Nu har vi varit på plats i Messlingen i tre dagar och som vanligt är Internet sparsam med sin närvaro. Denna gång har vi rätt operatörer på bredbanden men då har Jonas har valt en stuga som man kan tro är byggd i en krater. Detta medför den sparsamma rapporteringen. Vi kommer ha datorn med i väskan och försöka rapportera så ofta det går när man passerar över kalfjället. För att kompensera för de senaste dagarnas tystnad kommer här en monsterrapport med en massa bilder för våra förehavanden hitintills.
Dag 1 - Resa och rekning
Vi anlände i Messlingen klockan 03:30 efter att ha lämnat Strängnäs klockan 19:00 och passerat Funäsdalen för att hämta upp en skoter med släde. Efter att ha sovit några timmar var vi ute på Messlingen vid 10:00 för att känna av läget lite.
Vi testade av lite olika kända ställen men det gav inget resultat. Rickard var den enda som lurade upp en fisk - inte nog med att det var en Lake, den var även grymt liten.
Efter 4 timmar åkte vi tillbaka till stugan för att äta lunch och vila lite. Eftermiddagen spenderades sedan med att hämta ytterligare två skotrar i Tänndalen och köra över dem till Messlingen. Framåt kvällen vankades det oxfilé med ett gott rödvin och sedan poker med "flytande tilltugg".
Dag 2 - "Back to Tännäs"
Lite sega efter gårdagens pokerbatalj kom vi inte iväg från stugan förren 10:00. På varsin skoter brände vi iväg med sikte på Tännäs Fiskevårdsområde där vi hade helt fantastiskt fiske i höstas.
Vädret var grymt bra; -4 grader och strålande sol! Kombinera det med nypistade skoterleder och resultatet blir en helt fantastisk skotertur över fjällen. Efter att ha löst fiskekort på Tännäs Fiskecentrum åkte vi vidare upp mot de tjärnar vi "hittade" i höstas. Först ut var Ormabbortjärn där Åberg drog sin kilosöring sist vi var på plats. Efter lite bök med Jonas skoter som han grävt fast i snövallen (efter att vi andra spårat åt honom 4 varv) så drog vi igång.
Jonas har en skön borrstil...
...och är helnöjd över att ha borrat klart...
Äntligen i fas!
Efter ca två timmars fiskande utan någon som helst kontakt gav vi upp för att laga lite lunch och sedan dra vidare.
Färden gick nu mot Olåstjärn, tjärnen där vi alla drog personbästa på Harr i höstas. Väl uppe vid Västra Vängarna som ligger "vägg i vägg" upptäckte vi, till vår stora besvikelse, att ingen hade spårat till tjärnen! Vilket totalt mörker! Jag tänkte att det borde ändå gå att dra ett spår, det tyckte in min Yamaha Venture Light. Medan jag baxade runt i den alldeles för djupa snön för den motoreffekten stod Jonas och Åberg och höll andan. De såg framför sig 2 timmars skottande om jag hade satt mig fast. Som tur gick det, med nöda och näppe, bra.
Jag och Åberg hade mer eller mindre gett upp möjligheten att ta sig till tjärnen. Att ta sig dit skulle innebära att pulsa ca 300m i ett snödjup som räckte till midjan. Jonas, han misströstade dock inte;
- "Vi går i skogen, där är det ju mycket mindre snö. Kom igen nu! Nu kör vi!"
Jag och Åberg kollade skeptiskt på varandra och en ögonkontakt sade klart och tydligt; "visst, vi får se hur det går". Vi hasar efter Jonas som klampar framåt med bestämda steg på den packade skoterleden, när han känner sig nöjd med sin position tar han ett kliv ut från leden;
Jag och Åberg skrattar så vi kvider. Jonas skrattar han med men man kan se att han inte riktigt har gett upp ännu. Vi går tillbaka till skotrarna och Jonas pekar på bergsryggen till vilken jag tidigare försökt spåra.
- "Kan man inte gå i ditt skoterspår då och sen gå över ryggen där? Det är ju bara över den ryggen så är vi vid tjärnen!"
Han ser på våra miner att vi inte är helt hundra på hans förslag.
- "Men om jag går först och rekar då? Kommer ni efter då?"
Jag och Åberg är fortfarande skeptiska, men visst. Vi sa att vi skulle komma efter. Jonas klampar iväg och ungefär där jag höll på att plantera min skoter planterade även Jonas sig själv ackompanjerad av ett uppgivet vrål som satte spiken i kistan - vi skulle inte komma till Olåstjärn.
Efter lite konfererande om vårt nästa drag beslutade vi oss för att ta skotrarna och åka hemåt medan det fortfarande var sol. Vi passerade Tännäs Fiskecenter igen och fick tips om att åka till Frösjön istället, vi löste kort för morgondagen och drog vidare på de helt underbara skoterlederna. Väl hemma i Messlingen åkte vi till norra delen av sjön för att ta vara på det sista solljuset.
Här fick Åberg resans första ädelfisk! Den var kanske fiskekarriärens minsta men den var i alla fall ädel! Strax därefter drog jag en i samma kaliber innan vi åkte mot stugan.
Dag 3 - Frösjön, dagen det släppte!
De drygt 15 milen på skoter under gårdagen hade resulterat i att vi alla hade gått i däck runt klockan 21:00. Detta, i kombination med ett enormt sug efter bra fiske, gjorde att vi var ute och igång på Frösjön i Tännäs runt 09:00 (idag tog vi bilen då sjön ligger precis vid vägen). Vi hade ingen aning om vart vi skulle men vi skymptade en massa gamla hål mitt ute på sjön så vi tänkte att det var ett ställe bra som något.
Jonas meckar på och var först i (otippat?!), draget hann inte ens ner till botten förren Jonas gapar om att han har hugg. Vi andra stannar upp; kan det vara möjligt att vi äntligen hittat fisken? Jonas rycker lite till för att locka till hugg och inom kort är det ett faktum; första "riktiga" rödingen är landad (ca 0,5kg)! Solen gassar utan ett moln på himlen och det är ca -7 grader i luften, livet är underbart. Innan vi andra har lyckats få en enda fisk har Jonas dragit 3 st Rödingar (alla runt 0,5kg) och ett personbästa på Lake (1,1kg).
I bakgrunden på bilden ovan syns nästa kille att få fisk, det är Åberg som lyckas landa en liten Harr och en stund därefter dagens största Röding på 0,62kg.
Jag, som varit mallig (och smådryg) tidigare dagar, har det nu allmänt tungt med 0 fisk. Trots det strålande vädret är det svårt att hålla modet uppe.
Jag kastar grejerna, lagar lite mat, äter och tar nya tag och skam den som ger sig. Vid dagens ända har jag lyckats få upp 2 Rödingar och 3 Abborrar, alla i 0,5-kilosklassen (självklart är det ingen som tar bild på mig när det går bra, ja e int bitter).
Under förmiddagen dök det upp en glad Härjelänning som vi satt och ljög med. Det visade sig efter en stund att han var en av "sherifferna" i området och mycket aktiv i fiskevårdsområdet. Vi fick mycket tips och tankar om fisket i området och han fick i utbyte lite goda skratt åt "stockholmarna" som härjade runt på isen (vi fick dock mer fisk än honom, vilket vi även påpekade
.
Framåt eftermiddagen började vi känna oss rätt klara med 7st Rödingar och 5st Abborrar (alla runt 0,5kg), en Harr och en stor Lake.
Jonas var dock inte helt klar. Plötsligt hojtar han till och man ser på spöet att det är nåt stort på gång. Han drillar på och sen plötsligt ser man blänket komma flygandes ur hålet.
-"Neeeeeeej! Faaaaan!! Det är en SJUUUKT stor abborre!!" hör man Jonas skrika samtidigt som han flyger ner i hålet med armen. Han fipplar och fipplar, för varje sekund som går så åker armen längre och längre ned tills han slutligen har axeln mot isen och handen under isen och försöker greppa fisken med den andra armen rakt upp i luften som balansvikt. Han kämpar och kämpar tills han helt plötsligt ger upp och det kommer ett avgrundsvrål.
- "FAAAAAAN!!! Det var den största jävla abborre jag någonsin sett!!"
Han hoppar och gormar och slänger sig på isen ojandes (med en dygnsur vänsterarm).
- "Ni FATTAR INTE hur stor den var!!"
Jag och Åberg (och "sheriffen") vrider oss av skratt åt Jonas show och utspel. Han är helt bedrövad och vet inte riktigt vart han ska ta vägen med all besvikelse han känner i kroppen. Efter en stund biter han dock ihop och sätter sig vid hålet igen. Vi ser hur han sitter och meckar med linan och efter några sekunder sätter han sig på knä vid hålet...
- "DEN ÄR JU HÄR!!!!"
Han flyger ner i hålet, får tag i fisken och drar upp den med händerna. Maken till lycka har aldrig skådats!
- "Oj oj oj!!! Jag har den!! Aaahahahaahahahaha!!!"
Jonas skriker och skrattar och vi andra stämmer in i hans asgarv. Bland det konstigaste jag varit med om. Fisken hade på nåt konstigt vis kommit tillbaka in i hålet igen och Jonas hade lagt blänket på den och förundrats varför det inte ville ner i hålet innan han insåg att det var abborren och likt en fiskjuse dök ner på den.
Vid vägning visade det sig att det kanske inte var den största som skådats, men det var hursomhelst en mycket fin abborre på 0,8kg med en grymt vacker täckning.
15:00 drog vi tillbaka till stugan för att påbörja middagen som bestod av; förrätt: smörstekt abborre med kallsås. varmrätt: Ungstekt Röding med ingefära samt hel Röding i Ugn med brynt smör och lagerblad.
Behöver jag nämna att vi åker tillbaka till Frösjön imorgon igen? =)
Det finns massor med härliga bilder från dessa tre dagar, de kommer upp när det finns bättre fart i Internet.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Dag 1 - Resa och rekning
Vi anlände i Messlingen klockan 03:30 efter att ha lämnat Strängnäs klockan 19:00 och passerat Funäsdalen för att hämta upp en skoter med släde. Efter att ha sovit några timmar var vi ute på Messlingen vid 10:00 för att känna av läget lite.
Vi testade av lite olika kända ställen men det gav inget resultat. Rickard var den enda som lurade upp en fisk - inte nog med att det var en Lake, den var även grymt liten.
Efter 4 timmar åkte vi tillbaka till stugan för att äta lunch och vila lite. Eftermiddagen spenderades sedan med att hämta ytterligare två skotrar i Tänndalen och köra över dem till Messlingen. Framåt kvällen vankades det oxfilé med ett gott rödvin och sedan poker med "flytande tilltugg".
Dag 2 - "Back to Tännäs"
Lite sega efter gårdagens pokerbatalj kom vi inte iväg från stugan förren 10:00. På varsin skoter brände vi iväg med sikte på Tännäs Fiskevårdsområde där vi hade helt fantastiskt fiske i höstas.
Vädret var grymt bra; -4 grader och strålande sol! Kombinera det med nypistade skoterleder och resultatet blir en helt fantastisk skotertur över fjällen. Efter att ha löst fiskekort på Tännäs Fiskecentrum åkte vi vidare upp mot de tjärnar vi "hittade" i höstas. Först ut var Ormabbortjärn där Åberg drog sin kilosöring sist vi var på plats. Efter lite bök med Jonas skoter som han grävt fast i snövallen (efter att vi andra spårat åt honom 4 varv) så drog vi igång.
...och är helnöjd över att ha borrat klart...
Äntligen i fas!
Efter ca två timmars fiskande utan någon som helst kontakt gav vi upp för att laga lite lunch och sedan dra vidare.Färden gick nu mot Olåstjärn, tjärnen där vi alla drog personbästa på Harr i höstas. Väl uppe vid Västra Vängarna som ligger "vägg i vägg" upptäckte vi, till vår stora besvikelse, att ingen hade spårat till tjärnen! Vilket totalt mörker! Jag tänkte att det borde ändå gå att dra ett spår, det tyckte in min Yamaha Venture Light. Medan jag baxade runt i den alldeles för djupa snön för den motoreffekten stod Jonas och Åberg och höll andan. De såg framför sig 2 timmars skottande om jag hade satt mig fast. Som tur gick det, med nöda och näppe, bra.
Jag och Åberg hade mer eller mindre gett upp möjligheten att ta sig till tjärnen. Att ta sig dit skulle innebära att pulsa ca 300m i ett snödjup som räckte till midjan. Jonas, han misströstade dock inte;
- "Vi går i skogen, där är det ju mycket mindre snö. Kom igen nu! Nu kör vi!"
Jag och Åberg kollade skeptiskt på varandra och en ögonkontakt sade klart och tydligt; "visst, vi får se hur det går". Vi hasar efter Jonas som klampar framåt med bestämda steg på den packade skoterleden, när han känner sig nöjd med sin position tar han ett kliv ut från leden;
Jag och Åberg skrattar så vi kvider. Jonas skrattar han med men man kan se att han inte riktigt har gett upp ännu. Vi går tillbaka till skotrarna och Jonas pekar på bergsryggen till vilken jag tidigare försökt spåra.
- "Kan man inte gå i ditt skoterspår då och sen gå över ryggen där? Det är ju bara över den ryggen så är vi vid tjärnen!"
Han ser på våra miner att vi inte är helt hundra på hans förslag.
- "Men om jag går först och rekar då? Kommer ni efter då?"
Jag och Åberg är fortfarande skeptiska, men visst. Vi sa att vi skulle komma efter. Jonas klampar iväg och ungefär där jag höll på att plantera min skoter planterade även Jonas sig själv ackompanjerad av ett uppgivet vrål som satte spiken i kistan - vi skulle inte komma till Olåstjärn.
Efter lite konfererande om vårt nästa drag beslutade vi oss för att ta skotrarna och åka hemåt medan det fortfarande var sol. Vi passerade Tännäs Fiskecenter igen och fick tips om att åka till Frösjön istället, vi löste kort för morgondagen och drog vidare på de helt underbara skoterlederna. Väl hemma i Messlingen åkte vi till norra delen av sjön för att ta vara på det sista solljuset.
Här fick Åberg resans första ädelfisk! Den var kanske fiskekarriärens minsta men den var i alla fall ädel! Strax därefter drog jag en i samma kaliber innan vi åkte mot stugan.
Dag 3 - Frösjön, dagen det släppte!
De drygt 15 milen på skoter under gårdagen hade resulterat i att vi alla hade gått i däck runt klockan 21:00. Detta, i kombination med ett enormt sug efter bra fiske, gjorde att vi var ute och igång på Frösjön i Tännäs runt 09:00 (idag tog vi bilen då sjön ligger precis vid vägen). Vi hade ingen aning om vart vi skulle men vi skymptade en massa gamla hål mitt ute på sjön så vi tänkte att det var ett ställe bra som något.
Jonas meckar på och var först i (otippat?!), draget hann inte ens ner till botten förren Jonas gapar om att han har hugg. Vi andra stannar upp; kan det vara möjligt att vi äntligen hittat fisken? Jonas rycker lite till för att locka till hugg och inom kort är det ett faktum; första "riktiga" rödingen är landad (ca 0,5kg)! Solen gassar utan ett moln på himlen och det är ca -7 grader i luften, livet är underbart. Innan vi andra har lyckats få en enda fisk har Jonas dragit 3 st Rödingar (alla runt 0,5kg) och ett personbästa på Lake (1,1kg).
I bakgrunden på bilden ovan syns nästa kille att få fisk, det är Åberg som lyckas landa en liten Harr och en stund därefter dagens största Röding på 0,62kg.
Jag, som varit mallig (och smådryg) tidigare dagar, har det nu allmänt tungt med 0 fisk. Trots det strålande vädret är det svårt att hålla modet uppe.
Jag kastar grejerna, lagar lite mat, äter och tar nya tag och skam den som ger sig. Vid dagens ända har jag lyckats få upp 2 Rödingar och 3 Abborrar, alla i 0,5-kilosklassen (självklart är det ingen som tar bild på mig när det går bra, ja e int bitter).
Under förmiddagen dök det upp en glad Härjelänning som vi satt och ljög med. Det visade sig efter en stund att han var en av "sherifferna" i området och mycket aktiv i fiskevårdsområdet. Vi fick mycket tips och tankar om fisket i området och han fick i utbyte lite goda skratt åt "stockholmarna" som härjade runt på isen (vi fick dock mer fisk än honom, vilket vi även påpekade
.
Framåt eftermiddagen började vi känna oss rätt klara med 7st Rödingar och 5st Abborrar (alla runt 0,5kg), en Harr och en stor Lake.
Jonas var dock inte helt klar. Plötsligt hojtar han till och man ser på spöet att det är nåt stort på gång. Han drillar på och sen plötsligt ser man blänket komma flygandes ur hålet.
-"Neeeeeeej! Faaaaan!! Det är en SJUUUKT stor abborre!!" hör man Jonas skrika samtidigt som han flyger ner i hålet med armen. Han fipplar och fipplar, för varje sekund som går så åker armen längre och längre ned tills han slutligen har axeln mot isen och handen under isen och försöker greppa fisken med den andra armen rakt upp i luften som balansvikt. Han kämpar och kämpar tills han helt plötsligt ger upp och det kommer ett avgrundsvrål.
- "FAAAAAAN!!! Det var den största jävla abborre jag någonsin sett!!"
Han hoppar och gormar och slänger sig på isen ojandes (med en dygnsur vänsterarm).
- "Ni FATTAR INTE hur stor den var!!"
Jag och Åberg (och "sheriffen") vrider oss av skratt åt Jonas show och utspel. Han är helt bedrövad och vet inte riktigt vart han ska ta vägen med all besvikelse han känner i kroppen. Efter en stund biter han dock ihop och sätter sig vid hålet igen. Vi ser hur han sitter och meckar med linan och efter några sekunder sätter han sig på knä vid hålet...
- "DEN ÄR JU HÄR!!!!"
Han flyger ner i hålet, får tag i fisken och drar upp den med händerna. Maken till lycka har aldrig skådats!
- "Oj oj oj!!! Jag har den!! Aaahahahaahahahaha!!!"
Jonas skriker och skrattar och vi andra stämmer in i hans asgarv. Bland det konstigaste jag varit med om. Fisken hade på nåt konstigt vis kommit tillbaka in i hålet igen och Jonas hade lagt blänket på den och förundrats varför det inte ville ner i hålet innan han insåg att det var abborren och likt en fiskjuse dök ner på den.
Vid vägning visade det sig att det kanske inte var den största som skådats, men det var hursomhelst en mycket fin abborre på 0,8kg med en grymt vacker täckning.
15:00 drog vi tillbaka till stugan för att påbörja middagen som bestod av; förrätt: smörstekt abborre med kallsås. varmrätt: Ungstekt Röding med ingefära samt hel Röding i Ugn med brynt smör och lagerblad.
Behöver jag nämna att vi åker tillbaka till Frösjön imorgon igen? =)
Det finns massor med härliga bilder från dessa tre dagar, de kommer upp när det finns bättre fart i Internet.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
