Ändrade planer i sista stund – Åland är räddningen.
-
Egentligen var det*tänkt att jag skulle jaga storgäddor i Hälsingland i helgen, men ändrade planer i sista stund satte käppar i hjulet för det tyvärr. Men fiskas skulle det göras, så jag och Cine åkte ännu en gång den bekanta färjan mot Åland.
Fisket började på fredagen. Medan Mille och hans vänner satt i skolbänken var jag så fräck att jag tog mig ut på sjön för att värma upp lite inför morgondagen.**Jag möttes av mycket svåra förutsättningar – ruggigt klart vatten, strålande solsken och en svag vind som dessutom kom från fel håll. Hm. Jag får snart ett mess av min hårt studerande, smått avundsjuka kamrat som undrar hur det går och jag skriver med viss besvikelse att kontakterna tyvärr uteblivit än så länge. Kastet efter hugger det dock på min McTail.
Fisket fortsätter i tröghetens tecken och det hugger ganska glest – tills jag får för mig att testa några nya ställen. På en stor grundplatå där man såg varenda liten sten och tångruska dyker det plötsligt upp två gäddor från ingenstans bakom min*Toppie, den ena i femkilosklassen, men innan den hinner hugga gör den mindre gäddan ett utfall från två meters håll och hugger den lilla jerken som om det inte fanns någon morgondag – hugget var minst sagt sjukt hårt. Smått paff av den lilla gäddans kraft fightar jag och krokar av den i vattnet. Det skulle visa sig finnas mer gädda på platsen och plast-McTailen var betet som fiskade bäst.
Ett 15-tal gäddor senare åker jag nöjd och belåten hem igen. Riktigt kul att fiska gädda i så pass klart vatten, där man ser alla hugg och hur bottenstrukturen ser ut. Jag trodde gäddorna skulle vara trögare med tanke på förutsättningarna, men så var alltså inte fallet.
Dagen efter satt Mille inte i någon skolbänk utan den här gången var det gäddfiske som gällde även för honom. Den här dagen var förutsättningarna till en början nästan ännu värre – mer sol, mindre vind och minst lika klart vatten. Och precis som föregående dag skulle gäddorna visa sig tröga. Snart visar sig ett gäng följare, och när en tvåkilosgädda följer efter en smarrig liten McMy*förstår vi ingenting – det är fullkomligt OMÖJLIGT att en gädda inte smackar i sig den på direkten när den uppenbarar sig i vattnet. Men det gjorde alltså inte denna gädda vilket vi tog som ett tecken på exceptionellt trögt fiske.*Snart börjar gäddorna i alla fall droppa in med jämna, dock lite väl långa, mellanrum. Tiden mellan dessa hugg förkortades markant när vi började fiska mer med jigg på runt fyra meters djup.
Mitt i allt hugger det återigen på min sextumsjigg och det som jag först trodde var en gädda visar sig vara en redigt stadig abborre – lång och grov, den i särklass största jag sett. Milles PB på abborre ligger på 1,3 kilo och han menade att denna var större – runt 1,5 kilo kom vi fram till att den borde ha vägt. Men, som ni säkert förstår när jag skriver sådär så fick vi alltså inte upp den utan den lossnade precis när jag skulle greppa den och lyfta in i båten. Surt!
Mille lånar en Super Sandra av mig och det verkar lite sådär med ett så stort bete i det klara och stilla vattnet, men så var tydligen inte fallet. Nästan direkt krokar han en liten gädda på grunt vatten och i kastet efter en aningen finare gädda.
Fler fiskar hugger på Sandran, både den*stora och lilla modellen. Jag skördar även viss framgång med en wobbler kallad Rebel F40 och i ett kast har jag två större gäddor efter. Snart tar jag en mindre gädda också.
Medan solen börjar ställa sig lägre och lägre på himlen fångar vi ett gäng gäddor på bland annat Rebelen, Sandrorna, sextumsjigg och*Svartzonker-tail. När vi ger upp gäddfisket kan vi summera 21 gäddor under dagen, de flesta av dem se sista timmarna. På väg tillbaka passerar vi en plats där Ålandsgänget såg en hel del stor abborre under den här tiden på året för ett år sedan inne på det mycket grunda vattnet och vi beslutar oss för att testa tre kast var innan vi åkte in för dagen. Mille får låna en Super Rooster Tail*och i första kastet tar han en liten abborre. Jag tar upp kameran och filmar (det kommer en film inom kort) och filmar även kastet efter i vilket han återigen krokar en abborre. Precis som i det tredje. Vid det laget nästan slänger jag ifrån mig kameran och drar på en liten abborrjigg på mitt gäddklassade St. Croix-spö. Jag slungar ut ett kort kast och jiggen hinner knappt landa innan någon abborre slukar den. Och så fortsätter det i 15-20 underbart galna minuter där vi landar mer än 50 abborrar med ett gäng runt och precis över 800 gram, många mellan fyra och sex hekto. Helt sjukt och det i särklass bästa abborrfiske vi upplevt, i nästan beckmörker och på en meters djup.
I takt med att solen försvann mer och mer till att 20 minuter senare helt lysa med sin frånvaro (haha) blev fisket svårare och svårare. Det blev helt enkelt kolsvart och det var inte helt lätt att ta sig iland och lasta ur alla grejer senare, men det var det 110 % värt. När Mille och co. åkte ut kvällen efter, men någon timme tidigare, landade de inte mindre än närmare 250 abborrar, allt inne på det grunda vattnet. Riktigt skoj…
Nu är filmen klar:
Postat i:Allmänt, Övriga funderingar, Beten, Fiskerapporter, Fiskevideos, Utrustning/beten 
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
-
Egentligen var det*tänkt att jag skulle jaga storgäddor i Hälsingland i helgen, men ändrade planer i sista stund satte käppar i hjulet för det tyvärr. Men fiskas skulle det göras, så jag och Cine åkte ännu en gång den bekanta färjan mot Åland.
Fisket började på fredagen. Medan Mille och hans vänner satt i skolbänken var jag så fräck att jag tog mig ut på sjön för att värma upp lite inför morgondagen.**Jag möttes av mycket svåra förutsättningar – ruggigt klart vatten, strålande solsken och en svag vind som dessutom kom från fel håll. Hm. Jag får snart ett mess av min hårt studerande, smått avundsjuka kamrat som undrar hur det går och jag skriver med viss besvikelse att kontakterna tyvärr uteblivit än så länge. Kastet efter hugger det dock på min McTail.
Fisket fortsätter i tröghetens tecken och det hugger ganska glest – tills jag får för mig att testa några nya ställen. På en stor grundplatå där man såg varenda liten sten och tångruska dyker det plötsligt upp två gäddor från ingenstans bakom min*Toppie, den ena i femkilosklassen, men innan den hinner hugga gör den mindre gäddan ett utfall från två meters håll och hugger den lilla jerken som om det inte fanns någon morgondag – hugget var minst sagt sjukt hårt. Smått paff av den lilla gäddans kraft fightar jag och krokar av den i vattnet. Det skulle visa sig finnas mer gädda på platsen och plast-McTailen var betet som fiskade bäst.
Ett 15-tal gäddor senare åker jag nöjd och belåten hem igen. Riktigt kul att fiska gädda i så pass klart vatten, där man ser alla hugg och hur bottenstrukturen ser ut. Jag trodde gäddorna skulle vara trögare med tanke på förutsättningarna, men så var alltså inte fallet.
Dagen efter satt Mille inte i någon skolbänk utan den här gången var det gäddfiske som gällde även för honom. Den här dagen var förutsättningarna till en början nästan ännu värre – mer sol, mindre vind och minst lika klart vatten. Och precis som föregående dag skulle gäddorna visa sig tröga. Snart visar sig ett gäng följare, och när en tvåkilosgädda följer efter en smarrig liten McMy*förstår vi ingenting – det är fullkomligt OMÖJLIGT att en gädda inte smackar i sig den på direkten när den uppenbarar sig i vattnet. Men det gjorde alltså inte denna gädda vilket vi tog som ett tecken på exceptionellt trögt fiske.*Snart börjar gäddorna i alla fall droppa in med jämna, dock lite väl långa, mellanrum. Tiden mellan dessa hugg förkortades markant när vi började fiska mer med jigg på runt fyra meters djup.
Mitt i allt hugger det återigen på min sextumsjigg och det som jag först trodde var en gädda visar sig vara en redigt stadig abborre – lång och grov, den i särklass största jag sett. Milles PB på abborre ligger på 1,3 kilo och han menade att denna var större – runt 1,5 kilo kom vi fram till att den borde ha vägt. Men, som ni säkert förstår när jag skriver sådär så fick vi alltså inte upp den utan den lossnade precis när jag skulle greppa den och lyfta in i båten. Surt!
Mille lånar en Super Sandra av mig och det verkar lite sådär med ett så stort bete i det klara och stilla vattnet, men så var tydligen inte fallet. Nästan direkt krokar han en liten gädda på grunt vatten och i kastet efter en aningen finare gädda.
Fler fiskar hugger på Sandran, både den*stora och lilla modellen. Jag skördar även viss framgång med en wobbler kallad Rebel F40 och i ett kast har jag två större gäddor efter. Snart tar jag en mindre gädda också.
Medan solen börjar ställa sig lägre och lägre på himlen fångar vi ett gäng gäddor på bland annat Rebelen, Sandrorna, sextumsjigg och*Svartzonker-tail. När vi ger upp gäddfisket kan vi summera 21 gäddor under dagen, de flesta av dem se sista timmarna. På väg tillbaka passerar vi en plats där Ålandsgänget såg en hel del stor abborre under den här tiden på året för ett år sedan inne på det mycket grunda vattnet och vi beslutar oss för att testa tre kast var innan vi åkte in för dagen. Mille får låna en Super Rooster Tail*och i första kastet tar han en liten abborre. Jag tar upp kameran och filmar (det kommer en film inom kort) och filmar även kastet efter i vilket han återigen krokar en abborre. Precis som i det tredje. Vid det laget nästan slänger jag ifrån mig kameran och drar på en liten abborrjigg på mitt gäddklassade St. Croix-spö. Jag slungar ut ett kort kast och jiggen hinner knappt landa innan någon abborre slukar den. Och så fortsätter det i 15-20 underbart galna minuter där vi landar mer än 50 abborrar med ett gäng runt och precis över 800 gram, många mellan fyra och sex hekto. Helt sjukt och det i särklass bästa abborrfiske vi upplevt, i nästan beckmörker och på en meters djup.
I takt med att solen försvann mer och mer till att 20 minuter senare helt lysa med sin frånvaro (haha) blev fisket svårare och svårare. Det blev helt enkelt kolsvart och det var inte helt lätt att ta sig iland och lasta ur alla grejer senare, men det var det 110 % värt. När Mille och co. åkte ut kvällen efter, men någon timme tidigare, landade de inte mindre än närmare 250 abborrar, allt inne på det grunda vattnet. Riktigt skoj…
Nu är filmen klar:
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
