Efter att jag nu under 2 helger inte kunnat fiska var det dags för en friluftsdag under måndagen. Planen var att Stefan, jag och Utte och ev. David skulle köra vårt allra första gemensamma ismetepass, men Stefan fick tyvärr förhinder och David ville hellre jobba. ;-) Så det blev Utte och jag som drog ut på gösjakt. -13 i tidig otta hade gjort de nylagda isarna stabilare under natten. Mildväder var utlovat mitt på dan, så då är det helt ok med en kall morgon. Utte spättade ut sina spön åt ena hållet medan jag valde att lägga ut mina åt högerkanten, så vi fiskade ungefär i L form kan man säga. Uttes polare hade varit ute dagarna innan och rapporterat om segt fiske, så förutsättningarna var väl inte optimala.
Morgonen blir också trög. Jag kör hälften av spöna på halvdistans över rätt stora djup, och andra halvan bara 1½-2 meter under iskanten. Även Utte har testat olika djup och får nästan all gös på frivatten. Jag känner mig lite mer tveksam nu när jag är på så djupa vatten, men bestämmer mig för att hålla mig till min förutbestämda strategi. Första fällen kommer på min yta och är på ett av grundspöna (som jag kallar de spön som hänger under iskanten för). Jag kommer fram, ser att öglan fastnat i isen och slår sen på arslet och löser ut en jordbävning under isen på minst 8,8 på richterskalan. Där visade man ju framfötterna direkt! Bra gjort. Suck. Gösen är förstås väck, förmodligen redan på andra sidan sjön eller rent utav död efter tryckvågen. Bara att hänga ner den fortfarande levande mörten och sätta sig igen.
Efter en stund upptäcker Utte ett napp längst ut på ett av mina grundspön. Under rusningen ut knallar vi förbi ett av mina andra grundspön och upptäcker att den "smyg-löst". Utte får inspektera den redan spottade mörten medans jag inspekterar min spottade mört längst ut. Segt att gösen kan vara så jäkla kinkig ibland! Ner med mörtarna igen och tillbaks till stolen. Uttes spön utåt är totalt iskalla och rör sig inte en millimeter. En bra stund senare och efter en del oro på ett par av mina spön fäller så grundspöet längst ut igen. Snabb rusch ut och denna gång kan jag kroka på löpande lina. Fast fisk och en fin gädda i 3-4 kilos klassen får syna isen.
Nollan är spräckt, vilket alltid är viktigt. En stund senare mitt under en ösrunda, vilket vi för övrigt var tvungna att göra minst var 15:e minut, så fäller mitt närmaste spö som sitter på halvdistans. Utte är längst bort bland sina spön så jag får kliva in och sno Uttes fäll. En superpigg gädda bjuder på en fin fajt och blir snabbt avkrokad och returnerad. Uppskattas till ca: 4 kg. När det börjar närma sig grilldags kommer en liten napp rush. Utte börjar med ett fäll som återigen kommer ute på min kant och återigen på grundspö. Utte krokar och landar en fin gös på ca: 2½ kg. Fisken har otroligt fin form och färg och simmar efter fotografering glatt ner i djupet igen.
Både Utte och jag går sen under en ösrunda runt och justerar upp djupet på de spön vi har på halvdistans. Mitt i vevmecket hör jag Utte ropa till. Han vill att jag ska komma på spöet precis bredvid honom som löst ut, men jag vinkar åt han att ta det själv. Jag knallar bort medans Utte kämpar med en lite vildare fisk. Det visar sig att en fin gös tagit mörten direkt efter han vevat upp den ett par meter tills den bara hängde 2-3 meter under isen. En riktigt vacker gös som nog ligger mellan 3-4 kilo får sig en nypa frisk luft innan han får simma hem.
Precis innan korvarna hinner bli varma nappar det på ett av mina halvdistans-spön. Känner direkt att det är en gädda i lite finare format som bjuder upp till en pigg kamp med tunga huvudskak och snabba ruscher och blir efter fotografering tillbakastoppad i plurret. Den hade kraftig rygg och bra tyngd, men var ärrad och inte så fet som frivatten gäddorna här brukar kunna vara. Gäddan väger nog mellan 5-6 kilo skulle jag uppskatta.
Den sega dagen utvecklar sig sakta men säkert till en helt ok dag. Det otroligt fina vädret utan vind och med en härligt värmande sol har gjort att det bristfälliga nappandet inte varit så jobbig som det kanske hade vart i massa minusgrader och kall blåst. Medans spöna har haft sina vipp-koma (nytt uttryck Utte lärde mig) perioder har vi trevliga diskussioner om hälsa, fiskeställen och härliga eggande berättelser om storgösar och gammelgäddor.
Den roligaste episoden på hela turen blir när skymningen börjar krypa på och vi inväntar det sista gösnappet som ofta kan komma när solen gassat en hel dag och den ljusskygga gösen kan komma upp och ta sig en kvällsmacka. Det nappar på ett av Uttes yttersta spön och Utte propsar på att jag ska få chansen på denna förmodade gös. Vi hasar oss ut och känner att fisken är kvar. Linan börjar sakta löpa ut och jag krokar. Fisken är bara på ett par sekunder innan den släpper. "Faaaan också" Typiskt. Utte har räkneverksrullar, så han kollar snabbt mörten som verkar ok och skickar sen ner den på sina 3-4 meter igen. "Ibland kommer dom igen" säger han medan vi går bort. Vi hinner precis slå ner baken i stolarna när samma spö fäller igen. Rusning ut igen och jag gör ett nytt försök. Utte säger åt mig att räkna till 10 innan mothugg, men jag hinner bara till 7 innan linan börjar löpa ut snabbt och jag krokar igen. Samma visa igen! På ett par sekunder, sen kliver den av. Mörten lever fortfarande och Utte skickar snabbt ner den igen. Vi står kvar och kollar och det tar inte många sekunder innan gösen en 3:e gång smäller mörten. Denna gång vill jag att Utte provar, så vi kanske får se vad det är i alla fall. Han krokar och drar upp dagens minsta gös på ca: 1½ kg. Denna gång har han tagit mörten våldsamt och krokarna sitter djupt, fast i gommen. Så även denna kan simma hem utan blodvite.
Sen är det dags att packa ihop och summera dagen.
Utte: 3 st gösar.
Sebbe: 4 st gäddor
4 st missade napp.
3 st välgrillade Sorunda Choritzo a´la Utte som satt som en smäck!
Det komiska är att trots att vi turades om med nappen och skänkte ett par napp till varandra, så lyckas jag åter en gång bara pricka gäddorna. Tur att jag fått några gösar redan i år, för annars hade jag nog börjat misstänka nån sorts voodoo förbannelse eller nått. ;-)
Det var en riktigt trevlig fiskedag med underbart väder som gav mersmak! Taktiken med grundfiskade mörtar även på djupare vatten funkar ju alldeles utmärkt, och det på både gädda och gös!
Det allra bästa på hela dagen är utan tvekan den knutlösa öglan som Utte visade mig, efter det första nappet där öglan satt fast i is-skorpan. Nu slipper man de 2 värsta scenariona på isen. 1. Att knuten fastnar i isskorpan (vilket skedde på första nappet då!) och 2. Man riskerar inte att knuten ska bränna av linan vid mothugg på större fisk, vilket Utte råkat ut för. En ytterliggare bonus är ju att man inte får knorrar på linan överallt där man haft knutar. Jag brukar få repa av ett par metar lina ett par gånger per säsong bara pga att jag inte vill riskera att linan går av i nån av knorrarna. Så jäkla glad över tipset samtidigt som det är en så pinsam enkel lösning att man skäms lite över att inte ha kommit på eller sett den själv.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Morgonen blir också trög. Jag kör hälften av spöna på halvdistans över rätt stora djup, och andra halvan bara 1½-2 meter under iskanten. Även Utte har testat olika djup och får nästan all gös på frivatten. Jag känner mig lite mer tveksam nu när jag är på så djupa vatten, men bestämmer mig för att hålla mig till min förutbestämda strategi. Första fällen kommer på min yta och är på ett av grundspöna (som jag kallar de spön som hänger under iskanten för). Jag kommer fram, ser att öglan fastnat i isen och slår sen på arslet och löser ut en jordbävning under isen på minst 8,8 på richterskalan. Där visade man ju framfötterna direkt! Bra gjort. Suck. Gösen är förstås väck, förmodligen redan på andra sidan sjön eller rent utav död efter tryckvågen. Bara att hänga ner den fortfarande levande mörten och sätta sig igen.
Efter en stund upptäcker Utte ett napp längst ut på ett av mina grundspön. Under rusningen ut knallar vi förbi ett av mina andra grundspön och upptäcker att den "smyg-löst". Utte får inspektera den redan spottade mörten medans jag inspekterar min spottade mört längst ut. Segt att gösen kan vara så jäkla kinkig ibland! Ner med mörtarna igen och tillbaks till stolen. Uttes spön utåt är totalt iskalla och rör sig inte en millimeter. En bra stund senare och efter en del oro på ett par av mina spön fäller så grundspöet längst ut igen. Snabb rusch ut och denna gång kan jag kroka på löpande lina. Fast fisk och en fin gädda i 3-4 kilos klassen får syna isen.
Nollan är spräckt, vilket alltid är viktigt. En stund senare mitt under en ösrunda, vilket vi för övrigt var tvungna att göra minst var 15:e minut, så fäller mitt närmaste spö som sitter på halvdistans. Utte är längst bort bland sina spön så jag får kliva in och sno Uttes fäll. En superpigg gädda bjuder på en fin fajt och blir snabbt avkrokad och returnerad. Uppskattas till ca: 4 kg. När det börjar närma sig grilldags kommer en liten napp rush. Utte börjar med ett fäll som återigen kommer ute på min kant och återigen på grundspö. Utte krokar och landar en fin gös på ca: 2½ kg. Fisken har otroligt fin form och färg och simmar efter fotografering glatt ner i djupet igen.
Både Utte och jag går sen under en ösrunda runt och justerar upp djupet på de spön vi har på halvdistans. Mitt i vevmecket hör jag Utte ropa till. Han vill att jag ska komma på spöet precis bredvid honom som löst ut, men jag vinkar åt han att ta det själv. Jag knallar bort medans Utte kämpar med en lite vildare fisk. Det visar sig att en fin gös tagit mörten direkt efter han vevat upp den ett par meter tills den bara hängde 2-3 meter under isen. En riktigt vacker gös som nog ligger mellan 3-4 kilo får sig en nypa frisk luft innan han får simma hem.
Precis innan korvarna hinner bli varma nappar det på ett av mina halvdistans-spön. Känner direkt att det är en gädda i lite finare format som bjuder upp till en pigg kamp med tunga huvudskak och snabba ruscher och blir efter fotografering tillbakastoppad i plurret. Den hade kraftig rygg och bra tyngd, men var ärrad och inte så fet som frivatten gäddorna här brukar kunna vara. Gäddan väger nog mellan 5-6 kilo skulle jag uppskatta.
Den sega dagen utvecklar sig sakta men säkert till en helt ok dag. Det otroligt fina vädret utan vind och med en härligt värmande sol har gjort att det bristfälliga nappandet inte varit så jobbig som det kanske hade vart i massa minusgrader och kall blåst. Medans spöna har haft sina vipp-koma (nytt uttryck Utte lärde mig) perioder har vi trevliga diskussioner om hälsa, fiskeställen och härliga eggande berättelser om storgösar och gammelgäddor.
Den roligaste episoden på hela turen blir när skymningen börjar krypa på och vi inväntar det sista gösnappet som ofta kan komma när solen gassat en hel dag och den ljusskygga gösen kan komma upp och ta sig en kvällsmacka. Det nappar på ett av Uttes yttersta spön och Utte propsar på att jag ska få chansen på denna förmodade gös. Vi hasar oss ut och känner att fisken är kvar. Linan börjar sakta löpa ut och jag krokar. Fisken är bara på ett par sekunder innan den släpper. "Faaaan också" Typiskt. Utte har räkneverksrullar, så han kollar snabbt mörten som verkar ok och skickar sen ner den på sina 3-4 meter igen. "Ibland kommer dom igen" säger han medan vi går bort. Vi hinner precis slå ner baken i stolarna när samma spö fäller igen. Rusning ut igen och jag gör ett nytt försök. Utte säger åt mig att räkna till 10 innan mothugg, men jag hinner bara till 7 innan linan börjar löpa ut snabbt och jag krokar igen. Samma visa igen! På ett par sekunder, sen kliver den av. Mörten lever fortfarande och Utte skickar snabbt ner den igen. Vi står kvar och kollar och det tar inte många sekunder innan gösen en 3:e gång smäller mörten. Denna gång vill jag att Utte provar, så vi kanske får se vad det är i alla fall. Han krokar och drar upp dagens minsta gös på ca: 1½ kg. Denna gång har han tagit mörten våldsamt och krokarna sitter djupt, fast i gommen. Så även denna kan simma hem utan blodvite.
Sen är det dags att packa ihop och summera dagen.
Utte: 3 st gösar.
Sebbe: 4 st gäddor
4 st missade napp.
3 st välgrillade Sorunda Choritzo a´la Utte som satt som en smäck!
Det komiska är att trots att vi turades om med nappen och skänkte ett par napp till varandra, så lyckas jag åter en gång bara pricka gäddorna. Tur att jag fått några gösar redan i år, för annars hade jag nog börjat misstänka nån sorts voodoo förbannelse eller nått. ;-)
Det var en riktigt trevlig fiskedag med underbart väder som gav mersmak! Taktiken med grundfiskade mörtar även på djupare vatten funkar ju alldeles utmärkt, och det på både gädda och gös!
Det allra bästa på hela dagen är utan tvekan den knutlösa öglan som Utte visade mig, efter det första nappet där öglan satt fast i is-skorpan. Nu slipper man de 2 värsta scenariona på isen. 1. Att knuten fastnar i isskorpan (vilket skedde på första nappet då!) och 2. Man riskerar inte att knuten ska bränna av linan vid mothugg på större fisk, vilket Utte råkat ut för. En ytterliggare bonus är ju att man inte får knorrar på linan överallt där man haft knutar. Jag brukar få repa av ett par metar lina ett par gånger per säsong bara pga att jag inte vill riskera att linan går av i nån av knorrarna. Så jäkla glad över tipset samtidigt som det är en så pinsam enkel lösning att man skäms lite över att inte ha kommit på eller sett den själv.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
