Med en handburen GPS och ett ekolod kan man kartlägga sitt hemma vatten med stor precision och du kommer att lyckas betydligt bättre i ditt fiske. Du har nytta av det både på öppet vatten eller när du ismetar.
Till de allra flesta insjöar finns det inte sjökort som man kan använda. Vid sådana tillfällen går det utmärkt att använda Friluftskartan inlagd på GPsen.
Friluftskartan visar de flesta öar, vikar, utlopp och inlopp och tillsammans med dina inlagda waypoints, händelsemärken mm kan du få en bra överblick över dina hemmavatten.
Hur gör jag?
Jag har märkt ut 6 meterskurvan runt sjön och lagt in waypoints med jämna mellanrum. När jag kört med båten eller trollingfiskat så märker jag upp 6 metesnivån efter hand på min GPS.
Ofta utgår jag ifrån 6 meter när jag fiskar på försommar eller tidig höst.
Jag kan t ex börja köra efter sexmetersnivån utefter en brant, hugger det inte på ett par vändor så kör jag grundare, t ex efter 5 meters nivån. Händer det inget där så provar jag djupare och på så sätt kan jag fiska effektivt på olika djup och följa branten med stor precision.
Så utifrån den märkningen har jag alltså lättare att köra både djupare och grundare.
Dock har jag ett par sjöar som inte är så djupa och där har jag lagt in kurvorna efter 5 meters nivån men principen är densamma, att kartlägga djuphålor och kanter.
Till Storsjön i Sandviken har det gått åt ca 300 waypoints för att täcka in kurvorna runt österfjärden.
Ibland lägger jag in linjer mellan varje WP och man ser då en tydlig kurva på sjön.
Avståndet mellan varje WP kanske är 100-150 meter ibland tätare beroende på hur mycket djupkurvan varierar sig.
Grynnorna märker jag också upp och är det större grynnor så lägger jag dit fler märken (Dödskallar).
På så sätt har jag bra koll på djupet och grynnorna runt sjön.
Intressanta bottnar, t ex så kan man hitta betydligt hårdare bottnen på vissa ställen vid djuphålorna som är riktigiga gösmagneter, dessa markerar jag också upp. Att annars hitta tillbaka på en sådan fläck som kanske är 20x20 meter på 12 meters djup är inte lätt.
Alla gäddor över 4 kg och gösar över 3 kg märker jag ut med en fisksymbol för att veta vart de högg. Är de större så namnlägger jag även dessa.
Med dessa inloggningar så har jag en klar bild över hur djupet sträcker sig för även om man tyckte att man hade bra koll med bara ekolodet så missar man otroligt mycket. Senast i höstas så kunde jag hitta en kil på djuphålan som jag inte vetat om trots fiske där sedan 1991!
Kilen sträckte sig ca 250 meter längre än jag förstått. I höstas låg vinden på i rikting in mot kilen och massor av betesfisk hade blåst in där, naturligtvis körde jag in där och kunde lyfta några fina gäddor där inne. Hade jag inte kartlagt den delen ordentligt så hade jag svängt av betydligt tidigare och missat en mycket het djupränna.
AO när man fiskar är att ha överblick över ekolod, Gps och naturligtvis spöna, så fort det är något av intresse lägger man in en WP som man sedan kan redigera hemma på datorn i lugn och ro. De flesta handburna har nu ett redigeringsprogram som ingår och det är en rolig extratimme hemma på kvällen att gå igenom dagens rutt på datorn Man bara tankar över dagens data och man kan börja redigera omgående.
När jag fiskar med min lilla Höga Rodd 390 så har jag ett portabelt system, där jag gjort om en verktygslåda som rymmer ett litet 12 volt batteri och med hållare för ekolodet och GPSen. Givaren sitter på en liten bräda som jag sätter fast i aktern med en skruvtving. På så sätt så kan jag även fiska effektivt även i lillbåten.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Till de allra flesta insjöar finns det inte sjökort som man kan använda. Vid sådana tillfällen går det utmärkt att använda Friluftskartan inlagd på GPsen.
Hur gör jag?
Jag har märkt ut 6 meterskurvan runt sjön och lagt in waypoints med jämna mellanrum. När jag kört med båten eller trollingfiskat så märker jag upp 6 metesnivån efter hand på min GPS.
Ofta utgår jag ifrån 6 meter när jag fiskar på försommar eller tidig höst.
Jag kan t ex börja köra efter sexmetersnivån utefter en brant, hugger det inte på ett par vändor så kör jag grundare, t ex efter 5 meters nivån. Händer det inget där så provar jag djupare och på så sätt kan jag fiska effektivt på olika djup och följa branten med stor precision.
Så utifrån den märkningen har jag alltså lättare att köra både djupare och grundare.
Dock har jag ett par sjöar som inte är så djupa och där har jag lagt in kurvorna efter 5 meters nivån men principen är densamma, att kartlägga djuphålor och kanter.
Till Storsjön i Sandviken har det gått åt ca 300 waypoints för att täcka in kurvorna runt österfjärden.
Ibland lägger jag in linjer mellan varje WP och man ser då en tydlig kurva på sjön.
Grynnorna märker jag också upp och är det större grynnor så lägger jag dit fler märken (Dödskallar).
På så sätt har jag bra koll på djupet och grynnorna runt sjön.
Intressanta bottnar, t ex så kan man hitta betydligt hårdare bottnen på vissa ställen vid djuphålorna som är riktigiga gösmagneter, dessa markerar jag också upp. Att annars hitta tillbaka på en sådan fläck som kanske är 20x20 meter på 12 meters djup är inte lätt.
Alla gäddor över 4 kg och gösar över 3 kg märker jag ut med en fisksymbol för att veta vart de högg. Är de större så namnlägger jag även dessa.
Med dessa inloggningar så har jag en klar bild över hur djupet sträcker sig för även om man tyckte att man hade bra koll med bara ekolodet så missar man otroligt mycket. Senast i höstas så kunde jag hitta en kil på djuphålan som jag inte vetat om trots fiske där sedan 1991!
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
