* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *
Fördelarna med ett aktivt fiske
I de flesta äldre artiklar om ismete och angelfiske står det att man skall fiska aktivt i den mening att man hela tiden borrar sig framåt i en linje och sedan flyttar spöna mellan hålen. Fisketiden i varje hål rekommenderades oftast till ca 30 minuter till en timme och om inget hade hänt då skulle man byta hål. Så här började jag också fiska och nog fick jag fisk alltid men med tiden har jag mer och mer frångått denna taktik då jag finner fler nackdelar än fördelar med den.
Om vi börjar med Fördelarna så fiskar man ju helt klart av mer yta under ett fiskepass och därför är det ju så att rimligtvis kommer du att kunna presentera dina beten till fler gäddor än om man hade fiskat mer stationärt. Min erfarenhet säger också att man i förlängningen även fångar mer fisk till antal med detta fiskesätt. Fiskar du i helt okända vatten som du inte känner till någonting om så behöver det inte vara fel att fiska på detta sätt och målsättningen bör då vara att försöka hitta heta områden med gädda.
I vissa typer av vatten så är gäddorna väldigt passiva vintertid och då kan detta fiskesätt också vara till fördel. Jag tänker främst på grundare vatten med dåligt jaktljus. Här finner man dock skillnader mellan smågäddor som kan vara väldigt aktiva medan de stora istället är raka motsatsen. Det torde bero framförallt på vilken föda gäddan inriktar sig på. Stora gäddor i dessa vatten livnär sig ofta på riktigt stora bytesfiskar som större karpfiskar som id och braxen. Dessa gäddor väntar på rätt jaktläge och när det infinner sig brukar huggperioderna bli korta och intensiva. Däremellan står de mest still med fullproppad buk och smälter sin föda.
Vi som fiskar gädda vet att dessa fiskar inte är omöjliga att lura till hugg fast det många gånger känns så. Att fiska mer aktivt under dessa döperioder kan ju innebära att man har turen att lyckas servera ett bete alldelens i närheten av en mätt gädda som trots detta inte kan motstå ditt bete.
Nackdelar med aktivt fiske samt det statiska fiskets fördelar
Nackdelen med detta aktiva fiskesätt är framförallt att man kan missa heta platser och ännu värre riskera att avfärda och döma ut ett vatten som egentligen är riktigt bra. Anledningen är att gäddorna många gånger har markanta huggperioder och emellan dessa är det inte ovanligt att det är dött i 2-4 timmar. Misstänker man även att det finns riktigt stora gäddor på platsen vill jag gärna lägga än mer tid för dessa fiskar har generellt färre huggperioder än de mindre individerna.
Sedan skall man också tänka på att en stor gädda har ett större revir än en liten och ibland kan det faktiskt vara ett gott tecken att inga mindre gäddor finns på fiskeplatsen. Själv fiskar jag nästan alltid på en och samma fiskeplats under ett fiskepass och det beror framförallt på att jag vill ge mitt ställe en rejäl chans och i slutändan även få göra en rättvis bedömning. Något som påverkat min inställning är att jag har fått några av mina allra största ismetegäddor just på platser där fisket gått trögt under hela dagen innan slutligen en storgädda huggit.
När jag fiskar på större djup handlar det mest om pelagiskt fiske och då brukar djupkanter eller i vissa fall produktiva områden med betesfisk mitt ute i sjöarna vara intressanta. Dessa gäddor jagar ofta aktivt och speciellt om jaktljuset är bra. Känner man till vart gäddorna rör sig kan det vara bra är att sprida ut spöna på en större yta och sedan bara sitta och vänta på hugg. Ibland finns gäddorna utspridda men andra gånger så kan vissa hål vara klart bättre än andra, då är det inte fel att sätta fler spön närmare det hålet. Huggperioderna i dessa vatten brukar normalt vara fler till antal och många gånger inte lika markanta som då man fiskar närmare botten i ett grundare vatten.
Denna gädda fick jag endast ett par meter under iskanten trots att det var ordentligt djupt där vi fiskade.
Uppträd försiktigt på isen – Det tjänar du på i längden
Ett aktivt fiske medför också mer rörelse och ljud som i värsta fall kan skrämma fisken. Jag tror definitivt att gäddor kan bli skrämda av dessa ljud och vibrationer. Detta kan säkert variera från gädda till gädda och från dag till dag. Faktorer som vilket djup man fiskar på borde även rimligtvis spela in. Ett tydligt tecken på att fiskarna reagerar på de ljud och vibrationer vi skapar är att då man närmar sig ett hål. Kommer du farande i hög fart blir detta extra tydligt då man ser hur betesfiskarna blir oroliga och rör sig mera.
Ett annat tydligt tecken är då en gädda efter att den huggit börjar rusa iväg med allt högre fart beroende på att man kommit springande fram till hålet. I värsta fall kan den bli så skrämd så att den spottar ut betet. Med andra ord så tjänar man i längden på att vara försiktig ute på isen och inte heller borra mer än man måste.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Fördelarna med ett aktivt fiske
I de flesta äldre artiklar om ismete och angelfiske står det att man skall fiska aktivt i den mening att man hela tiden borrar sig framåt i en linje och sedan flyttar spöna mellan hålen. Fisketiden i varje hål rekommenderades oftast till ca 30 minuter till en timme och om inget hade hänt då skulle man byta hål. Så här började jag också fiska och nog fick jag fisk alltid men med tiden har jag mer och mer frångått denna taktik då jag finner fler nackdelar än fördelar med den.
Om vi börjar med Fördelarna så fiskar man ju helt klart av mer yta under ett fiskepass och därför är det ju så att rimligtvis kommer du att kunna presentera dina beten till fler gäddor än om man hade fiskat mer stationärt. Min erfarenhet säger också att man i förlängningen även fångar mer fisk till antal med detta fiskesätt. Fiskar du i helt okända vatten som du inte känner till någonting om så behöver det inte vara fel att fiska på detta sätt och målsättningen bör då vara att försöka hitta heta områden med gädda.
I vissa typer av vatten så är gäddorna väldigt passiva vintertid och då kan detta fiskesätt också vara till fördel. Jag tänker främst på grundare vatten med dåligt jaktljus. Här finner man dock skillnader mellan smågäddor som kan vara väldigt aktiva medan de stora istället är raka motsatsen. Det torde bero framförallt på vilken föda gäddan inriktar sig på. Stora gäddor i dessa vatten livnär sig ofta på riktigt stora bytesfiskar som större karpfiskar som id och braxen. Dessa gäddor väntar på rätt jaktläge och när det infinner sig brukar huggperioderna bli korta och intensiva. Däremellan står de mest still med fullproppad buk och smälter sin föda.
Vi som fiskar gädda vet att dessa fiskar inte är omöjliga att lura till hugg fast det många gånger känns så. Att fiska mer aktivt under dessa döperioder kan ju innebära att man har turen att lyckas servera ett bete alldelens i närheten av en mätt gädda som trots detta inte kan motstå ditt bete.
Nackdelar med aktivt fiske samt det statiska fiskets fördelar
Nackdelen med detta aktiva fiskesätt är framförallt att man kan missa heta platser och ännu värre riskera att avfärda och döma ut ett vatten som egentligen är riktigt bra. Anledningen är att gäddorna många gånger har markanta huggperioder och emellan dessa är det inte ovanligt att det är dött i 2-4 timmar. Misstänker man även att det finns riktigt stora gäddor på platsen vill jag gärna lägga än mer tid för dessa fiskar har generellt färre huggperioder än de mindre individerna.
Sedan skall man också tänka på att en stor gädda har ett större revir än en liten och ibland kan det faktiskt vara ett gott tecken att inga mindre gäddor finns på fiskeplatsen. Själv fiskar jag nästan alltid på en och samma fiskeplats under ett fiskepass och det beror framförallt på att jag vill ge mitt ställe en rejäl chans och i slutändan även få göra en rättvis bedömning. Något som påverkat min inställning är att jag har fått några av mina allra största ismetegäddor just på platser där fisket gått trögt under hela dagen innan slutligen en storgädda huggit.
När jag fiskar på större djup handlar det mest om pelagiskt fiske och då brukar djupkanter eller i vissa fall produktiva områden med betesfisk mitt ute i sjöarna vara intressanta. Dessa gäddor jagar ofta aktivt och speciellt om jaktljuset är bra. Känner man till vart gäddorna rör sig kan det vara bra är att sprida ut spöna på en större yta och sedan bara sitta och vänta på hugg. Ibland finns gäddorna utspridda men andra gånger så kan vissa hål vara klart bättre än andra, då är det inte fel att sätta fler spön närmare det hålet. Huggperioderna i dessa vatten brukar normalt vara fler till antal och många gånger inte lika markanta som då man fiskar närmare botten i ett grundare vatten.
Denna gädda fick jag endast ett par meter under iskanten trots att det var ordentligt djupt där vi fiskade.
Uppträd försiktigt på isen – Det tjänar du på i längden
Ett aktivt fiske medför också mer rörelse och ljud som i värsta fall kan skrämma fisken. Jag tror definitivt att gäddor kan bli skrämda av dessa ljud och vibrationer. Detta kan säkert variera från gädda till gädda och från dag till dag. Faktorer som vilket djup man fiskar på borde även rimligtvis spela in. Ett tydligt tecken på att fiskarna reagerar på de ljud och vibrationer vi skapar är att då man närmar sig ett hål. Kommer du farande i hög fart blir detta extra tydligt då man ser hur betesfiskarna blir oroliga och rör sig mera.
Ett annat tydligt tecken är då en gädda efter att den huggit börjar rusa iväg med allt högre fart beroende på att man kommit springande fram till hålet. I värsta fall kan den bli så skrämd så att den spottar ut betet. Med andra ord så tjänar man i längden på att vara försiktig ute på isen och inte heller borra mer än man måste.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
