Hej!
Julaftonsmorgonen spenderades på en fin kuststräcka tillsammans med Kobben.
I gryningen är vi ute vid vattnet. Det är helt vindstilla och relativt mulet. Ganska omgående råkar jag skrämma en öring som står och trycker riktigt grunt bland tång och sten.
Börjar fatta att dom märlätande öringarna har stått still i tången under natten och smällt sin föda. Var länge sen jag ens såg ett vak så pulsen höjdes rejält.
Driftar sakta av ett tångrev med försiktiga kast. Ett av kasten läggs längs med hela revet. Påbörjar hemtagningen med B3 grisen. Långsamma strip med många långa stopp borde generera hugg. I ett av stoppen drar det till. Känner direkt att det är fisk. Tänkte för mig själv, nej det här är inte botten. Men är kall och höjjer inte spöet för än jag känner tyngden i linan ordentligt. Lyfter spöet och fighten börjar. Det slår mig varje gång jag drillar öring. Man blir alltid lika chockad över styrkan som finns i fisken. Akrobatiken med hopp och vispande i ytan. Man känner att man inte riktigt har koll på grejerna när den sätter igång.
Fisken är ungefär en halvmetern lång.
Efter att fisken är landad är det som ett nätt snöfall av glädje som landar mjukt över hela mig. Känner mig smått förlamad av glädje. Hela min kropp mjuknar. . . . .
Fiskar vidare och börjar verkligen känna igen mig själv igen. Det är fantasi i intagningarna och kasten. När som helst kan det hända igen. Temperaturen i vattnet där jag fick fisken var 5,1grader. Inget mer händer för varken mig eller Kobben.
Kanske är öringförbannelsen för mig bruten nu?
Dagens fynd. Ett Gruff och en smörbult i strandkanten.
Fika på kusten. Glögg och saffranlängd. Livskvalité om du frågar mig.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Julaftonsmorgonen spenderades på en fin kuststräcka tillsammans med Kobben.
I gryningen är vi ute vid vattnet. Det är helt vindstilla och relativt mulet. Ganska omgående råkar jag skrämma en öring som står och trycker riktigt grunt bland tång och sten.
Börjar fatta att dom märlätande öringarna har stått still i tången under natten och smällt sin föda. Var länge sen jag ens såg ett vak så pulsen höjdes rejält.
Driftar sakta av ett tångrev med försiktiga kast. Ett av kasten läggs längs med hela revet. Påbörjar hemtagningen med B3 grisen. Långsamma strip med många långa stopp borde generera hugg. I ett av stoppen drar det till. Känner direkt att det är fisk. Tänkte för mig själv, nej det här är inte botten. Men är kall och höjjer inte spöet för än jag känner tyngden i linan ordentligt. Lyfter spöet och fighten börjar. Det slår mig varje gång jag drillar öring. Man blir alltid lika chockad över styrkan som finns i fisken. Akrobatiken med hopp och vispande i ytan. Man känner att man inte riktigt har koll på grejerna när den sätter igång.
Fisken är ungefär en halvmetern lång.
Efter att fisken är landad är det som ett nätt snöfall av glädje som landar mjukt över hela mig. Känner mig smått förlamad av glädje. Hela min kropp mjuknar. . . . .
Fiskar vidare och börjar verkligen känna igen mig själv igen. Det är fantasi i intagningarna och kasten. När som helst kan det hända igen. Temperaturen i vattnet där jag fick fisken var 5,1grader. Inget mer händer för varken mig eller Kobben.
Kanske är öringförbannelsen för mig bruten nu?
Dagens fynd. Ett Gruff och en smörbult i strandkanten.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
