Det är onekligen ont om tid med två barn i 1 och 4 års ålder... Lite långsamt går det allt med skrivandet, men här är den, näst sista delen levererad såhär strax innan jul...
Efter förmiddagens fantastiska harrfiske med rekord efter rekord var vi framme vid platsen där vi skulle bli upplockade av en helikopter dagen efter. Pontonerna var nedmonterade och låg på myren redo för hemfärd. Kvällens fiske fick ske från land eller utvadade i strömmen. Både jag och Tobbe föredrog en rejäl sovmorgon framför stuvning av material i arla morgonstund.
Duggregnet strilade ihärdigt då tältet restes i närheten av den plats som delvis gjort att vi återvänt till kaitumälven.
Tältet på platån...
Jag kommer ihåg när vi efter flera dagars rodd 2009 kom till denna plats. Vid det tillfället klev vi upp på höjden och spanade ut över kaitumdalen. Båda blev vi hänförda av utsikten och svor på att återvända någon gång och den gången skulle vi slå läger. (Sträckningen som vi ror med pontonerna ligger i en dalgång och nästan ingenstans kan man kliva av och betrakta landet från ovan, men på just denna plats kommer man upp ett 20 tal meter ovanför älven och kan blicka ut över den.) Problemet som uppdagades förra resan var att när vi hade närmat oss slutmålet, och så småningom dök på denna fantastiska plats, var vi tvugna at ...
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Efter förmiddagens fantastiska harrfiske med rekord efter rekord var vi framme vid platsen där vi skulle bli upplockade av en helikopter dagen efter. Pontonerna var nedmonterade och låg på myren redo för hemfärd. Kvällens fiske fick ske från land eller utvadade i strömmen. Både jag och Tobbe föredrog en rejäl sovmorgon framför stuvning av material i arla morgonstund.
Duggregnet strilade ihärdigt då tältet restes i närheten av den plats som delvis gjort att vi återvänt till kaitumälven.
Tältet på platån...Jag kommer ihåg när vi efter flera dagars rodd 2009 kom till denna plats. Vid det tillfället klev vi upp på höjden och spanade ut över kaitumdalen. Båda blev vi hänförda av utsikten och svor på att återvända någon gång och den gången skulle vi slå läger. (Sträckningen som vi ror med pontonerna ligger i en dalgång och nästan ingenstans kan man kliva av och betrakta landet från ovan, men på just denna plats kommer man upp ett 20 tal meter ovanför älven och kan blicka ut över den.) Problemet som uppdagades förra resan var att när vi hade närmat oss slutmålet, och så småningom dök på denna fantastiska plats, var vi tvugna at ...
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
