Kan inte låta bli att lägga mig i denna tråd. En del av svaren som kommit är korrekta, andra ganska korrekta eller stämmer ibland och en del är fel. Själv fiskar jag ofta takeapart (eller pole, som det heter på engelska). Jag har ett takeapartspö på 14,5 meter (den längsta tillåtna längden på tävlingar) som jag använder på tävlingar, men även när jag nöjesmetar så fort det är en användbar metod.
Betespresentationen med ett takeapartspö är helt överlägsen andra metoder och de enda gånger ett rullspö är bättre, är när man fiskar längre ut än 14 meter eller när man fiskar efter stark fisk över 5 kg.
Stenbocken har rätt när han påstår att man inte behöver jätteklena grejer för att fånga mört i Sverige, MEN om man vill fånga MEST mört på en tävling så kan det bli nödvändigt att gå ner i grovlek. Och hur man än vänder och vrider på det så får man alltid fler hugg med klena grejer än med grova. Sen skall man klara av att få upp fisken också, så det är ju inte bara att köra hur klent som helst.
Anledningen till att man har gummiband i toppen är för att det behövs en stötdämpare. Långa spön måste vara styva annars hade de hängt och svajat för mycket. När spöna blir långa och styva kan alltså inte toppen dämpa utan då sätter man i ett gummiband (elastic). Elsaticarna finns i massor av olika tjocklekar. Klena linor små krokarfunkar bäst med en tunn elastic. De tunnaste elasticarna kan å andra sidan inte driva in för stora krokar ordentligt. Stora stridbara fiskar tämjes bäst med en grövre elastic. Balansera tacklet.
Personligen tycker jag att takeapartspöet är det roligaste och effektivaste sättet att meta. Har man ställt in prylarna på rätt sätt tappar man ytterst få fiskar. Den enda nackdelen är att det är något dyrt att skaffa sig ett bra takeapartspö i Sverige, men jag anser att pengarna är väl investerade.
Betespresentationen med ett takeapartspö är helt överlägsen andra metoder och de enda gånger ett rullspö är bättre, är när man fiskar längre ut än 14 meter eller när man fiskar efter stark fisk över 5 kg.
Stenbocken har rätt när han påstår att man inte behöver jätteklena grejer för att fånga mört i Sverige, MEN om man vill fånga MEST mört på en tävling så kan det bli nödvändigt att gå ner i grovlek. Och hur man än vänder och vrider på det så får man alltid fler hugg med klena grejer än med grova. Sen skall man klara av att få upp fisken också, så det är ju inte bara att köra hur klent som helst.
Anledningen till att man har gummiband i toppen är för att det behövs en stötdämpare. Långa spön måste vara styva annars hade de hängt och svajat för mycket. När spöna blir långa och styva kan alltså inte toppen dämpa utan då sätter man i ett gummiband (elastic). Elsaticarna finns i massor av olika tjocklekar. Klena linor små krokarfunkar bäst med en tunn elastic. De tunnaste elasticarna kan å andra sidan inte driva in för stora krokar ordentligt. Stora stridbara fiskar tämjes bäst med en grövre elastic. Balansera tacklet.
Personligen tycker jag att takeapartspöet är det roligaste och effektivaste sättet att meta. Har man ställt in prylarna på rätt sätt tappar man ytterst få fiskar. Den enda nackdelen är att det är något dyrt att skaffa sig ett bra takeapartspö i Sverige, men jag anser att pengarna är väl investerade.
Kommentera