Morgonen var tidig och när jag tittade ut ur köksfönstret låg det fem centimeter snö på varenda gren i trädet utanför.
Det var vackert men är ju inte riktigt optimalt för isfiske.
Vy ytanför mitt kök en tidig Januarimorgon
Idag var det dags för att prova Rocksjöns vita vidder i jakt på den där mostergäddan, monstergösen eller monsterabborren. Man hör talas om de där jättestora fiskarna som någons kompis farbrors granne tagit för några år sedan, liknande historier har nog alla sportfiskare hört och de är alltid skrönor...eller?
Vi anlände och tittade ut över en vittäckt sjö och det såg så lugnt och vackert ut.
En lätt dimma låg och slickade den frusna ytan.
Nu var det bara att kravla sig i flytoverallen och promenera ut på sjön.
Vi hjälptes åt att borra hålen genom den 40 cm tjocka isen, man blir riktigt mör i armarna efter några hål.
Men till slut var vi fördiga och satte ut våra spön och tog var sin kopp kaffe.
Nu började väntan på att bjällrorna och vipporna skulle indikera pill och hugg.
Den första indikationen var förmodligen bara mörten som var stark och utlöste vippan och sedan tog det en bra stund innan vippan på mitt spö plötsligt gungade fram och tillbaks. Jag sprang fram och såg att linan drogs ut i lugn och stabil takt. Klämmorna som håller spöet lossades och när jag lyfte spöet så kände jag ett litet gung.
Fisken satt och jag kände rätt fort att den inte var stor. Så länge det inte var en abborre då, i så fall skulle den nog vara rätt okej.
Första gången vi såg den i hålet var vi alla övertygade om att den vita skuggan där nere var en Gös men det var en Rocksjö-ljus gädda i miniformat. En fisk i alla fall, det får man vara nöjd med!
Ja det var det enda för dagen, tråkigt att de andra inte fick någon fisk. Peter tappade en lite bättre gädda nära hålet.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Det var vackert men är ju inte riktigt optimalt för isfiske.
Vy ytanför mitt kök en tidig Januarimorgon
Idag var det dags för att prova Rocksjöns vita vidder i jakt på den där mostergäddan, monstergösen eller monsterabborren. Man hör talas om de där jättestora fiskarna som någons kompis farbrors granne tagit för några år sedan, liknande historier har nog alla sportfiskare hört och de är alltid skrönor...eller?
Vi anlände och tittade ut över en vittäckt sjö och det såg så lugnt och vackert ut.
En lätt dimma låg och slickade den frusna ytan.
Nu var det bara att kravla sig i flytoverallen och promenera ut på sjön.
Det är svårt att få till ett riktigt bra foto i direkt motljus.
Vi hjälptes åt att borra hålen genom den 40 cm tjocka isen, man blir riktigt mör i armarna efter några hål.
Men till slut var vi fördiga och satte ut våra spön och tog var sin kopp kaffe.
Nu började väntan på att bjällrorna och vipporna skulle indikera pill och hugg.
Den första indikationen var förmodligen bara mörten som var stark och utlöste vippan och sedan tog det en bra stund innan vippan på mitt spö plötsligt gungade fram och tillbaks. Jag sprang fram och såg att linan drogs ut i lugn och stabil takt. Klämmorna som håller spöet lossades och när jag lyfte spöet så kände jag ett litet gung.
Fisken satt och jag kände rätt fort att den inte var stor. Så länge det inte var en abborre då, i så fall skulle den nog vara rätt okej.
Första gången vi såg den i hålet var vi alla övertygade om att den vita skuggan där nere var en Gös men det var en Rocksjö-ljus gädda i miniformat. En fisk i alla fall, det får man vara nöjd med!
Minsta gäddan helt klart för mig på ismete.
Fast den var fin, i bra kondition och kommer säkert att växa till sig.
Fast den var fin, i bra kondition och kommer säkert att växa till sig.
Ja det var det enda för dagen, tråkigt att de andra inte fick någon fisk. Peter tappade en lite bättre gädda nära hålet.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
