Originally posted by TennSwede
BeBest!
Jag har för mig att jag läste i Fiskejournalen i slutet av åttiotalet eller början av nittiotalet om denne man Börje Thull du talar om.
Jag är imponerad, att han fortfarande cyklar varje år upp dit. Berätta gjärna mera om ditt möte med honom.
BeBest!
Jag har för mig att jag läste i Fiskejournalen i slutet av åttiotalet eller början av nittiotalet om denne man Börje Thull du talar om.
Jag är imponerad, att han fortfarande cyklar varje år upp dit. Berätta gjärna mera om ditt möte med honom.
Domänverkets publikation Domänfiske presenterade traktens vatten och hade självfallet sökt upp honom för att få veta allt om fisket, ty vad Börje Thull inte vet om fisket där uppe, .. jaa, ... det finns inte. Fiskejournalen, FFA, Sportfiske och FiN hade även de sina artiklar. Jag vill minnas att det var samme författare till dem. Vederbörande gjorde även en förtjänstfull broschyr om fisket på Särna-Idre kortets område.
Varje år när fisket drar igång cyklar Börje Thull från Leksand till Idre. Så har han gjort sen 60-talet eller längre. Om vintrarna binder han flugor. I dag är han pensionerad men det hindrar inte detta spänstfenomen att cyklelledes komma med sommaren till Idre. Om han kommit vet man att det går att få fisk, i alla fall för honom och hans fiskar är sällan små!
BörjeThull mötte jag första gången 1993. Jag visste inte då vem han var men denne gestalt gjorde ett outplånligt intryck.
Innan midsommar 1993 prövade Idre Fjäll att hålla en flugfiskekurs. Bengt Öste, Rolf Smedman, EWK, en kastinstruktör från Nordmark vid namn Henrik Mattson samt ett antal medlemmar ur Idreöringens flugfiskeklubb skulle ansvara för pedagogiken och fisketipsen.
En en kväll skulle fiskeklubben inviga en länge önskad hängbro över Sörälven. Bron fanns intill deras klubbstuga. Självfallet ville man göra detta enkla arrangemang extra festligt och officiellt genom att låta förbundets konsulent klippa bandet och i ensamt majestät tåga fram och tillbaka över den vingliga bron. Men Bengt Öste hade blivit fördröjd.
Under tiden ordföranden redogjorde för alla vedermödor som lagts på brokonstruktionen hade den tilltänkte broinvigaren fått syn på något som intresserade honom mera än en promenad på ranka plankor.
Det som fångat hans hela uppmärksamhet var en lång senig man, iklädd en väl insmord basker, en från hans ungdom lika inbeckad jacka, ett par stadiga och beckstyva svarta byxor, vilka försvann ner i rejäla gummistövlar. Några tottar gråsprängt hår stack ut under baskern. Det lätt knotiga men allt annat än grova ansiktet var även det väl beckoljebemängt och ur detta kamouflageliknande insektsskydd lyste två kvicka, nyfikna, vänliga men även något skygga ögon. Näsan var skarpskuren och i munnen satt en kort pipa. Det låg en air av vildmarksväsen runt denne man.
Denna apparation hade dragit till sig hela gänget av världsvana flugfiskare. Det var precis så, som Astrid Lindgren säger; ”När två pojkar av samma skrot och korn möts så tänds det liksom ett ljus i deras ögon.” I Bengts, i Rolfs, i Henriks och i Börjes ansikte glödde samförståndet, gemenskapen.
Broinvigningen som fört dem samman var glömd. Nu avhandlades stora ting dem emellan. Vädret hade varit bedrövligt och flugfiskekursens deltagare och ledare misströstade. Men Börje Thull hade inte märkt några problem. Han hade fått den fisk han ville ha och han berättade hur det hade gått till för sina intresserade åhörare. De fick se hans hemliga flugor och veta var fisken stod att söka just nu. I det läget var våra lärare förvandlade till lika okunniga elever som vi andra. En mästare talade till dem. Börje Thull lärde dem fiska.
2002 mötte jag honom igen. Han hade då något problem med cykeln och sökte hjälp på macken i Idre. Och självfallet försökte man bistå honom. En sådan tillgång är man rädd om!
---
Jag har ett foto av denne hedersman men hittar det inte just nu. När det kommer fram ska jag skanna det och lägga upp det i fotoalbumet.
Kommentera