Specimenkung

[Danneee88]

Ola Esbjörnsson, Jerker Lööf och Rassie..........

[M@da]

Jag säger två namn, han kanske inte har fått det allra största utav allt men jag tycker att rikard linderoth bör få väldigt mycket respekt för sina fångster och inte minst sagt Johan tiljander jag säger bara hans fina ål-svit...

[Joakim_90]

hmm, inget illa menat men jerker lööf?!? asså skriver du hans namn bara för du känner honom eller?:P många som fångat större och fler stora fiskar är honom jue.
Jaja, alla får la tycka som man vill

Kan inte utnämna någon till specimen kung men tycker linderoth verkar duktig, han har redan en fin meritlist vid en ung ålder.

[Pellekarp]

Arne Broman !! mannen som tog specimen-fisket till vår´t avlånga land e min kung .....

[Gutbucket]

Arne Broman !! mannen som tog specimen-fisket till vår´t avlånga land e min kung .....

Äntligen slog någon huvet på spiken

[Krilla L]

Arne Broman !! mannen som tog specimen-fisket till vår´t avlånga land e min kung .....

Solklart!

[Guest]

Jag vill lyfta tråden och säga vad jag känner iaf.

Pallar ni inte läsa allt kan ni hoppa över detta nedan för att sedan återgå till slutet av inlägget.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vill börja med att kommentera Noyman och säga att jag tycker han har en grymt bra inställning, men samtidigt försvara mig om det är mig han syftar på med en stor "turmört". Jag vill inte heller säga att Bobos mört på 1630g är en slumpfisk(fastän den är det). Bobo fiskar oerhört mycket, och då träffar man rätt till slut, så länge man gör någorlunda rätt. Det var ju ingen slump att Bobo satt i björka. Iofs fiskade han ruda, men det gjorde jag också när jag fick min mört o gräsis.

Vill berätta en kort historia om vad som hände med Björkadammen, och liknande har hänt otaliga gånger innan, fast för andra presoner. Jag har fiskat hela mitt liv, ända sedan jag var ett litet barn. När jag var kanske 7-8 år började jag och min pappa fiska mycket regnbåge, och då nästan alltid i björkadammen. Pappa började snart med flugfiske, och det ville jag också såklart då. Strax innan jag var 10 år började jag med flugfiske.

Plötsligt spenderade jag och min pappa ca 1-3 dagar/vecka i björkadammen. Detta gjorde vi i flera år, och under tiden lärde jag känna alla vakter i dammen, och alla fiskar i dammen. När man fiskar så mycket i ett vatten är man där och får se väldigt mycket. Jag kommer ihåg mötena med stora rudor som kom in för lek, jättegräskarpar som stod bara några meter framför en och åt växter på botten, 2 stora abborrar som följde med efter flugan osv osv.

Jag blev lite av en flugspecimenhunter med åren. Jag tyckte det var kul att ta udda fiskar på fluga och började verkligen jaga rudorna med fluga. Kommer ihåg någon kväll då jag tog 15 rudor på torrfluga. Inga jättar, men största på kanske 7 hg. När jag väl lärt mig vart rudorna fanns började jag riktat fiska efter dem, och varje dag det var mycket sol stod de på samma ställe. Efter att ha gått bom på de stora frustrerande många gånger, och med fruktansvärt många timmar i ryggen, **** jag äntligen min första stora, som vägde 1200 g, om jag minns rätt. Då var jag väl 15 år.

Det var någon gång i denna vevan som rudpopulationen i björkadammen började explodera. Jag fiskade fortfarande alltid med min pappa, och oftast fick jag mina 3 bågar vädligt fort, och gick mest runt och lattjade medan jag väntade på pappa. Då brukade jag fråga vakterna om jag fick fiska på rudorna(som de ville ha bort). Oftast fick jag det, men jag drog alltid bort flugan när någon båge kom. En gång var det exakt såhär att jag fått mina fiskar, men fick försöka fånga rudorna. Det stora undantaget var att vakten gav mig deg, och lät mig använda denna för att försöka fånga rudor. Jag fiskade med en nymf, med deg på, och en indikator.

Efter att ha fiskat på rudorna i kanske 1 timme, kom 2 sjukt stora mörtar fram och tittade på degen. Jag såg allt klart och tydligt. Jag insåg direkt att båda var otroligt stora, och ville såklart fånga en. Till slut knep den "lilla" mörten degen, och jag krokade. Denna mörten visade sig väga 1285g, och jag ville registrera denna fisken, för jag tyckte det var kul att regga fisk(Jag frågade även vakterna om lov). I efterhand var det nog det dummaste jag kunde gjort. För så fort detta kom ut, blev vakterna nerringda av folk som ville meta. Fiskekompaniet slöt ett avtal med Björkadammen om att de skulle få rättigheterna till dammen och att bara de som kom till dem skulle få fiska där. Så helt plötsligt fick jag som varit där varje vecka, i 10 år, inte fiska efter rudorna, utan nu var det Kompaniet och deras testfiskare som röjde där. Tiljande fick en grym gräskarp. Bobo fick mörten. Många stora rudor landandes, och jag fick inte fiska. (Jag har inget emot Bobo, Dejan, Tiljande eller någon av dem, däremot var jag duktigt frustrerad på Kompaniet som bara gjorde sådär.

Jag tycker att min mört var en slumpfisk, men absolut inte oförtjänad. Alla rudor jag fångat med flugspö är inte heller slumpfiskar, men jag hade fångat fler med mete. Jag ville dock fånga dem på flugspö och få flymasterrekordet på ruda(som var vakant), och det fick jag.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Specimenfiske är om man tolkar ordet specimen att man är ute efter ett visst exemplar. Det behöver inte alls vara den största fisken egentligen, utan det kan t.ex. vara att man är på jakt efter en viss individ. Skulle kunna vara sjöns enda linjära karp osv.

Jag tycker inte det går att säga vem som är den bästa specimenhuntern. Det finns otroligt många runt om i landet som är oerhört duktiga, men som väljer att ha familj och barn, och lägger därmed inte alla pengar, samt all sin vakna tid till att fiska. Är de sämre specimenfiskare för det? Nja jag känner viss osäkerhet där. Sedan finns det ett antal specimenhunters som beter sig så jävla dåligt och som bara har målet "största fisken", att jag aldrig skulle sätta dem högt. Dock anses de vara väldigt duktiga för att de har fina listor. Skall man säga att de är bra hunters för att de gör vad som helst för största fisken, eller skall man säga att de är dåliga som gör vad som helst för att fånga största fisken?

Jag tycker inte heller att man är den bästa speciemenfiskaren för att man tar stor fisk inom alla arter. Man kan ju vara en riktig killer på en viss art, eller ett visst vatten.

En sak är klar dock. Specimenhysterin har förstört många sjöar, och även det sunda sättet att se på fisket. Jag försöker själv få bort regnivåerna ur huvudet och sluta ha de som referenslistor till alla fiskar jag fångar. En 3 kilos gädda, och en sutare på 2kg är fortfarande fina fiskar som är roliga att fånga.

Jag kan också tillägga att jag inte är en specimenhunter, eftersom jag ibland fiskar efter stora sutare osv, men ofta jerkar snipor och flugar båge. Det är så jag trivs bäst.

[lex]

Jag vill lyfta tråden och säga vad jag känner iaf.

Pallar ni inte läsa allt kan ni hoppa över detta nedan för att sedan återgå till slutet av inlägget.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vill börja med att kommentera Noyman och säga att jag tycker han har en grymt bra inställning, men samtidigt försvara mig om det är mig han syftar på med en stor "turmört". Jag vill inte heller säga att Bobos mört på 1630g är en slumpfisk(fastän den är det). Bobo fiskar oerhört mycket, och då träffar man rätt till slut, så länge man gör någorlunda rätt. Det var ju ingen slump att Bobo satt i björka. Iofs fiskade han ruda, men det gjorde jag också när jag fick min mört o gräsis.

Vill berätta en kort historia om vad som hände med Björkadammen, och liknande har hänt otaliga gånger innan, fast för andra presoner. Jag har fiskat hela mitt liv, ända sedan jag var ett litet barn. När jag var kanske 7-8 år började jag och min pappa fiska mycket regnbåge, och då nästan alltid i björkadammen. Pappa började snart med flugfiske, och det ville jag också såklart då. Strax innan jag var 10 år började jag med flugfiske.

Plötsligt spenderade jag och min pappa ca 1-3 dagar/vecka i björkadammen. Detta gjorde vi i flera år, och under tiden lärde jag känna alla vakter i dammen, och alla fiskar i dammen. När man fiskar så mycket i ett vatten är man där och får se väldigt mycket. Jag kommer ihåg mötena med stora rudor som kom in för lek, jättegräskarpar som stod bara några meter framför en och åt växter på botten, 2 stora abborrar som följde med efter flugan osv osv.

Jag blev lite av en flugspecimenhunter med åren. Jag tyckte det var kul att ta udda fiskar på fluga och började verkligen jaga rudorna med fluga. Kommer ihåg någon kväll då jag tog 15 rudor på torrfluga. Inga jättar, men största på kanske 7 hg. När jag väl lärt mig vart rudorna fanns började jag riktat fiska efter dem, och varje dag det var mycket sol stod de på samma ställe. Efter att ha gått bom på de stora frustrerande många gånger, och med fruktansvärt många timmar i ryggen, **** jag äntligen min första stora, som vägde 1200 g, om jag minns rätt. Då var jag väl 15 år.

Det var någon gång i denna vevan som rudpopulationen i björkadammen började explodera. Jag fiskade fortfarande alltid med min pappa, och oftast fick jag mina 3 bågar vädligt fort, och gick mest runt och lattjade medan jag väntade på pappa. Då brukade jag fråga vakterna om jag fick fiska på rudorna(som de ville ha bort). Oftast fick jag det, men jag drog alltid bort flugan när någon båge kom. En gång var det exakt såhär att jag fått mina fiskar, men fick försöka fånga rudorna. Det stora undantaget var att vakten gav mig deg, och lät mig använda denna för att försöka fånga rudor. Jag fiskade med en nymf, med deg på, och en indikator.

Efter att ha fiskat på rudorna i kanske 1 timme, kom 2 sjukt stora mörtar fram och tittade på degen. Jag såg allt klart och tydligt. Jag insåg direkt att båda var otroligt stora, och ville såklart fånga en. Till slut knep den "lilla" mörten degen, och jag krokade. Denna mörten visade sig väga 1285g, och jag ville registrera denna fisken, för jag tyckte det var kul att regga fisk(Jag frågade även vakterna om lov). I efterhand var det nog det dummaste jag kunde gjort. För så fort detta kom ut, blev vakterna nerringda av folk som ville meta. Fiskekompaniet slöt ett avtal med Björkadammen om att de skulle få rättigheterna till dammen och att bara de som kom till dem skulle få fiska där. Så helt plötsligt fick jag som varit där varje vecka, i 10 år, inte fiska efter rudorna, utan nu var det Kompaniet och deras testfiskare som röjde där. Tiljande fick en grym gräskarp. Bobo fick mörten. Många stora rudor landandes, och jag fick inte fiska. (Jag har inget emot Bobo, Dejan, Tiljande eller någon av dem, däremot var jag duktigt frustrerad på Kompaniet som bara gjorde sådär.

Jag tycker att min mört var en slumpfisk, men absolut inte oförtjänad. Alla rudor jag fångat med flugspö är inte heller slumpfiskar, men jag hade fångat fler med mete. Jag ville dock fånga dem på flugspö och få flymasterrekordet på ruda(som var vakant), och det fick jag.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Specimenfiske är om man tolkar ordet specimen att man är ute efter ett visst exemplar. Det behöver inte alls vara den största fisken egentligen, utan det kan t.ex. vara att man är på jakt efter en viss individ. Skulle kunna vara sjöns enda linjära karp osv.

Jag tycker inte det går att säga vem som är den bästa specimenhuntern. Det finns otroligt många runt om i landet som är oerhört duktiga, men som väljer att ha familj och barn, och lägger därmed inte alla pengar, samt all sin vakna tid till att fiska. Är de sämre specimenfiskare för det? Nja jag känner viss osäkerhet där. Sedan finns det ett antal specimenhunters som beter sig så jävla dåligt och som bara har målet "största fisken", att jag aldrig skulle sätta dem högt. Dock anses de vara väldigt duktiga för att de har fina listor. Skall man säga att de är bra hunters för att de gör vad som helst för största fisken, eller skall man säga att de är dåliga som gör vad som helst för att fånga största fisken?

Jag tycker inte heller att man är den bästa speciemenfiskaren för att man tar stor fisk inom alla arter. Man kan ju vara en riktig killer på en viss art, eller ett visst vatten.

En sak är klar dock. Specimenhysterin har förstört många sjöar, och även det sunda sättet att se på fisket. Jag försöker själv få bort regnivåerna ur huvudet och sluta ha de som referenslistor till alla fiskar jag fångar. En 3 kilos gädda, och en sutare på 2kg är fortfarande fina fiskar som är roliga att fånga.

Jag kan också tillägga att jag inte är en specimenhunter, eftersom jag ibland fiskar efter stora sutare osv, men ofta jerkar snipor och flugar båge. Det är så jag trivs bäst.

Att kompaniet slöt ett avtal med björka visste jag inte, fan va surt. Sånt sticker faktiskt i mina ögon, precis som det gör att vissa vatten som är stängda för allmänheten (där inte vem som helst kan köpa kort) kan vara med i tävlingar. Dock tycker jag dessa vatten kan få vara med i storfiskregistreringen.

Fast nu är väl alla stora rudor och mörtar borta från björka efter sommaren problem?

[Guest]

Ja jag tror det. Kanske inte pga utbrottet, men efter det så skulle ju all fisk upp, så jag vet inte vad det var för medel de hällde i.

Jag håller helt med dig, det är så jag känner med. Stängda vatten skall inte få vara med i specimentävlingar.

[pasavis]

Jag vill börja med att säga: storleken har ingen betydelse (inom fiske) alla fiskar är lika mycket värda

Sen vill jag istället fråga: Vem tycker ni är den bästa tävlingsmetaren då?