Ikväll dog blåsten och jag kände att det vore illa att gå miste om en sådan kväll så jag packade fiskeprylarna och gav mig iväg för en kväll av lugn och ro.
Mete var på schemat och dagens bete skulle vara majskorn, ICAs egna 3-pack.
Efter att jag riggat upp allt och satt mig så hände inte så mycket på ett bra tag.
Några försiktiga nappindikationer var det enda.
Sedan kom Mattias förbi en sväng och snackade. Han gav mig några tips och dessa gav utdelning direkt.
En karp av godkänd storlek försökte stjäla mitt bete som nu legat på botten en liten stund.
Den satt fast i ungefär fyra sekunder, precis tillräckligt för att explodera i ytan och visa sig för Mattias. Efter det tyckte den att den visat sig nog och släppte min krok.
Sedan lämnade Mattias mig till mitt öde där, när nattens mörker svepte sig om mig.
Fram med pannlampan så man hade åtminstone lite ljus att orientera sig i.
Någon timme gick med några få försiktiga napp, och sedan dök flötet och en fisk satt på kroken då jag lyfta mitt spö.
Upp kom en slemmig Braxen på 1,2 kg. Håven står i duschen nu för övrigt, i hopp om att bli av med slemmet.
Efter detta var det som innan, försiktiga napp och inget motstånd vid mothugg.
Timmarna gick och cigaretterna tog slut. Jag var sekunder från att plocka ihop då flötet gungade till lite lite grann.
Fisk fanns runt mitt bete. Några strömmar att tala om finns inte i dammen så det kan inte vara annat än fisk som viftar på fenorna eller simmar på linan.
Flötet sjunker sakta ner någon centimeter för att sedan luftas till sitt vanliga läge.
Flötet sjunker ännu en gång på precis samma sätt. Och så upp igen.
Tredje gången satt jag stel som en pinne och höll fast i spöet. Flötet sjönk något mer denna gången och istället för att sakta stiga igen så flyttar det sig sakta åt sidan. Snabbt mothugg och fisk sitter på.
Jag känner omedelbart något riktigt stort som sliter i andra sidan av linan och sekunderna senare gör den en rejäl rusning ut mot mitten av dammen. Jag lyckas veva in någon meter innan nästa rusning och denna går rakt åt vänster.
Samma sak igen, jag vevar in några meter och plötsligt rusar fisken ännu en gång men denna gången åt höger och in bland några näckrosor.
Vad ÄR detta för något? tänkte jag och började bli orolig för att kroken eller linan inte skulle hålla.
Jag lyfter spöet stadigt med lite hårdare dragen slirbroms, jag vill verkligen inte att fisken ska dra iväg ännu längre.
Fisken går loss från näckrosorna och nu kan jag ta in nästan all lina, fisken är bara någon meter ifrån kanten och jag gör mig beredd att fånga upp den med håven. Då kommer några intensiva rusningar till och invevningen får börja om.
Den här gången slinker fisken in över håvkanten och jag lyfter upp den.
Det var en Sutare med längden 55 cm och vikten 2900g, ett solkart nytt personbästa och kvällen är räddad.
Nu var det äntligen dags att plocka ihop mina saker och promenera hem igen.
Trött och sliten, men nöjd och lycklig.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Mete var på schemat och dagens bete skulle vara majskorn, ICAs egna 3-pack.
Efter att jag riggat upp allt och satt mig så hände inte så mycket på ett bra tag.
Några försiktiga nappindikationer var det enda.
Sedan kom Mattias förbi en sväng och snackade. Han gav mig några tips och dessa gav utdelning direkt.
En karp av godkänd storlek försökte stjäla mitt bete som nu legat på botten en liten stund.
Den satt fast i ungefär fyra sekunder, precis tillräckligt för att explodera i ytan och visa sig för Mattias. Efter det tyckte den att den visat sig nog och släppte min krok.
Sedan lämnade Mattias mig till mitt öde där, när nattens mörker svepte sig om mig.
Fram med pannlampan så man hade åtminstone lite ljus att orientera sig i.
Någon timme gick med några få försiktiga napp, och sedan dök flötet och en fisk satt på kroken då jag lyfta mitt spö.
Upp kom en slemmig Braxen på 1,2 kg. Håven står i duschen nu för övrigt, i hopp om att bli av med slemmet.
Efter detta var det som innan, försiktiga napp och inget motstånd vid mothugg.
Timmarna gick och cigaretterna tog slut. Jag var sekunder från att plocka ihop då flötet gungade till lite lite grann.
Fisk fanns runt mitt bete. Några strömmar att tala om finns inte i dammen så det kan inte vara annat än fisk som viftar på fenorna eller simmar på linan.
Flötet sjunker sakta ner någon centimeter för att sedan luftas till sitt vanliga läge.
Flötet sjunker ännu en gång på precis samma sätt. Och så upp igen.
Tredje gången satt jag stel som en pinne och höll fast i spöet. Flötet sjönk något mer denna gången och istället för att sakta stiga igen så flyttar det sig sakta åt sidan. Snabbt mothugg och fisk sitter på.
Jag känner omedelbart något riktigt stort som sliter i andra sidan av linan och sekunderna senare gör den en rejäl rusning ut mot mitten av dammen. Jag lyckas veva in någon meter innan nästa rusning och denna går rakt åt vänster.
Samma sak igen, jag vevar in några meter och plötsligt rusar fisken ännu en gång men denna gången åt höger och in bland några näckrosor.
Vad ÄR detta för något? tänkte jag och började bli orolig för att kroken eller linan inte skulle hålla.
Jag lyfter spöet stadigt med lite hårdare dragen slirbroms, jag vill verkligen inte att fisken ska dra iväg ännu längre.
Fisken går loss från näckrosorna och nu kan jag ta in nästan all lina, fisken är bara någon meter ifrån kanten och jag gör mig beredd att fånga upp den med håven. Då kommer några intensiva rusningar till och invevningen får börja om.
Den här gången slinker fisken in över håvkanten och jag lyfter upp den.
Det var en Sutare med längden 55 cm och vikten 2900g, ett solkart nytt personbästa och kvällen är räddad.
Nu var det äntligen dags att plocka ihop mina saker och promenera hem igen.
Trött och sliten, men nöjd och lycklig.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
