ÄR EN LÅNGSAM OCH KLUMPIG JÄGARE.
I gösens mun hittar man många små griptänder spridda bland dubbla rader av stora, sylvassa huggtänder. Gösens sätt att jaga och hugga ett byte motiverar också användande av spöhållare. Gösen ligger inte i försåt och kastar sig inte över sitt byte som gäddan. Tvärtom är gösen både långsam och klumpig och har därför ett helt annat jaktsätt. Gösen simmar uthålligt och målmedvetet efter sitt byte tills den hinner ikapp det. Då försöker den gång på gång med försiktiga nafs svälja bytet bakifrån. Svarar man som trollingfiskare med ett hårt mothugg i fel ögonblick, då blir gösen skrämd och går ner i djupet. En spöhållare förblir oberörd och gör inget plötsligt mothugg på ett litet gösnafs eller en serie lätta stötar ”tap..tap.. tap” mot wobblern. Spöhållaren bryr sig inte om att gösen simmar i samma fart som wobblern och skjuter på den bakifrån. Men när gösen hugger på riktigt, då blir det tvärstopp tack vare spöhållaren!




Göstips Nr 24. LÅNGSAM GÖSTROLLING ÄR OFTA RÄTT TAKTIK.
Vid göstrolling gäller det alltid att snabbt hitta för dagen exakt rätt trollingfart. Det duger alltså inte att köra med 1,7 knop om gösen hugger bäst vid 1,1 knop. Man måste variera trollinghastigheten tills man funnit den fart som gösen hugger vid just idag och just nu!.Det är sällsynt att någon trollar för långsamt för att få storgösen att hugga! Alltför ofta är det tvärtom! En extra långsam trollingfart ger gösen längre tid att besluta sig för att ta betet. Genom att köra båten i sicksack eller S-formade banor får man sina wobbler att sakta ner och öka farten på ett naturligt, huggstimulerande sätt. Man kan också köra båten i stora åttor så att wobblerna tappar fart i innersvängarna och ökar fart i yttersvängarna. Många gånger hugger gösen när betena stannar upp och ibland är fartökningen i yttersvängarna dagens melodi.


Göstips Nr 25. SIDOPARAVANER MÅNGDUBBLAR FÅNGSTRESULTATEN.
Sidoparavaner (sideliners) är ett måste vid göstrolling. Dels fiskar man över mycket större ytor och dels skrämmer man inte gösen på samma sätt som när man kör direkt över gösen med båten. Den ytnära gösen skyggar för båten och simmar därför rakt ut mot betet bakom sidoparavanen. Bättre kan det inte bli! Offshores gula OR12 med röda, uppfällbara flaggor syns bra och sträcker otroligt bra som sidoparavaner både vid gädd-, gös- och laxtrolling när man vill ha lite extra horisontell spridning av betena. Gary Roach, Mr Walleyes röda sideliner samt Cannons Rover är andra sideliner som sträcker och fungerar bra. Undvik för långa linor bakom sidoparavanerna. För bäst fångstresultat och bra kontroll är 15 meter lagom linlängd. Längre linor ställer bara till problem och smågös som nappar blir svåra att se.

Göstips Nr 26. DJUPRIGGSVAJRARNA SJUNGER FEL MELODI.
Djupriggsvajrarna sjunger ofta fel melodi vid göstrolling! Det sjungande, vinande och otäcka ljudet från vajrarna skrämmer mer än det lockar. Speciellt storgösen verkar avstå från att hugga vid djupriggsfiske! För att få ner wobblerna på önskade trollingdjup vid pelagisk trolling sommartid kan man istället för djuprigg använda leadcorelina eller 30, 50, 70, 90 och 150 grams päronsänken av bly fastsatta med gummisnodd 10 meter framför respektive wobbler. Med 30 grams sänke går wobblern 2 2,5 m djupare, med 50 gram 3 3,5 m djupare, med 70 gram 4,5 -5 m djupare osv, men man får själv testa sig fram därför att linlängd, diameter och trollingfart också påverkar wobblerns djupgående. Fiskar man efter pelagisk gös kan man alltid använda päronsänke och gummisnodd utan problem! Glöm aldrig att gösen också kan gå högt i vattnet nära vattenytan. Ibland och speciellt efter solnedgången är det oerhört produktivt att köra med en helt oblyad wobbler närmast vattenytan.


Göstips Nr 27. PÄRONSÄNKE OCH GUMMISNODD VID TROLLING.
Ett bra sätt att fästa päronsänket vid trollinglinan är att använda en vanlig beige kontorsgummisnodd (1,5 x75 mm). För gummisnodden genom öglan på päronsänket. Trä sedan gummisnodden genom öglan på gummisnodden utanför päronsänket och dra åt så att det blir en snara. För sedan päronsänket med gummisnodden två varv runt linan och trä därefter päronsänket igenom öglan på gummisnodden igen. och dra försiktigt åt. Där sitter päronsänket på trollinglinan utan att glida! Lätt som en plätt!

Göstips Nr 28. TROLLA NÄRA BOTTEN PÅ HÖSTEN.
Istället för gummisnodd och päronsänke kan det under höst och vår vara mycket effektivare att använda trevägslekande cirka 1,5 m framför en flytande wobbler och med en separat 0,7 0,8 m något tunnare nylontafs till päronsänket. Detta är bättre vid bottentrolling eftersom gummisnodden och päronsänket ofta pressas bakåt mot wobblern när sänket dunkar och skrapar i botten. På hösten gäller något långsammare trollingfart än på vår och försommar. På senhösten är det enormt viktigt att hålla wobblern nära botten så att blysänket nästan hela tiden dunkar och studsar eller skrapar i botten. Eftersom det inte växer speciellt mycket vegetation djupare än 5 m blir man inte av med några wobbler. Heta, soliga somrar och höstar kan vissa landnära områden vara kraftigt bevuxna med cabomba (hornsärv), krusnate och gäddnate, men det är inte svårt att få loss wobblern ur dessa grönsaker.

Göstips Nr 29. FISKA ÄNNU LÅNGSAMMARE I KALLT VATTEN.
Alla kemiska processer och livsbetingelser sker långsammare i kyla än i värme. Så är det också med gösen och andra fiskar i våra sjöar. De rör sig långsammare i kallt än i varmt vatten. Ett alltför snabbt byte lockar inte! Det verkar för svårfångat och skapar misstänksamhet. När man väl hittat gösen försöker man presentera sitt bete långsamt, försiktigt och länge framför ögonen på gösen. Ju längre tid man kan hålla sitt bete ”vid liv” i huggzonen framför ögonen på gösen desto större chans har man att få napp på sitt erbjudande!

Göstips Nr 30. GÖSEN ÄR PÅ BETTET VID RIKTIGT BUSVÄDER.
Gösen är som aktivast vid riktigt busväder eller när solen har gått ner! Igenmulna dagar under vår och höst när vinden biter, regnet piskar vattenytan och de flesta fiskare vill hålla sig inne i stugvärmen då är det full fart på gösen. Är man på rätt plats då kan man få vara med om en riktig huggsexa! Gösen hugger på allt som kommer inom räckhåll! Bästa fångsterna sker oftast på blåvita, gulvita och gröngula wobbler som Bomber 24A och 25A, Cordells Wally Diver CD6, CD7 och CD9, Wally Minnow CS8 och Manns 15+ och 20+. Wobbler med guldfärgade sidor och orange rygg brukar också kunna skörda stora framgångar i humusfärgade gössjöar!

Göstips Nr 31. GÖSEN ÄR KÄNSLIG FÖR SNABBA TRYCKFÖRÄNDRINGAR VINTERTID.
Snabbt fallande barometertryck vintertid påverkar abborren och gösen negativt? Båda arterna har helt sluten simblåsa i vilken gasmängden endast långsamt kan regleras genom en i blåsans vägg befintlig gaskörtel. Fiskar med sluten simblåsa måste använda muskelkraft för att motverka ett lägre barometertryck. Följden blir då att gösen i likhet med abborren blir slö och nappovillig när barometertrycket faller snabbt. Detta kan vara en förklaring till att gösfisket går dåligt vintertid vid kraftigt och snabbt barometerfall. En annan förklaring kan vara att det vid lågtryck ofta brukar rinna ner"kallt" smältvatten i borrhålet. Det kalla, tyngre smältvattnet sjunker mot botten och förlamar abborren och gösen. Fiskar kan känna så små temperaturdifferenser som 0,02 gr. Celsius. Många gånger kan det vara bra att vänta tills vädret har stabiliserat sig och barometertrycket börjar stiga något innan man ger sig ut på isen igen för att fiska abborre och gös.

Göstips Nr 32. LÅT BORRSTÖPET LIGGA KVAR I BORRHÅLET.
Ska man fiska gös på vintern i Bolmen, Drevviken, Hjälmaren, Ivösjön, Kolsnaren, Magelungen, Mjörn, Mälaren, Sommen, Ullnasjön, Vallentunasjön, Vidöstern, Viren, Vänern eller någon annan välkänd insjö med gott om storvuxen gös kan det var bra för huggfrekvensen att man låter borrstöpet vara kvar i borrhålet. Om man tänder taklampan, dvs skyfflar bort stöpet i borrhålet då skyggar gösen ofta undan och huggen uteblir. Med abborren är det ofta tvärtom. Den aktiveras av dagsljuset och har därför ofta dagens första huggperiod så snart det börjar ljusna ordentligt.

Göstips Nr 33. FÖRSÖK ATT HITTA GÖSENS VINTERPLATSER.
Leta efter gösen över bottnar som långsamt sluttar från strandlinjen ut mot djupet. Gösen hittar man ofta vintertid i de djupare delarna av en sjö mellan 8 och 12 m djup och ibland även i ännu djupare belägna hålor. Runt uddar och sund och i farleder som inte är strömsatta påträffar man gösen tätt nere vid sjöbotten. Gösen föredrar alltid sjöns varmaste platser vintertid. Vintrar med tjocka isar och mycket snö går gösen nästan i vinterstånd. Har man påträffat gösen i någorlunda antal strax före isläggningen kan man vara ganska säker på att gösen finns i närheten under hela vintern ända tills isen går upp. Att fiska gös vintertid kräver god lokalkunskap och extremt tålamod. Säkerligen har många sina egna, beprövade vår-, sommar- och höstgösplatser. Gösen kan ha vandrat ett stycke från dessa områden för att söka föda. Kanske hittar man gösen i den djupare farleden utanför de platser där man normalt påträffar gösen. På sommaren går det massor av båtar i farleden men nu på vintern finns det inget som stör gösen. Har man ekolod försöker man att finna de djupt belägna stimmen av betesfisk. Där maten finns dit kommer också gösen!

Göstips Nr 34. ANGELFISKE MULNA DAGAR GER OFTA STOR GÖS.
.Mulna dagar och mörka dagar med mycket snöfall kan gösen nappa riktigt bra! Soliga dagar kan man ibland få gös om man "släcker taklampan", dvs skottar igen angelhålet så att inte solstrålarna tränger ner. I skymningen, efter soliga eftermiddagar, just när solen gått ner kan det ibland bli en riktig huggrush en halvtimme eller så tills det blir helt nermörkt. Ett "superknep" som ofta fungerar riktigt bra är att dubblera mörtarna för att samtidigt kunna angla på två olika djup, Detta är för att man ska veta om gösen går helt nere på botten av sjön eller hänger 5-7 meter ovanför. Fiskar man med levande mört, då bör så små mörtar som man kan få tag på användas vid gösangling. Jämfört med den storkäftade gäddan har gösen liten mun och verkar ofta skygga och avstå från att svälja mörtar större än 10-12 cm. Död löja och nors som varit nerfryst går också att använda som alternativt gösbete vid angelfiske, men levande betesfisk är alltid mest lockande! En liten, levande mört hänger ju där, sprattlande och skriker ”fri lunch” till varenda hungrig gös i närheten! Lättare sätt att fånga gös på än vid angel och ismete existerar inte! Man bör därför vara oerhört restriktiv vid isfiske så att man inte ödelägger ett helt gösbestånd!

Göstips Nr 35. VINTERGÖSEN HUGGER PÅ STORA, AGNADE BLANKPIRKAR.
Ska man pimpla grov gös behöver man ett rejält spö i klass med ABU Pimpel 2 eller motsvarande samt de största modellerna av pirkar som Bergmanspirken, Lurettepirken, Sommenpirken eller Vänernpirken. Är vattnet mörkt och isen täckt av snö bör man alltid välja så ljusa och blanka pirkar som möjligt, helst helt i silver. Fiskar man i klart vatten med glansis, som släpper igenom mycket ljus, kan man välja blandade färger som silver/guld och silver/koppar. Viktigt är dock att pirken alltid är glänsande blank. Använd stålull för att hålla pirken blank! En riktig göspimpelräv är skickligast och smartast av alla sportfiskare! Han kör ofta med egna ”Dirty Tricks”! Han brukar agna pirken med ett abborröga, en liten fläsktärning, en bit av en norsfilé eller en bit räka.Han gör långa uppdrag och väntar länge mellan rycken. Emellanåt är han nere och stöter pirken i botten så att pirken dammar upp moln och hörs på långt håll. Men det allra värsta är att efter att ha juckat pirken i botten flera gånger lyfter han upp pirken en halvmeter och snurrar linan mellan tummen och pekfingret så att pirken där nere ovanför botten sakta snurrar runt och kastar blänkande reflexer åt alla håll.

Old Firehand
Leif Engström

[Letho]

-----------------------------------------------------------


GÖSFISKE ÄR SOM ATT LÄGGA PUSSEL!

Gösfiske är som att lägga ett komplicerat pussel! Alla pusselbitar måste ligga exakt rätt på plats för att man ska kunna hitta dagens vinnande mönster Bete…Fart…Djup…Plats…Tidpunkt! Två av de viktigaste pusselbitarna är konsten att fiska långsamt och fiska nära botten! Här följer trettiofem av Leif Engströms bästa gösfisketips som kan hjälpa dig Var, När och Hur du fångar gösen!


Göstips Nr 1. BETET SKA VARA PÅ SAMMA DJUP SOM GÖSEN.
Många säger att den enda svårigheten en gösfiskare ställs inför är att hitta stimmen. Att iaktta vattentemperaturen, bottentopografin, gösens dygnsrytm och vertikala förflyttningar i en sjö är också betydelsefullt för en ständigt framgångsrik gösfiskare. Gösen har sina speciella stråk och platser där den uppträder och jagar. Gösen tycks dessutom alltid vara hungrig och kan provsmaka om något matnyttigt kommer inom lagom, horisontellt räckhåll. Men den rusar aldrig efter en wobbler eller något annat bete och gösen gör inga snabba, vertikala förflyttningar för att gå upp eller ner och hugga ett bete. En wobbler eller något annat bete måste därför presenteras på samma djup och helst rakt framför ögonen på gösen. Det betyder att fiskedjupet är oerhört viktigt!
Trollar man med wobbler en meter över eller en meter under gösen, då lär ingen gös hugga på wobblern. En wobbler, i tilltalande färg och modell, som emellanåt skrapar och studsar i botten fångar nästan alltid gös. En wobbler som presenteras en meter ovanför botten blir oftast utan hugg när gösen står stilla eller går på sin typiska smygjakt nere vid botten.

Göstips Nr 2. GÖSEN LEKER FRÅN APRIL TILL MITTEN AV JUNI.
Gösen börjar sin lek vid cirka +12 gr. C. Lektiden är från slutet av april till mitten av juni. Vid leken klibbas rommen fast på växtrötter, stenar och andra föremål i gropar på sandbotten och gärna intill friliggande, skyddande stengrund. Leken sker parvis. Både hannen och honan vaktar rommen. Göshonan stannar dock inte kvar vid lekplatsen mer än ett dygn. Sedan försvinner hon ut i sjön igen. Göshannen, som är enormt aggressiv och anfaller allt som kommer i närheten, brukar stanna kvar och vakta rommen 8 10 dagar ända tills de små ynglen börjar kläckas. Det brukar också vara betydligt fler göshannar än honor runt lekplatsen och närliggande grynnor. Hannen, som är mycket mindre, känner du också igen på den konkava ryggprofilen mellan huvud och ryggfena. Den större honan har en konvex, dvs utåtbuktad linje mellan huvud och ryggfena.

Göstips Nr 3. JIGFISKA MED WOBBLER OCH JIG PÅ VÅREN.
Direkt över lekplatsen bör man av etiska skäl kanske inte fiska, men det finns alltid många huggvilliga gösar i närheten som glatt och villigt suger i sig en jig eller en utefter botten och branterna långsamt jiggad, sjunkande wobbler. De små, aggressiva göshannarna hugger helst på en liten gul eller vit marabou- eller grubjig som under inspinningen upprepade gånger får studsa och skrapa i botten. För att öka effekten kan jiggen kombineras med en jigspinnare! De stora, hungriga göshonorna, vill hellre ha något mera rejält att sätta tänderna i! De tar gärna en fet wobbler som sakta kryper och emellanåt dunsar i botten! Min favoritwobbler för gösfiske på våren är en långsamt sjunkande Swim Whizz Nr 5 i klargula, orangegula och gröngula fluorfärger. Wobblern ska inte spinnas in utan svepas långsamt med spötoppen i drygt halvmeterlånga, mjuka sidledsrörelser varierade med pauser på fem till femton sekunder. Swim Whizzen ska svepas mjukt ner i branterna på gösgrynnorna och sedan krypa tätt utefter botten vid nedre brytlinjen med långa, långsamma dragningar varvade med långa pauser. Man bör kunna förnimma wobblerns mjuka, wobblande gång när man sveper spötoppen åt sidan! Det är nästan helt omöjligt att jigfiska effektivt utmed botten med en wobbler från en drivande båt! Speciellt gäller detta en blåsig dag! Bäst är att ankra båten inom lagom kasthåll från grundtoppen och fiska utifrån djupet, genom att låta wobblern smyga och försiktigt studsa från grundtoppen ner genom branten mot djupare vatten och de hungriga gösarna.

Göstips Nr 4. JIGTEKNIK FÖR VÅRGÖSEN.
Vid vissa sandbankar och grynnor kan gös påträffas i sådana mängder under april och maj att det verkligen lönar sig att kasta av dem ordentligt. Det går att ankra båten på toppen av en grynna och kasta utåt mot djupare vatten, men det fungerar mycket bättre att ankra båten på lagom kasthåll från grynnan och fiska utifrån djupet, genom att låta jiggen studsa från grundtoppen och ner genom branten mot slätbotten. En fångstsäker metod är att svepa jiggen i korta, långsamma etapper över de jämnare delarna av grynnan och låta jiggen studsa ner genom branterna.

Så här kan det gå till: Kasta jiggen över grundtoppen och låt den sakta sjunka ända ner till botten. Håll spöt pekande i linans riktning med spötoppen alldeles ovanför vattenytan och veva in all slaklina. Lyft spötoppen med en kort, snärtig handledsrörelse, så att jiggen hoppar upp någon decimeter från botten. Fortsätt rörelsen, genom att långsamt svepa spöt åt höger i en vid, horisontell båge. Veva in slaklinan och låt jiggen vila 5 15 sekunder på botten. Knyck sedan upp jiggen från botten med en ny, snärtig handledsrörelse och svep långsamt iväg jiggen omkring en meter över botten på nytt, men vrid spöt åt vänster denna gång. Upprepa proceduren fyra, fem gånger genom att växelvis långsamt svepa spöt till höger och vänster. Låt sedan jiggen vila på botten omkring en halv minut. Det är inte sällsynt att en efterföljande gös plockar upp en jig som ligger på botten. Efter en tids träning kan man manövrera jiggen, så att den fås att simmande och hoppande förflytta sig exakt så långsamt, högt och långt som man för tillfället önskar. Kom ihåg att variera tempot under hela hemtagningen. En långsam och oregelbunden inspinning ger alltid bättre fångstresultat än den som är snabb, monoton och fantasilös. Meningen är ju, att jiggen ska efterlikna en levande, liten fisk, som strövar utefter botten och här och där stannar till, för att plocka upp något matnyttigt.

När man märker att jiggen börjar komma ner i djupbranten, då byter man inspinningstaktik. Lyft spöt högre än tidigare och gör bara korta, uppåtriktade sidsvep på 2 3 dm. Låt jiggen dala fritt ner i branten efter varje ryck. Detta verkar mycket upeggande på gösen, som brukar smyga fram och nafsa i sig jiggen när den faller mot botten.

Det allra viktigaste vid jiggfiske efter gös är att man koncentrerar sig totalt på varje kast. Man måste varje ögonblick kunna föreställa sig vad som händer med jiggen där nere i djupet. En liten darrning eller en plötslig, nästan omärkbar slackning av linan betyder ofta att en gös har tagit jiggen i munnen. En blixtsnabb handledskrokning är det enda som kan ge svaret om hur det förhåller sig. Glöm aldrig bort att det är man själv som bestämmer varenda liten rörelse jiggen gör där nere på djupet. En gul eller vit maraboujig har ju inget eget inbyggt rörelseschema som en snurrande spinnare, ett slingrande skeddrag eller en vickande wobbler. Det är man själv som ska skapa den fiskliknande, slingrande, krypande, hoppande eller vibrerande gången hos jiggen. Det gäller att lära sig hur jiggen ska framföras, för att den ska locka gösen till hugg vid varje enskilt fisketillfälle. Först när man behärskar detta, kan man börja hoppas på verkligt goda resultat som jigfiskare!


Göstips Nr 5. DÄR MATEN FINNS DIT KOMMER GÖSEN.
Bästa knepet att snabbt lokalisera gösen nattetid är att under dagen hålla reda på var de stora stimmen av löja, nors och annan bytesfisk håller till. Det är klokt att återvända till dessa områden vid skymningen strax innan gösjakten drar igång. Man bör därför försöka komma ihåg de platser där man sett stim av småfisk i vattenytan eller fått stimregistreringar på ekolodet. Det går inte att komma ihåg hur många gånger detta hjälpt just mig att hitta gösen efter solnedgången. Det brukar också hända att man får någon gös under en kraftig åskskur mitt på dagen när man trollingfiskar eller kastar efter gädda med en stor Cisco Kid eller Swim Whizz wobbler utefter djupbranten på en friliggande grynna. Då slänger man snabbt ut en topomarkör där gösen högg, byter till småwobbler och trollar av platsen i stora åttor och cirklar. Men man kan också kasta ut en topomarkör och fortsätta med gäddfisket. Sedan återvänder man till samma plats lite senare vid skymningen och börjar fiska gös.

Göstips Nr 6. MEMORERA GÖSENS JAKTSTRÅK.
Val av rätt fiskeplatser är helt avgörande för ett bra fångstresultat! Gösen är ofta koncentrerad till 5 % av sjöns totala yta. Därför bör man så snabbt som möjligt försöka lokalisera de områden gösen brukar frekventera. Man måste lära sig var gösen uppträder, hur gösen förflyttar sig i sjön och vilka speciella stråk den följer i sin jakt efter föda. Gösen är känd för att ströva omkring i stim eller mindre grupper mellan olika delar av en sjö, flod eller å. På våren när gösen går upp i floder och åar för att leka är den ofta koncentrerad till mindre ytor och är därför lättare att lokalisera. I en större sjö föredrar gösen att vistas i områden med sand- och grusrevlar, undervattensåsar med stora klippblock och stenar samt i närheten av sjöns ut- och inlopp. Gösen är här därför att stim av småfisk tenderar att följa svaga undervattensströmmar som bildas och flyter runt just dessa topografier. Gösen är också känd för att vandra från det ena ”matbordet” till det andra och då följer den gamla invanda stråk utefter sjöns varierande bottenkonturer. Det kan vara grundtoppar, sandrevlar, avsatser, djupbranter, sund och uddar som utgör hållpunkter för gösen att besöka vid sina näringsvandringar från djupt till grunt vatten och från den ena ändan av sjön till den andra.
. Varenda gösfiskare som är beredd att utforska och lära sig gösens vandringsstråk och vanor kommer att få lön för mödan. De kommer att fånga många och stora gösar vid framtida fisketurer! Jämfört med gäddan och öringen är gösen en ganska dum och lättfångad fisk! Gäddan är stor i käften och kan gapa över riktigt stora byten, ibland ända upp till 30 cm långa. Gösen har betydligt mindre mun än gäddan och gösen kan inte sluka ett byte som är större än cirka 12 % av sin egen vikt. En Bomber 25A, Cordell Wally Diver CD7, Deep Diver Red Fin CD9, Rebel Jointed Spoonbill DJ30S, Smithwick Deep Suspending Rattlin´ Rogue ASSRB1200 eller någon annan 9 -15 cm lång, fångstsäker göswobbler i blåvit, blåsilver, svartsilver, orangeguld, gulvit eller gulgrön färg rätt presenterad utefter en kontur på rätt djup och med rätt hastighet kommer alltid att fånga gös!

Göstips Nr 7. GÖSEN HUGGER VID TROLLING HELA SOMMAREN.
Göstrollingen i Stockholms skärgård och större insjöar som Hjälmaren, Mälaren och Vänern fungerar bra från början av maj till slutet av september. Gösen är i sig själv ett komplicerat pussel! Alla pusselbitar måste ligga exakt på plats för att man ska hitta dagens rätta mönster…Bete…Fart…Djup…Plats…Tidpunkt! Gösen är en uthållig men långsam simmare! Den kan under en längre stund förfölja ett byte innan den bestämmer sig för att smyga fram och försiktigt provsmaka. Att då och då plötsligt stanna till vid trollingen och låta wobblern hänga, svävande i vattnet framför ögonen på gösen i ett tiotal sekunder kan ofta få den mest trögflirtade gös att bestämma sig. En snabb vridning på gashandtaget och gösen sitter där!

Göstips Nr 8. SKAPA STIMEFFEKT VID YTLIG TROLLING.
Korta linor är av flera skäl nödvändiga vid ytlig göstrolling under varma, småkrusiga sommarnätter. Dels får man bättre kontakt med betena och gösen. Dels kan man lättare svänga båten fram och tillbaka och får också mindre trassel med korta linor. Dels går betena på huggstimulerande avstånd från båten. Att ha wobblerna på rätt avstånd från motorn är otroligt viktigt! De tre innersta wobblerna bör simma i propellervirvlarna 8 - 9 m bakom aktern! Försök skapa en stimeffekt med flera glänsande och glittrande wobbler bredvid varandra i propellerturbulensen. Gösen attraheras och tror att virvlarna bakom båten orsakas av ett stim småfisk eller något annat matnyttigt. Är det några blanka wobbler som simmar oregelbundet och glittrar av och till i virvlarna, då kommer ofta huggen gång på gång! Dubbelhugg, flera gösar som hugger samtidigt är inte ovanligt! Fångstsäkra, grundgående wobbler i detta sammanhang är Cordell Ripplin´ Red Fin C85 och Rebel 30S med kromade, silverblanka sidor och blå eller svart rygg.
De fyra yttre wobblerna ska simma och vibrera fram i utkanterna och någon meter bakom virvlarna. 11-12 m är lagom linlängder till ytterspöna. Ifall gösen missar de innersta wobblerna, då finns ju de fyra yttre, eftertruppen till hands!
Trollar man med för långa linor, då går gösen upp i virvlarna bakom båten och ner i djupare vatten igen innan wobblerna har nått fram. Betena kommer då att passera ovanför gösen. Det är båten och virvlarna bakom båten som lockar till sig gösen. Använd därför gärna korta linor vid nattlig yttrolling!

Göstips Nr 9. FINNS DET EN GÖS DÅ FINNS DET FLER!
För att bli en framgångsrik gösfiskare bör man känna till att den mindre och medelstora gösen ofta uppträder i stim och storgösen uppträder i par eller i smågrupper. När man fångat en, då finns det nästan alltid fler på samma ställe eller strax intill. Därför bör man alltid fiska av en plats noggrant där man fått ett hugg eller fångat en gös! På sommarnätterna drar smågösen fram i stora stim. Och den går högt i vattnet, omedelbart under vattenytan. Även den medelstora gösen uppträder i stim. Den stora gösen går i smågrupper eller i par. Ju större gösen är, desto djupare går den. Det är således viktigt att ha flera beten ute på olika djup samtidigt, men inte för djupt. Nedanför temperatursprångskiktet hittar man sällan någon gös under hög- och eftersommaren. Detta hänger samman med att gösen för sin existens fordrar vatten med goda syreförhållanden (minst 3,5 ml syre/l vatten). Under temperatursprångskiktet kan vattnets syrgashalt vara betydligt lägre.

Göstips Nr 10. NERE I DJUPET ÄR ALLTING SMÅTT.
På grunt vatten har gösen lättare att bedöma storleken hos ett byte. Nere på 8 -12 m djup kan en 24 cm lång Cisco Kid 1800, en 21 cm Manns Magnum 30+ eller en 26 cm Rapala Magnum CD-Mag se liten ut och blir därför ofta attackerad av storgösen. Normalt fullvuxna gösar på 5 7 kilos vikt tar sällan byten längre än 15 cm. Monstergösar på 10 13 kilos vikt med pelagiskt leverne ger sig ofta på och hugger en 20 25 cm lång wobbler nere på djupt vatten. Kom ihåg att ju djupare man trollar med ett bete desto långsammare kan man köra, eftersom vattentrycket hjälper till att pressa fram rörelsen och den wobblande gången hos wobblern!

Göstips Nr 11. GÖSEN FÖREDRAR EN TEMPERATUR ÖVER +15 GR. C.
Trots att gösen äter nästan ända ner till vattnets fryspunkt föredrar den en temperatur som ligger över +15 gr. C. Gösens ämnesomsättning och födointag är som allra störst mellan +15 och +23 gr.C. Gösens optimala trivseltemperatur, där den simmar och äter mest, ligger vid +19 gr.C. Många gånger när jag lokaliserat ett jagande gösstim brukar jag kolla temperaturen nära sjöbotten med min Thermo Spotter och har då funnit att vattentempen ofta ligger mycket nära +15 gr.C. Då har jag släppt mer Thermo Spotterns termistor genom gösens mun och svalg och ner i magen på den. Termometern brukar då också vanligtvis visa nära +15 gr.C. Denna aspekt på gösens beteende har nog förbisetts av många gösfiskare. Det här får bara stor betydelse när sjöns vattentemperatur har stigit till +15 gr.C.

Göstips Nr 12. KRAFTIGA SOMMARVINDAR PRESSAR HUGGVILLIG GÖS NER MOT LÄSIDORNA AV GRYNNOR OCH SANDREVLAR.
En styv kuling, en riktigt hård sommarvind från sydväst eller väst över en långsträckt sandrevel eller grynna brukar skapa kraftig turbulens och grumla upp vattnet ordentligt på läsidan av grundtoppen. Det turbulenta vattnet på läsidan drar till sig hungrig gös som i sin tur attraherats av den täta koncentrationen av uppvirvlande bottenorganismer och ätande småfisk. Stora, tunga, rullande vågor virvlar om i bottenfaunan, gör vattnet grumligt och mörkt och ger gösen möjlighet att jaga i dagsljus på grunt vatten och kalasa på småfisk i skydd av det mörkare vattnets grumlighet. Grunt belägna sandrevlar och steniga grynnor kan vara mycket fångstgivande gösfiskeplatser när en kraftig sommarvind har blåst stadigt från samma håll i mer än 24 timmar.

Göstips Nr 13. GÖSÖGAT ÄR SKAPT FÖR MÖRKERSEENDE.
Fiskar har inte ögonlock som däggdjur och fåglar och fiskögats iris är ingen ställbar bländare. En fisk kan inte dra ihop ögats iris i starkt solljus eller expandera den i beckmörker. Däremot har gösögats iris, i motsats till flertalet andra fiskarters, nästan fullt öppen bländare. Det mattglasliknande gösögat är skapt för att gösen ska kunna jaga och äta under mycket dåliga ljusförhållanden och nattetid. Fiskar har två typer av sinnesceller i sina ögon, stavar och tappar. Tapparna är de sinnesceller som gör att fiskar kan se och urskilja olika färger. De används mest vid dagsljus. Stavarna är de sinnesceller som gör att fiskar kan se i svartvitt och de används vid låga ljusnivåer och på natten.

Det kan ta upp till två timmar för gösen att ställa om synen från tappseende till stavseende. Gösen söker skugga eller går ner i djupare och mörkare vatten när solen går upp. Den känner sig mycket besvärad av intensivt, direkt solljus. Detta kan också förklara varför gösen hugger så bra mulna dagar med mycket regn och sedan helt lägger av när solen bryter igenom. Av denna anledning bör vi söka gösen mycket djupt under soliga dagar. Igenmulna och regniga dagar med riktigt busväder går gösen grundare och brukar vara mycket aktiv. Bästa gösfisketiden på dygnet är ofta timmarna efter solnedgången och gryningstimmarna före soluppgången.

Göstips Nr 14. EKOLODET ÄR VÅRT UNDERVATTENSÖGA.
Själv började jag lära mig använda ekolod i mitten av 1960-talet när jag köpte mitt första blinkekolod, ett Lowrance LFP-300M ”Green Box”. Idag är alltid ekolodet på vid trolling och spinnfiske från båt. Att använda ekolod ger oss ett ”extra” sinne, speciellt när man fiskar efter pelagisk fisk, i branter eller över djupt belägna grynnor. Vid nattfiske är ekolodet dessutom till extra hjälp vid navigering. Alla djup och topografier, fiskar och temperatursprångskiktet kan man se med hjälp av ett bra skrivande ekolod eller LCD-ekolod som har stor uteffekt och hög frekvens. Stor uteffekt hos ett ekolod är nödvändig för att kunna tränga djupt. Hög frekvens fordras för registrering av nors, löja, siklöja och annan pelagisk mindre fisk som gösen äter. Stora fiskar som gös och gädda är naturligtvis lättare att se på ekolodet. Temperatursprångskiktet är också viktigt att få indikerat, eftersom sommargösen ogärna vistas under denna termiska vattenskiktning. Idag har jag ett modernt Lowrance X-16 i båten. Det är ett färgekolod med LCD-bildskärm, 8.000 watts uteffekt, logg- och temperaturgivare samt inbyggd GPS-navigator med kartplotter i färg.

Göstips Nr 15. TOPOMARKÖRER ÄR ETT MÅSTE.
När en gös hugger kasta då genast ut en topomarkör för att markera huggplatsen! Det är bästa sättet att hålla reda på var gösen finns. Kasta alltid ut alla topomarkörer åt samma håll och rakt ut från båtsidan. Kasta aldrig en topomarkör bakom båten! Gör man det då fastnar topomarkören i trollinglinorna bakom båten med trassel som följd. För att undersöka om det är flera gösar i närheten bör man noggrant trolla av fiskeplatsen. Kör i S-formade banor, åttor och cirklar, till en början snäva sedan allt vidare och vidare! Med hjälp av topomarkörerna kan man markera upp det produktiva området och även lista ut vilken kurs gösstimmet håller. Topomarkörer är också bra att ha, om ett spö skulle råka ramla överbord. En snabb topomarkör på samma plats och man kan dragga efter spöt tills man får upp det i båten igen!

Göstips Nr 16. KEMVÄSSADE KROKAR SKILJER SUCCÉ FRÅN FIASKO.
Speciellt storgösen är hård i käften och wobbler med slöa krokar blir korta minnen!
Vissa fabriksnya wobbler har så slöa krokar att det är skamligt. Byt ut alla halvdana krokar på dina göswobbler till kemvässade trekrokar. Excalibur, Gamakatsu, Owner och VMC tillverkar utmärkta, kemvässade krokar. Mina egna favoritkrokar är Excalibur, VMC Cone Cut BZ7650 och VMC Perfection 7541. Vassa krokar betyder bättre fiskelycka!

Göstips Nr 17. LUFTTRYCKET KAN PÅVERKA GÖSFISKET.
Stabilt barometertryck i tre eller fyra dagar kan leda till ett fantastiskt givande gösfiske! Många mindre gösstim tenderar att skingras under den första dagen när ett högtryckscenter bildas för att sedan snabbt koncentreras till kompakta, jagande enheter. En fallande barometer på tredje dagen efter det att ett högtryck kommit in i ett område kan också aktivera gösen och leda till verkliga huggruscher ända tills stormen rullar in eller tills barometern börjar stiga igen. Gösfisket kan bli riktigt spektakulärt alldeles innan stormen kommer in i området. Gösen känner genast skillnaden i lufttrycket och börjar direkt jaga efter lämpliga byten då regnet börjar falla. En lätt bris är också till god hjälp för gösfiskaren eftersom den river upp vattenytan, bryter och reducerar ljuset samt maskerar båten och fiskaren. Gösen jagar också betydligt grundare under blåsiga och regniga dagar än den gör under vindstilla eller soliga dagar.

Göstips Nr 18. SERVERA GÖSEN NÅGOT SOM LUKTAR OCH SMAKAR.
Gösens utpräglade förmåga att urskilja minimala smak- och luktspår i vattnet leder ofta gösen till sitt byte! Gösfiskare som känner till och utnyttjar detta vid sitt fiske brukar i regel kunna uppvisa verkliga storfångster! Ett av mina hemligaste och absolut fångstsäkraste ”Dirty Tricks” vid gösfiske genom åren har varit att smaksätta gösjiggen med tungan från en mindre gös! Hos en liten gös skär jag ut tungan djupt ner i strupen för att få med lite av det mjuka svalget, V- formar biten med en vass kniv och pressar jigkroken genom tungspetsen så att de två, tunna köttstrimlorna hänger och dinglar på var sin sida bakom jiggen när den hoppar fram längs sjöbotten. En gång beslutade jag mig att jämföra fångstförmågan hos en vanlig jig med en ”betad” jig. Vardera jiggen testfiskades samtidigt av två lika duktiga gösfiskare. Standardjiggen fångade tre gösar den kvällen och den ”betade” jiggen fångade tjugotvå! Kombinationen åstadkom en simmande rörelse från det sladdriga V-et tillsammans med den vertikalt böljande och hoppande gången från jiggen. Mina favoritjiggar vid detta fiske är gula och vita marabou- och bucktailjiggar med orange eller rött huvud. Det spelar ingen roll vad det är för färg på jiggen bara den är gul eller vit!

Göstips Nr 19. GÖSEN VISTAS RUNT TÄT VEGETATION HETA SOMMARDAGAR.
Riktigt heta sommardagar lockas mängder av mindre bytesfisk till friliggande bankar och grundområden med tät hornsärv, gäddnate, krusnate, ålnate och andra gröna växter. Här finner fiskarna kamouflage, skydd och föda. Genom fotosyntes omvandlar de gröna växterna solljuset till livgivande syre åt både små och stora fiskar. Många gösfiskare tror nog att gösen bara vistas i områden över hårda sten- och grusbottnar. De missar därför ibland riktigt bra fisketillfällen. Några av de säkraste gösfiskeplatserna under heta soliga sommardagar är skuggsidorna nere i mörkare vatten utmed den nedre brytlinjen av en natebank eller vegetationsbädd där växterna ”andas” livgivande syre. Där nere brukar det finnas gott om föda åt gösen. Gösen gör inte som gäddan och går in i den täta vegetationen utan gösen patrullerar utanför de yttre kanterna av vegetationsbäddarna i sin jakt efter lämpliga bytesfiskar. När skuggorna blir långa och solen börjar gå ner i väster då stiger gösen, går in över de friliggande natebankarna och börjar plocka åt sig av de sprättande bytesfiskarna i vattenytan.


Göstips Nr 20. EN STOR HÅV ELLER HANDFLATAN BORDAR GÖSEN.
En stor håv är bra att ha till hands när du bordar en gös. Var försiktig med de skarpa tänderna och ryggfenans nålvassa taggar när du krokar loss wobblern ur munnen på gösen. Det går utmärkt att plocka upp gösen ur vattnet med bara handflatan under tyngdpunkten på gösbuken. Gösen ligger helt stilla utan att röra en fena om du lyfter den horisontellt rakt upp med handflatan. Se bara upp så att du inte skrapar gösens sidolinje mot utsidan av båten, för då blir den helt tokig och börjar sprattla! Huggkrok behöver du aldrig använda vid gösfiske!

Göstips Nr 21. GÖSEN ÄR INGEN RIKTIG FIGHTER.
Trots att gösen är en kraftfull och uthållig simmare försöker den bara att köra ner i botten när den är krokad. Inte ens storgösar på 8-10 kilo bjuder på någon längre eller hårdare fight. Fyra, fem dykningar mot botten och sedan är den färdig för håv eller handflata! Vid spinn- eller haspelfiske med ultralätt utrustning och vanlig 0,25 mm nylonlina kan fighten vara i ett tiotal minuter innan gösen vänder upp sida och buk!

Göstips Nr 22. ANVÄND SPÖHÅLLARE VID GÖSTROLLING.
Gösfångsterna ökar betydligt om spöna får sitta i stadiga spöhållare istället för att hålla spöna i händerna. När gösen väl hugger blir det tvärstopp med spöhållare och pressen är redan där. Ofta har gösen redan krokat sig själv när trollaren får tag på spöt. Då man själv ska hålla i spöna sitter man ofta ganska avspänt, kanske med en CocaCola eller kaffemugg i ena handen, ett spö i andra handen och ett spö i knävecket. När hugget kommer får man en mindre chock! Då blir det inget tvärstopp och ingen press är där! Att göra mothugg i detta läge är ofta för sent! Gösen har redan känt det stramande motståndet från linan och släppt bytet, wobblern. Det fordras således total koncentration och blixtsnabba reflexer, om man själv ska sitta och hålla i spöna när gösen hugger. Att hålla spöna i händerna vid nattlig göstrolling betyder också att man får göra det timme efter timme och natt efter natt. Sannolikheten är därför mycket stor att man inte alls är beredd just när gösen tar i. Därför använder många erfarna göstrollare alltid spöhållare! Å andra sidan finns det också många skickliga göstrollare som sätter en ära i att alltid hålla i spöt och själva blixtsnabbt kroka den gös som är där och skjuter på eller försiktigt nafsar på wobblern!

Göstips Nr 23. GÖSEN ÄR EN LÅNGSAM OCH KLUMPIG JÄGARE.
I gösens mun hittar man många små griptänder spridda bland dubbla rader av stora, sylvassa huggtänder. Gösens sätt att jaga och hugga ett byte motiverar också användande av spöhållare. Gösen ligger inte i försåt och kastar sig inte över sitt byte som gäddan. Tvärtom är gösen både långsam och klumpig och har därför ett helt annat jaktsätt. Gösen simmar uthålligt och målmedvetet efter sitt byte tills den hinner ikapp det. Då försöker den gång på gång med försiktiga nafs svälja bytet bakifrån. Svarar man som trollingfiskare med ett hårt mothugg i fel ögonblick, då blir gösen skrämd och går ner i djupet. En spöhållare förblir oberörd och gör inget plötsligt mothugg på ett litet gösnafs eller en serie lätta stötar ”tap..tap.. tap” mot wobblern. Spöhållaren bryr sig inte om att gösen simmar i samma fart som wobblern och skjuter på den bakifrån. Men när gösen hugger på riktigt, då blir det tvärstopp tack vare spöhållaren!




Göstips Nr 24. LÅNGSAM GÖSTROLLING ÄR OFTA RÄTT TAKTIK.
Vid göstrolling gäller det alltid att snabbt hitta för dagen exakt rätt trollingfart. Det duger alltså inte att köra med 1,7 knop om gösen hugger bäst vid 1,1 knop. Man måste variera trollinghastigheten tills man funnit den fart som gösen hugger vid just idag och just nu!.Det är sällsynt att någon trollar för långsamt för att få storgösen att hugga! Alltför ofta är det tvärtom! En extra långsam trollingfart ger gösen längre tid att besluta sig för att ta betet. Genom att köra båten i sicksack eller S-formade banor får man sina wobbler att sakta ner och öka farten på ett naturligt, huggstimulerande sätt. Man kan också köra båten i stora åttor så att wobblerna tappar fart i innersvängarna och ökar fart i yttersvängarna. Många gånger hugger gösen när betena stannar upp och ibland är fartökningen i yttersvängarna dagens melodi.


Göstips Nr 25. SIDOPARAVANER MÅNGDUBBLAR FÅNGSTRESULTATEN.
Sidoparavaner (sideliners) är ett måste vid göstrolling. Dels fiskar man över mycket större ytor och dels skrämmer man inte gösen på samma sätt som när man kör direkt över gösen med båten. Den ytnära gösen skyggar för båten och simmar därför rakt ut mot betet bakom sidoparavanen. Bättre kan det inte bli! Offshores gula OR12 med röda, uppfällbara flaggor syns bra och sträcker otroligt bra som sidoparavaner både vid gädd-, gös- och laxtrolling när man vill ha lite extra horisontell spridning av betena. Gary Roach, Mr Walleyes röda sideliner samt Cannons Rover är andra sideliner som sträcker och fungerar bra. Undvik för långa linor bakom sidoparavanerna. För bäst fångstresultat och bra kontroll är 15 meter lagom linlängd. Längre linor ställer bara till problem och smågös som nappar blir svåra att se.

Göstips Nr 26. DJUPRIGGSVAJRARNA SJUNGER FEL MELODI.
Djupriggsvajrarna sjunger ofta fel melodi vid göstrolling! Det sjungande, vinande och otäcka ljudet från vajrarna skrämmer mer än det lockar. Speciellt storgösen verkar avstå från att hugga vid djupriggsfiske! För att få ner wobblerna på önskade trollingdjup vid pelagisk trolling sommartid kan man istället för djuprigg använda leadcorelina eller 30, 50, 70, 90 och 150 grams päronsänken av bly fastsatta med gummisnodd 10 meter framför respektive wobbler. Med 30 grams sänke går wobblern 2 2,5 m djupare, med 50 gram 3 3,5 m djupare, med 70 gram 4,5 -5 m djupare osv, men man får själv testa sig fram därför att linlängd, diameter och trollingfart också påverkar wobblerns djupgående. Fiskar man efter pelagisk gös kan man alltid använda päronsänke och gummisnodd utan problem! Glöm aldrig att gösen också kan gå högt i vattnet nära vattenytan. Ibland och speciellt efter solnedgången är det oerhört produktivt att köra med en helt oblyad wobbler närmast vattenytan.


Göstips Nr 27. PÄRONSÄNKE OCH GUMMISNODD VID TROLLING.
Ett bra sätt att fästa päronsänket vid trollinglinan är att använda en vanlig beige kontorsgummisnodd (1,5 x75 mm). För gummisnodden genom öglan på päronsänket. Trä sedan gummisnodden genom öglan på gummisnodden utanför päronsänket och dra åt så att det blir en snara. För sedan päronsänket med gummisnodden två varv runt linan och trä därefter päronsänket igenom öglan på gummisnodden igen. och dra försiktigt åt. Där sitter päronsänket på trollinglinan utan att glida! Lätt som en plätt!

Göstips Nr 28. TROLLA NÄRA BOTTEN PÅ HÖSTEN.
Istället för gummisnodd och päronsänke kan det under höst och vår vara mycket effektivare att använda trevägslekande cirka 1,5 m framför en flytande wobbler och med en separat 0,7 0,8 m något tunnare nylontafs till päronsänket. Detta är bättre vid bottentrolling eftersom gummisnodden och päronsänket ofta pressas bakåt mot wobblern när sänket dunkar och skrapar i botten. På hösten gäller något långsammare trollingfart än på vår och försommar. På senhösten är det enormt viktigt att hålla wobblern nära botten så att blysänket nästan hela tiden dunkar och studsar eller skrapar i botten. Eftersom det inte växer speciellt mycket vegetation djupare än 5 m blir man inte av med några wobbler. Heta, soliga somrar och höstar kan vissa landnära områden vara kraftigt bevuxna med cabomba (hornsärv), krusnate och gäddnate, men det är inte svårt att få loss wobblern ur dessa grönsaker.

Göstips Nr 29. FISKA ÄNNU LÅNGSAMMARE I KALLT VATTEN.
Alla kemiska processer och livsbetingelser sker långsammare i kyla än i värme. Så är det också med gösen och andra fiskar i våra sjöar. De rör sig långsammare i kallt än i varmt vatten. Ett alltför snabbt byte lockar inte! Det verkar för svårfångat och skapar misstänksamhet. När man väl hittat gösen försöker man presentera sitt bete långsamt, försiktigt och länge framför ögonen på gösen. Ju längre tid man kan hålla sitt bete ”vid liv” i huggzonen framför ögonen på gösen desto större chans har man att få napp på sitt erbjudande!

Göstips Nr 30. GÖSEN ÄR PÅ BETTET VID RIKTIGT BUSVÄDER.
Gösen är som aktivast vid riktigt busväder eller när solen har gått ner! Igenmulna dagar under vår och höst när vinden biter, regnet piskar vattenytan och de flesta fiskare vill hålla sig inne i stugvärmen då är det full fart på gösen. Är man på rätt plats då kan man få vara med om en riktig huggsexa! Gösen hugger på allt som kommer inom räckhåll! Bästa fångsterna sker oftast på blåvita, gulvita och gröngula wobbler som Bomber 24A och 25A, Cordells Wally Diver CD6, CD7 och CD9, Wally Minnow CS8 och Manns 15+ och 20+. Wobbler med guldfärgade sidor och orange rygg brukar också kunna skörda stora framgångar i humusfärgade gössjöar!

Göstips Nr 31. GÖSEN ÄR KÄNSLIG FÖR SNABBA TRYCKFÖRÄNDRINGAR VINTERTID.
Snabbt fallande barometertryck vintertid påverkar abborren och gösen negativt? Båda arterna har helt sluten simblåsa i vilken gasmängden endast långsamt kan regleras genom en i blåsans vägg befintlig gaskörtel. Fiskar med sluten simblåsa måste använda muskelkraft för att motverka ett lägre barometertryck. Följden blir då att gösen i likhet med abborren blir slö och nappovillig när barometertrycket faller snabbt. Detta kan vara en förklaring till att gösfisket går dåligt vintertid vid kraftigt och snabbt barometerfall. En annan förklaring kan vara att det vid lågtryck ofta brukar rinna ner"kallt" smältvatten i borrhålet. Det kalla, tyngre smältvattnet sjunker mot botten och förlamar abborren och gösen. Fiskar kan känna så små temperaturdifferenser som 0,02 gr. Celsius. Många gånger kan det vara bra att vänta tills vädret har stabiliserat sig och barometertrycket börjar stiga något innan man ger sig ut på isen igen för att fiska abborre och gös.

Göstips Nr 32. LÅT BORRSTÖPET LIGGA KVAR I BORRHÅLET.
Ska man fiska gös på vintern i Bolmen, Drevviken, Hjälmaren, Ivösjön, Kolsnaren, Magelungen, Mjörn, Mälaren, Sommen, Ullnasjön, Vallentunasjön, Vidöstern, Viren, Vänern eller någon annan välkänd insjö med gott om storvuxen gös kan det var bra för huggfrekvensen att man låter borrstöpet vara kvar i borrhålet. Om man tänder taklampan, dvs skyfflar bort stöpet i borrhålet då skyggar gösen ofta undan och huggen uteblir. Med abborren är det ofta tvärtom. Den aktiveras av dagsljuset och har därför ofta dagens första huggperiod så snart det börjar ljusna ordentligt.

Göstips Nr 33. FÖRSÖK ATT HITTA GÖSENS VINTERPLATSER.
Leta efter gösen över bottnar som långsamt sluttar från strandlinjen ut mot djupet. Gösen hittar man ofta vintertid i de djupare delarna av en sjö mellan 8 och 12 m djup och ibland även i ännu djupare belägna hålor. Runt uddar och sund och i farleder som inte är strömsatta påträffar man gösen tätt nere vid sjöbotten. Gösen föredrar alltid sjöns varmaste platser vintertid. Vintrar med tjocka isar och mycket snö går gösen nästan i vinterstånd. Har man påträffat gösen i någorlunda antal strax före isläggningen kan man vara ganska säker på att gösen finns i närheten under hela vintern ända tills isen går upp. Att fiska gös vintertid kräver god lokalkunskap och extremt tålamod. Säkerligen har många sina egna, beprövade vår-, sommar- och höstgösplatser. Gösen kan ha vandrat ett stycke från dessa områden för att söka föda. Kanske hittar man gösen i den djupare farleden utanför de platser där man normalt påträffar gösen. På sommaren går det massor av båtar i farleden men nu på vintern finns det inget som stör gösen. Har man ekolod försöker man att finna de djupt belägna stimmen av betesfisk. Där maten finns dit kommer också gösen!

Göstips Nr 34. ANGELFISKE MULNA DAGAR GER OFTA STOR GÖS.
.Mulna dagar och mörka dagar med mycket snöfall kan gösen nappa riktigt bra! Soliga dagar kan man ibland få gös om man "släcker taklampan", dvs skottar igen angelhålet så att inte solstrålarna tränger ner. I skymningen, efter soliga eftermiddagar, just när solen gått ner kan det ibland bli en riktig huggrush en halvtimme eller så tills det blir helt nermörkt. Ett "superknep" som ofta fungerar riktigt bra är att dubblera mörtarna för att samtidigt kunna angla på två olika djup, Detta är för att man ska veta om gösen går helt nere på botten av sjön eller hänger 5-7 meter ovanför. Fiskar man med levande mört, då bör så små mörtar som man kan få tag på användas vid gösangling. Jämfört med den storkäftade gäddan har gösen liten mun och verkar ofta skygga och avstå från att svälja mörtar större än 10-12 cm. Död löja och nors som varit nerfryst går också att använda som alternativt gösbete vid angelfiske, men levande betesfisk är alltid mest lockande! En liten, levande mört hänger ju där, sprattlande och skriker ”fri lunch” till varenda hungrig gös i närheten! Lättare sätt att fånga gös på än vid angel och ismete existerar inte! Man bör därför vara oerhört restriktiv vid isfiske så att man inte ödelägger ett helt gösbestånd!

Göstips Nr 35. VINTERGÖSEN HUGGER PÅ STORA, AGNADE BLANKPIRKAR.
Ska man pimpla grov gös behöver man ett rejält spö i klass med ABU Pimpel 2 eller motsvarande samt de största modellerna av pirkar som Bergmanspirken, Lurettepirken, Sommenpirken eller Vänernpirken. Är vattnet mörkt och isen täckt av snö bör man alltid välja så ljusa och blanka pirkar som möjligt, helst helt i silver. Fiskar man i klart vatten med glansis, som släpper igenom mycket ljus, kan man välja blandade färger som silver/guld och silver/koppar. Viktigt är dock att pirken alltid är glänsande blank. Använd stålull för att hålla pirken blank! En riktig göspimpelräv är skickligast och smartast av alla sportfiskare! Han kör ofta med egna ”Dirty Tricks”! Han brukar agna pirken med ett abborröga, en liten fläsktärning, en bit av en norsfilé eller en bit räka.Han gör långa uppdrag och väntar länge mellan rycken. Emellanåt är han nere och stöter pirken i botten så att pirken dammar upp moln och hörs på långt håll. Men det allra värsta är att efter att ha juckat pirken i botten flera gånger lyfter han upp pirken en halvmeter och snurrar linan mellan tummen och pekfingret så att pirken där nere ovanför botten sakta snurrar runt och kastar blänkande reflexer åt alla håll.

Old Firehand
Leif Engström

Tack Leif. Nr 19 skall provas