Har ett par inlägg som väntar. Ett misslyckat göspass och ett lakfiske. Men dom får vänta.
Svärföräldrarna är på besök i en vecka nu under barnens sportlov vilket har medfört att ett gäng fiskemöjligheter nu öppnats för herr Makkinje. Med mer humana dagstemperaturer och barnvakt så måste gäddmarkerna utforskas! Fiske planerades först med en solotur på söndag och sen ett dubbelpass tis-ons med Stefan.
Gårdagens solopass ägnades åt att testa en vik i havet som Stefan och jag i 4-5 års tid pratat om att vi borde testa. Efter att ha sett ett par fiskefilmer och läst mer om liknande fisken i sådana här grundvikar utanför stora djup, så blev suget för stort. Pga den hårda vinden så valde jag att sätta mig där redan på söndagen, eftersom den innebar ett fullständigt vindskydd vilket är prio 1 på isen.
Jag var ute på isen vid 7.30 och började sätta ut spöna. Isen är mellan 50-60 cm tjock nu, men det känns att man börjar komma i isborrarform och isen besvärade mig inte speciellt mycket idag. Ut med alla spön, mäska med strömming i alla hål och sen kunde jag sjunka ner i stolen och vila.
För ovanlighetens skull kom ingen omedelbar effekt av mäskningen. Jag fick vänta i 1½ timme innan det kom ett helt oanonserat dubbelhugg. Jag börjar med att dra upp den vackraste lillgäddan jag sett. Jag uppskattar den till strax över 3 kilo. Den var lång som en 2 kilos men en hängbuk som på en storgädda, och på det sen en underbart klar fin grön teckning och det var nästan så jag knappt kunde sluta titta på den. Till slut blev jag tvungen att hastigt returnera den eftersom ett spö lite längre bort signalerade för hugg. Jag drillar upp och returnerar en kilo-gädda som i sitt lilla gap hade en mört som var stor som halva gäddan ungefär. Undrar hur den hade tänkt lösa det. Fick nästan bryta käken ur led på stackarn för att få ut mörten så jag kunde lossa krokarna.
Sen rullar det på med nått hugg då och då i 30-40 minuters intervaller. Jag sitter och är härligt avslappnad och nickar till lite mellan nappen. Det är så ljuvligt att bara sitta i den friska luften, och i den totala tystnaden bara rensa skallen och inte ha några som helst bekymmer i hela världen. Så skönt att kunna komma ifrån alla måsten, krav och stress en stund.
Fiskarna som nappar är samtliga i 2-3 kilos klassen och ett par av dom har riktigt fina proportioner vilket tyder på att födotillgången är bra i denna vik. Fram mot lunchtid har jag haft 7 napp. 3 missade och 4 fångade. Jag inser att det kanske inte kommer bli nått större idag, men det känns som det kvittar. Så länge nappen bara rullar på och man har det bra så spelar det ingen som helst roll.
Jag drar igång SVT-play appen på min HTC för att spana in herrarnas VM-dubbeljakt. Tänka sig att man nuförtiden kan ha TV med sig i telefonen. Mitt i loppet får jag fäll ute på kanten och bommar en finare fisk som tyvärr gick fast i de få vass-strån som fanns här i viken.
När det sen bara är nån kilometer kvar av loppet så fäller spöet närmast mig, bara 6 meter från min stol.
Linan löper ut stadigt och jag gör ett snabbt mothugg. Jag känner direkt att det är en finare fisk och den känns större o större ju längre jag drillar den. Ismetet är lite speciellt och man känner nästan bara kalibern genom sättet dom rusar på. En mindre gädda kan rusa kraftfullt, men ger ofta snabbt upp mot spöets motstånd. Denna gädda däremot, brydde sig inte speciellt mycket om spöet utan gick iväg så många meter som den ville utan att vika sig för motståndet.
Tänkte att den nog kunde väga 8-9 kilo med lite flyt. Sen kom huvudet upp en snabbis i hålet. WHAAAAAA! Nu först förstod jag vad det handlade om. Ska jag verkligen få äran att plocka mitt livs andra 10:a, ENSAM IGEN???? Andra gången gäddskallen kommer upp i hålet igen är jag beredd. Ett snabbt gälgrepp (Japp, nu är man en fullfjädrad gälgreppare och kan kasta huggkrok o håv åt fanders!) och ur isen förlöser jag en grymt bastant gädda med ett gap som ser ut att kunna sluka mitt huvud om den fick chansen. Jag får en smärre blackout och bara står där en stund, sen kommer min förprogrammerade ärta igång igen och allt sker sen snabbt.
Först vägningen. Jag håller på att svimma när vågen genast visar över 12 kilo. Helt overkligt! När vågen lugnat sig visar den fascinerande 12,62kg! 12620 underbara krokodil-gram!!!! Med skakande armar fumlar jag först fram kameran, försöker sen med hjälp av mörthink och en glassburk rigga upp nån sorts stativ och slemmar sen ner hela kameran i min jakt på hur fasen man nu ställde in självutlösaren. Jag drar återigen en snabb bön att korten ska funka och kör sen en serie snabba kort. Att jag fisketuren till ära införskaffat ett måttband hade jag förträngt i mitt speedade tillstånd.
En sista beundrande blick på monstret och sen fick den pigg och glad simma hem igen. Står bara och studsar av glädje efteråt och drar med stelfrusna händer iväg ett snabbt sms till Stefan. "Nytt pb, återkommer". Jag letar efter alla mina prylar som ligger utspridda i snön och försöker samla mig. Efter att ha värmt upp händerna igen så kommer då moment of truth, fram med kameran och se vad som fastnade. En del av bilderna se helt ok ut i den lilla skärmen. Skickar iväg info till Stefan och avslutar med "att det ska ju vara fan att min fotograf aldrig kan vara med när det händer, ;-)"
Här är de bästa av bilderna jag lyckades få till:
Resten av dagen sitter jag med ett stort smajl i nunan och orkar fiska ända till 16.00 innan jag packar och pulsar hemåt. Jag får en gädda till i 2-kilos klassen och kan summera 10 fäll, varav 4 bommades.
Vilket sanslöst år hittills. Har höjt mitt personliga gäddrekord i dramatiska steg. Från 8 till 10,74 och sen från 10,74 till 12,62. Inte helt normalt va? Men så underbart härligt!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Svärföräldrarna är på besök i en vecka nu under barnens sportlov vilket har medfört att ett gäng fiskemöjligheter nu öppnats för herr Makkinje. Med mer humana dagstemperaturer och barnvakt så måste gäddmarkerna utforskas! Fiske planerades först med en solotur på söndag och sen ett dubbelpass tis-ons med Stefan.
Gårdagens solopass ägnades åt att testa en vik i havet som Stefan och jag i 4-5 års tid pratat om att vi borde testa. Efter att ha sett ett par fiskefilmer och läst mer om liknande fisken i sådana här grundvikar utanför stora djup, så blev suget för stort. Pga den hårda vinden så valde jag att sätta mig där redan på söndagen, eftersom den innebar ett fullständigt vindskydd vilket är prio 1 på isen.
Jag var ute på isen vid 7.30 och började sätta ut spöna. Isen är mellan 50-60 cm tjock nu, men det känns att man börjar komma i isborrarform och isen besvärade mig inte speciellt mycket idag. Ut med alla spön, mäska med strömming i alla hål och sen kunde jag sjunka ner i stolen och vila.
För ovanlighetens skull kom ingen omedelbar effekt av mäskningen. Jag fick vänta i 1½ timme innan det kom ett helt oanonserat dubbelhugg. Jag börjar med att dra upp den vackraste lillgäddan jag sett. Jag uppskattar den till strax över 3 kilo. Den var lång som en 2 kilos men en hängbuk som på en storgädda, och på det sen en underbart klar fin grön teckning och det var nästan så jag knappt kunde sluta titta på den. Till slut blev jag tvungen att hastigt returnera den eftersom ett spö lite längre bort signalerade för hugg. Jag drillar upp och returnerar en kilo-gädda som i sitt lilla gap hade en mört som var stor som halva gäddan ungefär. Undrar hur den hade tänkt lösa det. Fick nästan bryta käken ur led på stackarn för att få ut mörten så jag kunde lossa krokarna.
Sen rullar det på med nått hugg då och då i 30-40 minuters intervaller. Jag sitter och är härligt avslappnad och nickar till lite mellan nappen. Det är så ljuvligt att bara sitta i den friska luften, och i den totala tystnaden bara rensa skallen och inte ha några som helst bekymmer i hela världen. Så skönt att kunna komma ifrån alla måsten, krav och stress en stund.
Fiskarna som nappar är samtliga i 2-3 kilos klassen och ett par av dom har riktigt fina proportioner vilket tyder på att födotillgången är bra i denna vik. Fram mot lunchtid har jag haft 7 napp. 3 missade och 4 fångade. Jag inser att det kanske inte kommer bli nått större idag, men det känns som det kvittar. Så länge nappen bara rullar på och man har det bra så spelar det ingen som helst roll.
Jag drar igång SVT-play appen på min HTC för att spana in herrarnas VM-dubbeljakt. Tänka sig att man nuförtiden kan ha TV med sig i telefonen. Mitt i loppet får jag fäll ute på kanten och bommar en finare fisk som tyvärr gick fast i de få vass-strån som fanns här i viken.
När det sen bara är nån kilometer kvar av loppet så fäller spöet närmast mig, bara 6 meter från min stol.
Linan löper ut stadigt och jag gör ett snabbt mothugg. Jag känner direkt att det är en finare fisk och den känns större o större ju längre jag drillar den. Ismetet är lite speciellt och man känner nästan bara kalibern genom sättet dom rusar på. En mindre gädda kan rusa kraftfullt, men ger ofta snabbt upp mot spöets motstånd. Denna gädda däremot, brydde sig inte speciellt mycket om spöet utan gick iväg så många meter som den ville utan att vika sig för motståndet.
Tänkte att den nog kunde väga 8-9 kilo med lite flyt. Sen kom huvudet upp en snabbis i hålet. WHAAAAAA! Nu först förstod jag vad det handlade om. Ska jag verkligen få äran att plocka mitt livs andra 10:a, ENSAM IGEN???? Andra gången gäddskallen kommer upp i hålet igen är jag beredd. Ett snabbt gälgrepp (Japp, nu är man en fullfjädrad gälgreppare och kan kasta huggkrok o håv åt fanders!) och ur isen förlöser jag en grymt bastant gädda med ett gap som ser ut att kunna sluka mitt huvud om den fick chansen. Jag får en smärre blackout och bara står där en stund, sen kommer min förprogrammerade ärta igång igen och allt sker sen snabbt.
Först vägningen. Jag håller på att svimma när vågen genast visar över 12 kilo. Helt overkligt! När vågen lugnat sig visar den fascinerande 12,62kg! 12620 underbara krokodil-gram!!!! Med skakande armar fumlar jag först fram kameran, försöker sen med hjälp av mörthink och en glassburk rigga upp nån sorts stativ och slemmar sen ner hela kameran i min jakt på hur fasen man nu ställde in självutlösaren. Jag drar återigen en snabb bön att korten ska funka och kör sen en serie snabba kort. Att jag fisketuren till ära införskaffat ett måttband hade jag förträngt i mitt speedade tillstånd.
En sista beundrande blick på monstret och sen fick den pigg och glad simma hem igen. Står bara och studsar av glädje efteråt och drar med stelfrusna händer iväg ett snabbt sms till Stefan. "Nytt pb, återkommer". Jag letar efter alla mina prylar som ligger utspridda i snön och försöker samla mig. Efter att ha värmt upp händerna igen så kommer då moment of truth, fram med kameran och se vad som fastnade. En del av bilderna se helt ok ut i den lilla skärmen. Skickar iväg info till Stefan och avslutar med "att det ska ju vara fan att min fotograf aldrig kan vara med när det händer, ;-)"
Här är de bästa av bilderna jag lyckades få till:
Resten av dagen sitter jag med ett stort smajl i nunan och orkar fiska ända till 16.00 innan jag packar och pulsar hemåt. Jag får en gädda till i 2-kilos klassen och kan summera 10 fäll, varav 4 bommades.
Vilket sanslöst år hittills. Har höjt mitt personliga gäddrekord i dramatiska steg. Från 8 till 10,74 och sen från 10,74 till 12,62. Inte helt normalt va? Men så underbart härligt!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
