Denna händelse tilldrar sig i nord Norge i mitten av 80 talet.
Kompisen Ramon och jag hade bilat till en liten Lax älv som enligt andra besökare var en liten pärla.
Tyvärr, kan jag inte dra mig till minnes namnet på den.
Vi kom dit sent på eftermiddagen. Och efter att ha ordnat med boendet i en trevlig liten stuga nära sagda älv, gick vi och besiktigade vattnet. Vi såg faktiskt ett par mindre Laxar som välvde i ytan. Båda gnuggade vi händerna med tanke på nästa dags fiske start. Efter närmare 100 mil i bilen, var ingen av oss riktigt i form att börja fiska direkt för stunden. Så efter vandringen, fixade vi mat, band några Lax och Havsörings flugor, och fördrev sedan den sena kvällen med att spela kort.
Tidigt på morgonen, väcktes jag av att Ramon ruskade mig och talade om att det var läge att äta frukost och kliva i vadar byxorna. Jag märkte att fiske ivern brann i honom på full låga.
Jag däremot var mindre förtjust i tanken att kliva ur den varma och goa sovsäcken. Hade tydligen drabbats av ett slags jet lag av gårdagens resa.
Min stackars kompis, försökte förgäves få igång mig och upp ur sängen och till slut gav han upp och lät mig vara efter att jag med ett vagt löfte om att "komma ned till älven sedan" vände mig mot väggen och försökte somna om.
Jag låg och halv slumrade under kanske en timme innan jag gav upp, åt ett par mackor och en tallrik filmjölk. Och till slut släpade mig ned en liten bit längs älven.
Nu minns jag inte vilken fluga jag hade på? Men efter kanske 10 kast? Så sög det i vid en större sten och jag fick en trevlig fight med en blank och på 5.2 kilo ny stigen Lax ( Enligt fiske dagbok ). Jag blev sittande i gräset vid strand kanten en stund och beundrade fisken, medan jag kände att livet vid sådana här stunder verkligen var värt att leva. Och detta var ju fiske veckans första dag dessutom. För att inte tala om det nattliga fisket efter Havsöring dessutom.
Ramon, såg jag inte skymten av trots att jag spanade både upp och nedströms. Men jag visste ju att han kunde kliva iväg långa sträckor med riktiga Älg kliv när han hade ett anfall av fiske feber.
Och att släpa på fisken, upp och ned längs älven + utrustningen, kändes inte så där värst lockande. Så jag beslöt att trava tillbaks till stugan och fika litet innan jag gav mig av till älven och kompisen igen.
Väl framme, hängde jag upp fisken i stjärt spolen med hjälp av ett kraftigt snöre på en spik bredvid dörren.
När jag satt där vid köks bordet och sörplade kaffe, så vandrade blicken emellanåt längtansfullt bort mot sängen och min kära sovsäck. Kanske jag skulle lägga mig uppe på den en liten stund och koppla av innan jag gav mig av igen?
Visade sig vara ett misstag. Jag råkade nämligen somna.
Jag väcktes av ett utrop av förvåning utanför stugdörren = Vad faaan!? Dörren for upp och in kom Ramon stormande. Han utbrast utan att veta om jag var vaken eller ej? Vart tusan fick du den fisken någonstans?!
Och hur hann du med detta? Du låg ju och sov när jag gick. Jag fick bita i örngottet för att inte brista ut i gapskratt.
Jag kunde inte låta bli att små jäklas litet med honom. Så jag slog upp ögonen och sade. " Tja, en del fiskare får slita för att få fisk och andra sover sig till den". Han blängde på mig under hatt brättet i ett par sekunder och sedan började han as garva!
Jävla pulver gubbe! utbrast han och så skrattade vi gott åt det hela båda två.
Detta var faktiskt den enda morgonen jag "sov mig till fisk" under veckan. Den resulterade slutligen i 7 Havsöringar. Den största enligt min fiske dagbok från den tiden på 4.3 kg som Ramon fick. Och 4 Laxar. Den största på nära 10.5 kg. Också min gamle vän som fångst man. Så han fick fin kompensation för den där blanka dagen han hade i början.
Vi tappade några fiskar under veckan också ska det tilläggas.
Kompisen Ramon och jag hade bilat till en liten Lax älv som enligt andra besökare var en liten pärla.
Tyvärr, kan jag inte dra mig till minnes namnet på den.
Vi kom dit sent på eftermiddagen. Och efter att ha ordnat med boendet i en trevlig liten stuga nära sagda älv, gick vi och besiktigade vattnet. Vi såg faktiskt ett par mindre Laxar som välvde i ytan. Båda gnuggade vi händerna med tanke på nästa dags fiske start. Efter närmare 100 mil i bilen, var ingen av oss riktigt i form att börja fiska direkt för stunden. Så efter vandringen, fixade vi mat, band några Lax och Havsörings flugor, och fördrev sedan den sena kvällen med att spela kort.
Tidigt på morgonen, väcktes jag av att Ramon ruskade mig och talade om att det var läge att äta frukost och kliva i vadar byxorna. Jag märkte att fiske ivern brann i honom på full låga.
Jag däremot var mindre förtjust i tanken att kliva ur den varma och goa sovsäcken. Hade tydligen drabbats av ett slags jet lag av gårdagens resa.
Min stackars kompis, försökte förgäves få igång mig och upp ur sängen och till slut gav han upp och lät mig vara efter att jag med ett vagt löfte om att "komma ned till älven sedan" vände mig mot väggen och försökte somna om.
Jag låg och halv slumrade under kanske en timme innan jag gav upp, åt ett par mackor och en tallrik filmjölk. Och till slut släpade mig ned en liten bit längs älven.
Nu minns jag inte vilken fluga jag hade på? Men efter kanske 10 kast? Så sög det i vid en större sten och jag fick en trevlig fight med en blank och på 5.2 kilo ny stigen Lax ( Enligt fiske dagbok ). Jag blev sittande i gräset vid strand kanten en stund och beundrade fisken, medan jag kände att livet vid sådana här stunder verkligen var värt att leva. Och detta var ju fiske veckans första dag dessutom. För att inte tala om det nattliga fisket efter Havsöring dessutom.
Ramon, såg jag inte skymten av trots att jag spanade både upp och nedströms. Men jag visste ju att han kunde kliva iväg långa sträckor med riktiga Älg kliv när han hade ett anfall av fiske feber.
Och att släpa på fisken, upp och ned längs älven + utrustningen, kändes inte så där värst lockande. Så jag beslöt att trava tillbaks till stugan och fika litet innan jag gav mig av till älven och kompisen igen.
Väl framme, hängde jag upp fisken i stjärt spolen med hjälp av ett kraftigt snöre på en spik bredvid dörren.
När jag satt där vid köks bordet och sörplade kaffe, så vandrade blicken emellanåt längtansfullt bort mot sängen och min kära sovsäck. Kanske jag skulle lägga mig uppe på den en liten stund och koppla av innan jag gav mig av igen?
Visade sig vara ett misstag. Jag råkade nämligen somna.
Jag väcktes av ett utrop av förvåning utanför stugdörren = Vad faaan!? Dörren for upp och in kom Ramon stormande. Han utbrast utan att veta om jag var vaken eller ej? Vart tusan fick du den fisken någonstans?!
Och hur hann du med detta? Du låg ju och sov när jag gick. Jag fick bita i örngottet för att inte brista ut i gapskratt.
Jag kunde inte låta bli att små jäklas litet med honom. Så jag slog upp ögonen och sade. " Tja, en del fiskare får slita för att få fisk och andra sover sig till den". Han blängde på mig under hatt brättet i ett par sekunder och sedan började han as garva!
Jävla pulver gubbe! utbrast han och så skrattade vi gott åt det hela båda två.
Detta var faktiskt den enda morgonen jag "sov mig till fisk" under veckan. Den resulterade slutligen i 7 Havsöringar. Den största enligt min fiske dagbok från den tiden på 4.3 kg som Ramon fick. Och 4 Laxar. Den största på nära 10.5 kg. Också min gamle vän som fångst man. Så han fick fin kompensation för den där blanka dagen han hade i början.
Vi tappade några fiskar under veckan också ska det tilläggas.
Så kan det vara ibland!
Kommentera