Under våren är kustöringsfisket okomplicerat. Jag anpassar invevningshastigheten efter vattentemperaturen och betesfärg efter ljusförhållandena( ”skrikiga” färger som t.ex knallgult vid mulet, dimma och skymning, reflekterande beten vid solsken). Detta fungerar tillfredsställande - på våren. När jag fiskar i samma område på hösten(närmare bestämt september månad, här i Västerbotten är de inte lovliga från 1/10-31/12) , enligt samma principer som på våren, så är huggfrekvensen långtifrån tillfredsställande. Att öringarna är på plats i september råder det inga tvivel om, de har nämligen en tendens att avslöja sin närvaro genom att hoppa titt som tätt. Men hur ska jag bära mig åt för att få de rackarna att hugga? Gå ner i betesstorlek? Naturliga färger på betena? Fluga på bombarda? Annat?
Fakta i målet: fiskar från land. Haspel. Inga vadarbrallor.
Fakta i målet: fiskar från land. Haspel. Inga vadarbrallor.
Kommentera