Helgens *fiske på Åland
.
Redan i torsdags kväll satte jag och Cine oss på Eckerölinjens M/S Eckerö och två timmar senare klev vi i land. På lördagen skulle det vankas fisketävling men under fredagseftermiddagen blev jag sugen på uppvärmning, så jag ringde Mille. Han och hans gäng var dock precis på väg att *åka ut med båten till Geta, där tävlingen skulle hållas, och eventuellt öva lite. Jag fick dock tillåtelse att låna Milles lilla roddbåt under kvällen. Väl ute är det med spänning jag kastar i min Paddel – vattnet är riktigt klart och jag vet att Ålandsgrabbarna hade riktgt bra fiske på samma ställe under samma period förra hösten. Jag hoppades att så även skulle vara fallet nu, så att mina nya plastbeten skulle bli riktigt tuggade. Jag blev bönhörd.
Snart sitter första snipan på min nya paddel och jag bestämmer mig för att testa en röd/svart/vit Svartzonker Plastic Zonkertail. Röd/svart är en av Mr. Svartzonkers favoritfärger och snart förstår jag varför. Det hugger i princip hela tiden i det klara, grunda vattnet och den ena gäddan hugger hårdare än den andra. Jag fångar också en märkt gädda, resultatet av det här projektet.
Snart sätter jag på en ny, papegojfärgad McPaddle som jag tycker ser sjukt het ut och det tyckte även en fin gädda i femkilosklassen, som för övrigt bjöd på en riktigt galen fight i det klara vattnet. Till slut lyckas jag säkra henne i ett gälgrepp.
Jag mäter henne snabbt till 91 cm och sätter tillbaks henne. Gäddan är så ivrig tillbaks att jag får uppleva den i särklass blötaste release jag någonsin upplevt *- kameran blir genomblöt och jag får till och med, tro det eller ej, ösa båten på vatten efter för att det stänkte in så mycket vatten.
Jag ligger kvar på samma ankring och det händer inte så mycket. 20 minuter senare tänker jag att jag ska flytta lite på mig, men så faller min blick på en grön Svartzonker Plastic Zonkertail och jag kommer på att Mille sagt att han haft bra fiske med en sådan (fast i trä) den senaste tiden. På med den och i första kastet dyker en gädda upp från ingenstans när jag ska lyfta upp betet bredvid båten och slukar tailen i ett brutalt hugg – en vild fight på kort lina utbryter. Jag lyfter upp den välbekanta, 91 centimeter långa gäddan och bara garvar. Ännu en gång ett bevis på att C&R fungerar och att de fortsätter äta även kort efter fångsttillfället – om någon tvivlar är det bara att jämföra fläckarna som talar sitt tydliga språk.
Den sista timmen satsar jag på hetsigt jerkfiske med små, naturtrogna beten. Bäst levererar min kära Svartzonker-lackade Toppie samt ett nytt bete, S-killer från Lunkermania Lures. McTail i både plast och trä levererar också. Medan solen sakta går ner upplever jag ett riktigt race-fiske av sällan skådat slag.
På två timmars actionfyllt fiske kunde jag kroka av drygt 20 gäddor – ett riktigt trevligt fiske. Nu var betena intuggade inför morgondagens tävling och mothuggsreflexen var åter i god form. Nu var det bara att tuta och köra.
Jag möter upp Johan Boman och hans tyske vän Torsten Schilling vid 8-tiden på morgonen. Jag var taggad till tänderna. Vi hade konkurrens av 77 båtar och närmare 230 fiskare.
I viken där vi startade låg vinden heelt fel – frånlandsvind på de heta ställena och andra sidan den långa, smala viken, där vinden låg på och där Boman menade att fisket alltid är mycket bättre, ingick inte i tävlingsområdet. Boman hade dock en plan B och vid första platset krokar jag en gädda på min röda Svartzonker-tail och samtidigt hugger en annan gädda Torstens bete – fisch am haken! Båda är strax under 65 centimeter som minimimåttet är och gäddorna krokas således av snabbt och effektivt. Ingen tid att missa.
Ungefär så skulle fisket fortsätta – hugg lite nu och då men de flesta förargligt nära det där 65 centimeterssträcket. Efter en del nötande på olika platser får jag ett hugg på en Svartzonker Tail och kan landa dagens första godkända, om än med liten marginal – cirka 66 centimeter och funktionärsbåten kommer och väger fisken till 1950 gram innan den återutsätts. Nu var vi med i matchen!
Både Torsten, Johan och jag krokar en och annan gädda lite då och då men bara smått. Vi åker in i en stor, grund vik där vinden ligger på någorlunda och driver av grundflaket utanför. Snart smäller det till på min Paddel och jag kan landa en välbehövlig godkänd fisk. Vi säckar den och snart kommer kontrollanten och väger den till 2720 gram. Härligt!
Vi beslutar att åka aningen längre ut i den långa viken. Vi passerar ett smalt sund och utanför är vattnet ännu klarare. Det var nästan så att jag inte trodde på Johan när han sa att det brukade finnas rätt bra med gädda här. Snart visade sig den första i form av en följare på Johans bete, som bara jag såg, och när Johan på order av mig gjorde ett vevstopp blixtrade gäddan till och gjorde en blixtsnabb attack, den måste dock ha missat för Johan kände ingenting. På dem igen bara och precis innan vi ska åka kommer en gädda och inhalerar min S-Killer precis vid båtkanten i det klara vattnet. Ballt!
2430 gram vägs hon till och sakta men säkert fylldes vårt konto med godkända gäddor på. Med inte allt för lång tid kvar kommer en med god marginal godkänd gädda och förgriper sig på min Stalker*vid båtkanten, men den lossnar och jag skriker högt i frustration. Den hade definitivt hjälpt oss klättra ett antal placeringar (till en tredjeplats, om gäddan vägde tre kilo vilket den gjorde alla gånger)! Det plingar till i Johans telefon och vi får höra att Team Thaimat (Mille, Toffe och Jonathan, den åländska förgreningen till Team Hajmat) ligger på en fin tredjeplats med en halvtimme kvar av tävlingen. Jag missar ett till fint hugg men till slut tvingas vi ge upp och åka in till hamnen igen – smått besvikna. Det skulle dock visa sig vara fler som upplevt trögt fiske och då framför allt efter de lite större exemplaren. Vi hamnade på en totalvikt på 7,1 kilo vilket placerade oss på 12:e plats av 77 lag. Det visar sig dock att vi fiskat bäst i vår zon. Största fisk som kom upp vägde 8,3 kilo och fångades av Markus Sjölund i Team Alandiamap.com på en Curley Sue. Vinnande lag blev Team Donning som kom upp i 12690 gram. Stort grattis till er! Team Thaimat som hade en riktigt bra placering ända in på slutet hamnade till sist på en trots allt klart godkänt sjätteplats.
Det var tänkt att vi skulle bege oss till Sverige redan tidigt på söndag morgon, men – i sista stund fick vi mer vett i huvudet. Hemresan*sköts*istället upp till halv sju på kvällen och jag och Mille samt hans lillebror Zacke var snabba med att planera in lite fiske under dagen. Det skulle dock visa sig bli trögt – extremt klart vatten, soligt väder och svaga vindar. Vi började med lite abborrfiske och när vi landat ett gäng inser vi att det inte var samma ansamlingar fisk som det varit några dagar tidigare. Vi orkar inte leta reda på de små randiga rackarna utan går direkt på gäddan istället.
Detta skulle visa sig lättare sagt än gjort. Visst stod det gädda på många av platserna, men att få dem att bita var en annan femma. Otroligt många efterföljare i farten. Första gäddan krokar faktiskt Zacke vilket var riktigt skoj. Snart kontrar jag med en liten rackare på en Svartzonker McMy och de tre följande kasten har jag hugg i samtliga, alla följde dock inte med upp. Plötsligt får ser jag en efterföljare bakom min lilla jerk och precis när jag upplyser de andra om det hojtar Mille till – han har inte mindre än tre följare samtidigt. Ingen av dem behagar hugga, inte då i alla fall, men snart får han upprättelse med sin Rebel wobbler.
Zacke testar jigg och blir förvånad när det hugger gädda i första kastet.
Själv provar jag min nya, numer rätt så tuggade S-Killer från Lunkermania.
Zacke fiskade faktiskt klart bäst under dagen och landade flest fiskar av alla. Kanske var det hans mindre beten som gjorde det? Mothugget klarade han galant, fighterna likaså, och han lärde sig dessutom under dagen att handlanda sina gäddor själv och dessutom ta gälgreppet och kroka av dem. Inte illa! Där har vi en storfiskare att räkna med i framtiden.
Postat i:Övriga funderingar, Betesbyggande, Fiskelänkar, Fiskerapporter, Utrustning/beten
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
.
Redan i torsdags kväll satte jag och Cine oss på Eckerölinjens M/S Eckerö och två timmar senare klev vi i land. På lördagen skulle det vankas fisketävling men under fredagseftermiddagen blev jag sugen på uppvärmning, så jag ringde Mille. Han och hans gäng var dock precis på väg att *åka ut med båten till Geta, där tävlingen skulle hållas, och eventuellt öva lite. Jag fick dock tillåtelse att låna Milles lilla roddbåt under kvällen. Väl ute är det med spänning jag kastar i min Paddel – vattnet är riktigt klart och jag vet att Ålandsgrabbarna hade riktgt bra fiske på samma ställe under samma period förra hösten. Jag hoppades att så även skulle vara fallet nu, så att mina nya plastbeten skulle bli riktigt tuggade. Jag blev bönhörd.
Snart sitter första snipan på min nya paddel och jag bestämmer mig för att testa en röd/svart/vit Svartzonker Plastic Zonkertail. Röd/svart är en av Mr. Svartzonkers favoritfärger och snart förstår jag varför. Det hugger i princip hela tiden i det klara, grunda vattnet och den ena gäddan hugger hårdare än den andra. Jag fångar också en märkt gädda, resultatet av det här projektet.
Snart sätter jag på en ny, papegojfärgad McPaddle som jag tycker ser sjukt het ut och det tyckte även en fin gädda i femkilosklassen, som för övrigt bjöd på en riktigt galen fight i det klara vattnet. Till slut lyckas jag säkra henne i ett gälgrepp.
Jag mäter henne snabbt till 91 cm och sätter tillbaks henne. Gäddan är så ivrig tillbaks att jag får uppleva den i särklass blötaste release jag någonsin upplevt *- kameran blir genomblöt och jag får till och med, tro det eller ej, ösa båten på vatten efter för att det stänkte in så mycket vatten.
Jag ligger kvar på samma ankring och det händer inte så mycket. 20 minuter senare tänker jag att jag ska flytta lite på mig, men så faller min blick på en grön Svartzonker Plastic Zonkertail och jag kommer på att Mille sagt att han haft bra fiske med en sådan (fast i trä) den senaste tiden. På med den och i första kastet dyker en gädda upp från ingenstans när jag ska lyfta upp betet bredvid båten och slukar tailen i ett brutalt hugg – en vild fight på kort lina utbryter. Jag lyfter upp den välbekanta, 91 centimeter långa gäddan och bara garvar. Ännu en gång ett bevis på att C&R fungerar och att de fortsätter äta även kort efter fångsttillfället – om någon tvivlar är det bara att jämföra fläckarna som talar sitt tydliga språk.
Den sista timmen satsar jag på hetsigt jerkfiske med små, naturtrogna beten. Bäst levererar min kära Svartzonker-lackade Toppie samt ett nytt bete, S-killer från Lunkermania Lures. McTail i både plast och trä levererar också. Medan solen sakta går ner upplever jag ett riktigt race-fiske av sällan skådat slag.
På två timmars actionfyllt fiske kunde jag kroka av drygt 20 gäddor – ett riktigt trevligt fiske. Nu var betena intuggade inför morgondagens tävling och mothuggsreflexen var åter i god form. Nu var det bara att tuta och köra.
Jag möter upp Johan Boman och hans tyske vän Torsten Schilling vid 8-tiden på morgonen. Jag var taggad till tänderna. Vi hade konkurrens av 77 båtar och närmare 230 fiskare.
I viken där vi startade låg vinden heelt fel – frånlandsvind på de heta ställena och andra sidan den långa, smala viken, där vinden låg på och där Boman menade att fisket alltid är mycket bättre, ingick inte i tävlingsområdet. Boman hade dock en plan B och vid första platset krokar jag en gädda på min röda Svartzonker-tail och samtidigt hugger en annan gädda Torstens bete – fisch am haken! Båda är strax under 65 centimeter som minimimåttet är och gäddorna krokas således av snabbt och effektivt. Ingen tid att missa.
Ungefär så skulle fisket fortsätta – hugg lite nu och då men de flesta förargligt nära det där 65 centimeterssträcket. Efter en del nötande på olika platser får jag ett hugg på en Svartzonker Tail och kan landa dagens första godkända, om än med liten marginal – cirka 66 centimeter och funktionärsbåten kommer och väger fisken till 1950 gram innan den återutsätts. Nu var vi med i matchen!
Både Torsten, Johan och jag krokar en och annan gädda lite då och då men bara smått. Vi åker in i en stor, grund vik där vinden ligger på någorlunda och driver av grundflaket utanför. Snart smäller det till på min Paddel och jag kan landa en välbehövlig godkänd fisk. Vi säckar den och snart kommer kontrollanten och väger den till 2720 gram. Härligt!
Vi beslutar att åka aningen längre ut i den långa viken. Vi passerar ett smalt sund och utanför är vattnet ännu klarare. Det var nästan så att jag inte trodde på Johan när han sa att det brukade finnas rätt bra med gädda här. Snart visade sig den första i form av en följare på Johans bete, som bara jag såg, och när Johan på order av mig gjorde ett vevstopp blixtrade gäddan till och gjorde en blixtsnabb attack, den måste dock ha missat för Johan kände ingenting. På dem igen bara och precis innan vi ska åka kommer en gädda och inhalerar min S-Killer precis vid båtkanten i det klara vattnet. Ballt!
2430 gram vägs hon till och sakta men säkert fylldes vårt konto med godkända gäddor på. Med inte allt för lång tid kvar kommer en med god marginal godkänd gädda och förgriper sig på min Stalker*vid båtkanten, men den lossnar och jag skriker högt i frustration. Den hade definitivt hjälpt oss klättra ett antal placeringar (till en tredjeplats, om gäddan vägde tre kilo vilket den gjorde alla gånger)! Det plingar till i Johans telefon och vi får höra att Team Thaimat (Mille, Toffe och Jonathan, den åländska förgreningen till Team Hajmat) ligger på en fin tredjeplats med en halvtimme kvar av tävlingen. Jag missar ett till fint hugg men till slut tvingas vi ge upp och åka in till hamnen igen – smått besvikna. Det skulle dock visa sig vara fler som upplevt trögt fiske och då framför allt efter de lite större exemplaren. Vi hamnade på en totalvikt på 7,1 kilo vilket placerade oss på 12:e plats av 77 lag. Det visar sig dock att vi fiskat bäst i vår zon. Största fisk som kom upp vägde 8,3 kilo och fångades av Markus Sjölund i Team Alandiamap.com på en Curley Sue. Vinnande lag blev Team Donning som kom upp i 12690 gram. Stort grattis till er! Team Thaimat som hade en riktigt bra placering ända in på slutet hamnade till sist på en trots allt klart godkänt sjätteplats.
Det var tänkt att vi skulle bege oss till Sverige redan tidigt på söndag morgon, men – i sista stund fick vi mer vett i huvudet. Hemresan*sköts*istället upp till halv sju på kvällen och jag och Mille samt hans lillebror Zacke var snabba med att planera in lite fiske under dagen. Det skulle dock visa sig bli trögt – extremt klart vatten, soligt väder och svaga vindar. Vi började med lite abborrfiske och när vi landat ett gäng inser vi att det inte var samma ansamlingar fisk som det varit några dagar tidigare. Vi orkar inte leta reda på de små randiga rackarna utan går direkt på gäddan istället.
Detta skulle visa sig lättare sagt än gjort. Visst stod det gädda på många av platserna, men att få dem att bita var en annan femma. Otroligt många efterföljare i farten. Första gäddan krokar faktiskt Zacke vilket var riktigt skoj. Snart kontrar jag med en liten rackare på en Svartzonker McMy och de tre följande kasten har jag hugg i samtliga, alla följde dock inte med upp. Plötsligt får ser jag en efterföljare bakom min lilla jerk och precis när jag upplyser de andra om det hojtar Mille till – han har inte mindre än tre följare samtidigt. Ingen av dem behagar hugga, inte då i alla fall, men snart får han upprättelse med sin Rebel wobbler.
Zacke testar jigg och blir förvånad när det hugger gädda i första kastet.
Själv provar jag min nya, numer rätt så tuggade S-Killer från Lunkermania.
Zacke fiskade faktiskt klart bäst under dagen och landade flest fiskar av alla. Kanske var det hans mindre beten som gjorde det? Mothugget klarade han galant, fighterna likaså, och han lärde sig dessutom under dagen att handlanda sina gäddor själv och dessutom ta gälgreppet och kroka av dem. Inte illa! Där har vi en storfiskare att räkna med i framtiden.
Postat i:Övriga funderingar, Betesbyggande, Fiskelänkar, Fiskerapporter, Utrustning/beten
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
