Är det okej att fisketidningar rekommenderar olagliga metoder?

[Träben]

I förra numret av Fiske-Feber (nr 7/2012) finns det med en artikel som heter "Studsa upp abborren!" I denna artikel beskrivs bottom-bouncing med levande mört som agn för att fånga storabborren. Själv så hajade jag till rätt rejält när jag läste artikeln, i och med att det sedan ca ett år tillbaka av Jordbruksverket har slagits fast att levande betesfisk är ett brott mot djurskyddslagen. Den här frågan debatterades ganska flitigt här på FS då. (Jordbuksverkets yttrande i frågan finns att läsa på http://mediax.fiskevattenagarna.se/2...evande_agn.pdf )

Nåja, för att få en förklaring så mejlade jag helt sonika till Fiske-Feber och ställde nedanstående fråga:
"I senast numret av Fiske-Feber (7/2012) finns det en artikel vid namn "Studsa upp abborren!". För cirka ett år sen kom jordbruksverket med nya riktlinjer för hur lagen om djurplågeri skall tolkas. Bland annat underströks där att mete med levande betesfisk var att betrakta som djurplågeri (om jag inte minns helt fel). I den tidigare nämnda artikeln framgår det ganska tydligt att det är mete med levande betesfisk som avses. Jag är absolut ingen djurrättsaktivist eller liknande, men jag är lite nyfiken på hur ni som tidning ser på att publicera artiklar som rekommenderar metoder som (troligtvis) är direkt olagliga?"

Efter någon vecka fick jag följande svar:
"Ang. mete med levande betesfisk:
Vad som gäller är att det i lag inte finns något förbud mot att använda levande agn, vare sig mask, fisk eller något annat. Djurskyddslagen är tydlig med att man inte får ägna sig åt djurplågeri. Rättsfall på området naturligt bete/levande agn saknas dock. Det är därmed upp till var och en hur man vill se på frågan.

Med vänlig hälsning/Kind regards

Fredrik Stjärnkvist
Chefredaktör/Editor-in-Chief"

Så varför postar jag då detta? Jag har ju fått svar på min fråga? Tja, om man tycker att ett svar som innebär ungefär att "det är upp till var och en att välja vilka lagar man skall följa" är ett svar så har jag väl det.

Men min egentliga fråga, som jag gärna vill dryfta med er andra är: Är det okej att fisketidningar rekommenderar metoder som statliga myndigheter anser vara olagliga (oavsett om det har prövats i domstol eller ej)?

Jag vill helst undvika diskussionen kring huruvida det är djurplågeri eller ej, om det är rätt eller fel med levande betesfisk, och så vidare. Frågan rör om Fiskepressen bör uppmana en metod som är olaglig.

[daikai1]

Så länge det inte kommit en (sätt in ett krångligt ord här) dom av tingsrätt/hovrätt/HD så är det som sagts enbart en tolkning från jordbruksverket.

[Alsbäck_]

Det är något magiskt med att få dra igenom ett par sprillans nya 4:er i halvkilos betesfisk. Personligen tycker jag det är en fråga man kan ställa på ett forum för diskusar eller akvariefisk eftersom 90% av alla sportfiskare, en uppskattad siffra, någon gång eller regelbundet fiskar med levande betesfisk. Så jag tror du kan räkna ut svaren du kommer att få själv

[Lucius]

Det är inte olagligt, eftersom det saknas prejudikat. Jordbruksverket har uttalat sig om sin tolkning, men det är bara en tolkning och inget mer innan domstol avgjort något sådant ärende. Jordbruksverket har även djupdykt i frågan vad som gäller för att förvara metmask i fångenskap och använda den som agn. http://mediax.fiskevattenagarna.se/2.../betesmask.pdf
Där gör man en annan tolkning.

Innan det finns någon dom så vet vi egentligen inte vad som gäller och olika myndigheter kan ha olika uppfattning. Eftersom det inte är olagligt att fiska med levande fisk (än) borde det vara helt i sin ordning att skriva om detta.

[MastaPike]

Det är inte olagligt att använda levande betesfisk (men det finns många som försöker sprida budskapet att det skulle vara det).

Sök i forumet så kan du läsa mycket skrivet kring vad som gäller.

[micke g]

Håller med de andra. Inte fel att köra den artikeln. Det finns många verk och myndigheter som har rekomendationer om både det ena och det andra utan lagstöd eller rättsliga prövningar. Jag har väldigt svårt att tänka mig att detta någonsinn kommer att prövas.

[lausvik]

Det är inte olagligt, eftersom det saknas prejudikat. Jordbruksverket har uttalat sig om sin tolkning, men det är bara en tolkning och inget mer innan domstol avgjort något sådant ärende. Jordbruksverket har även djupdykt i frågan vad som gäller för att förvara metmask i fångenskap och använda den som agn. http://mediax.fiskevattenagarna.se/2.../betesmask.pdf
Där gör man en annan tolkning.

Innan det finns någon dom så vet vi egentligen inte vad som gäller och olika myndigheter kan ha olika uppfattning. Eftersom det inte är olagligt att fiska med levande fisk (än) borde det vara helt i sin ordning att skriva om detta.

Att det saknas ett sk prejudikat (ett för rättstillämpningen vägledande avgörande i högre instans) innebär naturligtvis inte att Jordbruksverkets uppfattning är felaktig. Det resonemang som förs av verket i dess yttrande är formellt korrekt och förefaller ha åtminstone något faktiskt underlag. Skulle saken komma att bli föremål för rättslig prövning är det alltså fullt möjligt att denna skulle leda till att domstolen skulle komma att resonera ungefär så som verket gör.

Djurskyddslagen är tillämpligt endast på djur som hålls i fångenskap men djurplågeriparagrafen avser alla djur. Den har följande lydelse: "Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år."

För att ett förfarande ska vara straffbart som djurplågeri krävs enigt lagtexten, för det första, att det innebär att ett djur utsätts för lidande. Vad som är ett djur definieras inte i lagen men att en fisk är ett djur torde vara klart. Avgörande gör tillämpligheten av det här sk rekvisitet för straffbarhet är alltså om en fisk kan utsättas för lidande, dvs lida. Inte heller begreppet lidande definieras särskilt i lagen utan här får man falla tillbaka på vad som i allmänhet förstås därmed.

Vad som är lidande har, uppenbarligen, en biologisk/neurologisk komponent. Det torde således, i vart fall om jag förstått vetenskapens nuvarande ståndpunkt korrekt, krävas att en fisk har känselorgan som fungerar så att smärta kan signaleras till dess hjärna. Att så är fallet tror jag kan anses vara klarlagt. Däremot är det, antar jag, något oklart vad det är fiskens hjärna uppfattar när sådana nervimpulser förmedlas från dess känselorgan till hjärnan, dvs i vilken mån en fisk i detta avseende fungerar på samma sätt som en människa eller andra däggdjur gör. Det kan hävdas att lidande även har en filosofisk komponent. All upplevd smärta är inte lidande och det finns, åtminstone bland människorna, individer som inte lider utan tvärtom njuter av åtminstone viss sorts smärta. Hur det i detta avseende förhåller sig med fiskar är, åtminstone såvitt jag vet, inte klarlagt. Utan att här inveckla mig i ett alltför långt resonemang vill jag bara framhålla att det inte är självklart att det förhållandet att en fisk kan uppfatta smärta innebär att den kan lida.

Om fisken tillfogas lidande krävs, för att fråga ska vara om djurplågeri i lagens mening, även att utsättandet av fisken för detta sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet samt att det är otillbörligt. Med uppsåtligt avses i lagtexten att det sker med avsikt att fisken ska eller åtminstone insikt om att den utsätts för lidande. Med skrivningen om grov oaktsamhet vill lagstiftaren täcka in de fall där fiskaren visserligen inte inser men borde begripa att det han gör mot fisken innebär att den utsätts för lidande. Tillbörlighetsrekvisitet innebär, uppenbarligen, att fiskaren undgår straffansvar om hans agerande är tillbörligt. Exakt vad som gör ett förfarade tillbörligt respektive otillbörligt är svårt att sätta fingret på. I någon mån handlar det om en etisk/moralisk bedömning och vad som rent allmänt, dvs enligt rådande värderingar i samhället. betraktas som acceptabelt torde i detta avseende ha betydelse.

Det subjektiva rekvisitet (uppsåtligen eller av grov oaktsamhet) liksom tillbörlighetsrevisitet innebär att tillämpningen av lagtexten kan komma att förändras över tiden. I ett läge där det anses vara självklart och allmänt känt att en fisk kan lida kommer ju rättsläget att bli ett annat än om det är en öppen fråga om så är fallet. På motsvarande sätt kan bedömningen av vad som är otillbörligt variera precis som alla andra värderingar.

Så som djurplågeriparagrafen är utformad kan alltså det vi ägnar oss åt, dvs sportfiske, mycket väl vara eller åtminstone komma att bli straffbart. När jag, för snart ett halvsekel sedan, började fiska var nog den vedertagna uppfattningen att fiskar inte känner smärta och definitivt att de inte kan lida, ätminstone inte så som en människa eller en hund kan göra det. Kunskap är emellertid en föränderlig materia och vi lär oss hela tiden mer om saker och ting. Skulle jag komma att bli övertygad om att fiskar kan lida så skulle jag antagligen - och det alldeles oavsett de straffrättsliga aspekterna - ta mig en allvarlig funderare på om det här med sportfiske är något jag vill fortsätta att ägna mig åt.

[mdb1]

"Skulle jag komma att bli övertygad om att fiskar kan lida så skulle jag antagligen - och det alldeles oavsett de straffrättsliga aspekterna - ta mig en allvarlig funderare på om det här med sportfiske är något jag vill fortsätta att ägna mig åt."

E DU INTE KLOK!!! Sluta o fiska?? nä skjut mig hellre!!

[Roddan]

Om deras tolkning av lagen skulle stämma så vore det i princip olagligt att köra med c&r också, då man plågar fisken och sedan släpper tillbaks den mer eller mindre skadad i munnen. Då fisken enligt dom känner smärta, skulle detta vara djurplågeri.

Allt fiske som inte betyder att man drillar in fisken så snabbt som möjligt och sedan avlivar den på en gång blir då djurplågeri enligt mig om man ska följa deras tolkning.

Jag tror inte att deras tolkning skulle gå igenom i ett rättsfall och kommer därav att fortsätta använda levande betesfisk dom få gångerna per år som jag ismetar.

[micke g]

Det är med andra ord väldigt luddigt. Helt ok att köra artikeln tycker jag.

Att det saknas ett sk prejudikat (ett för rättstillämpningen vägledande avgörande i högre instans) innebär naturligtvis inte att Jordbruksverkets uppfattning är felaktig. Det resonemang som förs av verket i dess yttrande är formellt korrekt och förefaller ha åtminstone något faktiskt underlag. Skulle saken komma att bli föremål för rättslig prövning är det alltså fullt möjligt att denna skulle leda till att domstolen skulle komma att resonera ungefär så som verket gör.

Djurskyddslagen är tillämpligt endast på djur som hålls i fångenskap men djurplågeriparagrafen avser alla djur. Den har följande lydelse: "Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år."

För att ett förfarande ska vara straffbart som djurplågeri krävs enigt lagtexten, för det första, att det innebär att ett djur utsätts för lidande. Vad som är ett djur definieras inte i lagen men att en fisk är ett djur torde vara klart. Avgörande gör tillämpligheten av det här sk rekvisitet för straffbarhet är alltså om en fisk kan utsättas för lidande, dvs lida. Inte heller begreppet lidande definieras särskilt i lagen utan här får man falla tillbaka på vad som i allmänhet förstås därmed.

Vad som är lidande har, uppenbarligen, en biologisk/neurologisk komponent. Det torde således, i vart fall om jag förstått vetenskapens nuvarande ståndpunkt korrekt, krävas att en fisk har känselorgan som fungerar så att smärta kan signaleras till dess hjärna. Att så är fallet tror jag kan anses vara klarlagt. Däremot är det, antar jag, något oklart vad det är fiskens hjärna uppfattar när sådana nervimpulser förmedlas från dess känselorgan till hjärnan, dvs i vilken mån en fisk i detta avseende fungerar på samma sätt som en människa eller andra däggdjur gör. Det kan hävdas att lidande även har en filosofisk komponent. All upplevd smärta är inte lidande och det finns, åtminstone bland människorna, individer som inte lider utan tvärtom njuter av åtminstone viss sorts smärta. Hur det i detta avseende förhåller sig med fiskar är, åtminstone såvitt jag vet, inte klarlagt. Utan att här inveckla mig i ett alltför långt resonemang vill jag bara framhålla att det inte är självklart att det förhållandet att en fisk kan uppfatta smärta innebär att den kan lida.

Om fisken tillfogas lidande krävs, för att fråga ska vara om djurplågeri i lagens mening, även att utsättandet av fisken för detta sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet samt att det är otillbörligt. Med uppsåtligt avses i lagtexten att det sker med avsikt att fisken ska eller åtminstone insikt om att den utsätts för lidande. Med skrivningen om grov oaktsamhet vill lagstiftaren täcka in de fall där fiskaren visserligen inte inser men borde begripa att det han gör mot fisken innebär att den utsätts för lidande. Tillbörlighetsrekvisitet innebär, uppenbarligen, att fiskaren undgår straffansvar om hans agerande är tillbörligt. Exakt vad som gör ett förfarade tillbörligt respektive otillbörligt är svårt att sätta fingret på. I någon mån handlar det om en etisk/moralisk bedömning och vad som rent allmänt, dvs enligt rådande värderingar i samhället. betraktas som acceptabelt torde i detta avseende ha betydelse.

Det subjektiva rekvisitet (uppsåtligen eller av grov oaktsamhet) liksom tillbörlighetsrevisitet innebär att tillämpningen av lagtexten kan komma att förändras över tiden. I ett läge där det anses vara självklart och allmänt känt att en fisk kan lida kommer ju rättsläget att bli ett annat än om det är en öppen fråga om så är fallet. På motsvarande sätt kan bedömningen av vad som är otillbörligt variera precis som alla andra värderingar.

Så som djurplågeriparagrafen är utformad kan alltså det vi ägnar oss åt, dvs sportfiske, mycket väl vara eller åtminstone komma att bli straffbart. När jag, för snart ett halvsekel sedan, började fiska var nog den vedertagna uppfattningen att fiskar inte känner smärta och definitivt att de inte kan lida, ätminstone inte så som en människa eller en hund kan göra det. Kunskap är emellertid en föränderlig materia och vi lär oss hela tiden mer om saker och ting. Skulle jag komma att bli övertygad om att fiskar kan lida så skulle jag antagligen - och det alldeles oavsett de straffrättsliga aspekterna - ta mig en allvarlig funderare på om det här med sportfiske är något jag vill fortsätta att ägna mig åt.