Punktera simblåsa?

[Johnny no5]

Har funderat ett tag på hur man ska undvika problemet att vara tvungen att slå ihjäl fisk i onödan. En enkilos lubb är det ju inte så mycket att äta på, men den är svår att sätta tillbaka då simblåsan expanderat. Såg på ett avsnitt av Rex Hunt där de löste problemet genom att punktera simblåsan på olika fiskar med ett virknålsliknande instrument. De hävdade att ett litet hål i simblåsan läker fort och fisken överlever. Dock håller jag mig lite tvivlande till det. Att sätta tillbaka en fisk som dör och blir krabbmat känns ju olustigt värre. Men om det funkar och fisken återhämtar sig så vore det trevligt. Vad tror ni?

En annan fråga gäller hälleflundran. Är osäker på om den ens har simblåsa. Läste på Fj online att nya studier visar att hälleflundran kan dyka och stiga långa sträckor i expressfart. Det borde ju betyda att man borde kunna sätta tillbaka exemplar.

[dennis]

Några funderingar (den som förväntar sig ett svar på frågorna kan sluta läsa här):

Med punkterad simblåsa saknar fisken mekanismer för avvägning. Gissningvis kommer den då att sjunka om den inte håller sitt djup genom att simma. Om hålet är så litet att det genast sluter sig och håller tätt så är simblåsan likväl tömd på gas. Hur snabbt gasen återbildas har jag ingen aning om men under tiden kvarstår avvägningsproblemet. För bottenlevande arter är det kanske inget större problem?

Jag TROR att även om man punkterar simblåsan så är det ganska troligt att dess expansion har orsakat skador både på den vävnad som utgör själva simblåsan och omkringliggande organ.

Jag vet att skrubbskäddan har simblåsa (sådana har jag rensat). Troligen har alla plattfiskar (och därmed även hälleflundran) det. Frågan är väl om den är öppen eller sluten. Med öppen simblåsa kan överskottsgas evakueras via svalget och expansion undvikas. Jag kan inte minnas att jag observerat expanderad simblåsa hos skrubborna (vilket skulle tala för öppen simblåsa). Någon med bättre koll på plattfiskar kan säkert upplysa om detta.

Att dyka och stiga långa sträckor måste inte nödvändigtvis betyda stora tryckförändringar. Den relativa tryckförändringen minskar med det absoluta djupet.
Räkneexempel:
Gasers volym förändras omvänt proportionellt mot omgivande tryck (gäller vid de tryck som är intressanta här).
Vid ytan är trycket ca 1 bar.
Trycket ökar med ca 1 bar per 10 meters djup.
Att stiga från 10 meter till ytan innebär alltså en halvering av trycket vilket i sin tur ger en fördubbling av volymen hos den gas som finns i simblåsan.
Om man börjar på 50 meters djup så krävs en stigning med 30 m (50m,6bar -> 20m,3bar) för att ge samma skillnad.
Från 100 meters djup blir motsvarande djupskillnad 55 meter (100m,11bar -> 45m,5.5bar).
Om man antar att hälleflundran nätt och jämt tål en snabb halvering av trycket så borde alltså en färd från 11 meter till ytan ta kål på den medans en snabbstigning från 100m till 50m borde ligga inom gränserna för vad den tål (obs: den antagna gränen för vad just hälleflundran tål är vald för att göra beräkningarna så enkla som möjligt, principen är dock densamma oavsett var denna gräns går).

/Dennis

[Sturgeon]

Vet de som sett Hälleflundror stiga från över 50 meter till ytan efter en jigg eller dylikt och sedan ner igen. De verkar tåliga mot tryckförändring.

[Leon]

Läs den här sidan och kolla på videon. Det förklarar det mesta!

http://catchandrelease.org/venting.shtml

Ta med er en sån pryl så kan ni rädda fisken.

Här är mer från samma sida, behandlar även att sänka ner fisken i djupet:

http://catchandrelease.org/Fish%20Ve...10/player.html

Sista länken funka inte så bra.

[Leon]

http://catchandrelease.org/Fish%20Venting%20Flash10/player.html