I Torsdags morse sattes Joels båt på släp, jag och John skulle ut på Vätterns stora vidder och jaga prickfiskar.
Öring, Röding och Lax var potentiella byten och vi hade stora förväntningar.
Vind existerade knappt, när vi backade ner i Gränna hamn så låg vattnet spegelblankt.
En lätt bris mötte oss på väg ut ur hamnen och det låg ett tunt lager med dimma på ytan längre ut.
Men det skrämde oss inte, vi var övertygade om att dimman skulle lätta och en perfekt dag skulle infinna sig.
Vi tacklade upp spöna och sänkte djupriggarna till rätt djup, och så var fisket igång.
Något trögt var det ett par timmar och jag övertygade John om att vi skulle svänga neråt och över mot Visingsö, för att sedan följa Visingsö uppåt mot norra änden.
Sagt och gjort, vi tuffade på bort mot ön och det blev djupare och djupare.
55 meter
68 meter
83 meter
99 meter
101 meter
Då plötsligt ser jag att en paravan beter sig lite misstänkt. Sakta glider den ur sin bana och något bakåt.
Den fortsätter sakta att sacka efter och John säger att det kanske kan vara en lite fisk.
Jag tar tag i spöet och börjar veva in, känner ingenting alls i andra änden.
Men till slut är betet så nära båten att jag kan se en mun och en fena bryta ytan.
Det ÄR en fisk tjoar jag glatt. Min allra första Vätter-prickfisk!
Denna lilla krabat tog på ytfiskad wobbler av något slag, på över 100 meters djup.
Jag hade fortfarande inte fått känna någon fight och den var för liten för att sparas så efter några bilder släpptes den tillbaks. Vägning och mätning var inte ens lönt.
Trollingen fortsatte på lite grundare vatten, vi la oss och styrde båten utmed djupbranten och på runt 30 meter.
Nu såg jag första fisken på ekolodet. En fiskbåge ända nere på botten uppenbarade sig och jag sa att nu smäller det säkert på någon av djupriggarna.
John gjorde sig beredd.
25-30 meter senare rycker det ordentligt i ett av djupriggsspöna.
John hugger tag i det och gör ett lätt motryck för att linutlösaren ska lösas ut.
Fisken gör mer motstånd än min första gör och vi är helnöjda, nu efter flera timmar av ingenting så kanske det börjar!
En halvtimme senare så är det äntligen min tur att få känna lite ryck i spöet, även denna gång är det på djuprigg bara någon meter över botten.
Upp kommer största för dagen
Nu blev det stiltje i dubbel bemärkelse. Det slutade nappa och Vättern låg totalt still. Solen gassade och dagen-efter-solbrännan var ett faktum.
Vi turades om att styra skutan och slappa i fören
Sammanfattningsvis var det en bra fiskedag. Skönt väder och alla fick fisk.
Nu ska min kära mor få två fina öringfiléer till påsken, hoppas hon blir glad
Mer fiske kommer, känner att jag knappt gjort annat på senare tid och vem kan klandra mig med detta väder?
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Öring, Röding och Lax var potentiella byten och vi hade stora förväntningar.
Vind existerade knappt, när vi backade ner i Gränna hamn så låg vattnet spegelblankt.
En lätt bris mötte oss på väg ut ur hamnen och det låg ett tunt lager med dimma på ytan längre ut.
Men det skrämde oss inte, vi var övertygade om att dimman skulle lätta och en perfekt dag skulle infinna sig.
Vi tacklade upp spöna och sänkte djupriggarna till rätt djup, och så var fisket igång.
Något trögt var det ett par timmar och jag övertygade John om att vi skulle svänga neråt och över mot Visingsö, för att sedan följa Visingsö uppåt mot norra änden.
Sagt och gjort, vi tuffade på bort mot ön och det blev djupare och djupare.
55 meter
68 meter
83 meter
99 meter
101 meter
Då plötsligt ser jag att en paravan beter sig lite misstänkt. Sakta glider den ur sin bana och något bakåt.
Den fortsätter sakta att sacka efter och John säger att det kanske kan vara en lite fisk.
Jag tar tag i spöet och börjar veva in, känner ingenting alls i andra änden.
Men till slut är betet så nära båten att jag kan se en mun och en fena bryta ytan.
Det ÄR en fisk tjoar jag glatt. Min allra första Vätter-prickfisk!
Denna lilla krabat tog på ytfiskad wobbler av något slag, på över 100 meters djup.
Jag hade fortfarande inte fått känna någon fight och den var för liten för att sparas så efter några bilder släpptes den tillbaks. Vägning och mätning var inte ens lönt.
Trollingen fortsatte på lite grundare vatten, vi la oss och styrde båten utmed djupbranten och på runt 30 meter.
Nu såg jag första fisken på ekolodet. En fiskbåge ända nere på botten uppenbarade sig och jag sa att nu smäller det säkert på någon av djupriggarna.
John gjorde sig beredd.
25-30 meter senare rycker det ordentligt i ett av djupriggsspöna.
John hugger tag i det och gör ett lätt motryck för att linutlösaren ska lösas ut.
Fisken gör mer motstånd än min första gör och vi är helnöjda, nu efter flera timmar av ingenting så kanske det börjar!
1,91 kg vägde denna smala Öring, se vad glad han är där han sitter med en godkänd fisk 
En halvtimme senare så är det äntligen min tur att få känna lite ryck i spöet, även denna gång är det på djuprigg bara någon meter över botten.
Upp kommer största för dagen
Den här Öringen vägde 2,32 kg och var kortare än Johns men rätt mycket tjockare.
Nu blev det stiltje i dubbel bemärkelse. Det slutade nappa och Vättern låg totalt still. Solen gassade och dagen-efter-solbrännan var ett faktum.
Vi turades om att styra skutan och slappa i fören
Sammanfattningsvis var det en bra fiskedag. Skönt väder och alla fick fisk.
Nu ska min kära mor få två fina öringfiléer till påsken, hoppas hon blir glad
Mer fiske kommer, känner att jag knappt gjort annat på senare tid och vem kan klandra mig med detta väder?
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
